Just nu tittar jag på….

Jag har en bloggvän, Lena i Wales, som skriver om just Wales och lägger ut massor av fascinerande bilder därifrån. Hon jobbar som guide och 2005 var Åke och jag på en bussresa med Karlssons Buss, som hette  Tyska småstäder med Rehn och Moseldalen och då var Lena guide och hon var en fantastisk reseledare. Nu guidar hon oss bloggläsare runt om i Wales via sin blogg och inte bara Wales, hon bor tidvis i Spanien och då kommer det trevliga inlägg därifrån också.

Lenas bilder från Wales gjorde mig lite nyfiken när jag fick se att det fanns en kriminalserie från just Wales på Netflix. Den heter Hinterland och utspelar sig i närheten av hamnstaden Aberystwyth. Det är ett fascinerande landskap med böljande kullar, leriga stigar och ockra-färgad höstskog.
 
Spaningschefen Tom Mathias (Richard Harrington), som har lånats in från Londonpolisen, är plågad av inre demoner som påverkar honom och spaningsarbetet. Han har förlorat en dotter, som drunknade när han inte hållit koll på henne när de var tillsammans och badade. Nu har han flytt resten av familjen, fru och en dotter till, och lämnat London och han bor nu i en skrangliga husvagn i stadens utkant.

Kriminalhistorierna är ganska mörka och dystra och handlingen går långsamt framåt (”det är för segt”, skulle Åke ha sagt.) och dyster ser Tom Mathias också ut. Så mycket gladare än på den här bilden vet jag inte om jag sett honom. Han ser hela tiden lika bekymrad ut.

Ändå tycker jag att serien är bra och jag tycker om att det är avslutade avsnitt, som det passar bra att se ett i taget. Annars lockas jag lätt att sitta och se det ena avsnittet efter det andra, tills det kommer upp en ruta, som frågar om jag verkligen vill fortsätta att titta. Nej ett, eller möjligen två, avsnitt av Hinterland är mer än nog på en kväll.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En blek sol lyser över Odvalds den här lördagen och det blåser inte så mycket, så nu ska jag ge mig iväg ut på en promenad.  En rar granne kom in med en påse lingon för en stund sedan och satt och pratade ett tag. Bären var frusna och jag tänkte först låta dem tina upp lite och sedan koka sylt av dem, men så jag la dem i frysen i alla fall.. Det blir gott att ta fram och göra rårörd lingonsylt nästa gång vi ska äta kroppkakor. 
Trevlig helg!

Trevlig överraskning

Det har varit ett helt underbart väder i dag också med solsken och runt 20º. Jag har varit ute i stort sett hela dagen. Jag har vattnat, rensat i rabatterna, klippt och ansat buskarna, tömt några krukor där blommorna inte var någon prydnad längre och så har jag städat klambarhule – uteförrådet, för att kunna börja plocka in sommargrejor där. Parasollet har jag satt in, för det lär nog inte komma till användning igen förrän nästa sommar.

Till lunch gjorde jag en fläskpannkaka och försjönk sedan pannkakskoma i solstolen en stund innan jag fortsatte med fönsterputsning av vardagsrumsfönsterna.

När jag kom in och skulle hämta putsgrejorna fick jag se att posten varit här och på dörrmattan låg det ett brev, som visade sig vara ett paket. Nyfiken som jag är kollade jag avsändaren och det visade sig vara min bloggvän Kraka.

I paketet låg den här boken som på ett finurligt sätt beskriver katters egenheter och förklarar att det måste bero på att de har aspbergers syndrom. Och efter att ha bläddrat lite i den håller jag verkligen med. Hur egensinniga  katterna än är, älskar vi dem precis som de är och på deras villkor. Nu ska jag läsa boken lite noggrannare, för de är full av söta kattbilder och finurligheter.

Tack Kraka!

Massor av fina kattbilder har jag annars gott om efter 11 år tillsammans med Grållen och Svarten, som jag saknar enormt mycket. Speciellt Grållen som var min katt, Åke fick hålla till godo med Svarten.

Klickbar bild

Trevlig onsdag!

Trevlig post

Det har varit en rätt solig och fin förmiddag och jag passade på att köra upp på kyrkogårdarna och kolla läget. Nu börjar det grönska lite på gräsmattorna och gravkullarna där också, men det är väldigt lite gräs och i stället mycket ogräs. Läget på gravarna var väl under kontroll, men kullen på familjegraven behöver åtgärdas. Jag får nog ta ett snack med klockaren. Dessutom börjar sommarblommorna se lite bedagade ut. Det är snart dags för en höstplantering i blomlådorna.

På hemvägen körde jag in till Konsum och handlade lite och nu är jag på gång med en lasagne. Jag gör alltid en ordentlig låda och fryser sedan in lagom portionsbitar. Det är bra att ha när fantasin och matlagningslusten tryter.
Undrar vad de här molnen ska ställa till med (i dag 14.10)

När jag satt och skrev det här inlägget, medan doften från lasagnen spred sig ända in i sovrummet, skramlade det till i brevinkastet. ”Mer valpropaganda”, tänkte jag, för jag har avsagt mig reklam och jag har e-faktura och autogiro på de flesta räkningar, så det  kommer  normalt inte så mycket post, men det var minsann inte någon valpropaganda, utan det här kortet, avsänt av en av mina bloggläsare, som ville tala om att hon gillar min blogg.   

Så glad du gjorde mig,  Birgitta!!