Hur tänker du….

…. kring det här med vaccination mot covid-19? Kommer du att tacka ja, eller chansar du och hoppas på att klara dig i alla fall?

När vi blev erbjudna vaccinering mot svininfluensan 2009 avstod jag. Det kändes så enormt hysteriskt och när vi fick kallelse för vaccination i julveckan bestämde vi oss för att avstå och med facit på hand var det nog ett klokt beslut. Just det vaccinet hade otäcka biverkningar, vilket gör att många nu tvekar att vaccinera sig mot covid-19. Lite mer än drygt 50% svarade i mitten av oktober ja på frågan från MSB om man vill vaccinera sig. Alltså är det halva befolkningen som förlitar sig på den andra halvan. Så gick diskussionen i alla fall 2009, då man inte var helt populär när man erkände att man tackat nej.
Den pandemi vi upplever i dag är dock av en helt annan kaliber än svininfluensan, så jag kommer med glädje att ta emot den där sprutan om jag erbjuds den. Jag vill ju kunna hänga med ett tag till och jag vill framför allt kunna leva ett normalt liv, även om tillvaron kanske aldrig kommer att återgå helt till tiden före corona.

I dag är det mulet och grått, men dock 9º varmt och det får man ju vara tacksam över. Om det inte börjar regna kan man nog ta sig en promenad senare i dag. Åtminstone en liten Klinterunda.

Dagens ordspråk:
Små smulor är också bröd.

Ha en skön onsdag!

Fem en fredag v 47: Tittut / Och några frågor till

Det är mulet och det blåser fortfarande och det har varit +3º som kallast i natt. Det var tur att jag tog in begonian igår kväll.

Tre frågor???

Ännu en fråga: Hur kan det vara att man trots all information inte har förstått att vi har en pandemi där vikten av att hålla avstånd och undvika alla sociala sammanhang är A och O?

Jag har ju alltid radion på och det är P4 Gotland som gäller och i dag rapporterar de bland annat om ett ”superspridarevent” i Burgsvik för tre veckor sedan. Det anordnades en konsert på Fiket och av de 33 personer som varit där; deltagare, bandmedlemmar och personal, blev 31 stycken smittade och insjuknade i covid-19 och två blev så dåliga att de hamnade på sjukhuset. De två som inte blev sjuka hade haft sjukdomen tidigare. Fiket är nu stängt tills vidare.

Så är det dags för elisamatilda´s fredagsfrågor:

1. Vilken var din senaste oväntade utgift? Jag blev tvungen att köpa nya borstar till min eltandborste.

2. Vad är en trevlig överraskning? Om det ligger något trevligt kort eller brev på dörrmattan.

3. Vad är något du inte kan hitta? Jag har slarvat bort en kniv.

4. Vad gömmer du dig från? Försäljare.

5. Vad gör du vid oväntat besök? Nu under coronatiden är oväntade besök inte så välkomna, men normalt försöker jag snabbt tänka efter om jag har något att bjuda på.

Dagens ordspråk:
Nya skor är bra, men de gamla sitter bäst på foten.

Trevlig fredag!

Glad måndag!

Jag var betydligt gladare när jag vaknade i morse än jag är nu, för då såg det ut som om det skulle bli en ljus dag och när jag bläddrat igenom GA gick jag och släckte lampan som jag tänt för att kunna läsa, men säg mig den fröjd som varar någon längre stund, nu är det mörkt igen och så här ska vi ha det i dag.

Det enda man kan glädja sig åt en sån här dyster måndagsförmiddag är att det inte är kallt. Vi har runt 10º i dag också. Igår gick jag ut på en förmiddagspromenad och det var riktigt behagligt även om det kom några droppar regn då och då.

Det är Carita som tycker att vi ska muntra upp oss lite så här på måndagarna med en bild och den där rosenknoppen utanför Cedergrens verkstad, som jag tog ett kort av igår,  kan man väl bli glad över.

Vad gör jag i dag då? Jag tror att jag ska ge mig på vardagsrumsfönstret. Putsa det på insidan, snygga till blommorna och byta gardiner kan man ju göra även om det är inte är solsken och om det inte börjar regna går jag väl ut en vända fram på dagen.

Sedan väntar jag med spänning på region Gotlands måndagsrapport över coronaläget. Hur många nya smittade har man hittat sedan i fredags? För säkerhet skull, ifall jag skulle behöva gå in i någon affär, så lämnade en morgonfågel av en kasse innehållande munskydd häromdagen.

Munskyddet är utprovat och det ska väl kunna funka, men attans vad glasögonen immar igen kvickt. Ska jag kunna använda skyddet får jag får nog treva mig fram i butiken utan brillor. Alternativet skulle ju kunna vara att ta hjälp av ett förstoringsglas.

Ha en glad måndag!

Nu känns det otäckt

Jag har inte nämnt den här eländiga pandemin så mycket här i bloggen, utan bara låtit siffrorna från Livet efter 70 tala för sig själva, men den här gråa novembermorgonen kan jag inte låta bli i alla fall, för ökningen här på Gotland är förfärlig. I våras tyckte man att det var hemskt när rapporterna om 5-6 nya fall dök upp – nu är det 50-60 om dagen och från 1-11 november har vi ca 250 konstaterat nya smittade, vad blir det av det här? Visserligen var det säkert många fler i våras än vad siffrorna utvisade, eftersom man inte testade så många då, men nu känns det riktigt oroande.

Jag som lagom tuffat till mig lite och börjat handla själv vågar nog inte fortsätta med det, i alla fall inte förrän man ser en ordentlig trend på att det här eländet mattas av, eller att vi får ett vaccin. Eva och Bosse ställer upp och hjälper mig, men det är så fruktansvärt tråkigt och jag börjar nästan fundera på varför man ska leva över huvud taget. Gå här inne ensam och stampa, gå ut på ensliga promenader och sedan tillbringa större delen av tiden med en bok eller framför datorn och tv:n. Vad är det för mening med det egentligen?

Det är inte så att jag tänker ta livet av mig, om nu någon tror det, så desperat är jag inte, men så går tankarna då och då. Man tycker att man skulle vilja leva, inte bara överleva!

Julen nalkas! Hur blir det med den? Ska den ställas in, precis som vi fick göra med årets påsk- och midsommarfirande och inte kom syster Kerstin och hennes man på något sommarbesök heller.

Det lär varken bli några julbord eller någon julhandel i år, som det ser ut nu i alla fall.

Dagens ordspråk:
Att komma i rätt tid är bra, att gå i rätt tid är bättre.

Ha en skön torsdag!

Jag kanske rentav…

…kommer att sakna de här bytena mellan sommar – och normaltid. I morse sov jag lugnt tills väckarklockan på nattduksbordet var nästan nio. Det var väldigt trevligt att sedan få ställa om den och få tillbaka en timme. Det är för och nackdelar med allting minsann.

Mindre roligt är det att dagens inbjudan till lunch på Stenstugu blev inställd. En av sönerna har en arbetskamrat som fått covid-19, så för säkerhets skull undviker vi därför att träffas och det speciellt med tanke på nästa veckas SPF-träff. Man vill ju inte riskera att dra med sig något elände dit.

Hungrig behöver jag i alla fall inte vara, för Claudio kom ner med en hel kasse mat: En slags pannkaksrullar med olika slags fyllningar, canneloni, en god råkostsallad och så en påse med Stenstugus goda päron. Tack Eva!

Det är mulet och blåsigt i dag också, men om inte vädret tillåter en promenad efter lunchen kan jag alltid roa mig med att titta på den ursprungliga versionen av Rebecca, som jag såg en nyinspelning av på Netflix häromdagen. ”Grannen ovanpå” hade läst min blogg och kom ner med en dvd med originalet, så att jag skulle kunna få jämföra. Jag har redan börjat titta ….

En scen ur Rebecca från 1940 med Laurence Olivier och Joan Fontaine

Dagens ordspråk:
En liten kan göra mycket, medan en stor vänder sig.