Kattbånsns dag

Vasaloppssöndagen är här och för en gångs skull har jag tv:n på fast det bara är förmiddag och jag ser på skidåkning, vilket jag annars undviker, men efter en timme tröttnade jag och pausar här vid datorn. Jag blev så trött i armarna! 😉

Det är en solig söndag med ett och annat moln på himlen och när man sitter inne och tittar ut kan man inbilla sig att det är väldigt skönt, men det är bara ett par plusgrader och ”marsgaisten veinar”. Några korn snö ha det kommit i natt, men inte så mycket att jag vill utnämna det till någon starur.

Kattbånsns dag firas den 7 mars och marskatter har man både hört och hört talas om. Det är otroligt så det kan låta när två bånsar råkar i luven på varandra. Grållen och Svarten var båda kastrerade, men det kom ju andra katter på besök ibland. I Allnakku kan man läsa om den här dagen:

Båns är något stort och runt, och kattbåns låter rart, men hann-katt hette det tidigare. ”Mårmårs bånsn” är en läsvärd berättelse på gutamål för barn och vuxna.

Vi har alltid kallat hankatter för bånsar, men annars stämmer det nog bra att båns står för något stort och runt, för friterade bakverk av typ donuts eller munkar, som min svärmor gjorde när det skulle vara kalas, kallas fettbånsar på gutamål.

Nu fick jag anledning att leta fram några bilder på våra två sista bånsar; Grållen och Svarten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu ska jag gå och se hur långt skidåkarna kommit …….  de 13.8 km kvar till Mora, så målgången nalkas och den vill jag inte missa.

Dagens ordspråk:
Bättre att spänna en båge än intet våga.

Ha en skön söndag!

Och vinnaren blev

Det är en blåsig och ganska kylig lördag, men jag skulle väl ha varit ute en vända i alla fall, men lusten saknas. Jag kom så långt att jag tog på mig örhängen, satte på aktivitetsarmbandet och stängde av radion. Sen ångrade jag mig och skyllde på att jag skulle vänta tills efter lunch, men nu är den avklarad och det lär inte bli någon promenad i dag i alla fall.

I stället hamnade jag vid datorn och här har jag suttit och lyssnat på en massa olika versioner av ”E lucevan le stelle” ur Puccini´s Tosca.

Den är så vacker och varenda tenor med självaktning har nog sjungit den. Jag har lyssnat på Caruso, Jussi Björling, Pavarotti, Andrea Bocelli, Placido Domingo, Mario Lanza  m fl. Luciano Pavarotti och Mario Lanza  låg länge bra till, men vinnaren blev Jonas Kaufmann. Lyssna och njut av hans innerliga tolkning!

Jonas Kaufmann, född 10 juli 1969 i München, är en tysk tenor, kanske främst känd för sina roller som Don José i Carmen och Cavaradossi i Tosca.  Han är en av nutidens stora tenorer och förutom sin vackra röst, ser han väldigt bra ut också. Han utnämndes 2017 till ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Jag har sett filmatiseringen av Tosca flera gånger och varje gång jag ser den tänker jag på när Åke och jag var i Rom och firade hans 50-årsdag i januari 1978. Då bodde vi i närheten av Castell Sant’Angelo där filmen är inspelad och passerade över bron Ponte Sant’Angelo flera gånger.

Durr, durr, säger aktivtetsarmandet och Fitbit uppmanar mig att röra på mig lite. De är inte nöjda med de 100 steg jag tagit i dag. 😞

Dagens ordspråk:
Tomma tunnor skramlar mest.

Trevlig lördag!

Starur nr 1 och Fredagsfrågor

Igår kväll, när jag gick runt och släckte och skulle gå och lägga mig, såg jag att det såg misstänkt vitt ut på asfalten utanför köksfönstret och öppnade dörren för att kolla läget och visst sjutton snöade det. Årets första starur var på gång.

I dag kl 07.15 , sol och -2,5º

Som tur var blev det inte så mycket av det och även om det fortfarande är kallt, så kommer det tunna snötäcket förhoppningsvis att töa bort och det passar mig bra, för jag ska ta mig en promenad ner till macken och hämta min bil. Bosse lyckades inte få igång den igår, utan han fick bogsera ner mig och Golfen till verkstaden. Jag bävade givetvis för vad det kunde vara för fel, men för en stund sedan ringde de och sa att den var färdig för avhämtning  och att det bara varit något krångel med en tändspole. Sånt kunde hända!

Så är det ju fredag i dag och dags för elisamatildas fredagsfrågor igen och i dag handlar det om val.

1. Vilka fem maträtter skulle du välja att för alltid äta?
Ugnsstekt kyckling, lasagne, fiskgryta, stekt fläskkotlett och omelett av något slag.

2. Vilka fyra saker i källaren/förrådet skulle du egentligen kunna slänga?
En gammal resväska, mammas badväska, en trasig elljusstake, ett gammalt modem.

3. Vilka är dina tre favoritklädesplagg i din garderob?
Vardagsjeansen, min svarta väst, en röd tröja.

4. Vilka två telefonnummer kan du utantill?
Mitt eget och min syster Kerstins

5. Vilken enda högtid skulle du fira om du måste välja?
Jag är ingen julgalning, men det skulle kännas väldigt konstigt att inte fira jul alls.

Dagens ordspråk:
Stor i orden, liten på jorden.

Trevlig fredag!

Gaimaldus dag – Skitbil – Tipspromenad

På Stenstugu var det ofta gaimaldigt. Jag vet inte om den formen av ordet är korrekt, men så brukade vi säga i alla fall de dagar det blåste från åkrarna och man inte kunde få lä någonstans. I Allakku kan man läsa:

På sommaren uppskattar folk öppna landskap, fin utsikt och solbelysta fält. Samma område i mars månad är ett ställe där det blåser jämt och inte är lä någonstans. Det är just vad som menas med a gaimaldå, eller gaimalde.

Gaimaldigt är det i dag, så jag hade planer på att ta bilen och åka och handla och samtidigt klara av de sista frågorna på tipspromenaden, men det gick inte som jag tänkt mig, för bilen var stendöd när jag kom ut i garaget och skulle starta den. Skitbil!! Nu är Bosse, räddaren i nöden, tillkallad så får vi se vad han säger om eländet.

Jag är ju inte den som ger mig, så när morgonens planer sprack gjorde jag en omvärdering av läget och tog jag mig en förmiddagspromenad i stället. Jag började med att gå till apoteket, för medicinförrådet behöver fyllas på och det är ett par av medikamenterna som måste beställas. Efter besöket där satte jag kursen mot Barlastkajen, där det skulle finnas en fråga.

Det var onekligt gaimaldigt där också. Det tog lite tid innan jag hittade lappen med frågan, för den var inte alls vid utegymmet utan längst ute på udden.

Sedan fortsatte jag promenaden ut till hamnen där det skulle finnas en fråga vid fiskebodarna och en vid båtklubben.
Den vid båtklubben hittade jag ganska omgående, men ingen vid fiskebodarna.

Massor av änder och andra sjöfåglar såg jag i alla fall.

Men så kom jag på att det nog inte var den där raden med röda bodar som ligger ute på hamnen man menat, utan de som ligger vid Klintevikens bodförening, så då gick jag dit. Hade jag haft kartan med mig hade jag ju sett vilka bodar det rörde sig om, men den låg hemma på köksbordet.

Och visst var det så! Där satt den sista uppgiften.

Därifrån satte jag kursen hemåt och när jag kom hem var klockan nästan tolv och jag hade gått 6,18 km och 9986 steg. Nu har jag fyllt i alla uppgifter på tipskupongen och ska lämna in den på Kupan nästa gång jag kommer ner till samhället. Mission completed!

Dagens ordspråk:
Den som talar illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro.

Trevlig torsdag!

Småruggigt i dag

Det är disigt, för att inte säga dimmigt, den här onsdagen och bara ett par grader varmt, men det ska kunna lätta fram på dagen, så vi får väl se om det blir någon tipspromenad i dag också. Igår förmiddag gick jag en vända och klarade av de tre frågor som jag tänkt mig

Vägkanterna och trädgårdarna längs Vallekvior är fulla av krokus
Här, på väggen till KIK:s klubbstuga hittade jag fråga nr 9.
Och här vid Hamnkyrkan hade man placerat fråga nr 7.

Sen fortsatte jag till Konsum och letade fram fråga nr 8 och när jag ändå var där jag jag in och handlade lite lunchmat. Bruna bönor har jag inte ätit på länge, så jag köpte en förpackning och en liten falukorv också. Jag trodde att det skulle smaka gott, men det gjorde det inte. Bönorna var alldeles för söta….

I dag blir det fisk till lunch, för Bosse har varit ute och satt nät och när han drog i morse hade han fått två små fina öringar. Den ena ska jag helsteka i dag, för den är inte mycket större än en sill och den andra lägger jag i frysen för kommande behov.

Två små fina mammaöringar

När det gäller mina bekymmer med hemsidan, Ingrids Sida, så har jag tagit bort alla nyhetsrubriker nu, för jag nekar att betala för att få den reklamfri. Få se hur jag gör, eventuellt plockar jag bort sidan helt om jag inte kommer på något annat fiffigt sätt att använda den på.

Dagens ordspråk:
Blygsamhet är en dygd – men man kommer längre utan den.

Trevlig onsdag!