Jag vaknade med nackspärr tidigt i morse och så pass illa att det var svårt att somna om. Jag slumrade till en stund igen, men när jag gick upp tog jag en Alvedon och det om något bevisar hur besvärligt det kändes, för jag tar inga piller i första taget. Det är nog straffet för att jag satt ute och blev så kall om ryggen häromdagen. Jag skulle ha tagit på mig en jacka eller gått in i stället för att envisas och sitta kvar.
I dag har Åke namnsdag och jag har varit en sväng till kyrkogårdarna både i Klinte och Fröjel. Jag tog bort de avblommade påskliljorna och satte dit trädgårdsnejlikor i stället. Det har jag aldrig haft på gravarna förut, så nu får vi se hur de kommer att utvecklas och om de trivs i självvattnande lådor eller om det blir för blött för dem.
Någon gök hörde jag inte, trots att de enligt Åke kommer just den 8 maj. Att inte jag hörde någon är i och för sig inte så konstigt, för gökens galande har en frekvens som mina öron har svårt att uppfatta.
”Hör du göken?” sa Åke, när vi satt ute i trädgården. Jag lyssnade, men inte hörde jag någon gök.
”Det måste du ju göra! Den är ju där”, sa Åke och pekade. Och jag lyssnade, men inte hjälpte det, jag hörde ingen gök i alla fall, så då kontrade jag med:
”Hör du lärkan”? Det visste jag ju att han inte gjorde, men kunde inte låta bli att fråga i alla fall. Lite får man ju retas.
”Neej!”
”Men det måste du göra!”
Det är en ganska fin onsdag, med lite moln som drar förbi då och då och en aning varmare än igår. Jag satt faktiskt ute på terrassen och åt frukost och just då var det riktigt skönt och nästan ingen vind. När jag kom hem från min utflykt planterade jag ut tre stycken Blomman för dagen och satte ordentliga klätterpinnar i krukan, så nu kan de få dra iväg.
Grattis till alla som heter Åke!
Livet efter 80 