Tjejsnack

I dag är det riktigt novemberdystert och lamporna har fått lysa hela dagen. Jag har varit en vända ut i soprummet, annars har jag hållit mig inomhus. Äntligen tog jag tag i problemet med att ugnslampan slocknat och med hjälp av manualen lyckades jag först ta bort båda sidogallren, men sen höll det på att gå galet när jag skulle ta bort glaset till lamphuset, för då fick jag loss alltihop. Jag lyckades trycka in det igen och efter lite pillande lossnade glaset så jag kunde skruva ur lampan. Nu ska det bara hem en ny!

avdelare42

Förr fanns det en bloggutmaning som hette Tjejsnack och den var jag med i under några år och jag hade faktiskt en särskild blogg bara för den. Det var alltid Fem frågor per vecka som skulle besvaras. Här är ett exempel och de här frågorna ställde Sandy (vars blogg inte finns kvar på internet längre)v47 2006:

1. Hur såg du ut när du var liten?
Jag var väldigt liten och spinkig med rakt svart hår med en stor rosett i.

 

2. Vad var din favorit lek/leksak?
En nalle som hette Margareta.

 

 

3. Vem var din/dina bästa kompis/kompisar?
Mina systrar och min kusin Göran

4. Berätta om nåt speciellt barndomsbus eller barndomsminne du gjorde som liten! Hm.. Jag vet att jag har berättat den här historien tidigare, men här kommer den en gång till:
Vi hade en provinsialläkare, som var känd för att vara mycket elak mot barn. Alla fruktade honom, men inte jag. När jag var i 5-årsåldern gick jag till läkarmottagningen med min älskade nalle Margareta med mig. Jag satt och inväntade min tur och när jag till slut fick komma in till läkaren, som tittade strängt på mig och undrade vad jag gjorde där ensam, så sa jag bara karskt att Margareta var sjuk och behövde en spruta. Och den där fruktade läkaren tog lugnt fram en spruta och gav Margareta ett ”putt”. Glad och nöjd gick jag därifrån.

5. Hur mycket vägde du och hur lång var du när du föddes?
Har ingen aning.

Dagens ordspråk :
Att komma i rätt tid är bra, att gå i rätt tid är bättre.

Vårt digitala liv

Jag gillar Anders Hansen, så visst såg jag hans program Din hjärna igår kväll och vad lärde vi oss då? Igår handlade det om våra skärmar och hur våra hjärnor hanterar dem och varför vi blivit så beroende av dem. Den nya tekniken har praktiskt taget hackat våra hjärnor. Även om vi bestämmer oss för att inte kolla på dem kan våra hjärnor helt klart inte hantera mobilens lockrop. Det räcker med att man har den i fickan, så blir den ett störningsmoment och även om man bestämt sig för att man inte ska använda den, finns ändå suget efter att ta upp den och kolla mail, facebook, sms och annat, nästan oemotståndligt.

Anders Hansen rekommenderade, att man inte ska ha någon typ av skärmar i sovrummet när man ska sova och där syndar ju jag uppenbarligen, för jag har både datorn och mobilen där. Datorn är alltid avstängd, men mobilen ligger på nattduksbordet, fast den är satt på ljudlöst och i viloläge, så automatisk uppdatering, synkning och ljud ligger nere 21.00-07.30. Väckningslarmet och telefonen funkar ändå och den funktionen vill jag ha tillgång till. Jag tycker att det är en bra lösning och även om jag kan ha en och annan natt när sömnen inte vill infinna sig, så rör jag aldrig mobilen nattetid.

Sömnen ja! Jag gick och la mig vid 22-tiden igår och somnade ganska snabbt, vaknade halvåtta när mobilen larmade, stängde av den och vände sida och fortsatte sova. Efter två oroliga nätter med förkylning och förmaksflimmer var jag uppenbarligen inte utsövd ännu. Plötsligt hörde jag att den fasta telefonen i vardagsrummet ringde och när jag inte gick och svarade, satte mobilen igång. Det var en ordförande som ville prata en stund och då var klockan 10.15. Du milde tid! När sov jag så länge senast? Att säga att jag störtade mig upp är väl kanske en överdrift, men morgonrutinerna klarades av på nolltid.

Nu är det dags för en sen lunch, men äter man frukost klockan 10.30 passar det ju ganska bra med lunch vid 14-tiden.

Förkylningen? Den frodas, men halsen känns lite bättre, näsan rinner, men gårdagens nysanfall har lugnat ner sig. Jag tar det med ro!

Dagens ordspråk:
Göm när du har, så har du när du behöver.

Jag vet…..

….jag är inte riktigt klok.

När Kicki var här blev det naturligtvis mycket prat om bloggande, om hur länge vi varit vänner på nätet och hur vi blev det. Vi var ganska ense om att det måste vara väldigt många år och att Astrid nog är länken som förde oss samman.

Vi var ett gäng mogna damer, som pysslade med våra hemsidor (det var innan bloggeriet tog fart), det var kurser i bildbehandling och där var jag givetvis med och fick ett diplom. Mäkta stolt var jag och jag har ännu en hel pärm med mina alster. Sen gjordes det alla möjligt tjusiga bilder i PSP – Paint Shop Pro. Det skickades runt ”gåvor” oss emellan till alla helger och dem la man upp på speciella gåvosidor och det var noga med att man skulle länka till avsändaren.

Vi höll alla på med våra hemsidor. En del använde olika hemsidesprogram, man jag lyckades aldrig lära mig hur de fungerade utan html-kodade min på egen hand. Det var åtskilliga timmar som gick åt till att läsa andras källkoder och testa sig fram till vad som var användbart och inte.

Hemsidan Ingrids sida!  I dag kom jag att tänka på den, för den har i stort sett fallit i glömska. Det enda jag uppdaterat har varit startsidan, för den använder jag själv för att hålla koll på allt som händer.

Jag fick ett kärt besök på förmiddagen, men efter lunch satte jag mig och funderade över den ett tag. Eller ett tag, hela eftermiddagen förstås och långt in på kvällen.  För oj så mycket jag glömt bort! Jag är ju envis som synden och ger mig inte förrän jag uppnått det jag vill. Jag tror att jag ska lägga ner lite mera jobb på den och inte blogga så ofta. Men det var inte lätt att komma på hur den var uppbyggd. Så jag har testat och testat och testat…..

Trevlig kväll!

Dagens ordspråk:
Gör inte mot andra vad du inte vill att andra ska göra mot dig

Snö i luften

April förnekar sig inte, för efter ett par hyfsat varma dagar känns det som om vintern är här igen och i dag har snön yrt i luften. Jag har med andra ord hållit mig inomhus mest hela dagen.

På förmiddagen pysslade jag med att installera en skrivare och för en gångs skull fick jag användning för en av alla kablar som ligger i högar i förrådet. Jag lyckades inte få skrivaren att få kontakt med routern på trådlöst sätt, men med den där kabeln som hjälp gick det jättebra. Sen kunde jag ta bort den och nu pratar skrivaren och datorn med varandra utan problem. Nu återstår det bara lite ommöblering på min datorplats, så att det blir bekvämt och bra. Det är otroligt så mycket sladdar och kablar det ska till, trots att en del fungerar trådlöst.

I eftermiddag har vi haft ett styrelsemöte med SPF här i Lokalen. Två medlemmar kunde inte komma, så vi var sju stycken runt bordet. Ordförande Irma hade kaffebröd med sig, så jag bidrog bara med ett par termosar kaffe. Idel inneaktiviteter i dag alltså! Nu återstår det att skriva ett protokoll. dca4a-tvJag tror att jag hinner göra det innan Hemma igen börjar.

Trevlig fortsättning på dagen!

Min allra bästa kompis har fixat årets deklaration i dag

Min allra bästa kompis, är inte så stor, utan bara  tre decimeter hög och heter  HP.  HP är i dagarna två år gammal och en snabb och duktig medarbetare.  Till sin hjälp har HP några andra små platta hjälpredor som har specialuppdrag. Laptopen Priset har med ålderns rätt gått i pension, men får ändå kämpa på med bokföring, Acer är min resekompis och Samsung fungerar som min e-bokhylla. Sen har vi ju givetvis lilla behändiga HTC, min ständiga följeslagare.

HP gör att jag har kontakt med väldigt många trevliga människor runt om i hela vårt land och händer det något roligt, eller något tråkigt, är det HP som får förmedla det. Ibland blir vi osams, men för det mesta jobbar vi väldigt bra tillsammans.

I dag har vi till exempel redan klarat av min deklaration, för det tycker vi är kul att göra digitalt första dagen det går. Det har blivit lite av en sport, för vi vill ju att Gotland ska ligga bra till i statistiken över lämnade e-deklarationer. Vi hade en bilaga att fylla i, så det var inte bara att godkänna förslaget minsann, utan vi fick tänka till lite extra, HP och jag.

Det var min tolkning av dagens utmaning från Orsakullan.

Trevlig tisdag!

Slöseri med utrymme

Gårdagen på Kupan var inte rolig, för vi hade så få kunder och då går tiden långsamt. Det var första gången jag jobbat en fredagseftermiddag och jag kommer nog att undvika dem i fortsättningen. Kvällen blev dock trevlig i sällskap med På Spåret och Brottskod försvunnen. Skavlan såg jag bara början på och blev lite nostalgisk när jag fick se Börje Salming. Tänk så mycket ishockey vi såg förr i tiden. Åke var ju gammal ishockespelare och Börje Salming var en stor favorit.

Åke (i mitten) i aktion på Klinterinken någon gång på 50-talet. Där var det inte tal om någon hjälm minsann. Är man en tuffing så är man!

Det är grått och trist i dag och i natt kom det lite snö, som har töat bort nu. Jag hoppas att SMHI har rätt när det gäller söndagsprognosen; +8º och solsken låter väl härligt!

Så här kan det också se ut den 23 februari. Jag föredrar barmarken även om det kan vara vackert med snö. Just nu är det mesta grått!

Det kanske inte är någon som har reagerat på det, men jag har bytt tema, för jag gillade inte att texten hamnade som en smal spalt mitt på sidan och alla bilder blev så små. Rubriken var snygg och hela layouten lite elegantare än den här, men det blev ett slöseri med utrymme och onödigt scrollande. Den här kommer jag nog att trivas bättre med och jag hoppas att mina läsare tycker likadant.

I förmiddags kom Eva på en lördagsvisit och vi satt i köket och pratade ett bra tag innan hon for iväg igen får att åka och handla. Själv klarade jag av min helgshopping igår eftermiddag när jag kom från Kupan, så i dag behöver jag inte ut. I stället satte jag mig vid datorn och jobbade lite för bostadsrättsföreningens räkning. Vi har funderingar på att gå över till Gemensam El och det kräver en hel del förberedelser.

 

Trevlig lördag!

Kroppisar o Fototriss

Söndag morgon och i dag tänker vi gå händelserna i förväg. I morgon är det enligt Allnakku kruppkaksmåndagen, men Eva var ytterst tveksam till kroppkakor på en måndag, så det får bli i dag i stället. Då är dessutom Gaetano hemma på Stenstugu över helgen, så då får han också smörja kråset. Vädret inbjuder inte direkt till några uteaktiviteter, så kökskommendering passar bra.

Kruppkaksmåndagen kallas dagen före fettisdagen. Gotländska kroppkakor görs på kokt potatis och fylls med stekt fläsk, lök och kryddpeppar. De öländska däremot innehåller råriven potatis och rått fläsk och måste kokas länge. Ofyllda kroppkakor är blinninggar.

Iss pärar har vörr odle pa oe åien, Gotland. Di har växe si goe u stäure ei kalkjårdi undar sommarsoli!

Nu har jag skalat 4 kg av ”iss pärar” och satt dem på kokning och så fort de är färdiga ska de pressas, så att moset blir riktigt kallt tills det ska göras en kroppkaksdeg av det.

Veckans Fototriss:

När jag startade upp den här bloggen var jag till en början inte helt nöjd med den, men jag hittar fler och fler funktioner som jag tycker om. Alla barn i början heter det ju och det är nog så sant.

Här har jag
gjort ett galleri av tre bilder, som ska illustrera bokstaven F, det är nämligen temat i den här Veckans fototriss.  Kan du inte komma på vad bilderna föreställer är det bara att klicka på dem, så får de se dem i större format med beskrivande text och allt.

 

#fototriss_F

Trevlig söndag!

Flytt (Nu igen!)

Är jag i valet och kvalet? Det kan man nog lugnt påstå. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska fortsätta blogga, om jag ska fortsätta med blogger, eller om jag ska byta till den här. Det finns för- och nackdelar med allting.

Ibland känner jag för att lägga ner, men när jag sitter här i min ensamhet är ju bloggen och ni ”där ute”, som jag vet tittar in då och då (om jag nu har några kvar efter det här bytet) de jag har att ”prata” med. Jag menar inte att beklaga mig, för det är upp till mig själv att hålla kontakten och se till att det sociala livet inte blir alltför torftigt, men man är som man är och till en del går det nog att skylla på barndomen. Man fick lära sig att hålla sig på sin kant och inte öppna sitt hjärta för vem som helst.

Jag förstår de som inte gillar sånt här velande, men de som hänger med kommer jag givetvis att ta emot med glädje och alla bloggare läggs in i blogglistan efterhand som de dyker upp.

Det finns hopp om livet!