Det snöar i dag, men det är blidväder och SMHI pratar om regn i eftermiddag. Vilken tur vi hade
som slapp det igår.Jag ska ta en vända med dammsugaren nu och i eftermiddag tror jag att jag ska slappa och sitta i fåtöljen och läsa. Jag laddade hem en bok till av Alex Schulman häromdagen, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
Det kan vara bra att ha en gammal lummläur när det blir krångel med mobiltjänsterna Då kan man åtminstone ringa nödsamtal utan att behöva krångla med att ta ur simkortet från sin ordinarie lur.
Med anledning av Tele2´s störningar nu i veckan, testade jag min gamla mobil som legat i en låda i flera år och efter en stunds laddning vaknade den till liv och meddelade att endast nödsamtal fungerade. Det var precis det jag var ute efter! Nu har jag ju inte Tele2, men vem vet vilken operatörer som drabbas nästa gång.
Lummläur är ett nygutniskt ord, som betyder mobiltelefon och lumme betyder ficka.
Tänk så stor jag tyckte att den här HTC:n var när jag köpte den. Jag vet precis när jag gjorde det, för det var en vecka innan Åke fick sin stroke 16 januari 2012. Den är en lilleputt jämfört med den jag har nu och nästa generation är ännu större.
Det är märkligt med de här mobilerna – de första modellerna var definitivt inte några lummläurar, för de var helt enkelt för stora för en ficka. Vår första var en bamse med antenn som man skulle dra ut och den förvarades i ett stabilt läderfodral, men den var avsedd för Åke, som ha den med sig när han var ensam i skogen.
Sedan kom det nya modeller och de blev mindre och mindre. Den minsta vi hade var en liten Ericsson och den hittade man nästan inte i fickan, så liten var den. Sedan har mobilerna utvecklats och efterhand som de blivit smartare och smartare har de också blivit allt större. Det enda gemensamma de olika modellerna jag har haft, är mobilnumret, det har jag lyckats behålla.
Trevlig fredag!