Etikett: Tänkt

Dags att skriva julkort

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Andra söndagen i advent började med regn och rusk, men det har klarnat upp och om man tittar efter ordentlig, så finns det en och annan blå glugg bland molnen. Få se om det blir så pass skapligt väder att jag går ut ett tag? Annars får jag försöka roa mig på något annat sätt.

Jag skulle till exempel kunna skriva  julkort. Jag köpte lite olika kort på Kupan för ett tag sedan och det kan väl vara en lagom söndagssysselsättning att skriva i ordning dem. Ännu är det nog lite för tidigt att sända iväg dem, men gjort är gjort. Sen gäller det bara att komma ihåg att köpa frimärken. Inte blir det många gånger om året som jag sänder en hälsning via posten, eller Postnord som det heter nu, men julkort är trevligt, både att få och att sända tycker jag.

Det verkar vara en riktig tursöndag i dag förresten, för titta här! I dagens Trisskalender vann jag 150:- på adventsskrapet, så nu är de satsade pengarna betalda och dessutom fick jag jultomte nr 2.

Miljonen närmar sig!

Kommer jag att offentliggöra en eventuell storvinst, kanske vän av ordning undrar?  Det är en fullt  berättigad fråga och svaret tål att tänkas på. Vad är förresten en storvinst? Det beror nog mycket på under vilka förhållanden man lever. Det som är en storvinst för den ena kan vara en spottstyver för den andra. Jag är i vilket fall som helst väldigt glad för dagens vinst!

Ha en riktigt härlig andra advent!

Jag missade ju….

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

…att det är den Tobaksfria veckan startar i dag. Sedan i mitten av 70-talet har vecka 47 varit den Tobaksfria veckan. Den är en del av det nationella arbetet Tobacco Endgame – ett rökfritt Sverige 2025 och ett tema i år är en tobaksfri skoltid.

Nog vore det önskvärt, men jag tror att det är en utopi, för när man ser sig omkring röks det lite varstans och i alla åldersgrupper och även om man jobbar just för en tobaksfri skoltid, så är det många unga som röker. Jag har väldigt svårt att tro att vi om 7 år har ett rökfritt Sverige.
 
Jag ska inte förhäva mig, för jag började röka när jag var 13 år. Jag gick på läroverket och var inackorderad i Visby och på vägen till skolan låg det en kiosk där man kunde få köpa cigaretter per st och få dem i en liten påse. Där hamnade en del av mina veckopengar. När jag sedan var 15 fick jag röka hemma, med viss tvekan visserligen, men det viktigaste var att man inte fick stå ute på gatan och röka. Det skulle liksom ske i smyg inomhus, så lite fel var det tydligen i alla fall.

När våra äldsta barn var små rökte vi, både Åke och jag och de flesta i vårt umgänge också. Begreppet passiv rökning fanns inte då, men det var precis det vi utsatte våra barn för. På den tiden var det de som inte tyckte om rökning, som fick dra sig undan. Hemmen pryddes med fiffiga cigarettändare och vackra askkoppar och man hade fina askar på soffbordet där man förvarade cigaretterna. Jag fick ett silveretui av Åke i present där jag kunde ha mina cigaretter.

I mitten på 60-talet, började man bli mer medveten och nu var det rökarna som fick gå ut och det var inte ok att röka överallt. När jag blev gravid med Eva och Bo och under tiden jag ammade dem rökte jag inte, så mycket vett hade jag i alla fall, men så fort den perioden var över började jag igen. Annat var det när jag blev gravid med Krister 1972, då slutade jag röka för gott och har inte tagit ett enda bloss sedan dess  och Åke slutade ett år senare.

Nog är det konstigt att vi är så självdestruktiva att många av oss förgiftar våra kroppar med en massa knark, sprit och tobak. För att inte tala om matmissbruk som gör att vi äter ihjäl oss. Lever vi så miserabla liv att vi ständigt måste få någon typ av tröst?

Förresten läste jag någonstans, att om kaffet vore en nyhet i Sverige i dag, skulle det säkert förbjudas. Tänk så uppiggad man blir av koffeinet! Hur skulle det gå då? Sverige utan fikapauser – Det är väl ändå ganska otänkbart!

Trevlig kväll!

Nu slipper ingen undan

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det var väntat – från och med 1 januari 2019 försvinner tv-avgiften vi betalar till Radiotjänst och ersätts av en skatt, som ska betalas av alla över 18 år, som har en beskattningsbar inkomst. Maxbeloppet är på 1300:- och förut har man betalat 600:-/kvartal, så jag tjänar på beslutet.
 

Skådespelarsyskonen Philip och Jessica Zandéns berättar sin familjehistoria

Om man har en teve eller inte spelar ingen roll och det kan ju tyckas rätt när man inte alls är beroende av en apparat för att se programmet. Det går att göra det på många andra sätt.

En stunds sol muntrade upp mig i morse, men nu är det lika grått som vanligt igen. Jag har hållit mig inne i dag och ”daterat”. Vi hade ett styrelsemöte i bostadsrättsföreningen igår kväll, så jag hade ett protokoll att skriva.

”Daterandet” fortsatte med att försöka få ordning på den gamla bloggen. Det har varit krångel med one.com på grund av att PHP-versionerna 5.6 och 7.0 närmar sig vägs ände. One.com hade uppdaterat till 7.2 och då gick det helt plötsligt inte att komma in på Livet efter 70. Men jag fick beskedet att gå tillbaka till 5.6 och sedan uppdatera bloggen till senaste version. Nu har jag gjort det, men blev tvungen att byta tema och rensa bort några plugins för att få det att fungera. Samtidigt passade jag på att importera gamla inlägg från Livet på Stenstugu, så nu finns alla inläggen samlade på ett ställe. Det är förmodligen bara jag själv som är intresserad av de gamla inläggen, men så länge jag betalar för domänen vill jag gärna ha tillgång till dem. Bloggen fungerar ju som min dagbok.

Kommer du ihåg den här glassen?
Den var otroligt god och innehöll faktiskt spår av jordgubbar och inte bara smakessenser. Jag kom att tänka på den när jag läste ett inlägg hos Znogge om olika glassmaker. Visst äter jag glass, men inte med något större förtjusning. Den här glassen kostade alltså 50 öre och det minns jag mycket väl, för i början av sextiotalet jobbade jag på Pressbyrån i Klinteham och Puckstången var väldigt populär.

Trevlig torsdag!

Dröm en dröm…..

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Mamma sa alltid att hon hade ett ”rikt drömliv” och det har nog jag också, för jag drömmer väldigt mycket. Mamma kom alltid ihåg sina drömmar och berättade dem gärna. Man kan verkligen undra varifrån drömmarna kommer och varför.

Mina handlar numera ofta om djuren hemma på Stenstugu. Under många år drömde jag om hönsen. Vi hade ett hundratal värphöns och jag tycker att de fick den skötsel de skulle ha, men i mitt undermedvetna måtte det ligga en liten tanke om vanskötsel och gro, för i mitt drömliv far de väldigt illa. Där finns skadade höns och döda höns och plötsligt kommer jag på att de inte fått mat och vatten på flera dagar. Äggen, som ligger i redena, har jag ingen aning om hur gamla de är, för jag har inte plockat några på länge. Då är det skönt att vakna!

 Och jag var glad när jag vaknade i morse också, så att jag slapp fortsätta mata smågrisar.

Här är det inte jag som matar grisar, utan Åke

Jag hade en riktig mardröm, för det var fullt av stora bamsiga råttor i diskbänkskåpet och när jag försökte jaga bort dem sprang de ut, anförda av en stor mörk hanråtta. Den var stor som en katt.

Åke och jag gick upp och stod och tittade på dem från sovrumsfönstret och på grusgången under äppelträdet låg de i en stor hög.

Plötslig såg vi att det ju inte alls var råttor som vi trott, utan smågrisar och genast gjorde jag i ordning en bunke med mjölk och bröd och gick ut och matade dem med det. Det var verkligen skönt att vakna efter den pärsen.

I morse fanns det blåa gluggar i molntäcket och solen glimtade till och med till. Man blev riktigt glad en stund. Det mulnade till igen efter ett tag, men jag gick ut på en promenad, för det regnade i alla fall inte och det var riktigt skönt ut.


Jag tog rundan ner till samhället och sen hem via skogen. När jag kom fram till  Kupan gick jag in där  och pratade en stund, innan jag fortsatte vandringen. Som vanligt spanade jag efter öringar i ån, men fick inte se några i dag heller.

Trevlig onsdag!

Åter till vintertid

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det här är den bästa söndagsförmiddagen på hela året, för äntligen har vi fått tillbaka den där timmen de snöt av oss i våras. Det är väldigt behagligt när man vaknar vid halvåtta-tiden och vet att man lugnt kan ligga en timme till trots att solen tittar in genom springorna i persiennen, samtidigt vet man ju att det kommer surt efter i eftermiddag.  Jag hoppas verkligen att det snart är slut med det här larvet med klockomställning två gånger om  året.

Söndagsunderhållning

I går eftermiddag satt jag och såg en film med bland annat Mikael Persbrandt – Solstorm – heter den och jag har faktiskt sett den förut. Böcker läser jag aldrig om, men filmer som jag gillar kan jag gärna se flera gånger. Solstorm är en filmatisering av Åsa Larssons bok med samma namn och jag hade läst den redan då jag såg filmen för första gången. Den är bra och Mikael Persbrandt är alltid bra. I den här filmen spelar han en präst i en liten norrländsk församling och det är verkligen skrämmande att se hur man i religionens namn kan rättfärdiga precis vad som helst med bibelord och genom att skylla på Guds vilja.

Senare på kvällen blev det en film till med Mikael Persbrandt som manlig huvudrollsinnehavare – Maria Larssons eviga ögonblick – en film från 2008 av Jan Troell, som jag faktiskt inte har sett förut. Det är en spännande och våldsam film om fattigdom, vilda strejker, kärlek, misshandel, död och svek. En riktigt bra film som beskriver ett stycke svensk historia och en väldigt vacker film. Varför har jag inte sett den förut?
Jag kom sent i säng, men vad gör det. När jag satt där på sängkanten ställde jag mentalt om klockan till normaltid och då blev det normaltid även för mitt sänggående. 😉

Nu är det dags för en söndagspromenad, för det är en solig och fin dag, även om det blåser lite och bara är +4º, men det är ju bara att klä på sig ordentligt. Man kan ju inte sitta inne och häcka tills det blir vår. 

Dagens ordspråk: Katten blir gärna hos den som smeker honom

Trevlig söndag!

Folk är oroliga

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Nu har det varit riktigt vackert solsken en stund och efter lunch tog jag fram bilen och åkte till Konsum och handlade och så var jag på apoteket, som här hos oss är en droghandel. Två av mina mediciner var slut, så det var ett nödvändigt besök.

Framför  mig i kön stod det några personer och man började diskutera det här med läkemedelsförmånen, som ju faktiskt gör det möjligt för de allra flesta av oss att kunna köpa ut den medicin vi behöver. Jag är dock väl medveten om att det finns de som inte har råd att hämta ut det läkaren har gett dem recept på, men de får väl ändå räknas till undantaget.

Det märktes klart att man var orolig över hur det ska bli med den svenska välfärden och någon undrade vem som ”hittat på” det här med läkemedelsförmånen och vad händer om den nya regeringen tar bort den. I och för sig tror jag inte att någon kan eller vågar göra det, för vad händer då?  Då blir det bara de rika och välsituerade som har råd med mediciner, övriga får försöka leva så länge de kan utan. Så kan det väl ändå inte bli?

Det är inte dåligt vad man kostar på sig, men jag skulle gärna använt de här pengarna till något annat.

När jag kom hem blev jag tvungen att googla lite och försöka finna ut vem som ”hittat på” det där med  läkemedelsförmånen. Det som styr den i dag är en lag;  Lag (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och år 2002 var det regeringen Persson som satt vid makten, men det var nog ändå inte han som hittade på den, för innan den här lagen trädde i kraft har det funnits flera andra varianter ganska långt tillbaka i tiden.

Det om detta!

Spegel, spegel

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

I dag är det riktigt ruskväder med regn och blåst, så det är helt klart en dag för inneaktviteter. Jag har startat en maskin tvätt och funderar på att göra lite äppelmos till av de sista äpplena. Det är ju fallfrukt, så det går inte att spara dem någon längre tid.

I eftermiddag är vi ett gäng källingar här från Odvalds som ska åka till Sanda bygdegård för att vara med på höstens första Onsdagsträff, så lite förströelse blir det också.

Det var lite tunnsått på kundfronten igår på Kupan och inte fick vi sälja den här spegeln, men när dagen var slut blev det trots allt en skaplig dagkassa.

Jag har en bekant, som varit inne och frågat efter speglar ett par gånger, så när jag fick se den här, tog jag ett foto av den (och mig sjäv) och sände iväg en förfrågan, men precis som jag misstänkte var den för stor för bekantingen, som  hade tänkt sig något mindre och nättare. Den är annars väldigt fin och i gott skick. 

Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är? Kommer du ihåg  sagan om Snövit och den elaka styvmodern, som speglade sig varje dag och ställde den frågan? Och hur rasande hon blev när spegeln svarade att den skönaste i landet var Snövit.

Inte kan man påstå sig vara någon Snövit precis, det skulle möjligen vara i kalufsen, så den där frågan har man nog ingenting för att ställa. Och några skönhetsoperationer är det definitivt för sent för när man är i min ålder. Det är bara att acceptera att det dyker upp den ena defekten efter den andra, hur deprimerande det än är. Det finns undersökningar som visar att kvinnor speglar sig upp till sjuttio gånger per dag. Sjuttio gånger! Så utseendefixerad är inte jag, men visst tittar man till när man passerar ett skyltfönster och undrar lite förvånat vem den där krumma lilla vithåriga tanten är.

Nu tror jag inte att det enbart är kvinnor som är intresserade av sitt utseende, utan jag misstänker att även männen gillar att spegla sig när det går förbi sovrumsspegeln, badrumsspegeln, hallspegeln, skyltfönstret eller bilrutan. Fåfänga är vi nog oberoende av kön.

Trevlig onsdag!