Nu har jag varit ute och kört igen trots att jag inte lyckats öppna ögonen! Jag skulle ordna med en SPF-träff och köra till Mästerby och innan dess skulle jag på ett ställe och hämta kött. Det gick bra, men när jag åkte därifrån hittade jag inte till Mästerby. När jag kom till Klinte ställde jag bilen där och tog en cykel i stället, men det var ju inte så bra att ge sig ut i trafiken med den heller, eftersom jag inte kunde se. Jag försökte och försökte, men kunde inte få upp ögonen. Då ringde jag till Krister och bad honom köra mig till lasarettet, för någonting måste ju vara fel! Men det tyckte han var totalt onödigt. Sen vaknade jag och tala om ångest! Fy vad jag mådde dåligt!
Den här gången behövs det inga mer ingående analyser av vad drömmen beror på, för det är säkert min oro för SPF:s månadsmöte nästa vecka, där vi inte får den lokal vi blivit utlovade och skrivit i programmet, utan en helt annan, nämligen Mästerby församlingshem. Jag har inte den blekaste aning om hur köket där fungerar, men det löser sig väl. Det värsta är om några missar informationen på hemsidan eller i tidningen och åker till Klinte församlingshem som det står i vårt programblad. Felet är inte vårt, för vi har noga kollat innan programmet trycktes, utan det har blivit en dubbelbokning och då är det vi som får maka på oss.
Jag tycker att föreningsarbete är roligt för det mesta, men ibland undrar jag varför man ska utsätta sig för sånt här, när man inte alls behöver?
Nu ska jag gå in på helagotland.se och sätta in en ny annons under pensionärsnytt, så att den kommer med i tidningarna på torsdag.
Trevlig måndag!