Nu får jag…

…väcka liv i mitt vilande HBO-abonnemang snart, för den 10 februari släpps fortsättningen av Elena Ferrantes historia om Elena och Lila.

De nya avsnitten hämtar handlingen från den bok som i svensk översättningen har titeln ”Hennes nya namn” och den håller jag just på och läser (för andra gången). Jag var ju tvungen att friska upp minnet om vad som hände efter Lila och Stefanos bröllop, som slutade så olyckligt. Jag jag ser verkligen fram mot de nya avsnitten.

I dag är det en solig och fin dag och inte så hemskt blåsigt, så jag ska ta mig en promenad, åtminstone Konsum tur och retur. Det är lite som behöver fyllas på. Jag är inte så vacker precis med mitt plåster, men jag tror att de släpper in mig i alla fall.

Ännu ett vårtecken! Några sekunders morgonsol in genom köksföstret som vetter åt öster. Det är härligt med reflexer!

Jag sov gott i natt också, men vaknade vid två-tiden av att jag frös, men det var ju lätt avhjälpt. Jag låg en stund och funderade på om jag möjligen hade feber, men så somnade jag ifrån alltihop och vaknade pigg och nyter när mobilen pep.

Dagens ordspråk:
Lögnen kräver ett gott minne.

Trevlig torsdag!

Det blåser friska vindar….

…men jag har trots det varit ute en vända till fots. Jag tog vägen genom skogen och till Konsum tur och retur i rask takt, men när jag kom runt hörnet vid Konsum höll jag på att flyga iväg. Det var attans vad vinden tog i.

Igår eftermiddag satte jag mig och läste fortsättningen om Elena och Lila.

Efter det dramatiska slutet på bröllopet åker Stefano och Lila på bröllopsresa till Amalfi och redan i bilen på väg dit är ett präktigt gräl igång, som slutar med att Stefano ger henne en örfil och på bröllopsnatten får hon genomlida en regelrätt våldtäkt.

När de återvänder hem från Amalfi kommer Lila insvept i en sjal som döljer ett blått öga, en sprucken läpp och armar fulla av blåmärken. Stefano har försökt kuva henne, men han har lyckats dåligt, för hon var fortfarande lika stursk.

De ordnar en fest för vännerna när de varit hemma ett tag, men  Elena är inte medbjuden. ”Varför?” frågar hon sig gång på gång, men hon får förklaringen när hon träffar Lila. ”Jag ville inte att du skulle se mig så här”, säger hon och sakta växer sig deras vänskap allt starkare igen. Så stark att Elena får ett rum i den fina lägenheten där Stefano och Lila bor och där får hon sitta och plugga i lugn och ro. Och nu får hon läslusten tillbaka efter att ha skolkat från skolan under en lång tid.

Jag måste nog läsa några kapitel i dag också!

Dagens ordspråk:
Med en bra början är halva jobbet gjort.

Överraskning

Det skramlade till hemskt i brevinkastet och dunsade hårt i golvet! Vad i hela friden kan det vara? Jag gick genast och tittade efter och det var en trevlig överraskning från Postkodlotteriet.

Kokböcker kan man aldrig få för mycket av

För första gången sedan Åke gick bort har jag kokat en fläsklägg och gjort rotmos i dag och när jag ändå var i farten, så blev den en kytsneipå också.  Jag ville utnyttja det goda kokspadet. De här rätterna klarar jag utan kokbok, men annars gillar jag att kolla olika recept när jag ska göra någonting. Det är aldrig fel med lite ny inspiration.

Åke älskade rotmos. Han ville helst ha rotmos varje dag och han åt den kall som smörgåspålägg, så jag har kokat många grytor rotmos i mitt liv. Ibland fuskade jag och köpte rotmos på rulle och den var också god, påstod han. Nu har jag alltså inte ätit rotmos och fläsklägg sedan januari 2012, så det var verkligen nymodigt och väldigt gott. Jag har smakat av och smakat av så rejält, så jag tror inte att jag behöver någon kvällsmat egentligen, men en liten portion av den ena eller andra sorten blir det nog i alla fall.

Och förrådet har blivit städat och de stackars pelargoniorna står nu i en låda utan jord i förrådet under trappan. Nu får vi se om de behagar överleva vintern där. Jag var väldigt nöjd med mig själv när jag städat färdigt och öppnade dörren och tittade in en extra gång, när jag gick förbi där då jag skulle gå till soprummet med komposten, för jag ville ta en extra titt på tjusigheten.  😉

Trevlig fortsättning på dagen!

Fantasilöst?

Det är soligt och fint sommarväder i dag också, men nu (11.10)) när jag kollade på termometern, är det faktiskt bara 20º i skuggan. Jag satt ute på terrassen en stund och löste korsord och där var det så gassigt, så det var riktigt skönt att gå in i svalkan ett tag. Jag får nog ta och fälla upp parasollet om jag ska kunna sitta ute och läsa.

Jag hamnade vid datorn efter frukosten också, för jag skulle lämna in ett referat till helagotland.se från vårt studiebesök i Svenskbygården och när det var klart kollade jag hur läget är inför Tui´s direktflyg i höst från Visby till Sicilien. Fullbokat eller? Nej, det finns ännu platser kvar och priserna har sänkts lite.

Jag har ju gått och funderat och funderat på om jag ska eller inte ska åka, men i dag slog jag till. Jag orkar inte gå och vela längre och det blev Villa Giardini i år också. Det kan tyckas fantasilöst, men jag gillar det hotellet. Det är skönt att inte behöva gå till stranden och få sand mellan tårna, utan man kan bara gå ut i trädgården och lägga sig vid poolen under ett träd. Och så ligger det så bra till med lagom promenadavstånd till Recanati och bara backen ner till strandpromenaden, hamnen och restaurangerna.

Nu är det dags för Nora Roberts att få roa mig en stund innan det är dags för lunch. Innan gryningen heter boken, som jag också köpte på Kupan. Hoppas att jag inte har läst den också förut!

Dagens ordspråk:
Det är inte guld allt som glimmar

Nu är det vardag igen

Igår kväll såg jag det åttonde och sista avsnittet av My brilliant friend, filmatiseringen av Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna. Det är HBO som gjort tv-serien och den är helt fantastiskt bra. En andra säsong är planerad och den bygger på boken Hennes andra namn, som är nummer två i Neapelkvartetten. När den kommer får man återuppliva kontot hos NBO, för nu har jag stängt ner abonnemanget igen.

Serien har fått många lovord:

Böckerna av Ferrante är fantastisk tv
Ferranteserien bränner hål i tv-rutan med sin intevsitet
Tidlös italiensk känsla i HBO:s mäktiga ”My brilliant friend”

Vilka ansikten! Lila och Lénu trollbinder igen

Se så fin min Hakuro Nishiki är nu

Nu är det snart dags för mig att gå till Sicklingsparken och se om det blir någon kubb i dag eller inte. Det har regnat då och då under förmiddagen, så det är ganska blött ute.

På förmiddagen har jag planterat om några krukväxter. Jag hade en påskgrupp med en murgröna och en kalanchoe, så där fick jag två krukor och så delade jag en flamingo. Vi fick den av Bosse och Carina när vi flyttat hit och den har jag lyckats hålla liv i. Den växer bara så hemskt, så de sista somrarna har jag delat den för att få mindre plantor. Vi har inte så djupa fönsternischer så att man kan ha hur stora växter som helst på fönsterbrädorna.

Ha en fin fortsättning på dagen!

 

Fem en fredag v 20 – Fritidsgöra

Och det blåser och blåser! Igår gick det nästan inte att vara ute, men trots allt fick jag lite lä på min uteplats och det blev en skön middagsvila i solstolen en stund innan de hårda vindbyarna jagade in mig igen.

I dag är det utlovat lite regn, det är halvmulet och blåser som vanligt nu på morgonen, men vi får väl se vad dagen bjuder på. Jag har roat mig med att uppdatera ett par hemsidor på förmiddagen och nu ska jag starta tvättmaskinen. Det börjar bli troskris och på söndag ska jag packa en resväska, så det vill till att man har lite rena kläder att lägga ner i den.

Vi behöver regn och det ser lovande ut!

Till något helt annat!

I dag vill elisamatilda har reda på vad vi håller på med på fritiden

1. Nämn ett par böcker på din att läsa-lista?
Jag har fått två boktips från Gunilla med bloggen Nilla´s Hälsa & Harmoni. Det är två böcker av Helena von Zweigbergk, Grejen med saker och Totalskada.

2. Vad har du för höjdpunkter på att göra-listan i helgen?
I morgon väntar en heldagsutflykt med SPF. Vi ska på en bussutflykt till hemlig socken. Jag vet i och för sig vilken socken det rör sig om, men tänker inte läcka uppgiften.

3. Vilken film ser du mest fram emot att se?
My brilliant friend, filmatiseringen av Elena Ferrants bok Min fantastiska väninna. Det är HBO som gjort en påkostad tv-serie i åtta avsnitt av boken.

4. Vad är något du skulle ha gjort i veckan men som får vänta till nästa?
Nästa vecka blir det inte mycket gjort, för då ska jag resa bort några dagar.

5. Har du ett ofärdigt projekt liggandes du inte har rört under senaste året?
Jag har ännu en del foton som jag ska gå igenom och skanna in. Få se om det kan bli av till hösten.

Trevlig fredag!

Narcissism

…är en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan, det har jag läst mig till på Wikipedia. Termen kommer från namnet på den grekiska mytologiska figuren Narcissus, en vacker yngling som blev förälskad i sin spegelbild när han såg den för första gången i en källa.

En studie gjord av forskare vid Wester Illinios University visar att Facebook-användare med många Facebook-vänner och som regelbundet uppdaterar sin status och lyfter upp det egna jaget, löper större risk att vara drabbade av narcissism. Hur är det med en bloggare som inte kan hålla sig från datorn? Jag misstänker att det finns ett narcissistiskt drag hos många av oss. För vad är det annars som gör att vi inbillar oss att våra liv och tankar skulle intressera andra.

-Kan hela världen se det här? kunde Åke fråga ibland när jag satt vid datorn, speciellt om jag lagt in någon bild där han var med.

-Ja, så är det. Hela världen kan se det.

Och hela världen kan läsa det jag skriver! Nu är det inte så många som är intresserade av det förstås, men några är det i alla fall och det är nog där det narcissistiska draget kommer fram – det är väldigt roligt att se när statistiken visar att det varit många besökare på bloggen.

Anledningen till de här spekulationerna är att jag satt och läste igår och boken jag läste var väldigt berörande. Jag skulle bara sitta ute en stund på förmiddagen, men det blev för kallt, så jag gick in och satte mig i stället och där blev jag sittande tills boken var utläst, för
I MORS KLOR är väldigt spännande.

Vad hände egentligen med pappa Folke? Varför har lille Gustav inga lekkamrater? Och hur kommer det sig att hans storasyster Desirée smusslar undan sin mat? I MORS KLOR är en spännande och omskakande roman som handlar om en tillsynes helt vanlig familj i ett lika vanligt radhus. Men under den välpolerade och dammfria ytan döljer sig ett mörker i form av mamma Ingas sociala strävan och manipulativa sätt . Det påverkar hela familjen som dessutom är belagd med munkavle – allt måste stanna innanför radhusets väggar. Stig in hos familjen Lundeborg och läs om det som inte fick berättas. Historien tar sin början på 1950-talet och följer familjen under många händelserika år. 

Sanne Forslund är en 64-årig gotländska, som har arbetat som flygvärdinna på SAS, marknadsekonom och projektledare. Det här är hennes debutroman och jag väntar med spänning på uppföljaren – I chefens revir.

Trevlig torsdag!

Kommer du ihåg….

…min slideranka, som jag planterade om från en julgrupp julen 2017 och sedan hade ute hela sommaren? Den växte och växte och någonstans läste jag mig till att de kan övervintra, så när det blev kallt flyttade jag den till baksidan av huset och där stod den under mitt vardagsrumsfönster hela vintern.

När den började se ful ut fram på vårkanten beskar jag både grenarna och roten och planterade om den i en kruka och tog in den och där stod den på bordet i vardagsrummet och såg allmänt tråkig ut.

 

Mitt tålamod är lite kort ibland, så en dag tog jag helt enkelt och snaggade den riktigt och så åkte den ut igen och det visade sig vara ett lyckosamt drag, för nu grönskar den så fint.

Idag verkar det finnas hopp för ”plättarna i luften”

Jag har varit trädgårdsmästare i dag igen och grävt ner alla dahlierötterna och så planterade jag klockrankorna också. Jag får väl täcka över dem lite de första nätterna, men det ser i alla fall inte ut att bli frost nu, även om det är lite isiga vindar.

Nu tycker ryggen att jag har gjort nog för i dag, så nu ska jag ägna mig åt GA:s kryss tills det blir dags att sätta på tv:n. Jag känner mig lite vilsen nu när Hemma igen är slut och ingen bok har jag på gång heller. Jag har just läst ut Jo Jo Moyes Toner i natten och den tyckte jag om, men in i halva boken tyckte jag plötsligt att jag kände igen mig. Jag letade i bloggen, men kan inte se att jag skrivit något om att jag läst den. Konstigt!!

Ha en fin fortsättning på dagen!