Etikett: Nostalgi

Påfyllning

av Ingrid, publicerad i Dagbok, Odvalds

Lagom när all snö försvunnit och jag hade funderingar på att gå ut och snygga till efter snöhögarna på gräsmattan, satte det igång att vräka ner stora, stora snöflingor……

IMAG0039
….och nu är det ganska vitt igen. Ännu har vi ett par plusgrader, så snön smälter förhoppningsvis igen. Jag tycker att det räcker nu!

tele Telefonen ringde! Det var en bekant som ville ha reda på lite om pappas järnhandel och vad som hänt med den. Det var riktigt trevligt att få rota lite i minnenas arkiv och det blev ett långt samtal.

img001
Här sitter vi tillsammans med pappa på trappan till Klinte Järnhandel.

När vi pratat färdigt efter ca en halvtimme, hade snövädret övergått i regn och nu är snart gräsmattorna gröna igen.

Ha en fin måndag!

Kalldassar och flyghistoria

av Ingrid, publicerad i Dagbok

Det är mulet i dag och det har regnat en hel del i natt. Det syntes om inte annat så på den dagens GA, som ser ut att ha varit ordentligt blöt. Dessutom så har i stort sett alla snö försvunnit. Det är bara lite rester kvar av de största högarna.

Eva tittade in på förmiddagen och när vi suttit och pratat en stund, åkte vi på Konsum och handlade. När vi gick ut till bilen fick jag se, att bland nedfallna skal och frön från fågelmataren hos grannen, tittar snödropparna upp.

Snödroppar heter Kalldassar på gutamål, det fick jag lära mig hos Bosse Lidén. Själv hade jag aldrig hört det ordet, men det är säkert rätt. Möjligen kan det vara så att uttrycket kommer från Fårö.

Till något helt annat:

Lena i Wales har ett intressant inlägg i dag, som handlar om Malagas Flygmuseum och det fick mig helt osökt att tänka på hur spännande jag tyckte det var att få flyga när jag var barn.

Första året jag gick på läroverket i Visby var jag inackorderad och det hände att jag och en kompis cyklade ut till Visby flygplats och satte oss där i caféet och tittade på flygen som kom och gick och försökte se ut som om vi också skulle ut och resa.

Mamma var från Stockholm, så vi var där ibland och hälsade på släkten och oftast åkte vi båt, men ibland lyxade vi till det och flög till Bromma. Det var stort! I avgångshallen fanns en automat, där man kunde köpa en extra livförsäkring, som gällde bara för den speciella resan. Jag kommer ihåg en gång när  mamma köpte en sån där försäkring och det gjorde mig lite orolig. Var vi verkligen så illa ute? Spännande var det i alla fall.

Trevlig lördag!

Man får nästan vårkänslor!

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Solen flödar in i vardagsrummet och jag som trodde att jag hade det städat och fint har gått en vända med dammtrasan i dag också. Vardagsrumsfönsterna ser förfärliga ut, så jag ska nog ta och ge dem en omgång på utsidan. Det blåser, men det är hela +5º, så det ska nog inte vara några problem att putsa av dem.

Sen har jag en ambition att ta hand om de här julgrupperna, för nu har de gjort sitt tycker jag. Det går säkert att plantera om några av krukväxterna. Gör jag det inte i dag, får det bli i morgon.

Åren går i rasande fart och i dag är det sju år sedan Åke lämnade mig, så igår när jag var på Konsum, köpte jag oss en fredagsbukett med vackra rosor. Hälften åkte jag upp till graven med och den andra hälften får vi njuta av här hemma.

Det upplägget hade Åke gillat!

Förra året den här tiden var jag i Puerto de la Cruz. Det var tre härliga veckor, även om vädret var lite lynnigt där också. Just den 8 februari är rubriken på den dagens inlägg: Bikini på i 10 minuter.  Men vilka härliga promenader jag gjorde och så mycket vackert jag fick se!

Jag hade bokat mig en resa till den här vintern också, men på något sätt tar det emot och jag har bokat av den. Få se om reslusten infinner sig igen, annars får det vara.

Det var någon som sa, att när det känns besvärligare än roligt, ska man hålla sig hemma. Fast det kanske blir en tur till hösten i stället. Man kan åka till flera destinationer från Visby nu och i höst går det att resa härifrån till bland annat  Sicilien. Den blir nog svårt att motstå. 😉

Nu försvann solen (och vårkänslorna).

Trevlig fredag!

Vintermat

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Solen skiner i dag, men det är ruskigt halt ute, för gårdagens snöblask har frusit till is. Hoppas att det hinner tina upp lite innan vi SPF:are ska ut och köra, för i dag har vi årsmöte. Jag har just varit ute och kollat att jag kom in i garaget och att bildörrarna inte frusit fast. Att få upp garageporten var inte helt enkelt, för det låg fastfrusen snö i nederkanten av den, så jag fick gå in och hämta spaden och ta bort snön, men sen gick det.

Hade jag inte haft något annat för mig, skulle jag kunnat skaffa hem ingredienser till en kytseneipå. Det är gott med varm soppa vintertid och den här soppan gjorde vi då och då på Stenstugu, för det var bara att gå ut i källaren och hämta upp en fläsklägg eller någon annan köttbit ur salttinan och grönsaker brukade det också finnas hemma. Några gryn hade vi aldrig i. Soppan fick absolut inte smaka välling.

I Allnakku kan man läsa att:

Kytsneipå är en numera sällan serverad soppa, som är kokt på saltat kött och rotfrukter och spädd med mjölk. Somliga lägger också i gryn av något slag så det blir som en välling.

Kytsneipå – Köttsoppa på saltat kött

Ingredienser:

En urbenad saltad fläsklägg eller något annat saltat kött
3-4 morötter
1 stor eller 2 mindre palsternackor
1 bit rotselleri
1 purjolök
6-7 små potatisar
mjölk, salt o peppar

Börja med att koka fläskläggen i kort spad, skumma av den när den kokat upp och salta sedan om vattnet inte smakar ordentligt salt och lägg i några vitpeppar och kryddpepparkorn.

När fläskläggen börjar bli färdig (efter ett par timmar) ansar man grönsakerna och skär dem i mindre bitar. Lägg grönsakerna i en stor gryta, häll på lite vatten och häll sedan i köttspadet som läggen kokat i. Låt grönsakerna koka färdiga, skär upp köttet och häll i det i grytan.

När allt är varmt igen smakar man av soppa och häller i ca ½ l mjölk så att smaken blir lagom salt och så reder man av soppan, så att den blir lite simmig.Garnera gärna lite hackad persilja när du serverar den. Det här blir en stor sats som räcker till åtminstone fyra personer.

Smaklig måltid!

Lummläurar

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det snöar i dag, men det är blidväder och SMHI pratar om regn i eftermiddag. Vilken tur vi hade

som slapp det igår.Jag ska ta en vända med dammsugaren nu och i eftermiddag tror jag att jag ska slappa och sitta i fåtöljen och läsa. Jag laddade hem en bok till av Alex Schulman häromdagen, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
 

Det kan vara bra att ha en gammal lummläur när det blir krångel med mobiltjänsterna   Då kan man åtminstone ringa nödsamtal utan att behöva krångla med att ta ur simkortet från sin ordinarie lur.

Med anledning av Tele2´s störningar nu i veckan, testade jag min gamla mobil som legat i en låda i flera år och efter en stunds laddning vaknade den till liv och meddelade att endast nödsamtal fungerade. Det var precis det jag var ute efter! Nu har jag ju inte Tele2, men vem vet vilken operatörer som drabbas nästa gång.

Lummläur är ett nygutniskt ord, som betyder mobiltelefon och lumme betyder ficka.

Tänk så stor jag tyckte att den här HTC:n var när jag köpte den. Jag vet precis när jag gjorde det, för det var en vecka innan Åke fick sin stroke 16 januari 2012. Den är en lilleputt jämfört med den jag har nu och nästa generation är ännu större.

Det är märkligt med de här mobilerna – de första modellerna var definitivt inte några lummläurar, för de var  helt enkelt för stora för en ficka. Vår första var en bamse med antenn som man skulle dra ut och den förvarades i ett stabilt läderfodral, men den var avsedd för Åke, som  ha den med sig när han var ensam i skogen.

Sedan kom det nya modeller och de blev mindre och mindre. Den minsta vi hade var en liten Ericsson och den hittade man nästan inte i fickan, så liten var den. Sedan har mobilerna utvecklats och efterhand som de blivit smartare och smartare har de också blivit allt större. Det enda gemensamma de olika modellerna jag har haft, är mobilnumret, det har jag lyckats behålla.

Trevlig fredag!

I dag gäller det att solen tittar fram

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

I dag har Pål och Paul namnsdag och förr kallades dagen S:t Pauli dag. Den här dagen gäller det att det blir soligt så länge att man hinner sadla en häst. Varför då?  Jo, om solen är framme så länge, kommer det att bli en fint år. Så sa alltid Åke i alla fall och så säger Allnakku, för enligt den, är det i dag Geiskdagen.  – Dagen då alla som tror på gammal vidskepelse, geisk, sadlar en häst då solen börjar skina, för att få veta hur året kommer att bli.

Eva till häst. Foto Edoardo
(Knyckt från Evas fb-sida.)

I Bondepraktikan kan man läsa om den här dagen:

Skin solen S:t Pauli dag klar, (25 jan.)
Det betyder visst ett fruktsamt år.
 
Men bliver det regn eller snö,
Då få vi ett medelmåttigt år se.

Men ser du mycket mörkt den dag,
Då må du hjärtelig till Gud ropa,
Och bedja honom om hjälp av all din nöd,
Att bevara dig från den hårda död,
Förty döden skall då mången förfära,
Att man ska och mång till kyrkogården bära.

Det är bara att hålla tummen för att det blir en stunds solsken i dag i alla fall. Alternativet låter inte speciellt trevligt. Just nu är det ganska mulet och någon enstaka minusgrad, men det blåser inte i alla fall, fast halkan gör att det inte är speciellt lockande att gå ut. Jag var på Kupan på ett medarbetarmöte igår kväll och det var ruskigt halt när jag gick hem. Det var tur att jag hade mina Yngsjöbroddar, så att jag kunde ta mig hem helskinnad.

Trevlig fredag!