Nog är det märkligt…..

 Det regnade lite igår kväll och det har varit en mulen morgon, men nu spricker molnen upp och solen har börjat visa sig. Jag har sovit gott i natt och visserligen är jag ännu hostig och snuvig, men det lär väl ta ett tag innan det försvinner och jag mår ganska bra i alla fall, så nu åker stövlarna på, så att jag kan gå ut och plocka in trädgårdsmöblerna och ta in pelargoniorna, men först några tankar från min senaste utflykt:

Nog är det märkligt hur det kan hampa sig!

När jag skulle åka iväg till Mallorca skulle vi ju iväg väldigt tidigt och jag kom i god tid, incheckningen gick snabbt och snart stod jag där i gaten och väntade. Jag funderade på att gå och ta mig en kaffe, men iddes inte. Trots den tidiga timmen var det mycket folk, men jag fick se en ledig plats längst ut i en bänkrad och där satte jag mig. Närmast mig satt en man och bredvid honom en dam, som jag antar var hans fru. Vi bytte bara några ord och sedan tog jag upp en tidning och satt och läste. Jag gick på toa en vända och hade turen att min plats fortfarande var ledig när jag kom tillbaka.

Långt om länge blev det dags att gå ombord och i Visby dockar inte flygplanen, så det fanns en trappa i varje ända av flygplanet och jag skulle sitta på rad 29C som innebär i bakre delen och en plats mot gången. Det blåste och var kallt, så jag pinnade på mot bakre trappan och när jag hittat min plats satte jag mig ner och inväntade de två som skulle sitta innanför mig. Döm om min förvåning, när de två jag suttit bredvid i väntsalen skulle sitta där. Vi kommenterade fenomenet att av 189 passagerare skulle just vi hamna bredvid varandra, men sen sa vi nog inte så mycket mera. Man var ju lite trött efter att ha stigit upp klockan halvfyra.

Jag var glad över min plats, för ofta hamnar jag som åker ensam längst framme eller vid någon av nödutgångarna och det har hänt att flygvärdinnan med väldigt allvarlig min kommit fram och förklarat, att eftersom jag har en plats vid en nödutgång, förväntas jag hjälpa till vid en nödsituation.
 -Hallå!! skulle jag vilja ropa, jag har inte bett om den här platsen, jag vill omgående byta med någon!
Men det gör jag ju givetvis inte. Fast en gång har det hänt att jag bytt min plats vid nödutgången, som ju har extra benutrymme, med en storvuxen person som satt som i ett skruvstäd ett par rader framför mig. Han blev väldigt tacksam. Någon gång har jag också betalat för att få välja plats i förväg, men det känns ju som en onödig kostnad.

Så gick veckan på Mallorca och det blev dags för hemresa. Bussen kom i tid, vi kom i god tid till flygplatsen i Palma, incheckningen gick snabbt och det var inget problem att hitta gate C som vi skulle åka ifrån, men det skulle dröja 45 minuter innan numret på vår utgång skulle visas, så jag satte mig och läste och när numret på gaten kom upp på tavlan gick jag dit och satte mig.  Det samlades mer och mer folk och mitt emot mig satt ett par som jag tycker mig ha sett tidigare och det var väl inte så konstigt, för vi var ju alla gotlänningar.

När det var dags att gå ombord fick de som skulle sitta längst bak i planet gå på först och jag hade fått plats 12C den här gången, så jag satt lugnt kvar och paret mitt emot också, men till slut började det tunna ut vid utgången, så då bestämde vi oss för att nu måste det snart vara dags för oss också. Döm om min förvåning när jag fick se vilka som satt på 12A och 12B, det var paret som suttit mitt emot mig. Vi tyckte  alla tre att det var märkligt och började prata och sedan hade vi en väldigt trevlig hemresa med lite småprat nästan hela vägen till Visby.

Ha en fin måndag!

Hemma igen

Det blev en behaglig hemresedag igår och när jag checkat ut och satt in väskan i bagagerummet tillbringade jag väntetiden i en solsäng vid poolen. Det var inte så soligt, men ingen blåst och varmt och skönt. När det blev dags för lunch gick jag och åt på en av poolbarerna, slumrade lite efter maten och sen drack jag en cappucino och pratade med andra hemvändare. Bussen skulle hämta oss 16.10 och den kom faktiskt fem minuter före utsatt tid.

Flygplatsen på Palma är väldigt stor, men det är välskyltat och välordnat och incheckningen gick snabbt och smidigt. Några minuter försenade var vi i luften och  lämnade Mallorca för den här gången, men precis på tid satte piloten ner landningsställen på Visby flygplats och efter en behaglig flygresa var vi tillbaka på ön igen. Krister stod och väntade på mig och väskan kom ganska kvickt. Nu var det bara bilturen till Klintehamn kvar och jag gillar inte att köra i mörkret, men jag tog det lugnt och kom hem lyckligt och väl och efter en vända med vattenkannan kröp jag i säng. Jag öppnade inte ens resväskan. 😉

 I dag har brittsommarvädret på Gotland gett oss ännu en fin höstdag och jag har packat upp, resväskan har hamnat i förrådet igen, innehållet i den är tvättat och hänger på tork och jag har varit ute och röjt i rabatterna, grävt och kanthuggit och planterat de där tulpanlökarna som jag köpte på Granngården.

Det var väldigt torrt i jorden, men gräset är ännu så daggvått, att jag inte vet om det går att klippa i dag.  Det behövs verkligen, för det blev ju inte gjort innan jag åkte och ingen annan har gjort det medan jag varit borta.

Klockan två ska jag på ett möte med bostadsrättsföreningen, men jag får väl se om det torkat upp så mycket så att det går att klippa när vi är färdiga med det.

Det är vardag igen!

Hemresa

Så var det slut på det roliga för den här gången och nu återstår packning, utcheckning och några timmars väntan på bussen, som ska hämta upp oss klockan 16.10.

Jag hoppas att vädret fortsätter vara så här fint, så man kan lägga sig i en solstol för sista gången, men det har börjat mulna till igen efter en strålande vacker morgon. Åkes hypotes om att en fin morgon bäddar för en molnig dag stämmer alltför ofta.

Någon hotellfrukost brydde jag mig inte om i dag. Jag låg länge, så när jag duschat och gjort mig presentabel var frukosttiden redan förbi. Jag har dessutom lite i kylskåpet som ska ätas upp.

Gårdagens middag inleddes med shushi, men jag måste säga att det såg godare ut än det smakade. Trevligt sällskap fick jag vid bordet i alla fall och servitören bjöd på vinet till maten. Underhållningen efter maten föll mig dock inte i smaken; en fotbollsmatch mellan Spanien och England, som alla herrar verkade vara väldigt begeistrade över. När jag tröttnat stod det 3-0 till England. Nej jag gick till lägenheten och så ett avsnitt av Hinterland i stället innan jag kröp i säng.

Sista hälsningen från Mallorca 2018 
/Ingrid

På nya äventyr

Jag vaknade till vid tvåtiden i natt av att det mullrade, så lystes sovrummet upp av en blixt, följd av en hård åskknall, sedan vräkte regnet ner, men bara en kort stund och så blev det lugnt igen. Jag somnade om, men när mobilen pep till och det börjde bli dags att gå upp kunde jag konstatera att solen lyste med sin frånvaro den här måndagen.

Vid frukosten pratade jag med gotlänningarna lite och de tänkte ut och åka buss i dag. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle göra, så jag gick tillbaka till rummet och satt och lekte med datorn ett tag, sen tog jag på mig och gick ut för att ta mig en förmiddagspromenad och då mötte jag dem på gatan. De var på väg till busshållplatsen.
-Jag hänger med om jag får! Och visst fick jag det.

Vi ställde oss vid en busshållplats och väntade på rätt buss, för deras mål var staden Inca.Vi väntade och väntade…. Det kom den ena bussen efter den andra, en del körde bara förbi och en del stannade, men ingen skulle till Inca.  Då var det någon som sa att det var bättre att åka till Alkúdias gamla stad och fortsätta därifrån och efter ännu en stunds väntan kom det en buss som skulle dit, så den hoppade vi på.

I Alcúdia gick vi in på turistinformationen och fick en tidtabell och information om varifrån bussen till Inca gick. Vi fick också en uppmaning om att vara där i tid, för det kunde vara många som skulle dit. Vi gick ut till busshållplatsen och ställde oss där och väntade och  väntade och väntade….

Jag vet inte hur många bussar som stannade och när vi sa vart vi skulle, talade chaufförerna om att det skulle komma en  buss som gick till Inca om 10 minuter. Det började regna, men inte så mycket och det gick att komma in under tak, så det var inga större problem. Det var bara att springa ut och kolla nästa buss och nästa och nästa…..

När vi varit ”på resande fot”, eller rättare sagt väntande, i över två timmar gav vi upp projektet. Klockan hade hunnit bli över ett och  vi började inse att det var så pass långt fram på dagen, att vi kanske missade kvällens middag, om det skulle vara lika krångligt att ta sig tillbaka från Inca, som det var att ta sig dit.

Vi  gick tvärs över torget och fick oss lite lunch på ett trevligt ställe. Det hade slutat regna, så vi kunde sitta ute och maten smakade alldeles utmärkt och sedan tog vi nästa buss hem igen och den behövde vi bara vänta en halvtimme på.

Inte kom vi så långt på vår utflykt, men vi hade rätt roligt ändå och vi är ju defintivt en erfarenhet rikare. Vi borde ha skaffat oss en busstidtabell och informerat oss om systemet innan vi gav oss iväg ut på äventyr med TIB.

Jag måste gå till Supermarket och se om jag kan hitta såna här söta diskfjärilar

Det här är faktiskt första gången jag bott på ett lägenhetshotell där det funnit diskmedel och en liten diskborste, eller vad man ska kalla den lilla skrubbaren för. Så mycket charmigare än våra scotch-brite.

Trevlig måndag !

Slapp söndag

Det har varit lite svalare och en aning blåsigt i dag och ett och annat moln har seglat förbi, men i det stora hela har det varit en behaglig söndag. Jag gick ut på en promenad som vanligt efter frukosten. Jag hade funderingar på att åka en tur med det lilla turisttåget, men jag såg det bara en gång och då var det fullpackat av folk. De andra gotlänningarna skulle åka på marknad och det är jag måttligt intresserad av.

Här ligger Serenity by Sea Club
Endast för vuxna står det på skylten på grinden, men jag gick in och kollade i alla fall.
En silkeshäger – Se på de roliga fötterna! Svart näbb, långa svarta ben och gröngula fötter. Snyggt!
Hibiscus
Kattfight på gång – Jag hörde dem på långt håll

Jag kom hem lagom till lunch och sedan har jag legat vid poolen och slumrat och mått gott. Det är funderligt så man kan koppla av. Det känns som om jag skulle behöva en vecka till, men nu är det bara morgondagen kvar, sen är det hemresa. Så fort tiden går!

Kocken sa att fisken heter parga. Jag har försökt googla på det men inte hittat det, så ta namnet med en nypa salt.

Middagen igår avlöpte ganska lugnt. Det var bara en stund i början som det var lite kaotiskt. Vid en station blev det extra rörigt, för där serverades det hamburgare i ”American corner”. En kock stod och stekte hamburgare för glatta livet och sedan skulle ju alla, efterhand som de fått sitt kött, ha alla tillbehör och det blev en riktigt flaskhals.

Kocken som kokade pasta fick det svettigt han också, för där stod det en massiv klunga och väntade på sin favoripasta. När man ser hur desperata folk verkar vara, där de rusar omkring med sina tallrikar,  kan man fundera över hur det skulle bli om vi fick hungersnöd, om det inte fanns någon mat att få. Hur skulle vi uppträda då?

Sedan kärvade det till sig vid dessertbordet också, för jordgubbarna tog slut och då fanns det ingening att doppa i chokladfontänen, men det löste sig, för det gick bra med vattenmelon i lagom stora bitar också. Nöden är uppfinningarnas moder!

Precis när jag ätit färdigt kom de nya bekantingarna från Gotland och slog sig ner vid mitt bord. Jag hade vin kvar i mitt glas och hade tänkt ta med det ut i loungen, men jag blev sittande tillsammans med dem tills de ätit färdigt och sedan gick vi tillsammans och såg på  kvällens underhållning.

Kvällsunderhållningen

Det var duktiga tjejer som uppträdde och den längt till vänster var en svenska, som hade mormor och morfar som åskådare längst framme vid scenen.

Få se vad de hittar på i kväll?