Sommar i P1 – Final med knorr

Det är lite halvmulet i dag, men varmt och skönt, så efter en lätt lunch la jag mig ute i solstolen, för att lyssna på finalen av Sommar i P1 med dagens värd Rennie Mirro, artist och skådespelare, 46 år, född och bosatt i Stockholm. Det var hans debut som sommarvärd och han bjöd på ett  program, som hade ett annorlunda upplägg än det brukar vara. Vanligen sitter sommarvärden i en studio och berättar sin historia och spelar skivor för oss lyssnare, ibland är det inspelat, ibland sänds det direkt, men dagens program var inspelat med publik, orkester och gästartister; Rennies pappa Eric Bibb och systrarna Sarah Dawn Finer och Zoie Kim Finer och kompisen Joachim Bergström medverkade.

Huvudpersonen var givetvis Rennie Mirro och hans sommarprat var klassiskt. Jag vill inte vara respektlös, men ingredienserna var som de brukar vara; barndomen, familjen, några betydelsefulla släktingar, karriären, äktenskap, glädje över barn, skilsmässor och så ett tragiskt avslöjande, i det här fallet sexövergrepp i barndomen. Allt satt som det skulle och det var ett bra program, som det känns som om vi borde få se det på teve.

Läs mer  om dagens program med Rennie Mirro och se bilder från inspelningen.

Nu är det slut på Sommar i P1 för i år och jag, som trodde att jag skulle lyssna på väldigt många, inser att det blev inte så. Lite dryg tjugo stycken har jag följt i de 90 minuterna och så är det några som jag gjort processen kort med.  

Mina favoriter blev: Inge Thulin, Anders Berglund, Johan Waltelius, Uje Brandelius, Mark Levengood, Claes Månsson och Sara Danius.

Nu är det bara att vänta på Sommar i P1 2019!

Sommar med Sara Danius

Jag har just kommit in efter att ha legat i solstolen och lyssnat på Sara Danius, fd ständig sekreterare i Svenska Akademien, som i direktsändning från Radiohuset var dagens sommarvärd.  

Det blev ganska varmt där i solen, så sista halvtimmen satt jag i skuggan under parasollet, men det är en härlig lördag i dag med en aning av höst i luften.

Sara Danius berättade om turerna kring Svenska Akademien och skandalen som rullades upp i slutet av november 2017 inom ramen för #metoo-kampanjen, där 18 kvinnor trädde fram och berättade vad den så kallade ”Kulturprofilen” utsatt dem för. Jag följde händelseförloppet i november då skandalen kom till allmänhetens kännedom, men det var väldigt intressant att få höra hennes syn på det som hänt. Hon fick ju avgå som ständig sekreterare och vi får väl se vad som händer med den anrika institutionen i framtiden. I år ska det i alla fall inte delas ut något Nobelpris i litteratur.

Det var 90 intressanta minuter, som höll mig klarvaken och det enda som störde mig lite var att hon tonade i alla musikstycken. Man fick inte höra en enda låt till slut, inte ens Ave Maria. Det är lite respektlöst mot både upphovsmännen och lyssnarna tycker jag. När programmet avannonserades och man talade om att det går att lyssna på i efterhand i Podd-version med förkortad musik, sa jag högt: ”Den är ju redan förkortad!”

Utsikt från Kastalen över Karlsöarna; Lillön till höger och södra delen av Storön till vänster

På förmiddagen tog jag en sväng upp på Fröjel kyrkogård med några dahlior och rudbeckior till gravarna där. Och så var jag inne på Klinte kyrkogård och kollade läget där också. Det är förfärligt så det ser ut på alla gräsmattor. Nu, när det har börjat grönska en aning här och där, är det precis som om man ser alla de bruna och upptorkade områdena ännu tydligare än när det var helbrunt.

Gannarveskär sett från Kastalen

Trevlig helg!

En dag i slöhetens tecken

I dag har det inte blivit mycket uträttat, men jag hade ju tänkt mig en vilodag. På förmiddagen hade jag en  del daterande att göra efter mötet igår och så var jag och hjälpte en granne att få igång teven efter gårdagens strömavbrott.

Efter lunch tog jag på mig shorts och linne och la mig i solstolen för att lyssna på dagens sommarvärd, som visade sig vara två stycken. Jag iddes inte ens ta reda på vilka de var, för jag hade inte tålamod med dem så stor stund. Jag stängde av radion, slog ihop solstolen och gick och hämtade gräsklipparen i stället.

Visst känns det som ett hösten nalkas när kärleksörten börjar skifta i rosa

På framsidan var två grannar ute och klippte och räfsade på sina gräsplättar, så det blev först en pratstund om vad vi ska göra med våra skadade gräsmattor, innan jag satte igång med klippningen och genast såg det lite skapligare ut. Men jag tror att jag ska ta och räfsa bort allt dött gräs på de kala fläckarna och sedan ha på lite ny jord och så i några nävar gräsfrö. Det kan i alla fall vara värt ett försök. Nu har det ju trots allt blivit lite annorlunda väder, så det kommer kanske en skvätt regn snart igen.

I dag beslutade Länsstyrelsen på Gotland och räddningstjänsten att eldningsförbudet på Gotland ska hävas helt. Därmed får man elda över hela ön – och inte bara på sin egen tomt. Det blir bra, för den 15 september planerar SPF Klinteorten att ha en grillfest på Snäckan och nu verkar det ju som om den ska kunna bli av. Förra gången vi skulle grilla, fick vi ställa in just det momentet och ta med oss annat att äta.

Trevlig fortsättning på dagen!

Olater

I dag fick jag masa mig upp lite extra tidigt, för att jag skulle hinna bli färdig i tid för att gå och jobba. Efter så många år som pensionär har jag skaffat mig en massa olater, som det är svårt att rucka på. Det är otroligt lyxigt att få sitta i lugn och ro och läsa tidningen, lösa sudoku och kanske även starta med dagens korsord, innan man anser frukosten avklarad. Halv tio börjar man när man jobbar på Kupan på lördagarna, så med en dusch inkluderad behövde jag gå upp vid sju för att hinna med allt.

Tänk om jag skulle hållit på så förr i tiden, när vi började i ladugården vid halvsex, eller när jag skulle med bussen klockan sju för att ta mig till jobbet i Visby. Någon tidningsläsning hanns det inte med i alla fall.  Möjligen hann man kolla dödsannonserna!  Såna tankar får mig att inse att jag har det väldigt bra nu för tiden.

Det var solsken när jag gav mig av och det blåste och var lite kyligare i luften än den senaste tiden. Det var riktigt skönt faktiskt! Och dagens lördagspass på Kupan var en rätt behaglig upplevelse, när vi väl fått öppna dörrarna och vädra ut värmen, men man kunde ha önskat lite flera kunder.

När jag kom hem vid halvtvå-tiden var det lite halvmulet, men jag satte mig ute med en bullmacka och ett glas mjölk. Plötsligt fick jag höra ett stilla susande; det regnade! Tyvärr var det ett snabbt övergående regn och i regnmätaren kom det bara 2 mm. Jag satt kvar trots regnet och lyssnade på Jack Vreeswijk , som var dagens värd i Sommar i P1. Men regnet drog vidare, molnen lättade och jag stängde av radion, för jag tröttnade på Jack´s tjat om Cornelis och deras mellanhavanden och la mig i solstolen en stund och rätade på ryggen. 

Lagom till kaffet fick jag kärt besök; det var Krister och Thomas som tittade in och satt och pratade en stund. Vi satt ute trots att det mulnat till igen, men efter alla varma och svettiga dagar är det nästan behagligt att bli lite kall. Nu skulle det vara skönt om det kunde komma lite mera regn, så att man slipper hålla på och bära vattenkannor för att hålla odlingarna vid liv.

Trevlig lördagskväll!

En hemsk historia – Bluff

Några regndroppar gladde mig i morse, men sen tog solen, värmen och hårda vindbyar över, så de dropparna torkade kvickt.

Jag kom i alla fall igång med en lätt fredagsstädning, körde en maskin tvätt och var ute och stöttade och band upp blommor, för det ska bli ännu blåsigare. Häromdagen bröts hälften av en hög dahlia av och det vill jag inte ha en upprepning av.

Sen har jag tagit det lugnt och vilar upp mig lite inför morgondagen, då jag ska jobba ett extrapass på Kupan. En av de ordinarie hade stukat foten och trodde inte att hon orkade jobba. Det är inte lätt med personal nu på sommaren och vi får hjälpas åt med bemanningen.

Jag låg i solstolen i skuggan och lyssnade på dagens sommarvärd som var Ingrid Wall, mamma till den mördade journalisten Kim Wall. Jag och säkert många med mig följde den här händelsen via teve, så det var ingenting nytt egentligen, men att förlora ett barn har jag alltid tänkt måste vara något av det värsta man kan råka ut för och att då göra det på det sätt familjen Wall utsattes för måste vara riktigt hemskt.  

Hon berättade alltså om hur dottern, Kim Wall, för på dagen ett år sedan mördades i en ubåt under ett journalistiskt uppdrag, om hur deras känslor pendlade mellan hopp och förtvivlan och den stora sorg de kände när det fick reda på att dottern mördats och inte bara det, utan att hon dessutom styckats.

För att Kim Walls minne ska leva vidare har familjen tillsammans med Kims vänner från världens alla hörn instiftat Kim Wall Memorial Fund, en stipendiefond tänkt att stötta unga kvinnliga journalister som verkar i Kim Walls anda. De hade ett mål på 100 000 dollar och det fick de in på en månad. I dag har fonden fått ihop 250 000 dollar.

Midsommarblomman är ännu fin

Nu plingar det i mobilen. Det är varningar för Magnus Falkerup från Skåne som är på gång igen. Jag undrar vad den mannen har gjort för ont för att bli så nätmobbad. Att folk aldrig lär sig!

Kommentar från Bluffakuten:

Tack alla som delat och varnat, polisen har nu gått ut med information att de arresterat den livsfarlige hackaren från skåne. Han greps mitt på Öresundsbron av både dansk och svensk polis när han var i färd att fly rättvisan.

Skämt åsido, detta är en svensk variant av Fabrizio Brambilla kedjebrevet.

Kom ihåg: 2018 var året då vi skulle ifrågasätta kedjebrev, inte skicka dom vidare.

Trevlig fredag!