Det har varit ett jättefint väder i dag på förmiddagen och jag har varit ute och sopat av på terrassen och börjat röja lite i rabatten, men det är för surt att räfsa gräsmattan. Krokusarna blommar i alla fall, trots att de stod dolda under snön i flera dagar, men jag upptäckte att jag ju inte skulle ha tagit bort armeringsnätet. Om du ser inne i vinkeln, så har gräset försvunnit där – det är kattrackar´n som varit i farten. Nu får jag nog ta fram påsen med gräsfrö och så ut en näve över det hörnet och lägga på odlingsväv, om det ska bli gräs där i sommar.
Det är tur för katten att den är så söt, för jag tror att det är samma katt, som brukar ligga i min trädgårdsstol, som varit på besök. Den är ofta här i krokarna och den brukar till och med gå in och hälsa på hos min granne om han har terrassdörren öppen, så den har gjort sig riktigt hemmastadd här.
Den är jättefin och väldigt mjuk och len i pälsen, så den har det bra.
Jag hälsade på katten för en stund sedan när jag var ute med soppåsen och passade på att klappa om den lite medan jag läxade upp den. Kissen får gärna vara här, det är bara toalettvanorna jag ogillar.
Solen sken så fint hela dagen igår och bilfärden till Hemse gick bra. Jag var ju rädd för att det skulle vara halt och vägen var helt snötäckt när jag körde dit, så halt var det säkert, men det hade börjat töa och var mest slaskigt på hemvägen. Jag kom fram en kvart före beställd tid och fick komma in med en gång, för det var ingen kö alls. Den här gången föreslog sköterska att jag skulle ta en spruta mot pneumokocker också. Det rekommenderar man att vi över 80 år ska ta vart femte år och eftersom jag inte tagit den förut, så tackade jag ja, så det blev ett ”putt” i varje arm.
När jag suttit en stund efter sprutorna åkte jag till Gröna skylten och köpte en liten box Nottage Hill och sedan fortsatte jag till Granngården. Där köpte jag en förpackning Blåkorn, för nu är det snart dags för gödning på gräsmattor och rabatter. På hemvägen stannade jag till vid Gahms i Fardhem och köpte soppåsar och diskmedel, sånt är lite billigare där än på Konsum.
Eftermiddagen ägnade jag åt läsning och tv-tittande. Jag satt och kände efter om jag mådde bra efter de två sprutorna och det gjorde jag och jag har inte ens varit öm vid stickställena. Om inte annat brukar jag känna av dem på natten, men inte den här gången.
Jag saknar mina bånsar, men är ändå glad att de slapp flytta från Stenstugu och ladugården som var deras alldeles egen fristad. Dit sprang de och gömde sig så fort någon kom in på gården. De var bara helt trygga när de var ensamma tillsammans med mig och Åke.
Det lilla snötäcke som kom igår natt ligger fortfarande kvar på gräsmattorna, men det där förfärliga vädret som man varnat för har vi sluppit undan, hitintills är det väl bäst att säga, för jag vet ju att är riktigt besvärligt på sina ställen i VästSverigen just nu.
Om en stund är det dags för ett SPF-webinarium igen och i dag ska det handla om sidan 1177.se. Det är en sida som jag ofta använder, så det blir spännande att se om jag kan få några tips.
…igår när jag var i Visby. Jag kom fram till busstationen klockan tio och en kvart senare var jag hos polisen, där jag omgående fick min ansökan om id-kort behandlad, trots att jag hade en bokad tid först 10:30. Proceduren kände jag igen sedan tidigare, men den här gången fick man lämna fingeravtryck också och det har jag aldrig varit med om förut, så nu gäller det att hålla sig i skinnet. Polisen har mina fingeravtryck! Snabbt gick det hela, så 10:35 var jag tillbaka på Östercentrum igen. Valet stod nu mellan att ta en förmiddagsfika på Siesta eller att ta 10:50-bussen tillbaka till Klintehamn. Det blev det senare alternativet.
När jag kom hem var det dags för lunch och sedan satte jag mig ute och läste ett tag. Det var ett rätt behagligt måndagsväder, lite halvmulet och runt 20º, perfekt för uteläsning.
Det är alltid väldigt trevligt när vår husbibliotekarie dyker upp (Tack Yvette!) med en hel trave böcker, för det finns alltid några överraskningar med. Den här gången var det en bok av Björn Ranelid – Tyst i klassen, en av Shilpi Somaya Gowda – Den hemliga dottern, Bodil Jönssons – Tio tankar om tid, Jesper Huons – I väntan på talibanerna och sist men inte minste, en trilogi av Anne B Ragde. De två första är lästa och de var riktigt bra.
Just nu läser jag den här boken, eller det är rättare sagt tre böcker, eftersom trilogin av Anne B Ragde är samlad i en volym.
Trilogin handlar om en gammal släktgård, Neshov, och de tre bröderna Tor, Margido och Erlend. Tor är bonden på Neshov, Margido är begravningentreprenör och Erlend är konstnär. Jag har inte kommit så långt ännu, men den är verkligen lovande.
Jag har bland annat läst ett avsnitt om Tor som har haft mjölkkor, men gått över till att bli grisbonde i stället. Även om jag mest ägnade mig åt kor och kalvar och inte var så mycket i grishuset känner jag igen hans reaktioner och tankar när han försöker hjälpa en sugga att grisa och tar hand om de nyfödda små liven.
Åke ger en liten nasse extra mat
SMHI säger att det ska kunna bli regn i dag, men jag har för säkerhets skull varit ute en vända med vattenkannan. Det är 20º och det har varit ganska mulet på morgonen, men nu tittar solen fram. Vi får väl se vad det blir av den här dagen…..
….som jag jag hört hur en havsörn låter. Jag har suttit ute och läst på förmiddagen när jag plötsligt fick höra ett så konstigt läte. Det var en fågel, men ingen vanlig småfågel och jag satt länge och spanade upp mot de blyertsgrå molnen när jag upptäckte två havsörnar. Det seglar ofta örnar över Odvalds och de här var högt uppe – kunde det verkligen vara de som låtit? Google och YouTube tillfrågades och visst var det så. Det var havsörnarna som snackade med varandra.
Det spelar ingen roll att man är över 80 år, det finns hela tiden nya saker att lära sig.
Det är en ganska gråmulen onsdag, men 21º varmt så det har varit väldigt behagligt att sitta ute och läsa. Nu mitt på dagen börjar det klarna upp och i väster är himlen alldeles blå, så det kanske blir en fin eftermiddag.
I dag är det Siw Malmqvist som är dagens sommarvärd. Vi får väl se om hon har något intressant att berätta och visst måste jag ge henne en chans.
Livet efter 80 