Ett utbrott….

…av vårkänslor har fått mig att starta den här torsdagen med att plantera de övervintrade pelargoniorna. Jag förberedde det redan igår genom att hämta in en halv säck jord från förrådet, så att jorden skulle få lite rumstemperatur.

Jag delade några av de största, så nu är det tio krukor med ”stabbar” i mitt köksfönster. Få se hur många det är som vill vara med i år. Några ser det i alla fall ut att vara liv i.
Sen tog jag fram det lilla trädgårdsbordet och en plaststol från förrådet och satte ut dem på terrassen och när jag ändå var i förrådet flyttade jag ut lökkrukorna också och vattnade dem. Det är en massa blandade lökar, så det ska bli spännande att se vad det blir av dem.
Vintergäck finns det lite varstans nu

Jag såg en rubrik på helagotland.se som jag hajade till inför: Vi är asdåliga på det här! Det gällde att gotlänningarna är duktiga på att efterfölja alla råd och restriktioner när det gäller pandemin, men det finns ett undantag och det är påbudet att använda munskydd i kollektivtrafiken. I sin senaste lägesrapport uppskattar länsstyrelsen att endast var fjärde resenär bär munskydd och jag tror mig till en del förstå vad det beror på.

Det går inte att ha en regel med en massa undantag.  Munskydd på! Annars får du inte åka, svårare behöver det inte vara. Att laborera med olika åldrar och olika tider när man ska använda munskydden fungerar inte. Då kan man alltid hitta på ursäkter.

Kan man nekas att bli insläppt i en butik för att antalet besökare där passerat maxgränsen, borde det inte vara några problem att fatta att man inte får tillträde till en buss om man kommer utan munskydd.

Det är behagligt ute i dag med nio sköna plusgrader, så när jag fått i mig lite mat ska jag gå ut en vända. Dagens lunch blir en bit lasagne med herrgårdsgrönsaker. Det är en god kombination.

Dagens ordspråk:
Det goda säger man och gör inte, det onda gör man och säger inte.

Trevlig torsdag!

Kossorna

2a4ff-tvJag såg på Babben Larsson igår eftermiddag och programmet Min sanning med Anna Hedemno som värd och intervjuare. Det var väldigt bra tycker jag och Babben pratade så varmt om sina kossor. Det var hennes trygghet i barndomen att få vara hos dem och den dagen de såldes var en av hennes värsta dagar i livet.

Det fick mig att tänka på våra kossor, som jag tyckte väldigt mycket om, men jag sörjde dem väl ändå inte direkt den dagen de såldes. Jag hade börjat jobba heltid och Åke kunde få mjölkpension, så då gjorde vi oss av dem. Jag vet att bönderna är kända för att få bidrag, så då kan jag ju spä på de fördomarna med att berätta att  han fick 5000:-/mån i 5 år bara för att inte producera någon mjölk. Det var lantbrukspolitiken på den tiden.

Jag har kollat i min 10-årskalender det året vi sålde korna, men där står inte en enda rad om det. Allt upptänkligt annat, men inte om de kor som gick till slakt eller såldes som livdjur. Kanske förträngde jag det på något sätt.

Mitt liv med kor pågick bara ca 25 år, men  jag tyckte som sagt väldigt mycket om dem. Kor ar verkligen personligheter och på somrarna när de  gick hemma kunde jag sitta och titta på dem hur länge som helst.

Kor är väldigt sociala och spelet dem emellan var intressant att följa. Det fanns två stycken som alltid höll varandra sällskap. De gick och betade mule vid mule och gick den ena och drack följde den andra med, även om hon inte var törstig. En gång kom en kossa på fel sida om ett stängsel när de skulle flyttas och blev tvungen att gå tillbaka för att kunna ansluta till flocken och då hjälpte en av de andra till att visa henne vägen så att hon kom rätt.

Kossan Anna var väldigt kärvänlig och kom och la upp sitt tunga huvud på axeln på mig och flåsade mig i örat. Andedräkten var inte helt angenäm. Vi hade elstängsel till dem när de gick hemma, men hon hade kommit på att om hon hakade upp eltråden på hornet kunde hon sedan gå och äta långt in på nästa åker utan att få någon stöt. Konstigt nog slet hon aldrig sönder tråden.

I dag är det halvmulet och ganska blåsigt, det upptäckte jag när jag var ute i soprummet. Jag är ännu lite öm i armen efter vaccinsprutan och igår tyckte jag att jag inte mådde helt bra. Jag var väldigt frusen och hade nästan lite frossa, så jag bäddade ner mig under en pläd i soffan och låg där och såg på tv på eftermiddagen. I natt sov jag gott och i dag mår jag bra igen.

Dagens ordspråk:
Den som vill sitta på två stolar faller lätt ner mitt emellan.

Ha en fin onsdag!

Rekord på rekord

Det är en märklig februarimånad på fler än ett sätt, för i förra veckan hade Gotland kallast i Göta- och Svealand med -13,5º och igår sken solen från en klarblå himmel och det sattes ett nytt värmerekord på hela +12,3º uppmätt på Visby Flygplats. Det är den högsta februaritemperaturen sedan mätningarna inleddes år 1857.

Givetvis gick jag ut på en promenad och så fort jag kom ut fick jag se att de små botaniska krokusarna, som alltid är tidiga, redan börjat blomma i min grannes gräsmatta, bara ett par dagar efter att snön försvann. Nog är det fantastiskt!

Jag gick Vallekvior fram mot Klintebys åkrar för att lyssna och titta efter de där tofsviporna och sånglärkorna man rapporterat om i P4 Gotland på morgonen, men jag varken såg eller hörde några. De håller uppenbarligen till någon annanstans på ön.

Däremot var det stora flockar av svanar på flera ställen

På kvällen var jag sedan i Hemse och fick den andra sprutan mot covid-19. Jag fick åka med Eva den här gången också och på ditvägen svängde hon in till ”Gamen”, så att jag fick köpa en bunt papper och lite annat smått och gott.

Det gick snabbt på vårdcentralen och det var välordnat. In genom den ena dörren till ett behandlngsrum och ut genom en annan. Sedan fick man som vanligt sitta och vänta en stund innan man fick åka därifrån. I dag är ”stickstället” lite ömt, annars har jag inte känt av någon biverkning ännu, men det kommer kanske om några dagar. Många har vittnat om att man fått lite influensasymtom just efter spruta nr 2.

I dag är det ganska slätmulet och +6º och när jag uppdaterat det här inlägget ska jag börja med att ta hand om en liten strykhög, så får vi se vad som händer sedan. Molnen skulle eventuellt kunna lätta fram på dagen.

Dagens ordspråk:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Trevlig tisdag!

Vaccinering – Fem en fredag

Det är mulet i dag och nästan två plusgrader. Nu får vi hoppas att det fortsätter så här så att vi blir av med snö och is. Jag ser verkligen fram mot att kunna gå ut utan att vara rädd för halka. Sen skulle det ju inte skada med lite solsken också!

Jag sitter och lyssnar på en sändning på helagotland.se där smittskyddsläkaren Maria Amér och vaccinsamordnaren Christine Senter svarar på läsarfrågor. Bland annat sa Maria just nu  att Pfizers vaccin är lämpligast för äldre och det är det vaccin jag har fått. Så långt är det alltså bra, nu fattas bara den andra sprutan som jag ska få på måndag.

En fråga gäller också hur man ska leva efter att man blivit vaccinerad och svaret är att man i dag saknar kunskap om i fall man som vaccinerad kan sprida smittan till andra även om man själv inte känner några symptom. Vaccinationen skyddar mig själv mot en allvarlig sjukdom, men att man är vaccinerad innebär med andra ord  att man, för att skydda andra, bör leva på samma sätt som man gjort tidigare och rätta sig efter de råd och restriktioner som finns. Kramkalasen hägrar långt bort i fjärran! 😞

Många frågor fick de och Christine Senter, vaccinsamordnaren, talade bland annat om att man kommer att börja vaccinera även på den gamla vårdcentralen i Klintehamn när tillgången på vaccin ökar.

Här är mina svar på dagens frågor från elisamatilda som i dag handlar om problemlösning:

1. Vad lagar du till middag om du inte har något i kylen?
Om det är tomt i kylen har jag nästan alltid någonting i frysen att ta till.

2. Vad gör du om håret är blött och du är sen någonstans?
Tar fram fönen. Har man kort hår som jag, är det torrt på någon minut.

3. Om mobilen inte fungerar, hur får du tag i någon?

Jag har ännu min fasta telefon kvar, så det är inga problem alls. Sen finns ju datorn med facebook, messinger och mejl.

4. Vad gör du om du inte hittar något i en butik och ingen personal finns i närheten?
Letar länge innan jag frågar någon till råds. Det måste inte vara personal, många kunder har bra koll.

5. Om du gick vilse i en skog utan karta eller kompass, skulle du kunna hitta ut?
Jag vill tro det, men jag är inte helt säker. Sen vet jag inte om karta och kompass skulle vara till så stor hjälp. 😉

Det är ”hundra år” sedan jag orienterade senast. Jag fick nog be google maps om hjälp ifall jag skulle gå vilse.

Dagens ordspråk:
Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja.

Trevlig fredag!

I dag kunde inte ens jag….

….hitta på någon orsak för att inte gå ut, för det har varit ett strålande vackert väder på förmiddagen. I morse var det kallt, -13,4º som kallast, men när jag gick ut vid 10-tiden var det bara -6º, det var nästan vindstilla och solen värmde gott.

Förutom behovet av att få komma ut och röra på mig lite hade jag ett ärende; en av våra medlemmar i SPF har flyttat och tagit bort sin fasta telefon och vi behövde få tag i hennes mobilnummer. Jag utrustade mig med munskydd och marscherade iväg.

Det var riktigt behagligt ute och efter en stund mötte jag en skolklass som var på väg till pulkabacken.

När jag hade fått uträtta mitt ärende och fått skriva upp mobilnumret på en lapp fortsatte jag min Klinterunda. Det var fortfarande skönt väder, men det blåste till lite då och då, så jag kortade av rundan lite och vände hemåt.

Jag tog vägen genom skogen upp till Vallekvior

När jag var nästan framme vid Vallekvior mötte jag en bekant på stigen och fick en trevlig pratstund. Vi pratade så länge att hennes hund började skaka av kylan, så då fick vi avsluta samtalet.

Vallekvior och nu är jag nästan hemma igen

Och hur det nu än är med vaccintillgången, så verkar det som om de har sparat en dos till mig, för i dag fick jag ett brev från vårdcentralen där de ändrat klockslaget för spruta nr 2. 🙂

Dagens ordspråk:
Man får ta folk som de är och inte som man vill att de ska vara.

Trevlig torsdag!