november 2020 – Livet efter 80

Glad måndag / Andas

30 november, 202030 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Advent, Allnakku, Nostalgi

Efter en härlig adventssöndag och en ganska sömnlös natt, vaknade jag till en måndagsmorgon som var lika gråmulen som de senaste dagarna.

Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp måndagarna med någon trevlig bild och jag väljer en foto från gårdagens middag hos Carina och Bosse. Så gott, så gott!

Lutfisk med potatis, gröna ärtor, bechamelsås och kryddpeppar

I dag är det Anders som har namnsdag och på gutamål blir det Andas:

Anders kallas Andas på gutamål, och hans dag är en märkesdag, som skall visa vad det blir för väder i julhelgen. Det blir aldrig likadant som på Anders.

Om jag hade fått som jag ville, hade Bosse blivit döpt till Anders och inte till Bo, men Åke protesterade, för han tyckte att det lät så fult när man så där lite slarvigt sa: AndasLevanda och det hade han nog ganska rätt i.

Vädret på Andersdagen var det ja! Nu börjar man faktiskt kunna se lite blå gluggar här och där på den blygrå himlen och solen tittar fram och vi har +3º. Det kanske blir en kall och snöig jul? Hoppas inte!

När jag uppdaterat det här inlägget ska jag sätta in en annons under Pensionärsnytt på helagotland.se, så att vi kan få in en önskan om en God jul till alla medlemmar. Egentligen hade vi ju planerat att gå ut och äta julbord tillsammans i början på december, men det går ju inte under nuvarande omständigheter. Nog är det bra tråkigt, men så är det ju bara!

Familjen brukar ju också gå ut och äta julbord för att fira tre decemberfödelsedagar: Eva fyller den 2/12 Bosse den 4/12 och Krister den 22/12. Inte heller det kan vi göra i år och de får tills vidare nöja sig med varsin Trisskalender. (Jag har minsann köpt en till mig själv också.)

Dagens (Åkes) ordspråk:
Den som inte spelar vinner mest.

Grattis till alla som heter Anders!

Första advent

29 november, 202029 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Advent

I dag kan jag med gott samvete ha adventsstjärnan och ljusstakarna tända, för det är mulet och dystert ute och mörkt inne. Vi behöver verkligen få njuta av lite extra belysning i de här tråkiga coronatiderna.

När vi flyttade hit för nio år sedan fanns det nästan ingen som hade advents- och julbelysning utomhus, utom föreningens gran, men ny lyser det och glittrar både här och där utanför lägenheterna och på balkongerna och föreningens stora julgran, som står utanför Lokalen, är riktigt stilig. Det upptäckte jag igår kväll när jag var ute i soprummet. Bosse kom hit med en liten lax och när jag fileat den och fått in den i frysen var jag ute med renset. Nu har jag fyra goda laxbitar att ta fram när jag blir sugen på fisk.

Nu börjar det bli dags för lunch och sedan väntar jag besök. Krister och Thomas kommer hit och dricker adventskaffe i eftermiddag och i kväll bjuder Carina och Bosse på lutfisk. Den här dagen artar sig!

Dagens ordspråk:
Det är inte sagt att alla som sover snarkar.

Ha en fin 1:a Advent!

En fin lördag

28 november, 202028 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Advent, Klintehamn

Det vackra vädret har hållit i sig i dag och det har varit riktigt skönt ute. När jag fått städa av, var det dags att åka ut på kyrkogårdsrundan och jag började med att åka till Klinte kyrkogård och sedan körde jag till Fröjel.

På hemvägen svängde jag in på Stenstugu och pratade med Eva och Claudio ett tag. Eva höll på med julstädning av vardagsrummet, så jag stannade bara en liten stund och innan jag lämnade gården var jag och hälsade på hästarna.

Sen stannade jag till på Sicklings också och pratade lite med Bosse innan jag åkte och hämtade min beställda Pad Thai på Kustgrillen. Nu har jag ätit och är mätt och belåten.

Ha en fin fortsättning på lördagen!

Turkisk dramatik

28 november, 202028 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Advent, Netflix

Solen tittar in på mig i dag och det ser riktigt skönt ut, men vi hade -3º i morse och taken var alldeles vita av frost.

Jag trodde att jag hade skapligt städat, men solen är avslöjande och det fick bli en snabb avtorkning av utsidan på vardagsrumsfönstret och en vända med dammsugaren på förmiddagen. Nu ska jag åka till gravarna med nya ljus, det är ju första advent i morgon, och sedan ska jag hämta Pad Thai på Kustgrillen. Det blir fest i dag!

Av en slump började jag se på en turkisk serie som heter Kara Para Ask. Enligt google betyder det ungefär Kärlek till svarta pengar.

Två personer hittas döda. De två närmast sörjande, en polisman, Ömer, och en smyckesdesigner, Elif, ställs inför de ödesdigra konsekvenserna av en stöld som gick fel. Elif och Ömer försöker dels att reda ut varför de två personerna blev mördade och dels vart Elif´s kidnappade syster, Nilüfer befinner sig. Under tiden utpressas Elif att via sitt bolag tvätta pengar för kidnapparna och så letar alla efter försvunna diamanter.

Efter 14 avsnitt började jag krokna och skulle bara kolla om serien inte var slut snart. Nej då! Jag har 150 avsnitt kvar av turkisk dramatik innan det hela löser sig. Jag tror jag lämnar Elif och Ömer åt sitt öde! 🙄

Dagens ordsprå:
Det som göms i snö kommer upp i tö.

Trevlig lördag!

Bilder i ett fotoalbum

27 november, 202028 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Ordodlaren Märtha har ett trevligt inlägg med en utmaning: Uppgiften är att välja ut ett gammalt fotoalbum och plockar ur ca 10 bilder och berättar deras historia. Jag gör ett försök och i albumet jag valde finns det foton från 1983 till 1990. Det börjar med ett 70-årsfirande och slutar med ett 50-årsfirande.

1983 fyllde mamma 70 år och då träffades vi alla hos Kerstin i Stockholm. Här sitter vi uppradade: Kerstin, jag, mamma och Barbro.

Ett par år senare, i oktober 1985, var det en annan samling – Farbror Knut hade gått bort och här är vi på minnesstunden på Klinte Hotel.

Och Bosse gick högvakten och pappa Åke gav sig iväg till Stockholm för att se på begivenheten. Mamma Ingrid fick vara hemma hos korna.

1989 föddes Gaetono och jag åkte till Sicilien när han var några veckor gammal och då passade Eva på att ordnade med dop. (Då fick morfar Åke vara hemma hos korna)

Madeira 1989 – Efter en stormig natt hade ett träd fallit över vägen och Åke var givetvis med och hjälpte till så att bussen skulle kunna ta sig fram.

Januari 1990 var syster Barbro och hälsade på

I maj samma år kom Eva hem och visade upp det första barnbarnet för morfar

Vi var på Strandpensionatet och firade Mors dag

Och i september åkte vi till Mallorca och firade min 50-årsdag

Det var riktigt roligt det här, om än lite pyssligt. Jag har ingen riktig ordning på mina foton, så jag måste dubbelkolla i 10-årskalendrarna för att kunna klura ut någorlunda rätt datum.