…det var väl roligt, hurra! Nej, det är inte alls roligt och jag hade det på känn redan när jag vaknade och när jag stigit upp och försiktigt gläntat på persiennen fick jag se eländet – det har snöat i natt och det fortsätter att komma byar av någon blaskig vit sort. Usch!
Ett tag tänkte jag krypa ner i sängen igen, men jag tog mig samman och gick och hämtade tidningen på dörrmattan och satte mig vid köksbordet med den, mitt vattenglas och morgonens piller. Det kom ännu en snöby och när jag satt där och tittade ut fick jag se två rödhakar som satt på trälisten till rabatten på andra sidan vägen.
Jag älskar rödhakar, för de ser så pigga och uppkäftiga ut och i min iver viftade jag till vattenglaset när jag trevade efter mobilen, samtidigt som jag höll ögonen på fåglarna. Det var mycket vatten i glaset och det flöt ut över hela bordet. Jag räddade tidningen och hämtade en trasa för att torka upp efter mig och nu var givetvis rödhakarna sedan länge försvunna, så dem blir det ingen bild på.
Det får bli en gammal, flera gånger tidigare använd, bild på en sädesärla i stället, för i dag är det enligt Allnakku Langhalus dag. Det är också en kär sommarfågel och vi hade alltid sädesärlor på Stenstugu. Ett år hade ett par fått för sig att de skulle bygga bo i en av traktorerna som stod på gården. De flög ut och in i traktorn i flera dagar. Åke höll på med vårbruket och till slut var han tvungen att använda den. Han skulle så foderraps på åkern intill huset och det var just den traktor som han hade såningsmaskinen på, som fåglarna valt ut till boställe. De stackars sädesärlorna flög med fram och tillbaka i flera timmar, innan de gav upp och hittade ett annat ställe för sitt rede.
Trots vintervädret ska jag ta och skola om mina småplantor i dag, för de börjar bli långa och rangliga och står i väldigt små krukor, så det är nog dags. Jag fick ju hem jord i lördags, så nu har jag ingenting att skylla på längre.
Trevlig onsdag!
Livet efter 80 