…och medlidande för alla de som avlidit i covid-19 och deras anhöriga och för alla som på olika sätt farit illa under det här pandemiåret kommer Visby Domkyrkoförsamling att genomföra en 10 minuter lång ringning i S:ta Maria kyrka i dag. Det kan man läsa på helagotland.se. Nyårsaftonens ringning görs i samband med nyårsbönen klockan 17 och den leds i av domprost Elisabeth Ström och avslutas med en 10 minuter lång klockringning klockan 18.
– Kyrkklockorna har traditionellt använts vid fara eller andra tillfällen då man velat påkalla någonting. Nu vill man påkalla och minnas hur det här speciella året har varit, och göra det genom en särskild ringning, säger Elisabeth Ström.
Själv kommer jag att åka till gravarna i dag och tända ljus för våra anhöriga och sedan vakar jag in det nya året tillsammans med Carina och Bosse.
Nu vill jag önska alla bloggvänner och bloggläsare, både bekanta och obekanta, ett riktigt Gott Nytt År. Ett år som jag hoppas ska bli bättre än 2020 har varit. Och jag hoppas att 2021 blir ett år då vi ska kunna ta tillbaka vår frihet att komma och gå som vi vill och att träffa vem vi vill utan att vara rädda för att bli sjuka.
I dag tycker Allnakku att vi ska fira Astäuens dag och vad är nu det för en?
I Allnakku står det: Astäuen betyder grannen. Förklaringen till ordet kan vara den att man från början talat om personen i den ”andra stugan”.
På Stenstugu var astäuen eller astufar ett ord som ofta användes om de närmaste grannarna. -Nu kommer astufar, sa Åke och då visste man att Elis var på ingående.
I år har jag ju inte kunnat ha någon julbjudning för mina astäuar här på Odvalds och inte har jag varit hos någon av dem heller, men så är det ju i år. Vi sitter och trycker var och en i sin lägenhet.
Igår kom jag i alla fall ut på en promenad på eftermiddagen och det var faktiskt riktigt skönt ute trots de mörka molnen. Jag tog en vända på Barkan och det var många som kommit på samma idé och jag träffade en bekant som jag fick en trevlig pratstund med. Sånt förgyller tillvaron!
Jag var ingalunda ensam i skogen
Det är mörkt och dystert i dag också, men det blåser inte så mycket, så jag ska nog försöka ta en vända ner på samhället på förmiddagen. Jag har ju några vinster att lösa ut. På min trisskalender vann jag 150:- och på trisslotterna som jag fick i julklapp blev det 60:- i vinst.
Dagens ordspråk: Priset är vad du betalar, värdet är vad du får.
2020 går mot sitt slut och det är ett år man nog inte glömmer i första taget. Precis som vid förra årsskiftet har jag gjort ett litet bildspel med det första fotot jag tagit i varje månad under året och jag har inte gjort några avsteg från den principen, så brukar du läsa min blogg kanske du känner igen en del av dem
Detta bildspel kräver JavaScript.
Varje media med självaktning måste ju ha en årskrönika och det gäller givetvis också Livet efter 80. Jag har faktiskt uppdaterat 2020 års upplaga lite kontinuerligt under året, så nu finns det en mera utförlig sammanfattning av det här pandemiåret, sett med mina ögon ur ett bloggperspektiv, och skulle du vilja läsa den så hittar du den i menyn under rubriken Årskrönikor.
Dagens ordspråk: En garanti är ett löfte om reparation av de delar som inte kan gå sönder.
Om vi inte ses mer det här året önskar jag ett gott slut på det här skruttiga 2020 och ett mycket bättre Gott Nytt År!
…i mellandagarna har vi i dag och ett helt vanligt decemberväder är det också. Klockan är lite drygt tio och det är mörkt både ute och inne. Om man inte tänder lamporna förstås! Blåser gör det också, men inte lika mycket som igår, då färjetrafiken till Oskarshamn stördes och det var problem i trafiken här på ön på grund av nedfallna träd.
Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp oss på måndagarna med någon trevlig bild och här är något glädjande som jag hittade bakom sovrumsgardinen när jag gick runt med vattenkannan i morse.
Jag är dålig på det där med orkidéer, så jag blir alltid glad när jag lyckats få fram några blommor. Om den sköter sig och flera av knopparna slår ut kan den nog få flytta in i vardagsrumsfönstret snart. Det är ganska fullt på fönsterbrädan där, men det finns några fulingar som jag känner att jag skulle behöva plocka bort.
Dagens ordspråk: Det finns inga bra svar på dumma frågor.
God fortsättning! Nu är jag här igen efter tre dagars julledighet. Och det är inte bara jag som varit ledig, datorn har fått vila den också, så nu har jag mycket att läsa igen hos bloggvännerna. Hur har er jul varit? Nog har det varit en annorlunda jul i år, men fin ändå och jag har ingalunda suttit ensam, även om jag har saknat att kunna träffa alla på Stenstugu och att få sitta runt salsbordet och äta tillsammans med barn och barnbarn.
Vi tar det från början:
På Julaftons förmiddag tog jag en sväng upp till Stenstugu med några julpaket och önskade dem God Jul och så var jag på gravarna med nya ljus. När jag kom hem igen var det dags att börja förbereda jullunchen, för Carina och Bosse skulle komma hit till mig.
En innehållsrik julkasse från Stenstugu
En ny tomtemor
Medan jag rustade i köket plingade dörrklockan och det var Edoardo och Matilda som levererade en innehållsrik julkasse från Stenstuborna.
Årets Julgrupp från Carina och Bosse
Så blev klockan tolv och då anlände Carina och Bosse och vi åt den sedvanliga julmaten och sedan gjorde vi som stora delar av svenska folket, vi såg på tv och efter kaffe och Kalle Ankas jul åkte Carina och Bosse hem till Sicklings, men vi bestämde att vi skulle ses hos dem senare på kvällen. Egentligen hade Bosse tänk koka lutfisk till kvällen, för det är ju tradition att man ska äta det på julafton, men vi var så mätta, så vi bestämde att det räckte bra med en Toast Skagen i stället och så fick det bli. Vid sjutiden åkte jag till Sicklings. Efter den goda mackan hamnade vi framför tv:n igen med ett fat goda ostar och kex och där blev jag kvar tills vi hade sett julklassikern Svensson, Svensson.
Juldagen kom verkligen med en överraskning. När jag gläntade på persiennerna fick jag se att det snöade. Inte speciellt mycket och det var någon enstaka plusgrad, så det var väldigt blött, men det hade dock hunnit bli ganska vitt ute.
När juldagsmorgon glimmar….
Jag kunde givetvis inte låta bli att bekymra mig lite över väglaget, för i dag skulle Krister och Thomas komma hit och hälsa på mig, men det hade inte varit några större bekymmer alls, rapporterade de när de väl anlände.
Från Krister o Thomas
Vi åt den traditionella juldagslunchen med inkokt lax och sedan ris á la Malta som efterrätt och sedan satt vi och pratade, fikade och slötittade på tv ett tag innan de åkte tillbaka till Visby. På kvällen åt jag ett par räkägg som var kvar från julafton och till dem lite gravad lax med en rostad smörgås och så såg jag På Spåret, ett program som jag gillar.
Annandagen låg det fortfarande kvar lite snö och grannbarnen hade lyckats få ihop några klot och gjort en snögubbe, som dock kraschade innan jag hann dokumentera den.
Eva kom hit och hälsade på ett tag på förmiddagen så jag fick lite rapport om hur de haft det under juldagarna och på eftermiddagen var jag hos Carina och Bosse och åt den där lutfisken som vi egentligen skulle ha haft på julafton. Det gick precis lika bra att äta den på annandagen och en glassbåt som efterrätt satt väldigt bra.
Väl hemma igen såg jag några avsnitt av Kara Para Ask och sedan Vår tid är nu . Efter juldagens första avsnittet var jag lite förvirrad, för jag var inte helt medveten om att man gått tillbaka i tiden, men nu är jag med.
I dag är det inte mycket kvar av grannbarnens snögubbe
I dag, tredjedag jul är snön borta igen, det är blåsigt, 5-6 grader varmt och duggregn. Jag hade hoppats kunna gå ut på en promenad, men just nu är det allt annat än lockande, för det är riktigt blåsigt och Destination Gotland har ställt in några turer på grund av det besvärliga vädret. Jag blir nog kvar här vid datorn ett tag till och tar mig en bloggvandring och så har jag ett par månader kvar innan årskrönikan över 2020 är färdig.
Nyårsaftonens ringning görs i samband med nyårsbönen klockan 17 och den leds i av domprost Elisabeth Ström och avslutas med en 10 minuter lång klockringning klockan 18.
Livet efter 80 