Jag blir så trött….

…på den här blåsten! Varenda dag samma hemska vindbyar. Jag blir inte bara trött på det, jag blir nästan deprimerad också. Nu vill jag snart få en dag med stiltje och ett ljumt härligt vårregn.

Gårdagens kurs i Visby var rätt bra och den som höll i undervisningen visste vad hon talade om. Hon var en äldre dam från Frösön och använde sin SPF-hemsida som demonstrationsobjekt. Vi var 14 elever med olika kunskapsnivå, så hon hade fullt upp att hjälpa alla. På lunchen gick vi till Märtas café och åt. Jag tog en bakad potatis som smakade utmärkt!

På förmiddagen i dag har jag varit ute och städat av i mitt förråd. När alla trädgårdsmöblerna står där blir det så trångt, så då är det svårt att hålla ordning. Nu tog jag ut dem och ställde i ordning krukor och pottor och annat som väntar på sommarplantor och fick sopa av golvet. Nu slipper jag skämmas om någon skulle titta in när jag är därute och rustar.

Nu står verkligen scillan i sitt flor

Sen gick jag ut på en promenad, för jag ville se om den röda nunneörten kommit upp och det hade den. Den är så vacker tycker jag och här i Vallekvior växer den ute på vägkanten längs ett staket.

Här på Odvalds, hos grannarna på andra sidan vägen, har kejsarkronorna börjat blomma och hyacinter och påskliljor också. Om man nu bortser från det där med blåsten är det verkligen en härlig tid nu.

Ett par vitsippsknoppar hittade jag också

Och så blåsippor förstås, men det är väldigt glest med dem i år. Den där maffiga blå mattan av blåsippor syns inte till, utan det är något enstaka stånd hit och dit. Jag tror att de for illa under förra sommarens torka. Jag får väl ta mig ner i Masshagen och titta, för där brukar det vara alldeles blått den här tiden.

I eftermiddag ska jag åka på återvinningen med lite som jag rensade ut ur förrådet och så ska jag klippa mig och det ska bli skönt, för jag är alldeles för långhårig nu.

Trevlig torsdag!

Varvet runt

Efter lunch i dag hade jag två saker att välja emellan: fredagsstäda eller gå ut på en promenad, för det hade klarnat och även om det inte var något solsken så fanns solen där någonstans. Valet var lätt!

varvet

Och jag lyckades pricka in 1½ timmes uppehållsväder i alla fall. Mulet var det och regnet hängde i luften, men det har inte blåst i dag och det är jag tacksam över. När jag var nästa hemma igen kom det några regnstänk, men de var väldigt få.

Nu ska jag se hur jag ska fylla på de där 233 kalorierna som jag gjorde av med på min promenad. Man får ju inte gå back! Det börjar bli kaffedags, så jag får väl ta ut en bulle ur frysen. Och du vet väl att om du klickar på de små bilderna så blir de mycket större!

Trevlig eftermiddag!

Skogspromenad och Bloggutmaning 2 mars

Det blev ingen längre promenad i dag, för även om solen skiner så blåser det bistert, så jag nöjde mig med en vända i skogen. Där var det i alla fall lite lä, fast är jag kommit ner till Djurgårdslundsvägen stod jag  en stund och funderade på om jag skulle gå ner på samhället, men jag vände och gick hem igen. Mycket frisk luft fick jag i alla fall på den där stunden jag var ute.

 

Klicka på bilderna så blir de mycket större.

Till Orsakullans bloggutmaning 2 mars:

Madeleine hade tänkt att vi skulle skriva på ämnet Vem är jag med andras ord.

Ja, det kan man ju fråga sig? Vad tycker folk om mig och vad har jag för rykte och anseende?

Jag är envis, det vet jag, men jag tycker inte att det behöver vara något negativt, för jag ger mig inte i första taget när jag har dragit igång med någonting. Det SKA gå! Det SKA bli färdigt!

Jag tror att jag upplevs som glad och lätt att ha att göra med och jag tror att man uppskattar att jag försöker vara hjälpsam om det är något jag kan bidra med. Vare sig det gäller datorproblem, byta rulle i prismärkaren eller sätta ny rulle i folieskäraren. Jag tror att jag anses ganska praktisk och lite småfiffig.

Samtidigt kanske jag anses som lite osocial, för jag släpper ganska fort tag om kontakter, något som jag skyller på min uppväxt. Jag har säkert gjort en och annan besviken genom det.

Och man kanske tror att jag är stroppig, för det kan hända att jag möter människor som verkar känna mig, men jag känner inte igen dem och det är väldigt pinsamt. Jag är varken ordblind eller sifferblind, men jag är rätt ansiktsblind. För säkerhets skull hälsar jag på alla, även om jag inte vet vilka de är och försöker få ögonkontakt med dem jag möter när jag är ute och går.

Det får vara nog i grävandet för i dag!

Postombud

Efter en regnig och grå tisdag blev det en riktigt fin onsdag och det passade mig bra, för i dag hade jag bestämt mig för att gå en runda i samhället och dela ut brev för SPF:s räkning. Det är ju onödigt att kosta på porton när jag ändå ska ut och motionera! Så fram på förmiddagen gick jag iväg och det var skönt ute, även om det var ett par grader kallt när jag gav mig av. Halt var det, men den mesta snön och isen smälte igår och det är bra sandat nu, så jag kände mig ganska lugn.

Det blev en ordentlig promenad och när det var dags att vända hemåt hade jag bara tre brev kvar som skulle levereras vid Åvallegården och däromkring. Jag gick hem genom skogen, men det visade sig vara ett felaktigt vägval, för där var det rena isgatan och jag fick pulsa i skaren bredvid stigen.

Tala om isgata
Det här är pensionärslägenheterna i skogen bakom Åvallegården och hit skulle ett brev….
…och ett hit till Vallemo…
….och ett till Åvallegården

Efter lite drygt 1½ timme var jag hemma igen och då var det dags för lunch. Sedan fick jag besök av vår ordförande, som skulle hämta ett par kopior av det justerade protokollet från  årsmötet och sen har jag suttit vid datorn och uppdaterat medlemsregistret. Jag kan inte låta bli att förundras över det här krångliga datasystemet som SPF har skaffat. Först i morgon går det att se resultatet av min möda. De som fått nya uppdrag syns med en gång, men de avslutade uppdragen tar det ett dygn att få uppdaterade. 👎

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Hur gick det…..

…igår då?  Eva var här en stund på förmiddagen i dag och satt och pratade ett tag. Bland annat talade hon om att hon hade två karlar därhemma som fått storsnäuu och det vet ju alla hur det är när en karl blir förkyld. Och när det gällde gårdagen rapporterade hon, att om hon varit snabb hade hon säkert hunnit sadla Mr Faraway den lilla stund på förmiddagen som solen visade sig, så det finns hopp för år 2019 och det känns ju skönt att veta.

När hon gått städade jag av i köket och skurade köksgolvet och sen var det dags för lunch. Jag stekte pannbiff till gårdagens middag och hade rester kvar tills i dag, så matlagningen var fort avklarad.

I dag är det en riktigt härlig vinterdag och efter lunch gick jag ut på en promenad. Jag gillar ju inte halkan, men man får dra ner på takten och tänka sig för hur man sätter fötterna.

Sol,  -2º, ett tunt täcke nysnö och nästan vindstilla; det kan knappast bli bättre. När jag gick stigen genom Valleskogen ner mot Djurgårdslundsvägen, fick jag underhållning i form av trumsolon. Det var flera hackspettar som ville göra sig hörda. Om det nu inte var samma fågel som flyttade sig mellan träden förstås?

I ett av träden längs ån satt det en duva och ho-ho-ade. Nog är det härliga vårtecken när fåglarna börjar göra sig påminda, även om det givetvis ännu är mycket vinter kvar.

Warfsholms bageri hade öppet.
Uteserveringen är inget vårtecken precis, för stolar och bord  har stått ute hela vintern.
Hemma igen

Den här promenaden tar ungefär en timme om det inte blir för många prat- eller fotopauser, men i dag tog det lite längre tid eftersom det var så halt.

Trevlig lördag!