You-maraton

I lördagens GA fick jag se att Netflix skulle släppa en ny serie med namnet You den 26 december och recensionen fick mig  att börja titta på den och det blev fem avsnitt på raken på annandagen och igår eftermiddag/kväll såg jag de fem sista.

Det är en spännande serie, som handlar om  en chef för en bokhandel som blir besatt av en kvinna med författardrömmar och han  tar till extrema åtgärder för att få bli en del av hennes liv. Ett charmigt första möte utvecklas snabbt till något mer ondskefullt, när bokhandlaren Joe blir väldigt förtjust i studenten Beck.

Joe verkar vara så snäll och omtänksam och månar väldigt om grannens son Paco, som har det svårt med en knarkande mamma och hennes alkoholiserade karl och han gör allt för Beck, absolut allt! Men han är onekligen en psykopat och alla undrar vart har hans förra fästmö Candice tagit vägen? Hon bara försvann från alla sociala medier och sina vänner utan att någon vet var hon finns. Joe säger att hon dumpat honom och flyttat till Italien??

Slutscenen var en riktig cliffhanger, så givetvis blir det åtminstone en säsong till och vad jag kan förstå, är det redan bestämt att den ska släppas till hösten 2019. Det ser jag fram emot!

I dag då? Jag har ingenting särskilt på gång, men det lär ska klarna upp lite senare på dagen, så jag ska nog försöka ta mig ut på en promenad efter att ha suttit inne och häckat i två dagar.

Ha en skön fredag!

Voff, voff….

Jag sov väldigt gott i natt och vaknade strax före mobilen larmade, kanske tack vare att jag gick till sängs lite ovanligt tidigt igår kväll. Jag satt och såg en film på Netflix, The Princess Swich, en ganska larvig romantisk bagatell  och när den var slut var det för sent att börja om på något annat.

Nu är han här igen och det  går faktiskt bättre i dag. Jag körde till Sicklings i morse och sedan tog vi en promenad hit till Odvalds.

Det är klart att jag skulle kunna vara kvar på Sicklings, men tänkte att han väl skulle kunna vänja sig vid att vara här hos mig. Att han skäller när grannen stänger sin ytterdörr är helt förståeligt, han måste ju vakta, men alla andra småljud måste han lära sig att acceptera.

I dag har jag varit lite tuffare och sagt till Fridolf att vara tyst, i stället för att låta honom hoppa upp i mitt knä och ömka honom. Det kanske bara får honom att tro att det verkligen är farligt.

Nu har jag ätit lunch och lite senare i eftermiddag ska vi promenera tillbaka till Sicklings. Det är ganska behagligt ute; visserligen mulet och grått, men  runt +5º och nästan ingen blåst.

Ha en fin fortsättning på onsdagen!

Slapp lördag

Jag trodde att jag skulle göra så mycket nytta i dag, men så blev det inte. Det har varit mörkt och trist och mitt på förmiddagen var jag tvungen att tända lampan för att kunna se när jag skulle lösa korsord.

Jag har suttit inne och tryckt, så för att få några foton till det här inlägget fick jag leta i arkivet.  Här kommer det tre bilder från november 2008:

22 november och riktigt busväder

Inne ligger gossarna och värmer sig

Årets julbord är bokat. Det ska bli spännande, för vi kommer givetvis att sitta och jämföra med Marie´s julbord.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sätta mig och se avsnitt nr 5 av Krigare.  En Netflixserie, som handlar om en krigsveteran, som plågas av minnen från sitt sista uppdrag. Han slår sig samman med bästa vännens änka för att infiltrera ett farligt motorcykelgäng i Köpenhamn.

Medverkande är bland andra Dar Salim, en dansk skådespelare som jag förut sett i bland annat Dicte.

Trevlig lördagskväll!

Fem en fredag v 46 – Om igen

Blå himmel  och solsken! Det var länge sedan och det känns otroligt härligt. Jag har farit runt med dammtrasan ett tag nu på förmiddagen, för som vanligt; när solen tittar in inser man att det behövs. Nu ska jag gå ut på en promenad en stund medan det är så vackert väder. Dammsugning och avslutning på det här inlägger får vara tills jag kommer hem. På återseende!

Himlen över Odvalds i dag kl 10.15

Nu är klockan snart tolv och jag är tillbaka igen. Det var skönt ute, men solen försvann ganska kvickt och  himlen blev lika grå igen, som den varit den senaste tiden, men plötsligt skingrades molen igen och nu är det soligt.  Snart är det dags för lunch och jag lyxade till det med en skiva färdiggrillad fläskkarré i dag, så det är bara att ordna lite potatis och sallad till den…..

…men först är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Om igen. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Har du en dag i ditt liv du skulle vilja repetera om, och om igen?
Det finns många dagar jag skulle vilja uppleva igen och just den här årstiden blir det något sommarminne. En lat dag på Recanatistranden på Sicilien tillsammans med Eva, lunch på Sikelia och så tillbaka till solstolen igen. Det skulle jag inte ha något emot en repris av.

2. Om du fick uppleva en händelse i ditt liv på nytt, vilken skulle det vara? 
När våra barn föddes t ex. Kanske inte själva förlossningen förstås, men stunden efteråt när man låg där med dem på bröstet och hade kollat in att alla fingrar och tår fanns med. Den känslan går nog inte att överträffa

3. Vilken dag på veckan skulle du helst skippa? 
 Torsdag tycker jag är en ganska onödig dag. Den skulle jag kunna tänka mig att hoppa över.

4. Vilken låt hade du senast på hjärnan? 
Om man bortser från fråga nr 5, som satte igång minnet, så var det nog Alice med Prospettiva Nevski. Jag snubblade över den av någon anledning och den har jag lyssnat på och gnolat många gånger den senaste tiden.

5. Hur många gånger har du sett den film du tittat på flest gånger?
Inte den blekaste aning! Det finns ett antal filmer som jag sett många, många gånger; Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning, Återstoden av dagen, Gudfadernfilmerna, Glenn Miller story med flera.

En särskild plats i mitt hjärta har den här filmen, som jag tror hette Jag sjunger för dig på svenska. Jag var tretton år, gick på läroverket i Visby och var inackorderad hos en målarmästare på Tranhusgatan. Veckopengen var inte så stor, men den vecka  den här filmen gick på Röda Kvarn på Mellangatan, såg jag alla föreställningar. Jag lånade pengar av mina inackorderingskamrater och skam till sägandes är jag nog ännu skyldig en av dem ett par kronor.

Trevlig fredag!

I dimma dold….

…finns det en gammal film som heter och den kom jag att tänka på i dag, för i dag är det riktig tjocka. Filmen gick på den gamla Klintebion 1953 och den var barnförbjuden. I dimma dold var en svensk dramafilm från 1953 och i huvudrollerna fanns Eva Henning, Sonja Wigert, Hjördis Petterson, Sture Lagerwall, Georg Rydeberg och Sven Lindberg. Det är ingenting som jag direkt kommer ihåg, men det finns ju Wikipedia att ta till när minnet sviker.

Vad jag däremot kommer ihåg är att pappa, med biografägarens goda minne, smugglade in mig efter att filmen börjat och att vi satt längst bak på vedlåren, för att kunna smita iväg ut innan vi blev upptäckta. Jag var ju bara 13 år och fick ju egentligen inte se filmen. Det var väldigt spännande alltihop.

Jag har varit ute en vända med bilen och bland annat var jag på Preem och beställde tid för service. Den lille Golfen har tjatat om det länge och jag har skjutit på det,  men nu fick jag ge mig . Det lär bli ett djupt hål i plånboken för de hotade med kamremsbyte.

I eftermiddag är det ett pass på Kupan igen, så nu ska jag äta en tidigt lunch innan det är dags att åka dit.

Trevlig tisdag!

Dis och dimma

Novembergrått, med det ordet kan man sammanfatta dagens väderläge. För lika soligt och fint som det var igår, lika mulet och grått är det i dag och det duggregnar en aning. Vilken tur att jag passade på att vara ute igår, för i dag kan man inte prata om någon Fagavädarsdag* även om Allnakku säger så. Jag håller  mig nog inomhus den här måndagen. Korsordet, Sudoku och Tältbyggarna är avklarade och nu tror jag att jag ska ge mig på bokhyllan i vardagsrummet.

Igår kväll var jag på Rondo och såg Peter Dalles senaste film, Lyrro, och jag måste säga, att hade jag suttit hemma och tittat på den, hade jag säkert bytt kanal, men nu satt jag ju där mitt i en bänkrad, så det var bara att sitta kvar.

Filmen består av en lång rad sketcher där en del var rätt roliga, medan andra var riktigt pinsamma. Som en sammanhållande tråd vandrar Josef och Maria  tillsammans med sin åsna och letar efter det förlovade landet Södertälje, medan ett äldre svenskt par med åldersnoja reser åt andra hållet, för att hitta meningen med livet

Visst skrattade jag då och då och mest skrattade jag åt Johan Ulveson när han stod i receptionen på ett hotell och försökte slippa undan avgiften för den porrfilm han hyrt. Jag kanske inte begrep finessen med den här filmen, men det hade varit bättre att vara hemma och se på Fader Brown och Kockarnas Kamp.

Trevlig måndag!

* Under hela fagavädarsdagen är det uppehållsväder, och somliga höstar är den här dagen efterlängtad. Nu kan man göra alla utomhussysslor som har fått vänta länge, under många regniga dagar.

Åter till vintertid

Det här är den bästa söndagsförmiddagen på hela året, för äntligen har vi fått tillbaka den där timmen de snöt av oss i våras. Det är väldigt behagligt när man vaknar vid halvåtta-tiden och vet att man lugnt kan ligga en timme till trots att solen tittar in genom springorna i persiennen, samtidigt vet man ju att det kommer surt efter i eftermiddag.  Jag hoppas verkligen att det snart är slut med det här larvet med klockomställning två gånger om  året.

Söndagsunderhållning

I går eftermiddag satt jag och såg en film med bland annat Mikael Persbrandt – Solstorm – heter den och jag har faktiskt sett den förut. Böcker läser jag aldrig om, men filmer som jag gillar kan jag gärna se flera gånger. Solstorm är en filmatisering av Åsa Larssons bok med samma namn och jag hade läst den redan då jag såg filmen för första gången. Den är bra och Mikael Persbrandt är alltid bra. I den här filmen spelar han en präst i en liten norrländsk församling och det är verkligen skrämmande att se hur man i religionens namn kan rättfärdiga precis vad som helst med bibelord och genom att skylla på Guds vilja.

Senare på kvällen blev det en film till med Mikael Persbrandt som manlig huvudrollsinnehavare – Maria Larssons eviga ögonblick – en film från 2008 av Jan Troell, som jag faktiskt inte har sett förut. Det är en spännande och våldsam film om fattigdom, vilda strejker, kärlek, misshandel, död och svek. En riktigt bra film som beskriver ett stycke svensk historia och en väldigt vacker film. Varför har jag inte sett den förut?
Jag kom sent i säng, men vad gör det. När jag satt där på sängkanten ställde jag mentalt om klockan till normaltid och då blev det normaltid även för mitt sänggående. 😉

Nu är det dags för en söndagspromenad, för det är en solig och fin dag, även om det blåser lite och bara är +4º, men det är ju bara att klä på sig ordentligt. Man kan ju inte sitta inne och häcka tills det blir vår. 

Dagens ordspråk: Katten blir gärna hos den som smeker honom

Trevlig söndag!

Filmer jag kan rekommendera

 8 välgörande mm fick vi igår eftermiddag och i dag skiner solen igen och det är nästan vindstilla. Jag ska motionera snabeldraken på förmiddagen tänkte jag och på eftermiddagen tar jag mig nog en promenad om vädret fortsätter vara så här vackert. Jag går eventuellt  till Kupan och dricker eftermiddagskaffe, för Mötesplatsen är öppen på torsdagarna.

Två kvällar i rad har jag sett filmer på Netflix regisserade av Susanne Bier, filmer som jag tyckte var jättebra. Nu är  jag är lite svag för dansk film, för att inte tala om danska kriminalserier, så jag kommer nog att leta fram flera filmer som hon gjort. Det finns säkert något med min favorit, Mads Mikkelsen.

Den första filmen jag såg var Bröllop i Italien, som utspelar sig i Sorrento med Pierce Brosnan i den manliga huvudrollen och Trine Dyrholm i den kvinnliga. Bröllop i Italien är en lättsam komedi i stil med Fyra bröllop och en begravning.

Igår kväll såg jag Hämnden med Mikael Persbrandt och Trine Dyrholm.  Hämnden, som är en dramafilm,  kom redan 2010 och den har belönats både med  en Golden Globe 2011 i kategorin bästa utländska film och den vann även en Oscar för bästa utländska film på Oscarsgalan 2011. Filmen anklagades redan under inspelningen av de Sudanesiska myndigheterna för att vara rasistisk. Jag tyckte att den var riktigt bra och Mikael Persbrandt gör en bra rolltolkning som hjälparebetande läkare i ett flyktingläger.

Mera film! Den här gången i Youtube-format. Här gör en klintesork reklam för Ikea i Taiwan. Den här sorken, som heter Fredrik Johanson, bor numera tillsammans med fru och barn i regionen Yilan på heltid. Må vara att han bott där ett tag, men sin gotländska dialekt har han kvar.


Trevlig torsdag!