Frisk luft har ingen dött av

Solen skiner fortfarande, men det blåser som attan, det upptäckte jag när jag gav mig iväg på min förmiddagspromenad  och när jag kom ut på Donnersgatan och tog kursen upp mot Klinte kyrka ångrade jag mig nästan, men som sagt, lite frisk luft har ingen dött av, så jag fortsatte.

Jag hade tänkt gå runt Bönders, men kortade ner min promenad och genade över Wallins åkrar, så att jag kom ut i Vallekvior strax ovanför Vallegårdarna. Jag gick ju inte på åkrarna förstås, om nu någon trodde det, utan på en åkerväg.  Och det var inte bara vinden som fick mig att lämna landsvägen, för det var en hemsk trafik och otroligt slabbigt och otäckt när man hela tiden måste hålla sig precis vid vägrenen.

De vackra Vallegårdarna
När jag kom hem fick jag se de här snödropparna i en rabatt hos närmaste grannen.

Jag kom hem precis lagom till lunch (Ugnsgratinerad blomkål med ostsås och falukorv) och sedan har jag uppdaterat hemsidan för Italiens vänner Gotland och lämnat in ett referat på helagotland.se från SPF:s månadsmöte i måndags.

När jag har uppdaterat det här inlägget ska jag se de två sista avsnitten på säsong två av You.
Det börjar se kärvt ut för Joe Goldberg, men jag tror inte att jag behöver bekymra mig så mycket för honom, för nu ska säsong tre spelas in, så han måste ju överleva de här sista avsnitten av säsong två i alla fall.

Trevlig fortsättning på dagen!

 

Vi har en hög – Ferrante

Det körde ihop sig när jag var och fick nya vinterdäck i november, för just den dagen blev det ett långvarigt strömavbrott. Jag hade en tid inbokad på verkstaden för att få de nya däcken monterade och dem fick jag på, men jag ville ha nya sommardäck också och dem hann de inte åtgärda, eller rättare sagt, jag hann inte vänta, för jag hade en tid att passa på Hemse vårdcentral.

– ”Vi ringer när de är klara.”

Ingen ringde, men det är klart att det var mitt i värsta ruschen med däcksbyten så jag tog det med ro. Sen blev det helg och jag tänker på mina sommarhjul då och då, men det är ju långt till våren. I dag, den här första riktiga vardagen efter jul ringde jag dock och frågade efter dem.

– ”Ja, vi har en hög”, fick jag till svar. ”Men jag tror inte de är klara. Vi ringer.”

Och nu är det dags för service påstår Golfen! Det kan den känna sig snuvad på, för i år får den nöja sig med ett byta av motorolja.

Så är de åtta avsnitten av Hennes fantastiska väninna slut, men flera medier rapporterar att det kommer en andra säsong, som ska baseras på bok nummer två i Neapelkvartetten; Hennes nya namn. Jag hoppas verkligen det, för jag tycker att det varit en helt fantastisk serie. Jag har läst alla böckerna och jag har sett den här serien förut, men kan inte få nog. Nu är jag inne på att läsa om böckerna.

Någon recensent skrev att serien saknar driv och det kanske den gör och jag vet precis vad Åke skulle ha sagt: ”Den är för seg”, men ändå är den väldigt spännande och berörande. Ingen kan väl glömma Lila´s reaktion i slutscenen av det sista avsnittet när den hatade Marcello dyker upp på hennes bröllop (och dessutom i de handgjorda skorna), trots att Stefano försäkrat att han skulle se till att rivalen inte skulle komma. Det var en så naken förtvivlan över  Stefanos svek, så man kände direkt, att det där blir inget lyckligt äktenskap. Det kommer Lila aldrig att förlåta! Måtte det vara sant att en fortsättning följer!

Nu ska jag börja plocka undan det juligaste och så ska alla de ordinarie dukarna strykas. De har legat till sig i klädkammaren sedan jag tvättade dem före jul.

 
Dagens ordspråk:
Barn gör som du gör, inte som du säger.

Fredagsmys? – The Irishman

Fredag i dag, vad är fredagsmys för dig?

Det är frågan som Orsakullan ställer i dagens bloggutmaning 31 dagar i januari.

Som ensamstående pensionär får man kämpa lite för att få till någon mysfaktor på helgerna. Det gäller verkligen att anstränga sig för att inte alla veckans dagar ska vara en enda räcka av vardagar, men jag tycker att jag lyckas rätt bra. Lördagar och söndagar är t ex mobilens morgonpip avstängt och jag sover så länge jag vill.

Den här fredagen ska jag försöka göra det lite mysigt för några grannar som jag bjudit in till kvällen.

Det är väl inte så svårt att gissa vad jag tänker bjuda på.

Untitled 1Igår kväll satt jag och såg på The Irishman, Martin Scorseses gangsterfilm där Joe Pesci, Robert DeNiro och Al Pacino spelar de tunga huvudrollerna. Det är en lång film, närmare bestämt tre timmar och 29 minuter, så det var ju tur att jag började se den tidigt på kvällen. Har man sett Gudfadern-filmerna känns mycket igen, även om den här handlar mer om fackföreningsrörelsen i USA under Kennedys tid och speciellt Jimmy Hoffa (Al Pacino), än rena maffiastrider. Skådespelarna har givetvis åldrats och det känns nästan lite vemodigt att se  när deras rollkaraktärer till slut hamnar i fängelse, på sjukhus och slutligen dör. Inte blev de här tuffingarnas ålderdom så mycket bättre än någon annans.

Dagens ordspråk:
Tomt huvud ger trötta fötter.

Julen närmar sig….

…och i dag är det den andra advent. Jag hoppas att det är trevligare på andra ställen i landet än här på Gotland, för här har det regnat ihärdigt hela morgonen och förmiddagen och det ser ut att fortsätta så resten av dagen.

Mörkret tätnar i advent och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevare dem som gråter.
Låt dem le och leka åter.

Igår tog jag mig samman och gick ut på en Klinterunda efter lunch och det var skönt att få röra på sig och få lite frisk luft. När jag kom hem hamnade jag framför tv:n. Jag ser en evighetslång serie på Netflix just nu, som heter Outlander och den tar jag till när ingenting annat passar. Jag läste om den i en blogg och skulle bara kolla vad det var, men fastnade.

En snabb presentation:
När Claire Randall är på smekmånad i Skottland med sin man Frank, transporteras hon tillbaka till 1700-talet där hennes frihet och säkerhet hotas. För att överleva gifter hon sig med Jamie Fraser, en skotsk krigare med ett komplicerat förflutet.

Sedan tar hon sig tillbaka till nutid och lever där i 20 år, men beslutar sedan att transporteras tillbaka till 1700-talet och leta reda på Jamie igen. Hon hittar honom och planerar för framtiden tillsammans med honom. Under åren i nutid har hon studerat till läkare och blivit kirurg, kunskaper som hon har både nytta och men av, för hon kan ju inte låta bli att lägga sig i när hon möter 1700-talets okunskap och vidskepelse. Nu börjar jag närma mig slutet av tredje säsongen, men det finns en fjärde, så ännu har jag mycket kvar.

Jag fattar inte vad det är med mig, men jag är så innerligen utled på alla fåniga lekprogram och såpor, så jag ser till och med sån här fantasy i stället för dem. Just fantasy har jag bara fnyst föraktfullt åt förut. 😉

Dagens ordspråk:
Säg inte allt vad du vet, men vet allt vad du säger.

En fin söndag

Det har varit ljust i dag och även om solen bara lyst lite blekt har det varit helt otroligt trevligt jämfört med igår. Det kändes riktigt bra att sitta vid köksbordet och lösa korsord utan att behöva tända några lampor. Och det blev en söndag i gammal god stil!

Carina och Bosse
var här och hjälpte till med kycklingen och efter maten åkte vi ut på en biltur, precis som man gjorde förr i tiden, då en tur med bilen var det stora söndagsnöjet. Men vi hade ett mål med den här bilturen, för Carina skulle till Roma och köpa ägg och givetvis köpte jag ett fack jag också. Och jag kom att tänka på när vi hade höns och sålde ägg till vänner och bekanta. De hönsen var också frigående och sommartid och för övrigt när vädret så tillät, var de utehöns också. På den tiden tog vi 30:-/fack.

sondag
Nu kan jag sätta igång och julbaka precis när som helst.

Carina hade läst att Sanda café var öppet i dag, så på hemvägen körde vi dit. Sanda Café ligger i den gamla ICA-affären mitt i samhället och caféet är öppet en söndag i månaden. Det var rätt mycket folk där och brödet var på upphällningen när vi kom dit, men Bosse fick sig en julstjärna till kaffet och Carina och jag åt varsin bit hallonpaj med vaniljsås.

I dag startar tio nya spännande avsnitt av den här fantastiska serien

Dagens ordspråk:
Skatan flyger aldrig så långt att inte stjärten följer med.

Tell me who I am

I går kväll satt jag och såg en dokumentär om två tvillingbröder, Alex och Marcus Lewis, på Netflix. Titeln, Tell me who I am, syftar på vad som hände när Alex i 18-årsåldern förlorade minnet vid en motorcykelolycka. När han vaknade upp var allt bara blankt, den enda han kände igen var sin andra halva, sin tvillingbror Marcus.

Marcus var sedan den som försökte ge Alex livet tillbaka och bit för bit bygger han upp vad Alex tror är sanningen om deras familj och hur tillvaron sett ut innan olyckan, men det är egentligen rena fantasier. Föräldrarna dör, båda bröderna gifter sig och får två barn var, de lever sina liv mer eller mindre sida med sida, men det är något Marcus inte berättat för Alex och det utelämnar jag också, för annars tar jag bort en hel del av spänningen i filmen, där handlingen går ut på att man lyssnar på vad den ena eller den andra brodern har att berätta. Det låter kanske tråkigt, men är väldigt gripande och spännande.

avdelare42

I dag då? Det finns ingen anledning att ändra header i alla fall, för den överensstämmer helt med vad jag ser om jag tittar ut. Jag har pysslat lite med mina krukväxter på förmiddagen och i kväll är det ett styrelsemöte med bostadsrättsföreningen. Få se om det blir någon ”Klinterunda” efter lunchen.

Dagens ordspråk:
Den som alltid säger sanningen är en god rådgivare, men ett tråkigt umgänge.

Lördagspromenad

Jag har just kommit hem efter en ganska skön Klinterunda. Det är behagliga 8-9 plusgrader och alldeles vindstilla, men ett och annat regnstänk kom det, fast mest när jag gick genom skogen, för där droppade det från träden. Man får faktiskt gå lite försiktigt nu med tanke på lövhalka, men trottoarerna är rätt skapligt rena i alla fall.

 

De senaste kvällarna har jag suttit och sett en finsk kriminalserie på Netflix; Karppi, eller Deadwind, som den heter på engelska. Än så länge finns det bara en säsong av den, men nr 2 lär ska komma snart. Nu måste jag försöka hitta något nytt att fördriva kvällarna med, men det ska nog ordna sig. Lördagskvällen är i alla fall klar, för då håller jag mig till Svt1, som bjuder på Robins och Andra åket och skulle jag inte vara sömnig nog när det är slut, blir jag det definitivt om ser Killing Eve också.

Ha en fin fortsättning på lördagen!

Arkivbilder från 2006

Just nu finns det inte mycket av blomsterprakt kvar, åtminstone inte i min lilla täppa. Det enda som lyser lite glatt är en ringblomma. Annat var det den 7 november 2006, trots att vi faktiskt fick lite lätt snö bara några dagar tidigare.

Så här såg det ut på Stenstugu den 3 nov 2006
Den snön försvann dock kvickt och den 7 november har jag antecknat att det var solsken och +10º och då var jag ute med kameran och tog kort på de blommor som ännu fanns kvar.
 

Igår kväll satt jag och såg en Beckfilm och kände igen mig på ett märkligt sätt. En av de misstänkta hette Kent Svanborg och en av poliserna gick under namnet Alice Levander och det var välkända namn. Nu heter jag ju Levander, men jag hette Svanborg som ogift. Jag hade bestämt mig för att jag bara skulle se början på filmen, men jag blev sittande och såg hela trots alla reklamavbrott, så det blev verkligen senafte innan jag kom i säng, men vad gör väl det. Jag sov gott tills mobilen larmade när klockan var halvåtta och sen sov jag en halvtimme till.

I dag är det samma gråväder som den senaste tiden och bara 4-5 grader varmt. Ute i täppan är jag färdig, för igår klippte jag ner kärleksörten, men jag tror att jag ska ta och gå ut i förrådet och se om jag kan städa upp där och jag behöver ta vara på pellisarna, för det ska eventuellt bli kallt i natt, så de behöver nog få komma in i stugvärmen.

Dagens ordspråk:
När jag är mätt, så är jag trött, och när jag är hungrig, så gitter jag inte arbeta.