Påfyllning

Lagom när all snö försvunnit och jag hade funderingar på att gå ut och snygga till efter snöhögarna på gräsmattan, satte det igång att vräka ner stora, stora snöflingor……

IMAG0039
….och nu är det ganska vitt igen. Ännu har vi ett par plusgrader, så snön smälter förhoppningsvis igen. Jag tycker att det räcker nu!

tele Telefonen ringde! Det var en bekant som ville ha reda på lite om pappas järnhandel och vad som hänt med den. Det var riktigt trevligt att få rota lite i minnenas arkiv och det blev ett långt samtal.

img001
Här sitter vi tillsammans med pappa på trappan till Klinte Järnhandel.

När vi pratat färdigt efter ca en halvtimme, hade snövädret övergått i regn och nu är snart gräsmattorna gröna igen.

Ha en fin måndag!

I vått & torrt

Igår var jag på revy på Rondo på eftermiddagen och det var ett par trevliga timmar, även om årets upplaga av Gotlandsrevyn, I vått & torrt, inte riktigt går att jämföra med de tidigare. Fast man kanske ska strunta i att jämföra och ta den för vad den är! Den nya ensemblen kan ju knappast bli en kopia av de ”gamla rävar” som lämnat stafettpinnen vidare till dem. Ungdomarna presterade en hel del fina sång och dansnummer och även om en del sketcher blev lite för långa och uddlösa, så fanns det en hel del bra också.  Jag tror att om de vässar pennan lite till nästa år, så kommer det här att bli ett bra koncept.

När revyn var slut och vi skulle hämta ut våra ytterkläder blev det lite kaosartat. Det fanns bara två personer som tog emot nummerlapparna och delade ut kläderna. Bredvid mig stod ett äldre par, som blev enormt upprörda över att ingen tog emot deras nummerlapp. Mannen hängde sig in över disken och viftade med den och och kvinnan sa att: ”Den här disken kan dom riva. Här är det ju ingen idé att stå.”
”Men ni står ju på fel ställe” sa jag, ”ert nummer är ju  inte här, utan längre åt höger.”
”Det var här vi lämnade in kläderna och det är här vi ska ha ut dem” sa kvinnan, ”men det är ju ingen som bryr sig om oss. Den här disken kan dom riva.”
”Ni får vara snälla och lugna er”, sa en av de som lämnade ut kläder när han passerade oss. ”Vi är bara två stycken, vi hinner inte riktigt med.”

Jag hoppas verkligen att jag inte såg lika hysterisk ut som de andra två. De fick ju sina kläder till slut och jag också och när jag kom ut upptäckte jag att det hänt en hel del på väderfronten sedan jag gick iväg till Rondo. Det blåste och snöade och var väldigt otrevligt. Det är tur att jag bara har en liten bit hem.

Det fortsatte att snöa under kvällen och vid tiotiden funderade jag på att gå ut och skotta, men latmasken slog till och det blev ingenting av med det. I dag gick det inte att få upp ytterdörren, men grannen ovanpå ryckte ut och tog bort snödrivan som låg framför den och sen hjälptes vi åt att skotta vår uppfart och vaktmästaren har plogat vägarna.

Igår var det kallt, men nu är det blidväder och det fortsätter att komma nederbörd, som enligt SMHI ska gå över i regn senare i dag. Då lär det bli halt, så det är skönt att man inte behöver ut och köra.

Svansträck passerar över Odvalds varje dag

Trevlig måndag!

Det har snöat i natt….

…och när jag druckit mitt morgonkaffe tog jag på mig och gick ut och skottade uppfarten. Det var jätteskönt ute! Solsken, ett par minusgrader och nästan stilla. Vilken skillnad mot gårdagens oväder. När jag skottat färdigt klädde jag mig lite ordentligare och gick ut på en Klinterunda.

Det var ett idealiskt underlag för den här typen av broddar. De fungerar som bäst när det är snö eller isigt underlag

Yngsjöbrodden är behändiga att ta av och på. Jag brukar vara försedd med en plastpåse som jag kan lägga dem i när jag ska gå in i en affär, för med de här taggarna är det helt uteslutet att ha dem på inomhus.

Jag har andra broddar också, som jag köpt på Apoteket, men dem litar jag inte på och absolut inte om det är isigt. Då är Yngsjöbrodden bäst trots att den bara sitter under fotbladet!

Det är inte så mycket vatten i Robbjensån som det borde vara den här årstiden
Undrar vems cykeln är? Den har stått där ett tag nu.
Det är lugnt och stilla på Donnersgatan som vanligt
Jag undrar vad det ska bli i de här lokalerna, som stått tomma i över ett år nu
Nästan hemma

Det var verkligen en skön promenad och jag kände mig mycket lättare till sinnes när jag kom hem, än när jag gav mig iväg. Det är trist när man blir sittande inomhus en hel dag, som det blev igår. Man kan läsa och lösa korsord och så se på tv förstås, men det blir lite andefattigt.

Trevlig torsdag!

Stormen Alfrida

Pling…sa mobilen i morse. Ett sms redan kvart i åtta? Jag misstänkte genast att det var från GEAB och visst var det så; Strömlöst i Klinte, Fröjel och Eksta. Felsökning pågår. Beräknas klart  2019-02 12.00. Här har vi dock ström och det är ofta så att avbrotten drabbar södra delen av Klintehamn, medan vi här i Odvaldsområdet klarar oss.

Så länge jag bodde på Stenstugu hade jag total koll på väderleksläget, för ligger man under ett plåttak hör man regn och blåst, men så är det inte här. I natt har det blåst upp till orkanstyrka i byarna, men jag har inte hört någonting. I och för sig kan det vara skönt, men på samma gång känner man sig nästan lite isolerad. Här vet man inte alls vad som väntar förrän man gläntat på persiennen och tittat ut.

När det blev ljust kollade jag läget och på baksidan var enda spåren av nattens oväder, att grannens julgirlang slitit sig och kommit in till mig och på framsidan hade krukorna med ljung blåst omkull. Nu har jag lyft in dem i kökshörnan och där står de bra tillsammans med granbocken.

2019 inleds alltså med storm och årets upplaga kallas för Alfrida. Lite lätt kornsnö far dessutom i luften då och då. Lillnyårsdagen 2015 inleddes likadant och då hette stormen Svea och bara drygt en vecka senare var det dags för stormen Egon, som ställde till en hel del elände..

Kristers svärföräldrar är på ön och de skulle komma ut till mig i dag på lunch, men har lämnat återbud. De vill inte ut och köra på okända vägar när det blåser så hemskt. Gotlandsradion varnar och varnar och vädjar till folk att hålla sig hemma, så det är väl klokt av skåningarna att de håller sig i Visby, men lite tråkigt för mig givetvis.

Pling….sa mobilen igen klockan 11.20 – Strömlöst i Klinte, Fröjel och Eksta.
Felsökning pågår. Beräknas klart 2019-02 16.00.

Stackars de, som hör till de här områdena, för nu har de varit utan ström länge och även om det bara är någon enstaka minusgrad, så vet man hur kallt det blir inomhus om man inte kan elda. Enligt radion är ca 9000 hushåll på ön utan ström, så jag känner mig verkligen privilegierad som kunde värma min glögg i micron.

Trevlig Leilnöiårsdag!

Triddagen eller…..

….Tredjedag jul är det i dag och gråvädret är tillbaka, men ännu är det milt med runt +5º. Många har nog tagit ett par extra lediga dagar, för den här julen är verkligen ”arbetarnas jul”.  Jag har ju varit dagledig länge nu, men när jag jobbade som anställd, brukade jag alltid arbeta i mellandagarna, eftersom jag inte hade några småbarn på de tiden och det var rätt trevligt att jobba då, för även på arbetsplatsen fanns helgkänslan just i juletid.

I helagotland.se kan man läsa en artikel i dag med rubriken  Vintern då Gotland hölls i ett köldgrepp Vintern det gäller var 1987 och det året skulle jag söka arbete efter att ha pluggat ekonomi tre terminer på Komvux. Vi avslutade utbildning med höstterminen 1986 och jag förstod, att nu gällde det att komma ut i arbetslivet illa kvickt, om jag skulle få någon anställning. Jag insåg att en 47-årig före detta bondmora, som inte varit ute på arbetsmarknaden på 25 år, nog inte var så attraktiv precis.

En av mina kurskamrater hade en pappa som drev en redovisningsbyrå i Burgsvik på södra Gotland och hon tipsade mig om att han behövde hjälp när det blev deklarationstider. Jag kontaktade honom och vi kom överens om att träffas. Det är ju lite dryg 4 mil att köra till Burgsvik, det gick ingen buss och vi hade bara en bil, men jag ville trots det göra ett försök. Glad i hågen körde jag dit för att presentera mig. Solen sken, vägen var perfekt – det var väl ingen konst att köra till Burgsvik! Vi kom överens om att jag skulle börja den 12 januari.

I januari 1987 fick vi en riktigt vargavinter. Det var hemskt kallt och det kom massor av snö och dessutom blåste det. 9 januari var det -15º och snöstorm och så fortsatte det dag efter dag. Skolorna var stängda i flera dagar och på Stenstugu kämpade Åke med snöröjning. Vi behövde åka på banken en dag och de blev väldigt förvånade när de fick se oss och frågade om vi åkt skidor till Klintehamn, för de hade hört att vägarna var avstängda.

Måndagen den 12 januari var läget oförändrat och jag skulle till Burgsvik! Och jag försökte, men efter någon mil fick jag ge upp och vände hem igen. Jag vågade helt enkelt inte fortsätta. Det var bara att ringa till min nya arbetsgivare och han var förstående och tyckte att jag varit klok. Lika illa var det på tisdagen, men onsdagen den 14 januari lyckades jag ta mig ut till Burgsvik för första gången sedan intervjun. Sedan blev vädret mera normalt och det var bara en gång till i slutet av januari,  som jag stannade hemma på grund av snöstorm.

Nu blev jag ändå inte så långvarig på min nya arbetsplats och inte fick jag vara med om någon deklarationssäsong,  för tisdagen den 21 april 1987 började jag en ny anställning på Mälarskog i Klintehamn, men det är en annan historia……

Ha en skön tredjedag jul!

Tisdag o onsdag före jul

Det är en gråmulen onsdag med någon enstaka plusgrad och snön som ännu ligger kvar på träden smälter bort mer och mer. Dripp, dripp, dropp!

Hoppas att den här fina snögubben klarar angreppet av gumman Tö och får stå kvar till julafton, men jag tror inte att det är mycket hopp för den.

Igår var jag på Kupan och jobbade som vanligt på tisdagarna och den här veckan har vi 50% rabatt på alla julsaker, inklusive julgardiner och juldukar. Jag tyckte att vi hade så hemskt mycket julpynt när vi började plocka fram det, men nu är det inte mycket kvar faktiskt. Det var hur som helst en trevlig eftermiddag och vi var nöjda med dagskassan.

På hemvägen var jag inne på Konsum och handlade, för det är ständigt något som är slut. Jag tycker att jag antecknar efterhand som förråden sinar, men igår morse fanns det inga toarullar kvar när jag skulle fylla på i hållaren och inte hushållspapper heller och dessutom tog jag fram den sista förpackningen pappersnäsdukar.

När jag äntligen kom hem var klockan nästan fem och när jag plockat reda på det jag handlat,  hamnade jag framför tv:n för att få se tisdagens avsnitt av Hemma igen. Den serien har jag verkligen fastnat för.

En rolig del av julstöket är avklarad, men inte riktigt, för ännu saknas etiketterna

När barnen var små samlade jag de inslagna paketet i salsfarstun, efterhand som jag köpte dem och för att barnen inte skulle veta vem som skulle få vilket paket, satte jag inte på adressetiketterna förrän sent på kvällen före julafton då de gått och lagt sig. Bosse påstår dock, att han varit expert på att pilla upp paketen långt innan jag satte etiketter på dem och kolla innehållet, utan att jag märkte det. Om han nu verkligen gjorde det, så var han skicklig, för jag  upptäckte det aldrig.

Nu är det ingen nyfiken liten sork eller tös som pillar upp snören och tejp och undersöker julklapparna och nog saknar man den tiden. Det var en jobbig, men mycket tillfredsställande och rolig tid i livet som jag verkligen saknar.

Mammas tomte, lite sliten, sprucken och skamfilad, men ack så kär, är givetvis framplockad i år också.

Trevlig onsdag!

Nej se det snöar, nej se det snöar….

…det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter
Som vi har önskat, hurra!

Jag håller väl inte direkt med Felix Körling och inte är det något kraftigare snöfall, men några flingor far omkring i luften i alla fall och det ställer till det lite. Klockan är några minuter över tolv och jag hade tänkt gå ner till Kupan och äta gröt och skinksmörgås. Nu vete rackarn…..
Jag får nog avvakta lite, för själva julmarknaden börjar inte förrän klockan tre, så jag tar mig nog lite skinka och rödbetssallad här hemma nu.
 

På förmiddagen har jag pysslat med både det ena  och det andra och bland annat varit i skogen och hämtat hem lite mossa, som jag har lagt runt hyacinterna jag köpte igår på Konsum. Jag är lite känslig för starka dofter, men hyacinter till jul kan jag inte stå emot.

Och så var det årets första lucköppning i dag. Jag är väl lite barnslig, men jag har alltid haft adventskalendrar och sedan de här Trisskalendrarna startade blir det ju ännu en dimension.

När man var barn var det väldigt spännande att se vad som dolde sig under luckorna, men det spänningsmomentet  försvann, när man inte längre tyckte att en smällkaramell eller en snöboll var speciellt upphetsande.

Nu gäller det att samla på sig tre lika symboler och allra bäst är tomten. Tre tomtar – då har man en miljon som i en liten ask. Hur gick det förra julen? Jag får ta och titta efter……

När julaftonen nalkades  hade jag två jultomtar, två julgranar och två hjärtan och två stjärnor, så prognosen var god och förhoppningarna höga, men inte blev det någon storvinst. Jag fick en stjärna till och vann därmed bara 100:- och inte en enda miljon.

Jag vet precis vad Åke skulle ha sagt om han läst det här: ”Man ska tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.”
Det var hans filosofi.

Trevlig lördag!

Nu är jag besprutad

I dag har det faktiskt snöat på Gotland, inte här på Odvalds, men gotlandsradion rapporterade att det snöade längre in på ön och att det var risk för halka på vägarna. Det bistrar till sig! Här har det varit soliga stunder omväxlande med regnskurar, men efter lunch såg det rätt skapligt ut så då gick jag ut på en promenad.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle gå och ta influensasprutan i dag och det startade klockan ett, så jag gick vid ett-tiden och räknade med att vara på vårdcentalen ungefär klockan två.

Jag tog stigen genom skogen och när jag kom ner till Norra Kustvägen spanade jag efter öringar, men som vanligt fick jag inte se några.

På tillbakavägen gick jag förbi Suderviljan och där i ån stod en laxfälla,  men inte heller där fanns det någon fisk. Jag gick in till växthuset, för jag ville ha en liten julstjärna, som jag ska ha i en plantering där en annan växt har gett upp, man det fanns inga små ännu.

Kvart i två checkade jag in på en fullpackad vårdcentral och där blev jag sedan stående i kö, lutad mot en vägg, i 70 drygt minuter innan det var min tur. Det var drygt, men de sista 10 minuterna lyckades jag erövra en stol, för då började det tunna ut med folk. Många som kom efter mig fick vända och kom inte in över huvud taget. Det är skönt att det är avklarat nu i alla fall. Nu har jag gjort vad jag kan för att slippa få influensa.

Sköterskan, som gav mig sprutan, brukade köpa hö av oss och hon kom minsann ihåg det. Hon sa att Åke brukade ha väldigt fint hö. ♥

Trevlig fortsättning på dagen!