Man får passa på….

.…. att njuta av den fina onsdagsmorgonen, för om SMHI spått rätt lär det vara den sista fina vårdagen på ett tag och i morgon ska vi ha vinter igen. Jag hoppas givetvis att det inte ska bli snö och väldigt kallt, men lite regn vore inte helt fel, för det behövs nog nu.

Jag har suttit ute och druckit morgonkaffe och löst dagens Lyckokvadrat och Sudoku i GA och det var ljuvligt skönt. En sån här vårmorgon gör att livet känns värt att leva.

I dag tänker jag bara lata mig och njuta av dagen, för igår blev det en ordentlig motionsrunda. Tisdagens plan höll nämligen och efter lunch tog jag en promenad för att hälsa på hos Bosse o Carina. Jag skulle inspektera deras gäststuga igen, för nu har den fått lite möbler också. Jag tog vägen genom skogen som jag brukar göra, men det var lite för tidigt egentligen, för stigen genom hagen var ännu rätt sur och man fick se sig för var man satte fötterna. Dessutom hade någon ridit där och det vet väl alla hur det ser efter en häst, när det inte är riktigt torrt i marken ännu.

När jag kom fram var Bosse inte hemma, men Carina som tur var, så jag hade inte gått förgäves. Hon visade stugan och sen satt hon och jag och pratade en stund innan jag fortsatte hemåt. När jag skulle gå hem gick jag via samhället. Den vägen känns längre än via skogen, men är egentligen lite kortare. När jag nu var i de trakterna tog jag en sväng ner till industriområdet också, för där skulle det finnas en checkpoint och den hittade jag ganska enkelt.

Det blev en ordentligt promenad på över 6 km och 10 000 steg

Jag såg en italiensk film på Netflix igår kväll, som faktiska var riktigt intressant. Filmen, som heter Min pappa Rocco Chinnici, har verklighetsbakgrund och handlar om en italiensk utredningsdomare i Palermo, som leder ett korståg mot den organiserade brottsligheten – en kamp som kostade honom livet. Han spränges i luften av maffian 1983, med en fjärrutlöst bomb i en bil, utanför sitt hem.

Dagens ordspråk:
Man får ta seden dit man kommer.

Trevlig onsdag!

Nu är det hög tid

Det är ett strålande vackert vårväder i dag och det blåser inte alls lika mycket som igår. Jag kunde till och med gå ut till soprummet i en kortärmad tröja utan att det kändes obehagligt. Vi (jag!) grämer oss över kyla och blåst, men naturen kämpar på och när jag passerade en av de stora björkarna fick jag se att de redan börjar skifta i grönt och små, små blad börjar spricka ut från knopparna.

På morgonen har jag suttit ute med min kaffekopp och gjort manikyr. Det är så behändigt när man kan sitta ute och göra det. Dels ser jag så bra då och så slipper jag skräpa ner i köket med nagelflisor och damm.

Sen stod jag i vardagsrummet och tittade mig omkring och kände att nu är det hög tid att göra någonting av julgrupperna. Till att börja med har jag satt ut dem så att de får avhärdas lite dagtid, sen får jag ju ta in dem på nätterna förstås, men efter några dagar ska jag nog kunna plantera om dem.

Nu blev det skrivpaus, för syster Kerstin ringde, men nu ska jag uppdatera det här och sen får vi se vad jag gör av resten av den här dagen? Jag vill sitta ute och lösa korsordet i GA och kanske läsa något kapitel i boken jag håller på med och jag vill gå på en promenad. Nog är det härligt när man kan göra som man vill!

Dagens ordspråk:
Ingen har så stort hus att han inte behöver en god granne.

Trevlig tisdag!

Det gick bra!

Nu har jag kommit hem efter turen till Visby och kan väl konstatera att det varit en bra dag. Inte så varmt som man skröt med i morse, för det blåste isiga vindar från havet. Så jag var fel klädd i dag också. Inte för att det var läge för vinterjacka, men en långärmad tröja under vårjackan hade varit behagligt.

Hos tandläkaren gick det bra och där fick jag vara med om en röntgenundersökning som jag inte stött på tidigare. Jag fick gå in i ett röntgenrum och vid apparaten stod man rakt upp och ner, men hakan på en bricka och en pinne framför sig som man skulle bita i. När sköterskan tyckte att jag stod korrekt gick hon ut och tryckte på en knapp och röntgenkameran gled runt mitt huvud under 12 sek. Den gav en bild att mitt käkben både uppe och nere, plus ryggraden.

Sen tog tandläkaren vid och de tänder som hon tyckte var oklara röntgades igen, men på vanligt vis. Hon är helt fantastiskt trevlig, omtänksam och lätt på handen. Och det bästa var att hon inte hittade några fel alls. Den där första röntgenundersökningen ska utvärderas och sen ringer de i slutet av veckan och berättar om de tycker att jag ska påbörja osteoporosbehandlingen eller inte. Det känns betryggande!

Lättad och glad lämnade jag mottagningen och körde ner till Botaniska trädgården och parkerade vid Kruttornet. Jag skulle ju kunnat ta en promenad till Botan, men latmasken slog till när jag tänkte på hur jobbigt det skulle bli att ta sig backarna upp igen. När jag gick runt i trädgården och tittade kunde jag konstatera att det är lika fint där som vanlig. Jag tog en paus och hade en liten picnic på en bänk, för det var lunchdags och efter att ha tagit några foton gick jag tillbaka till parkeringen och åkte hem.

Väl hemma i Klinte tog jag en vända in på Konsum. Man måste ju passa på när ”bilen går”. Nu ska jag se på McLeod´s döttrar och så har det börjat en ny turkisk serie, Själens röda rum.

Dagens ordspråk:
Det är lättare att förlora en vän än att vinna en.

Ha en fin fortsättning på måndagen!

Söndagsjakt

Det blev verkligen en fin söndag med ett härligt väder. På förmiddagen satt jag ute på terrassen och läste ett tag och efter lunch gick jag ut på en promenad. Den här gången iklädd en tunn vårjacka och det passade ganska bra, för den behövdes minsann i blåsten, men bitvis fick jag ta av den och bära den i handen.

Jag tog samma kurs som i lördags och i dag kände jag inte av ryggen alls och det gick rätt lätt att gå, så jag svängde av norrut när jag kom till Norra Kustvägen och satte kurs mot Warfsholmen. En bit ner på Warfsholmsvägen hade jag för mig att det skulle finnas en checkpoint och den hittade jag ganska enkelt.

Sen fortsatte jag vägen fram till pensionatet och kunde konstatera att det var liv och rörelse där med bilar på parkeringen och folk som promenerade omkring längs stranden. Restauranger har det kärvt nu och man får verkligen hoppas att de nya ägarna orkar driva anläggningen vidare trots pandemin.

Warfsholms pensionat sett från hamnen
Ute på hamnen finns det också en checkpoint, så nu har jag hittat 7 st (av 13).

Hemvägen från hamnen kändes lite lång och jobbig, för det var en hemsk motvind, men hem kom jag och då var det jätteskönt att få sätta sig ner på framsidan med en kopp kaffe.

I dag ska köra till Visby för ett besök hos tandläkaren. Jag ringde och bad om en årskontroll inför den nya behandlingen jag ska få för min osteoporos. Om inte tandläkaren misshandlar mig alltför mycket ska jag försöka göra ett besök i Botaniska trädgården innan jag åker hem, för nu är det länge sedan jag var där. Jag vill ju se om magnolian blommar. Det är ett fantastiskt soligt och fint väder i dag och det lär ska bli rena sommartemperaturer fram på dagen , så det är lite försmädligt att jag inte kan vara hemma och njuta av det, men man kan väl knappast ringa återbud för att solen skiner.

Dagens ordspråk:
Det är lättare att förlora en vän än att vinna en.

Glad måndag!

Planen höll inte

10º och solsken, det är en riktigt behaglig söndagsförmiddag. Jag låg lite länge i morse, men sen satte jag mig ute på terrassen och drack mitt morgonkaffe och löste det sista krysset i GA och sedan vattnade jag penséer och lökkrukorna. Det har inte varit något ordentligt regn på ganska länge nu, så det börjar bli torrt

Jag har rätt mycket tulpaner i rabatten, men de här små tidiga har av någon anledning nästan försvunnit. Nu har jag bara två stycken kvar. Jag måste komma ihåg att sätta nya lökar i höst.

Igår var det också en fin dag och inte tänkte jag på att det var så varmt när jag gav mig iväg ut på en promenad. Jag gick genom skogen, ner till Djurgårdslundsvägen och så länge jag var i skogen kändes det behagligt, men när jag kom ut på vägen och solen gassade på blev det väldigt varmt. Jag hade klätt mig helt fel!

Blå- och rödsippor börjar sjunga på sista versen nu.

Förutom att jag var fel klädd, fick jag ont i ryggen och mina planer på att gå runt Warfsholmen och pricka av några checkpoints höll inte, utan i stället för att ta en långpromenad, gick jag och hälsade på en bekant en stund och fick en trevlig pratstund. Vi är båda vaccinerade sedan ganska länge, så det kändes helt ok att träffas även inomhus.

I dag tycker jag att ryggen känns ok igen och jag hade inte några besvär varken igår kväll eller i natt. Hoppet för en Warfsholmrunda är inte ute!

Dagens ordspråk:
När musen skrattar åt katten finns det ett hål i närheten.

Trevlig söndag!