Månad: november 2020

Hur tänker du….

av Ingrid, publicerad i Corona

…. kring det här med vaccination mot covid-19? Kommer du att tacka ja, eller chansar du och hoppas på att klara dig i alla fall?

När vi blev erbjudna vaccinering mot svininfluensan 2009 avstod jag. Det kändes så enormt hysteriskt och när vi fick kallelse för vaccination i julveckan bestämde vi oss för att avstå och med facit på hand var det nog ett klokt beslut. Just det vaccinet hade otäcka biverkningar, vilket gör att många nu tvekar att vaccinera sig mot covid-19. Lite mer än drygt 50% svarade i mitten av oktober ja på frågan från MSB om man vill vaccinera sig. Alltså är det halva befolkningen som förlitar sig på den andra halvan. Så gick diskussionen i alla fall 2009, då man inte var helt populär när man erkände att man tackat nej.
Den pandemi vi upplever i dag är dock av en helt annan kaliber än svininfluensan, så jag kommer med glädje att ta emot den där sprutan om jag erbjuds den. Jag vill ju kunna hänga med ett tag till och jag vill framför allt kunna leva ett normalt liv, även om tillvaron kanske aldrig kommer att återgå helt till tiden före corona.

I dag är det mulet och grått, men dock 9º varmt och det får man ju vara tacksam över. Om det inte börjar regna kan man nog ta sig en promenad senare i dag. Åtminstone en liten Klinterunda.

Dagens ordspråk:
Små smulor är också bröd.

Ha en skön onsdag!

24 november

av Ingrid, publicerad i Advent, Nostalgi, Väder

I dag är det en månad kvar till julafton och den här dagen fyllde min svärfar Adolf år.  Samma dag som han fyllde femtio, 24 november 1944, gick passagerarfärjan Hansa under med man och allt och 86 personer fick sätta livet till. Det blev en mycket annorlunda femtioårsdag. Genom åren har mycket annat negativ hänt just den här dagen, så jag känner att det nog är bästa att ligga lite lågt i dag.

Gårdagens vackra solsken har bytts ut mot gråväder och regn, så det var tur att jag tog mig en Klintevända igår efter lunch, för i dag håller jag mig inomhus. Jag hade tänkt baka i eftermiddag, men vet inte om jag ska våga mig på att göra det en sån otursdag? Fast i och för sig har jag ju något att skylla på då, om kakorna inte blir goda.

Två amaryllisar och två julstjärnor köpte jag igår på Suderviljan.
Femtungorna hänger ännu med

När jag kom hem fortsatte jag mitt adventspyntande och hämtade in jullådan från förrådet och plockade fram adventsstjärnan och ljusstakarna. Nu är de på plats, men tänds inte förrän på lördag kväll, precis som utebelysningen.

Dagens ordspråk:
Man ska sluta leken, när den är som bäst.

Ha en trevlig tisdag!

Har du valys ut?

av Ingrid, publicerad i Advent, Daterande, Djur, Tänkt

Det har jag! Fast jag tror att jag avstår både från att tacka ja till den exklusiva belöningen och från att klicka på länken för att avsluta prenumerationen av Telias nyhetsbrev. Att de aldrig ger sig!

Det är i alla fall tur för oss godtrogna svenskar att de är så dåliga på svenska. De avslöjar sig verkligen, för inte kan jag väl tro att någon på Telias kundtjänst skulle stava så illa, även om den bäste kan göra fel. (Det har hänt mig 😆 )

Det här är dessutom tredje gången jag fått ett liknande mejl. Skurkar och bedragare. :mrgreen:

Jag har just pratat med Anticimex om hålet och den 11 december kommer det en skadedjursbekämpare hit för att titta på det. Det är rått- och musår i år och kön för att få hjälp är lång, men jag har ingen brådska. Råttorna är nog kvar till dess. För att djäklas lite med dem täppte jag till hålet med jord när jag ändå skulle tömma en kruka. Få se hur lång tid det tar innan de gräver upp det igen.

Det är en ganska ljus och fin måndag och jag ska ta mig en vända till Suderviljan och se om jag kan hitta  några trevliga adventsblommor. Advent kräver amaryllis, hyacinter och julstjärnor för att det ska bli någon riktig stämning. Jullådan ska in från förrådet också, så att jag kan få kolla av att adventsstakarna fungerar i år också, så att jag inte står där på lördag med trasiga lampor.

Eva har en teori om att vi just i år behöver mera jul än någonsin och hon har bakat saffransbröd och Bosse har redan gjort en liten julskinka, så jag får väl hänga på och jula till det jag också så gott jag kan. Man får inte låta sig nedslås och besegras av corona.

Varför dessa muntra tankar mitt i novemberdeppet? Solen tittar in!

Dagens ordspråk:
Den som alltid skäller skrämmer ingen.

Glad måndag!

Dumt gjort

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Odvalds

Jag satt och bläddrade bland gamla foton igår kväll innan jag gick till sängs och hittade det här kortet av syskonen Levander: Natalie, Harry, Åke och Barbro. Det finns ett från samma tillfälle där barnen också är med, så därför tror jag mig veta att fotot är från sommaren 1975 och att det är svåger Bengt som var fotografen.

Det känns vemodigt att de nu är borta alla fyra.

Det var dumt gjort, att sätta sig så sent på kvällen och titta på gamla foton i stället för att gå och lägga sig och det var inte lätt att koppla av och somna sedan. Det är så många tankar som snurrar i huvudet ändå nu; pandemin, alla barn som fyller år, advent och så allt som hör julen till. Det räcker mer än väl.

Solen skiner efter en regnig och ruskig lördag, men det blåser ännu en hel del. Jag har varit ute och kollat hålet vid planket och där är uppenbarligen trafik ut och in. Jag la dit ett par stenar igår och de är flyttade på. Det får bli ett samtal till Anticimex i morgon. Trots blåsten var det rätt behagligt ute, så nu tror jag att jag ska ta och passa på och sätta upp utebelysningen.

Ha en skön söndag!

Lördagsmorgon

av Ingrid, publicerad i Böcker, Väder

Jag vaknade till vid halvåttatiden och såg ett eldrött ljussken genom springorna i persiennen, så blev tvungen och tassa upp och glänta på den och det var verkligen en spektakulär syn som mötte mig. Det fick bli en bild genom vardagsrumsfönstret och sen kröp jag ner under täcket igen. Nästa gång jag öppnade ögonen möttes jag av den vanliga slätmulna himlen.

Soluppgång i dag 07:39

Förrädisk, bräcka och rannsaka – vad betyder orden? Jag har gjort veckans språkkviss i DN. De här orden gick ju bra och nästan alla de andra också, men jag stupade på det sista; dityrambisk, så jag fick bara 11 av 12 möjliga rätt. Dityrambisk betyder hänförd, så nu vet jag det om ordet skulle dyka upp i något korsord.

I dag ska det bli regn och rusk och om man tittar på SMHI:s Radarblixt ser det riktigt hotande ut. Det ser verkligen ut att vara läge för inneaktiviteter den här lördagen.

Jag ska ge mig på köksfönstret tänkte jag. Och jag har inventerat mitt förråd av gardiner och hittat en som jag ska prova.

Sen väntar jag på att Bosse ska komma hit med handel från Konsum, för förråden behöver en påfyllning.

Läsningen ligger jag lite efter med också. Just nu läser jag 438 Dagar och den ger en helt annan bild än filmen av vad Johan Persson och Martin Schibbye gick igenom under sin fångenskap i Etiopien.

Dessutom ordnade Gaetano så att jag fick en månads prov av Bookbeat, så sysselsättning saknar jag absolut inte.

Dagens ordspråk:
Skomakarens hustru och smedens häst har de sämsta skorna.

Trevlig lördag!

Fem en fredag v 47: Tittut / Och några frågor till

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Corona, Nyhetskommentarer, Tänkt

Det är mulet och det blåser fortfarande och det har varit +3º som kallast i natt. Det var tur att jag tog in begonian igår kväll.

Tre frågor???

Fråga 1: Vem bor här?
Fråga 2: Var det nödvändigt att blåsa i alla löv till mig?
Fråga 3: Är det någon idé att sätta ut begonian igen?

Ännu en fråga: Hur kan det vara att man trots all information inte har förstått att vi har en pandemi där vikten av att hålla avstånd och undvika alla sociala sammanhang är A och O?

Jag har ju alltid radion på och det är P4 Gotland som gäller och i dag rapporterar de bland annat om ett ”superspridarevent” i Burgsvik för tre veckor sedan. Det anordnades en konsert på Fiket och av de 33 personer som varit där; deltagare, bandmedlemmar och personal, blev 31 stycken smittade och insjuknade i covid-19 och två blev så dåliga att de hamnade på sjukhuset. De två som inte blev sjuka hade haft sjukdomen tidigare. Fiket är nu stängt tills vidare.

Så är det dags för elisamatilda´s fredagsfrågor:

1. Vilken var din senaste oväntade utgift? Jag blev tvungen att köpa nya borstar till min eltandborste.

2. Vad är en trevlig överraskning? Om det ligger något trevligt kort eller brev på dörrmattan.

3. Vad är något du inte kan hitta? Jag har slarvat bort en kniv.

4. Vad gömmer du dig från? Försäljare.

5. Vad gör du vid oväntat besök? Nu under coronatiden är oväntade besök inte så välkomna, men normalt försöker jag snabbt tänka efter om jag har något att bjuda på.

Dagens ordspråk:
Nya skor är bra, men de gamla sitter bäst på foten.

Trevlig fredag!

Sophia med låren

av Ingrid, publicerad i Film, Netflix, Trädgård

Det blåser friskt i dag och det har varit en mulen och dyster morgon, men nu har det ljusnat och solen tittar in. GEAB rapporterar om strömavbrott under natten, men för tillfället har alla fått tillbaka elen igen. Vi får väl se vad som händer under dagen. Jag funderade på att baka, men det är kanske ingen bra idé?!

Jag känner att det var tur att jag var ute och rustade lite igår, för i dag håller jag mig nog inomhus. Jag avskyr när det blåser! Igår  plockade jag in de sista stolarna i förrådet, för att de inte skulle blåsa bort och flyttad ner begonian, som stod på hyllan i kökshörnan, på marken för att den inte skulle fara illa av vindbyarna. Och så klippte jag gräsplättarna. Jag har gått och tittat på dem i flera dagar och velat fram och tillbaka om jag skulle eller inte skulle klippa, men det var tur att jag gjorde det, för det behövdes verkligen. Jag fick stora högar med gräsklipp att ta hand om.

Igår kväll fick The Crown vila och i stället såg jag den nya filmen Med livet framför sig, en riktig snyftare med den då 84-åriga Sophia Loren. Tänk så tjusig hon var i sin krafts dagar och så många filmer man sett med henne i huvudrollen. Helt respektlöst kallade vi henne alltid för Sophia med låren.

La vita davanti a sé på svenska Med livet framför sig  – är Sophia Lorens första filmroll på tio år och i filmen spelar hon Madame Rosa, en Förintelseöverlevare som lär känna den tolvårige invandrarpojken Momo från Senegal. För regin står hennes och maken Carlo Ponti´s son Edoardo. Jag tycker att filmen var sevärd, men inte så mycket mer, för handlingen är ganska förutsägbar.

Dagens ordspråk:
Skjuter man ofta, så träffar man väl målet.

Ha en fin torsdag och håll i hatten!