..jag ser mig i spegeln eller när jag ser spegelbilden på den lilla, lätt skeva, vithåriga tanten i skyltfönstren när jag är ute och går. Vem var det? Det måste vara något fel på min självbild tror jag.
Tack till Orsakullan för de här månadens bloggutmaning! Jag tror faktiskt att jag har varit med varje dag. Nu ska jag försöka klara mig på egen hand.
Trevlig söndag!
Jag fick mig en överraskning när jag läste tidningen i morse, för där var ju jag. Jag visste att jag blev fotograferad, men inte trodde jag att jag skulle komma med i tidningen.
Det är en ganska solig och fin lördag och jag har hållit på med lite av varje pyssel på förmiddagen, men nu ska jag gå och göra mig i ordning, för jag ska åka till Visby i dag.
Först ska jag gå till Krister o Thomas och äta lunch och sedan ska jag åka ner till Almedalsbiblioteket och titta en stund på Primavera Italiana a Visby.
Orsakullans näst sista undran den här månaden är: Jag är den i butiken som…
Den kan jag nog besvara ganska enkelt. Jag är den i butiken som kommer ut utan att ha handlat något. Jag är sällsynt obegåvad när det gäller shopping.
Trevlig lördag!
…gärna solar, men undviker att bada. Jag är en riktig badkruka och jag tycker att det är väldigt besvärligt och byltigt att hålla på och byta om i sanden. Jag tycker att det är trevligare att svalka av mig genom att bara gå och strosa i vattenbrynet. Ska jag bada föredrar jag en pool.
Sen kan man kanske fråga sig varför jag åker till stranden om jag inte vill bada? Förr var det mycket för friden och stillheten. Utanför Stenstugu är det väldigt mycket trafik sommartid och att få byta ut trafikbruset mot ljudet från vågorna och skrattande glada barn var helt underbart.
Nu är det kanske mer för att jag inte tycker att det är så lockande att klä av mig och ligga och sola med folk från området spatserande alldeles i närheten. Jag sitter ofta och gärna ute, men påklädd. Man är ju ingen pangbrud längre precis.
Det var dagens utmaning från Orsakullan.
Trevlig fredag!
Solen skiner så vackert nu på morgonen och jagade mig ur sängen redan före sju. Det blir bra att sommartiden startar på söndag, men det har varit kallt i natt, -3º har vi haft här vid Odvalds och gräset var alldeles vitt av frost när jag kom upp och penséblommorna låg som slagna soldater, men de har redan börjat piggna till.
I dag vill Orsakulla ha reda på senast gången jag ramlade och det kan hon väl få.
Det var den 20 november 2018
Bosse hade gjort en rullstolsramp till Carina som skulle operera en fot och medan hon var på lasarettet skulle jag se till Fridolf. Den där rampen var inte riktigt färdig, för det var inget halkskydd på den ännu, men när jag och Fridolf gick ut genom dörren, gick han ner via rampen och jag följde efter honom. Precis när jag satt foten på rampen, tänkte jag den kan nog vara hal och ett par sekunder senare låg jag raklång på rygg på rampen. Som tur var slog jag mig inte alls, kanske på grund av att den sluttade. Jag bara gled omkull helt lugnt och stilla.
Sen har jag hållit mig på benen!
…eller har betytt väldigt mycket!
Nu börjar Orsakullans bloggutmaning gå mot sitt slut och i dag ska det handla om att resa.
Jag har rest en hel del, både i Sverige och ute i Europa och resorna har gått både med färja, buss, tåg, flyg och faktiskt en gång med segelbåt. Färja eller flyg är ju ofrånkomligt när man bor på en ö om man vill ta sig till fastlandet, men när man väl kommer dit finns det alternativ.
Oavsett färdmedel, så har jag tyckt mycket om att få resa och att få se nya länder, att få nya intryck och träffa folk av olika kulturer. Förr, och då talar jag om tidigt 70-tal, innebar en resa till något avlägset resmål en total avkoppling från vardagen hemma. Man visste ingenting om vad som hände hemma och nästan inte ute i världen heller. I dag är det helt annorlunda och det är nästan lite synd.
Förr var också själva resan i sig väldigt spännande och rolig. Så länge vi var två kunde till och med en övernattning på Arlanda vara lockande. Att gå till någon restaurang i SkyCity och sitta där med ett glas vin och en räkmacka och titta på folk och prata om vad som väntade; vad vi skulle få uppleva när vi väl var framme, det var roligt.
Så är det inte nu! Resandet är bara tråkigt, jobbigt och något man måste ta sig igenom. Jag hade en resa inbokat nu i mars, men den bokade jag av, för även om den gick direkt från Visby så tog det emot. När det känns jobbigare än roligt är det nog bäst att stanna hemma.
Livet efter 80 