Finns det några snälla barn?

Jag sov lite länge i dag, för lördagens gäster blev till min glädje ganska sena, så klockan var nästa över midnatt innan jag plockat undan och kommit i säng. Och jag kunde lugnt ligga kvar i sängen, för i dag skulle jag ju bara roa mig och inte göra någon nytta alls.
 

Jag hade lyckats få tag i en biljett till dagens och årets sista  föreställning av Marie Nilsson Lind´s julshow Finns det några snälla barn? 

Fem i tolv tog jag därför bussen till Visby och från busstationen gick jag hem till Krister och Thomas där lunchen väntad. Thomas föräldrar är på besök nu, så då fick jag träffa dem också. Krister bjöd på en härlig soppa med vitlöksbröd till och så saffranspannkaka  till efterrätt.

När vi ätit och pratat en stund var det dags för mig att gå till Länsteatern, för föreställningen började klockan tre. Jo, då! Krister och Thomas erbjöd sig att köra mig dit, men jag kände för att gå. När jag åkte hemifrån plockade jag för säkerhets skull ner mössa, paraply och broddar i väskan, men inget av det behövde jag använda. Vägarna var torra och fina, det var uppehållsväder och ganska behaglig temperatur.

Det var fullsatt på teatern och jag fick en jättebra plats. Och föreställningen var precis så bra som jag hoppats. Marie´s texter, som hon läser så väldigt bra och som ömsom är så roliga att man skrattar så att tårarna rinner och ömsom så öppenhjärtligt, personliga och rörande så att tårarna rinner då också, blandat med underbar musik och sång av Erik Törner, Lee Gotvik och Joel Kant. Vacker dekor och vacker ljussättning. Det kan inte bli bättre!

Det var ödsligt på Adelsgatan

Föreställningen slutade vid halvsextiden och när jag fått min jacka var det bara att gå till busstationen och sitta i väntsalen  en stund tills bussen till Klintehamn gick. Hur smidigt som helst!

Nu är det hög tid att gå till sängs, för i morgon gäller det att vara i form inför nyårsafton, som vi ska fira här hos mig. Det blir knytisvarianten då också och jag har inte så mycket på min lott, så det blir säkert bra, men eftersom jag nog inte kommer att ha datorn på under nyårsafton, så passar jag på att önska ett trevlig slut på 2018 och ett riktigt Gott Nytt År!

Luciakvällen i Visby

Jag hade en väldigt trevlig eftermiddag och kväll igår i Visby. Jag tog en buss som gick ganska tidigt och började med att julhandla på Östercentrum innan det var dags att gå till Ann-Marie. Det var lugnt i affärerna och jag var ganska snart färdig med det jag skulle ha tag i. Vi ska inte ha så mycket julklappar och köper inte till alla,  utan bara familjevis. Men jag har fått tillstånd att köpa så mycket jag vill. Vad de nu menar med det?

Det var lite grått och det regnade en aning, men det var milt i luften, precis stilla och halkfritt,  det är man tacksam för.

Österport
Naturligtvis gick jag in på Siesta och åt min favoritbakelse. Den här innehöll två stora jordgubbsbitar, två vindruvor, en skiva kiwi och två bitar ananas och så en god gelé över hela härligheten.. 
Sedan gick jag till Irisdahls blomsterhandel och köpte en blomma till Ann-Marie. Man vill ju inte komma tomhänt.

Hos Ann-Marie samlades hennes vänner, både med och utan hundar och vi fick njuta av en väldigt god risgrynsgröt och skinksmörgåsar och senare blev det kaffe med lussebullarr och kakor. De andra gick så småningom hem, men jag satt kvar en liten stund till och sedan följde Ann-Marie och Baxter mig till bussen.

Kommunikationerna mellan Visby och Klintehamn är verkligen bra. Den buss jag åkte hem med  gick 21.45 och om jag velat hade jag kunnat åka ändå hem till Odvalds, men jag kom på att jag ju kunde passa på att få hem bilen från Preem, för de hade ringt från verkstaden och sagt att den var färdig. Så när vi kom till Klintehamn bad jag chauffören stanna vid macken och det var han bussig och gjorde. Där stod Golfen, nyservad och fin och väntade på mig.  Eller fin och fin, den var ju lika lortig som när jag lämnade in den förstås, för någon biltvätt ingick inte i servicen.

Nu ska jag åka dit och betala kalaset – vanlig service inklusive kamremsbyte.  Det är inte billigt att ha bil!

Tack Ann-Marie!

SPF-kurs

Tisdagen på Kupan blev en trevlig eftermiddag. Det var kanske inte så hemskt många kunder, men jag tyckte att det var en glad och trevlig stämning bland de som tittade in.

När jag tittade ut fick jag se en man högt uppe i luften. Klintehamn julpyntas!

I dag var det tidig uppstigning, för vid halvniotiden skulle jag och vår kassör i SPF Klinteorten infinna oss i Visby för en dags undervisning i hanteringen av medlemsregistret. Det har varit en solig och fin dag i dag också, men kallt och i morse hade vi nästan -8º. Som tur är, var vägarna torra, men visst fanns det stråk där det såg isigt ut, men allt gick bra och vi kom helskinnade hem igen.

Foto taget från balkongen på Centerns kansli där kursen var

Vi var rätt många, men vi hade en duktig tjej från förbundet, som rest ner för att försöka räta ut de frågetecken vi hade. Jag tycker att det var en riktigt bra dag och känner att jag lärt mig mycket och fått många bra tips. Det är inte säkert att jag kommer ihåg allting, men det kommer att bli mycket lättare att jobba i systemet med hjälp av manualerna, när man sett hur man ska göra.

En god lunch fick vi på ett café i närheten och  jag hann dessutom in på ”Gröna skylten” under lunchpausen och fick mig en flaska glögg. Advent utan glögg går ju inte! Till eftermiddagskaffe fick vi en härlig prinsesstårta, så nu behöver man inte så mycket mera mat i dag.

Trevlig onsdagskväll!

Man blir både arg och besviken

Det är en ganska solig och fin höstmorgon, men jag måste knyta an till gårdagens inlägg, för jag blev lite bedrövad när jag fick höra på radion i dag, att Unicare begära att få ändra i avtalet med regionen angående Klintehamn. Man har förlorat ca 1000 kunder, vilket ju inte är att undra på, eftersom det inte ens går att få kontakt med dem på telefon, så nu vill man stänga på fredagar. Man tror att klinteborna kommer att vara nöjda ändå, hur man nu kan inbilla sig det.

Varför ska vi behöva vara nöjda med en vårdcentral där man inte kommer fram på telefon och som dessutom skär ner på öppettiderna.
Så rätt han hade, den gode vännen som listade sig i Hemse direkt när Unicare tog över i Klintehamn.”Det där med Unicare kommer inte att bli långvarigt”, sa han.

Nu ska jag gå och fixa till mig lite, för i dag ska jag åka till Kupan i Hemse.  Jag ska inte dit och jobba, utan det är valberedningen i vår SPF-förening som ska dit på utbildning och valberedningen har ingen bil, så jag har lovat den att köra.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det blev en snabb tur till Visby igår eftermiddag,  för jag uträttade mina ärenden med rekordfart och åkte hem med vändande buss.

Valuta inköpt
Lunch intagen
Ett besök hos Clas Ohlsson hör till

Trevlig tisdag!

Så ska en god kotlett se ut

Det är en ganska solig och fin söndag, men molnen drar förbi då och då och i natt har det kommit lite regn. Det känns verkligen som höst, eller åtminstone sensommar.  

5 mm regn kom det i natt. Det gillar nog dahliorna

Det blev senafte igår kväll, för jag satt och såg sista avsnittet av The last post och efter det började Saturday night fever och den höll på hur sent som helst, men jag gav upp vid halvtolvtiden. Följden av nattsuddet det blev att jag låg länge i dag och när jag druckit mitt morgonkaffe, som snarare var förmiddagskaffe och klarat av ett kryss i GA, som jag inte hann med igår, var klockan nästan halvelva.

Så ska en god kotlett se ut!
Klickbar bild

Nu har jag ätit en sen lunch och i dag blev det fläskkotlett. Jag är ständigt på span efter fina fläskkotletter. Igår kväll när jag kom hem från Visby, tänkte jag först stanna till vid Kustgrillen och köpa någon snabbmat, men så tänkte jag om och fortsatte till Konsum i stället och där hittade jag ett par riktigt fina kotletter. Det är inte ofta det finns några som får godkänt av mig, men de här var helt perfekta med mycket insprängt fett. Jag åt en igår kväll och den andra till lunchen i dag. De var så möra så att man nästan kunnat klara sig utan kniv.

Alla som känner mig vet hur mycket jag gillar just den där styckningsdetaljen på grisen och det har jag gjort ändå sedan jag var liten. Jag var bara 7-8 år när mamma kunde få påringning från hotellet i Klintehamn: ”Ingrid kommer nog inte hem till middagen i dag, för hon sitter här och äter fläskkotlett”. Jaha, det var bara för mamma eller pappa att gå och lösa ut mig. När jag gick på läroverket åt vi lunch på Hansegården och där missade jag aldrig fläskkotletterna när de fanns på menyn. Annars är just fläskkotlett ingenting som man ser särskilt ofta på restaurangernas matsedlar.

Gårdagens konsert på Visby Strand var jättebra! Sven Bertil Taube kan minsann sjunga fortfarande och vi fick höra alla de kända Taubevisorna omväxlande med Göran Fristorps vackra tonsättningar av olika dikter. De sjöng dessutom väldigt bra tillsammans och rösterna harmonierade verkligen. Det blev stående ovationer när konserten var slut och flera extranummer.

När konserten var slut skjutsade jag Ann-Marie hem och sen chockade jag Krister och Thomas med ett besök. Fast det var precis som Ann-Marie sa, de blev inte speciellt överraskade för de hade ju läst det förra blogginlägget där det stod att jag skulle till Visby. Efter en guidad tur i trädgården och en stunds prat åkte jag hem.

Nu tror jag att jag ska ta en middagsslummer ute i solstolen.

Trevlig fortsättning på söndagen!