Märta och Hildur

1 november 2009 var jag ute på en promenad och då gick jag och funderade jag på hur det fungerade vid Stenstugu förr i tiden, när jag och Åke var nygifta och huset var fullt av folk. Vi var som mest fem vuxna och två barn i hushållet och allt var mera tungarbetat, både tvätt och städning och matlagningen mera komplicerad med återkommande slakter och storbak.

Det dracks morgonkaffe innan man gick i ladugården och sedan vid 8-tiden var det dags för frukost, som ofta bestod av stekt fläsk, stekt potatis och ägg eller kokt saltströmming, den avslutades alltid med havregryns- eller rågmjölsgröt. På förmiddagen dracks det förmiddagskaffe med både bullar, skorpor och kakor och lunchen var ett ordentligt lagat mål mat där det alltid ingick efterrätt. Sedan var det ”otendag”, eftermiddagskaffe och på kvällen efter jobbet i ladugården var det någon lättare förtäring i form av gröt, välling, kräm och mjölk eller smörgås och kakao eller något liknande. Allt det här innebar att om det skulle göras något speciellt behövdes det hjälp. För någon generation tillbaka hade man pigor och drängar på gården, men nu fick man i stället leja in extrafolk så fort det skulle göra någonting utöver det dagliga.

Märta och Hildur, två äldre damer från Klintehamn, var flitigt anlitade när det skulle ställas till med storkalas och när det var något extra som skulle göras i trädgården och det de utförde kan man väl jämföra med nutidens hushållsnära tjänster. Det var bara det att de inte var avdragsgilla, å andra sidan fick de ju betalningen, som jag misstänker inte var så märkvärdig, direkt i handen. Min svärfar fyllde år den 24 november och då skulle trädgården vara fin och i ordning för vintern och när det var dags åkte svärfar och hämtade Märta och Hildur.

Den dag det bestämts att de skulle komma hämtade svärfar eller Åke dem med bilen och damerna anlände medförande räfsor och spadar, för man ville ju ha sina egna redskap. De räfsade ihop alla löv, kanthögg och grävde rabatterna och kanthögg, rensade och krattade grusgångarna. På den tiden var det bra många fler grusgångar och rabatter att ta hand om än det är idag. Jag har sått till mycket med gräsfrö för att underlätta för mig själv. Det är ju bra mycket enklare att köra över de här ytorna med gräsklipparen då och då än att hålla på och hacka och rensa. De här damerna klarade av allt höstjobbet i trädgården på en dag. Karlarna på gården bistod med att hjälpa till med att köra bort alla löv och allt skräp, annars skötte Märta och Hildur allt själva. Svärmor och jag passade upp med frukost, förmiddagskaffe, middag och eftermiddagskaffe.

Ett år kom de den 11 november, det hade börjat snöa på morgonen, men det hindrade dem inte, utan de satte igång med gott mod. Hela dagen höll de på i snöslask och väta, men de gav sig inte, utan när kvällen kom var allt klart och tur var väl det, för sedan fortsatte det att snöa och snön försvann inte förrän till våren.

Det enda de inte gjorde var att gräva trädgårdslandet. Vi har styv lerjord, så den måste vändas på hösten för att bli någorlunda medgörlig till vårsådden. Trädgårdslandet grävde Åkes farbror Gustav, som också bodde här på gården. När han inte orkade längre, hade vi Tryggve som hjälpte oss med det.

Så småningom försvann den äldre generationen och Åke och jag och barnen blev ensamma på gården och då levde vi på ett helt annat sätt och hade inget behov av någon extra hjälp i hushållet eller med trädgården. Det klarade vi av själva utan några större besvär. Livet var helt enkelt mycket lättare att leva.