En dag i lättjans tecken

Jag hade svårt att somna igår kväll, för när jag väl kom i säng snurrande tankarna kring kvällens stämma med bostadsrättföreningen, som var en ganska katastrofal historia. De som smet iväg efter förtäringen är bara att gratulera. Vi hade en ”proffsordförande” som stressade fram besluten i rask takt och efter en knapp halvtimme hade han klarat av dagordningen och avslutade.

Åke brukade alltid säga att han inte kunde gå på auktioner, för där blev han tvungen att bestämma sig väldigt snabbt och lite så är det med mig också. Innan jag bestämt mig för att yttra mig var besluten klubbade, men när jag låg där i sängen och funderade över kvällen visste jag precis vad jag skulle ha sagt både då och då och då. Jag försökte ju dessutom följa med noga, för jag blev vald till protokollsjusterare.

Inte nog med att jag somnade sent, jag vaknade tidigt också och kunde konstatera att ännu en solskensdag randades. Jag gick upp i vanlig tid, åt frukost, vattnade blommor och startade en maskin tvätt och sedan gick jag ut och satte mig och läste. Det var precis på gränsen att det gick att sitta ute, för det blåste kallt emellanåt, men boken var så spännande att jag inte kunde sluta.

När det blev dags för lunch valde jag kålpudding och den här gången kokade jag potatis och gjorde en sås till den också. Jag hängde tvätten och när jag ätit gick jag ut och fortsatte att läsa tills boken var slut och nu väntar den sista i trilogin, men den ska jag nog vänta med några dagar, om jag kan alltså, för jag vill ju så gärna få veta hur det ska gå för Profeten i fortsättningen.

Dagens ordspråk:
Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Trevlig torsdag!

Attans också!

Det gick inte speciellt bra för mig igår, varken i Visby eller sedan när jag kom hem. Bussen anlände i rätt tid till busstationen och glad i hågen marscherade jag iväg till Wisby tandvård på Adelsgatan, för en träff med en tandhygienist. På Wisby tandvård heter många av tandläkarna och hygienisterna Anna och dagens Anna var en ny och positiv bekantskap.

Tyvärr hittade hon något skumt under kanten på en krona och bokade in en tid för en kontroll hos en av tandläkarna, en annan Anna. Jag som inte har haft några problem på fler år nu! Förutom den där disken i käken som knakar och knäpper. Attans också!

När jag sedan stod i kassan och skulle betala och dividerade med receptionisten om den där tiden som skulle bokas in, kollade jag hur mycket klockan var och såg att jag missat 15:55-bussen till Klintehamn med ca två minuter och nu fick en hel timmes väntetid innan nästa skulle gå. Attans också!

Oturen fortsatte, för när jag kom hem strax före sex och skulle lägga in en annons för SPF om en vårfest vi ska ha i maj, gick det inte för att bokningssystemet på helagotland.se helt plötsligt inte godtog vårt namn, SPF Seniorerna Klinteorten och det var just Klinteorten som var problemet. Jag har ju lagt in hur många annonser som helst för Klinteorten under årens lopp och det har inte varit några problem förut. Jag försökte med olika webbläsare, men det hjälpte inte vilken jag än valde. Attans också!

När jag slog mig ner i tv-fåtöljen för kvällens underhållning upptäckte jag dessutom att jag har ont i nacken efter att ha legat i tandläkarstolen och böjt nacken bakåt för att kika på dataskärmen där Anna hade mina röntgenbilder. Så går det när man är för nyfiken. Attans också!

Man skulle kunna tro att det var fredagen den 13:de igår och inte en helt vanlig måndag den 25:te.

I dag är det tisdag och med hjälp av Voltaren på nacken och Alvedon i magen har jag tagit mig ur sängen i alla fall och är någorlunda igång. Den där annonseringen som strulade igår har jag fått hjälp med, så det mesta ordnar sig, men i dag får jag nog ta det lite lugnt.

Blir vädret någorlunda skaplig kanske man rent av kan sitta ute och läsa. Igår, när jag hade en timme att slå ihjäl medan jag väntade på bussen, gick jag in till Wessman & Pettersson och fick se att de har rea på Håkan Östlunds ”Profettrilogi”, som delvis utspelar sig på Gotland. Tre fina inbundna böcker för 199:- ! Det kunde jag ju inte stå emot.

Dagens ordspråk: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta!

Trevlig tisdag!

Vårens första fjäril

I dag är det en helt fantastiskt härlig lördag med sol och elva plusgrader. På förmiddagen var jag och klippte mig och det känns jättebra att fått korta av håret lite. Det har varit alldeles för långt och fortsätter det att vara så här varmt kan man ju inte gå med mössa längre. Det har annars varit räddningen.

När jag kom hem var det dags för lunch och jag hade förberett den genom att ta fram en bit lax ur frysen, så att den skulle vara lagom upptinad tills jag kom hem. Laxen, ishavsröran och tomaterna tillsammans med potatis och morötter smakade jättebra. Och så lyxade jag till det med ett glas lättöl också!

Efter lunchen satte jag mig ute i solskenet och började läsa en av pocketböckerna jag fick i julklapp och jag hann bara ett par sidor, så kände jag igen mig och ännu mera bekant blev den när jag läste baksidestexten:

Det barnlösa paret Tom och Isabel Sherbourne tar anställning som fyrvaktare på en ensligt belägen ö en dagsresa från den australiensiska kusten. En morgon spolas en båt upp på stranden, där fyrvaktarparet finner ett levande spädbarn. De beslutar sig för att behålla flickan. Först när de återvänder till fastlandet inser paret vidden av sitt beslut.

Nu som storfilm, står det på framsidan av boken och den filmen har jag sett, så det var därför handlingen var så bekant. Det var ganska länge sedan, men filmen, med Alicia Wikander i den kvinnliga huvudrollen, var jättebra. Nu får jag jämföra filmen och boken så får vi se vilken som är bäst. Oftast tycker jag att boken vinner.

På hemvägen från frissan fick jag förresten se en citronfjäril, men den ville inte vara med på bild. Det är den första fjäril jag har sett i vår, så det är bra förutsättningar för en fin sommar. Hade det varit en mörk fjäril, hade det inte varit riktigt lika positivt. Om det finns något belägg för den här teorin vet jag inte, men så har jag lärt mig av mamma och pappa.

Dagens ordspråk:
Ju bättre en människa är desto mindre vet hon om det.

Trevlig lördag!

Man får leva på minnen / Seriemaraton

Det är en grå och blåsig söndag och det ska blir både regn och snö, så det lär bli en innedag. Det är tur att man har dator och teve att förströ sig med och så böcker förstås. Jag håller på med Kausgårds Morgonstjärnan och det är ingen bladvändare precis, men jag tar ett kapitel då och då.

I dag när jag knäppte på datorn kom jag att fundera på vilket år jag var i Puerto de la Cruz på Teneriffa och när jag kollade via Årskrönikorna visade det sig att det var i februari 2018 och då var jag borta i hela tre veckor. Det var första gången jag varit borta så länge, men jag trivdes väldigt bra och hotellet Pez Azul var toppen. Jag hade halvpension, så jag slapp gå ut på kvällarna och personalen i matsalen var jättetrevliga. De blev så glada när jag fotograferade dem och la ut det på facebook.

Utsikten från min balkong

Det var inte sol varje dag under de där tre veckorna, men det var inte heller någon dag det inte gick att vara ute. Jag gick och jag gick varenda dag, upp och ner för backar och trappor, för Jag kunde ju inte få nog av all vacker växtlighet i parker och trädgårdar och jag kände nästan för varje dag att konditionen förbättrades. Jag åkte också på några heldagsutflykter, så att jag fick se lite mer av Teneriffa än bara Puerto de la Cruz. En sån resa skulle jag önska att jag fick göra en gång till!

Igår eftermiddag började jag se en ny serie på Netflix. En serie med det långa namnet The Woman in the House Across the Street from the Girl in the Window. Det är en miniserie på åtta halvtimmesavsnitt och jag såg fyra på eftermiddagen och resten på kvällen efter att jag sett Postkodmiljonären. Mello struntar jag i.

Serien handlar om Anna, som har förlorat sin dotter på ett förfärligt sätt och nu försöker hon glömma det genom att blanda vin och piller medan hon följer en attraktiv grannes varje rörelse. För inte nog med att dottern dött, Annas man har lämnat henne också.

Anna tar verkligen vindrickandet till en helt ny nivå (se så fullt glaset är, inga småskvättar där inte). Korkskruven är flitigt använd och på bordet står en stor skål där hon samlar vinkorkar.

En dag bevittnar hon ett mord hos grannen mittemot – eller det tror hon i alla fall…. Serien är lättsam och ganska roligt och upplösningen totalt oväntad.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.

Trevlig söndag!

Månadsbilder

Det var bra att jag kom iväg ut igår, för i dag är det inte alls lika lockande. Det är grått och blåsigt och runt noll grader och jag tror inte att jag bryr mig om att gå ut alls. I stället ska jag sätta mig i soffan och läsa en av julböckerna – Karl Ove Knausgårds Morgonstjärnan. Jag har börjat på den och den är verkligen lovande.

2021 går mot sitt slut och även det här året har varit ett år präglat av pandemin. Mycket har varit inställt, men det har blivit många promenader i alla fall. Jag är snart färdig med årskrönikan för 2021, men tills den är klar har jag, precis som vid förra årsskiftet, gjort ett litet bildspel med de första fotona jag tagit i varje månad under året och jag har inte gjort några avsteg från den principen, även om jag kunnat leta fram bättre bilder. Brukar du titta in här då och då, känner du säkert igen en del av dem också.

Dagens ordspråk:
Det finns inga bra svar på dumma frågor.

Trevlig tisdag!