Bloggvännen Carita tycker att vi ska förgylla måndagarna med en bild och vem som vill kan vara med. Här kommer mitt förslag den här gråa och mulna novembermorgonen:
Dagens ordspråk:
Mötas och skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång.
Glad måndag!
Det har varit ljust i dag och även om solen bara lyst lite blekt har det varit helt otroligt trevligt jämfört med igår. Det kändes riktigt bra att sitta vid köksbordet och lösa korsord utan att behöva tända några lampor. Och det blev en söndag i gammal god stil!
Carina och Bosse var här och hjälpte till med kycklingen och efter maten åkte vi ut på en biltur, precis som man gjorde förr i tiden, då en tur med bilen var det stora söndagsnöjet. Men vi hade ett mål med den här bilturen, för Carina skulle till Roma och köpa ägg och givetvis köpte jag ett fack jag också. Och jag kom att tänka på när vi hade höns och sålde ägg till vänner och bekanta. De hönsen var också frigående och sommartid och för övrigt när vädret så tillät, var de utehöns också. På den tiden tog vi 30:-/fack.
Carina hade läst att Sanda café var öppet i dag, så på hemvägen körde vi dit. Sanda Café ligger i den gamla ICA-affären mitt i samhället och caféet är öppet en söndag i månaden. Det var rätt mycket folk där och brödet var på upphällningen när vi kom dit, men Bosse fick sig en julstjärna till kaffet och Carina och jag åt varsin bit hallonpaj med vaniljsås.
Dagens ordspråk:
Skatan flyger aldrig så långt att inte stjärten följer med.
Det här har varit en sällsynt mörk novemberlördag med regn och blåst, så det var tur att jag passade på att städa igår när man kunde se vad man gjorde. I dag har jag haft lamporna tända hela dagen.
Dagens ordspråk:
När skadan redan är skedd är goda råd sent ute.
Tack för fotot Maria!
Det är ljust i dag och solen har till och med visat sig, men på Gotlandsradion varnar man för frosthalka på vägarna. Jag ska sätta igång med lite fredagsstädning, men först Fem en fredag och i dag tycker elisamatilda att vi ska skriva om mat:
1. Vad äter du vid stressade tillfällen?
Varma koppen med en ostmacka till.
2. När blev du senast besviken på en måltid?
När jag var på en restaurang i Visby och beställde varmrökt lax och bara fick en liten, liten bit lagd ovanpå ett stort lass sallad med skivad potatis.
3. Vilken mat eller livsmedel, som du av någon anledning inte längre kan få, saknar du?
Svärmors paltbröd – kokt av grovt rågmjöl med blod. Den torkade palten skars i tunna, tunna bitar, stektes upp i fläskflott och späddes med mjölk och fick koka tills det blev som en härlig stuvning, som sedan serverades med stekt fläsk till. Det åt man till frukost vid Stenstugu!
4. Vad är något säsongsbetonat du kan äta året runt?
Är man gotlänning kan man äta saffransbullar året runt och inte bara till jul. Vid födelsedagar, bröllop, dop, begravning och så fort det ska vara extra festligt bakar vi saffranbsullar.
5. Vad beställer du aldrig ute för att du äter det ofta hemma?
Pasta
Dagens ordspråk:
Man må fara hur långt man vill, aldrig kommer man ändå ifrån sig själv.
Mötet igår kväll gick bra och jag var hemma igen strax efter åtta. Jag satte mig och renskrev mina anteckningar med en gång när jag kom hem, för det blir inte direkt lättare att tyda dem dagen efter, men sedan satt jag mig i tv-fåtöljen och såg på Halvåtta hos mig och Hela Sverige bakar. Sen gick jag och la mig, för jag skulle upp lite tidigare än vanligt i dag. Jag fick en kallelse till Osteoporosmottagningen för en tid sedan och nu skulle jag få reda på resultatet av proverna och träffa ”vår” läkare Maria Sääf, som är överläkare och endokrinolog med inriktning mot osteoporos vid Karolinska Institutet.
Det regnade ordentligt när jag gick iväg till bussen i morse. Jag funderade skarpt på att ta bilen i stället, men man smälter ju inte av lite regn, så jag beväpnade mig med paraply och gav mig av till fots. Bussen gick hela vägen ner till lasarettet och jag kom i god tid.
Hon är så trevlig Maria Sääf och mina värden enligt blodproven var perfekta på alla sätt och vis, men mitt skelett är trots det långt i från perfekt och för att stärka det, så att jag kan hänga med några år till, vill Maria att jag ska börja ta Forsteo, en medicin som man tar i form av en spruta varje dag i 18 månader. Lever jag när den perioden är avklarad ska jag följa upp med en medicin som ges i form av dropp 1 gång per år. Nu får jag vänta tills Linda har tid med mig, för att lära mig använda den där pennan. Det låter inte så trevligt, men det ska väl gå. Man är ju trots allt fortfarande bildbar.
Nästan en timme blev jag kvar på lasarettet, men sen gick jag upp för Rackarbacken och över Klinten till Östercentrum. Det regnade fortfarande, så jag var glad över mitt paraply.
Maria betonade att mina värden säkert är så bra för att jag lever sunt, rör på mig och har en bra kosthållning. Nu vet jag väl inte om den här fruktbakelsen kan räknas in under den kategorin, men hon påpekade också att jag inte skulle sträva efter att bli smalare, snarare är det bra om jag går upp något kilo till, så då kan det ju inte var fel med en och annan bakelse.
Efter besöket på Siesta gjorde jag en snabb visit hos Clas Ohlsson också, innan jag gick till busstationen för att åka hem. Jag köpte mig en ny vattenkokare, för den gamla har lagt av. Den tålde tydligen inte min avkalkning häromdagen. En ugnslampa kom jag ihåg också och den är nu inmonterad och klar, så nu har jag lyse i ugnen igen.
Dagens ordspråk:
Den sjuke fattas bara en sak, den friske många.
I går kväll satt jag och såg en dokumentär om två tvillingbröder, Alex och Marcus Lewis, på Netflix. Titeln, Tell me who I am, syftar på vad som hände när Alex i 18-årsåldern förlorade minnet vid en motorcykelolycka. När han vaknade upp var allt bara blankt, den enda han kände igen var sin andra halva, sin tvillingbror Marcus.
Marcus var sedan den som försökte ge Alex livet tillbaka och bit för bit bygger han upp vad Alex tror är sanningen om deras familj och hur tillvaron sett ut innan olyckan, men det är egentligen rena fantasier. Föräldrarna dör, båda bröderna gifter sig och får två barn var, de lever sina liv mer eller mindre sida med sida, men det är något Marcus inte berättat för Alex och det utelämnar jag också, för annars tar jag bort en hel del av spänningen i filmen, där handlingen går ut på att man lyssnar på vad den ena eller den andra brodern har att berätta. Det låter kanske tråkigt, men är väldigt gripande och spännande.
I dag då? Det finns ingen anledning att ändra header i alla fall, för den överensstämmer helt med vad jag ser om jag tittar ut. Jag har pysslat lite med mina krukväxter på förmiddagen och i kväll är det ett styrelsemöte med bostadsrättsföreningen. Få se om det blir någon ”Klinterunda” efter lunchen.
Dagens ordspråk:
Den som alltid säger sanningen är en god rådgivare, men ett tråkigt umgänge.
…att jag föll för den här charmören!
Tack Maria, som letat fram det gamla kortet!
