Jag sitter på skolbänken i dag och just nu har vi rast. Det är SPF som ordnat ett Zoom-möte i två dagar och det ska handla om Tryggare ekonomi på äldre dar
Morgonpasset har varit väldigt basic och innehöll väl inga nyheter direkt, men det var trevliga föreläsare i alla fall.
Kursen håller på hela förmiddagen och fortsätter i morgon klockan 8.30. Fast i dag skulle den eventuellt sluta tidigare än beräknat.
Igår blev det uppehållsväder fram på dagen, så jag gick ut på en promenad efter lunchen, trots att det var mulet och väldigt blött. Någon längre sträcka blev det inte, men en liten vända i Vallekvior och kvarteren här vid Odvalds, så att jag fick röra på mig en stund. Jag hade egentligen tänkt gå ner till Konsum, för jag var så hemskt godissugen, men det började stänka och jag hade inget paraply med mig, så jag ville inte gå så långt.
Den här måndagsmorgonen är det inga problem att hålla sig för skratt när man tittar ut, för i natt har vi fått en omgång snö igen. Det måste bli starur nr 5, för gårdagens snö försvann kvickt, så det här måste räknas som en ny omgång. Nu är det två stycken kvar tills man kan vara säker på att det är vår.
Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp oss med en glad bild på måndagarna och för alla som tycker att det är kul med snö, måste det här ju vara riktigt glädjande. Vi har en minusgrad och snön yr både från taken och från den blygrå himlen. Vaim kund nå ane, att en sleik mane, dei skudde blei av mass?
När jag var barn var min stora önskan att kunna spela piano, men det blev bara en dröm som aldrig gick i uppfyllelse.
Hos kusin Göran fanns det ett piano och som barn satt jag där hos dem och klinkade och tog ut melodier, ibland på gehör och ibland efter noterna i någon sångbok. Givetvis ville jag ha ett eget piano, men mamma och pappa var svårflirtade.
På den tiden fanns det inget google, där man kunde hitta information om vad ett piano kostade, men jag visste på råd och letade bland tidningsreklamen och där hittade jag adresser till firmor som sålde instrument och sedan skickade jag efter broschyrer både en och två gånger. Det gick så långt att en firma tröttnade på mig och ringde hem till mina föräldrar och undrade om vi inte skulle köpa något piano snart. Jag kanske har sagt det förut, men jag var ett försigkommet och envist barn och jag gav mig inte i första taget, men jag fick ge upp till slut. Det blev inget piano och det var kanske lika bra. Jag fick ha drömmen kvar!
Glad måndag!
Mitt farvoritväder är definiitivt inte dagens snöblask som jag raskt utnämnt till starur nr 4, även om snöflingorna nu har återgått till regn. Igår när jag var ute och körde satt jag och tänkte på att det är dags att skifta däck igen, för vägarna har varit så torra och fina länge nu och man ska ju inte slita varken på dubbarna eller asfalten i onödan, men i dag skriver man på helagotland.se att vi ska behålla vinterdäcken på ett tag till. Det är mera snö på gång! Inte hjälpte det att vi numera har sommartid. Kung Bore släpper inte greppet helt!
Vilket är då mitt favoritväder? Jag har två favoritväder:
Nr 1: Sol och lagom värme med lite svalkande vindar så att det är behagligt att vistas i solen. Fast jag solar inte så mycket längre och bikini har jag inte använt på flera år.
Nr 2: Soligt och riktigt varmt så att det är behagligt att sitta i skuggan eller under ett parasoll. Där läser jag som bäst sommartid.
Den här söndagen blir helt klart en innedag, men det går ingen nöd på mig. Mat har jag kvar från igår och läsning har jag. Nu ska jag börja på Häxornas Försvarare, ett historisk reportage från 1600-talet och fram till vår tid. Jag har inte läst så mycket av Jan Guillou, så det ska bli spännande.
Sen har jag upptäckt att Dirty Dancing finns på SvtPlay och den har jag inte sett på några år nu och det är en av de där filmerna som man kan se om och om igen.
Don´t put Baby in the corner!
Trevlig söndag!
Ja det är faktiskt sant! Vi har en solig och fin lördag med 9º och på förmiddagen passade jag på att köra upp till kyrkogårdarna och ta bort allt som påminner om vintern. Nu har vi ju snart påsk och då ska jag plantera påskliljor och kanske några penséer också på gravarna. Under förutsättning att vädret så tillåter förstås.
På hemvägen var jag på Konsum och handlade. Jag hade en lång lista på basvaror som jag upptäckte var slut när jag städade köksskåpen, så nu är det påfyllt igen. En vända till Kustgrillen blev det också, för i dag hade de Pad Thai och det är så gott och portionerna är så stora, så jag har mat till två dagar.
Den här helgen börjar sommartiden och enligt rekommendation ska man ska ställa fram klockorna en timme klockan två i natt, så att den blir tre, men jag nekar att göra det då och väntar tills söndagsmorgonen som vanligt. Sommartiden gillar jag, för det är härligt att få en timme längre eftermiddag.
Jag har börjat se den här serien på Netflix och den är verkligen dråplig. Det är två italienska komiker, Salvo Ficarra och Valentino Ficone, som spelar två otursförföljda tv-tekniker. Vid ett besök i en lägenhet råkar de hitta en skjuten man. De blir väldigt rädda och gör allt för att ingen ska kunna misstänka att de är inblandade. Alla deras försiktighetsåtgärder gör att de trasslar till det riktigt för sig och till slut är de förföljda både av polisen och maffian.
Maffiabossen kallas ”Den heliga fadern”, en riktigt ruskig figur, men han har lite dålig pli på sina mannar, för när han försöker kalla ihop dem till ett möte, har de alla möjliga ursäkter för att inte komma. Till slut föreslår någon att de kanske skulle kunna ha mötet via Zoom. Alltså! Jag skrattade en lång stund så att tårarna rann.
Trevlig lördag!
Här sitter hon, min fröken i småskolan, Helena Eklund. Vi gick i B-form vilket innebar att man går två klasser i samma klassrum. Det här är klass 1 och 2 och för min del är det klass 2 och jag sitter näst längt ut till höger i randig klänning och en stor vit rosett i håret. Här sitter vi på trappan till Baptistkapellet, för Klinteskolan var full, så vi fick gå de två första skolåren där. Först i 3:an och 4:an fick vi gå i den riktiga skolan.
Helena Eklund, ser du så snäll och rar hon ser ut? Visst var hon den lärare som betytt mest för mig, även om jag har haft många duktiga och omtyckta lärare efter henne, men det var hon som lade grunden, det var hon som lärde mig läsa, skriva och räkna och hon blev en väldigt betydelsefull person i mitt liv. Jag hade ju aldrig gått på dagis eller lekis, så det var hon som skolade in mig i livet utanför hemmets trygga gränser, för även om jag var ett rätt frimodigt barn, var det ett äventyr att börja skolan.
Livet efter 80 