Igår kväll blev det faktiskt av att jag körde till Visby och gick på Almedalsbibilioteket. Eva ville också lyssna på Jan Eliasson, så jag hämtade henne på tennisklubben och så åkte vi dit. Vi kom i ganska god tid, men det var redan fullt av folk. Eva släppte av mig utanför entrén och medan hon parkerade bilen lyckades jag hitta två sittplatser. Vi hamnade dock ganska långt bak, så vi kunde nästan inte se någonting. Jag såg precis Jan Eliassons huvud, men Eva såg nästan ingenting.
Jan Eliasson och journalisten Katarina Hedström samtalade om krig och konflikter och om hopp och möjligheter. Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och tidigare vice generalsekreterare i FN, berättade också om sin uppväxt i ett arbetarhem i Göteborg, där familjen bodde i en liten etta. För att understryka hur enkelt de levde, talade han om att han var tio år innan han såg ett badkar. Vi är faktiskt årsbarn, för även han är född år 1940 och dessutom i september precis som jag, så jag kände en viss gemenskap med honom och även jag var i 10-årsåldern innan vi hade en bostad där vi hade badkar. Jag hade visserligen sett ett badkar innan vi fick ett eget, men aldrig fått prova på det. Innan vi fick en bostad med ett riktigt badrum med badkar fick vi bada i en balja i tvättstugan och det gick bra det med. Undrar om Jan Eliassons familj också hade dass på gården?
Han talade om de stora problemen i världen och där var Syrienkriget det han ansåg mest bekymmersamt just nu och även i andra konflikter har det blivit allt svårare att medla och få till överenskommelser. Skrämseltaktik och härskanda, genom att göra folk rädda och oroliga, växer sig allt starkare och så är det ju det där med vårt jordklot och hur vi ska göra för att spara på resurserna, så att kommande generationer ska kunna leva här. Och så är det Trump och hur förhållandena i USA utvecklas! Det finns mycket som är oroväckande.
Men allt är inte nattsvart; Hoppfullt är att se att kvinnorna börjar ta över makten allt mer och mer. I land efter land i t ex Sydamerika är ledarna nu kvinnor och så är det ju även på sina håll i Europa.
Samtalet, som jag tycker var givande och intressant, avslutades med en frågestund och inramades med sång och musik av Sara Boström. Jan Eliasson fortsätter noga att vara en av mina idoler länge till känns det som.
I dag är det tisdag och dags för ett pass på Kupan, så nu ska jag äta en tidig lunch och sen är det dags att ta en promenad dit. Det är soligt, men blåsigt och ganska kallt. Här är det inte 10º ens, så jag får nog plocka fram en tjockare jacka.
Ha en skön dag!