Fem en fredag v50 – Häng

Häng har Elisa alltså valt i dag som tema för Fem en fredag.

1. Vart skulle du kunna gå där alla visste ditt namn?
Jag skulle ju exempelvis kunna gå på ett möte med vår pensionärsförening SPF Seniorerna Klinteorten.

2. Vart går du för att vara runt folk men utan att behöva prata eller bli igenkänd?
Jag kan ju ta en tur till Visby t ex. Där är det ingen större risk att stöta på någon bekant.

3. Vart kan du gå för att känna dig hemma, utan att det är ditt eget hem?

Då tar jag mig en tur till Stenstugu, där känner jag mig både hemma och välkommen

4. Var äter du mat när plånboken är tunn?
Nu måste jag väl erkänna att det sällan är så illa att jag inte kan äta det jag vill på grund av pengabrist.

5. Vad är ett känt ställe du önskar fanns i närheten av dig?
Jag skulle vilja ha ett IKEA på Gotland.

Dagens ordspråk:
Ett barn kan leda en häst till vatten, men hundra man kan inte tvinga honom att dricka.

Luciadagen fredagen den 13:de

Det är en mörk och regntung dag den här Luciadagen och inte nog med det, det är dessutom fredagen den 13:de. Nu är jag inte speciellt vidskeplig, men Åke ville nästan inte gå upp och gjorde absolut ingenting speciellt en sådan här dag. Det är tur att den här kombinationen av fredag och 13 inte infaller så ofta. I år har det till exempel bara infallit två gånger.


I september 2016 var jag i på Sicilien och då följde jag med på en guidad tur till Siracusa. Givetvis gjorde vi ett besök i domkyrkan där helgonet Lucia har ett eget altare. Själva statyn fick man inte se, för den är inlåst och Lucia får bara komma fram på Luciadagen den 13 december, som är hennes dödsdag, så i dag färdas hon runt i procession i Siracusa. Nere till höger på det här fotot finns en bild av statyn. Jag var verkligen besviken över att man inte fick se den, men den är väl så dyrbar att man inte vågar ha den framme.

Förra året skrev jag utförligt om Lucialegenden och om du är intresserad av den så kan du klicka HÄR. Där sjunger Elvis Sankta Lucia också, den finaste versionen av alla.


Ha en glad Luciadag!

Juldoft

Den första hyacinten har slagit ut och precis som det stod på lådan när jag köpte den, så doftar den inte så starkt. Hyacinter är verkligen juldoften framför alla andra och den vill jag inte vara utan, men de där riktigt starkdoftande är nästan jobbiga.

Det är ljust i dag och glimtvis har man kunnat ana en sol däruppe bakom molnen. Jag fick lite jobb med hemsideuppdateringar på förmiddagen och en ordförande ringde och var lite orolig, men sen gick jag till Konsum för att handla det jag glömde igår och nu har jag satt degen till nötkakor enligt mammas recept. Degen ska vila en timme innan man rullar bollar av den, så medan jag väntar på att få fortsätta hamnade jag här vid datorn.

När jag var barn kunde jag aldrig äta hasselnötter, eller något som det var hasselnötter i. Halsen svullnade och det kliade i svalget och det var väldigt obehagligt, men nu har jag inga problem alls med det och de här nötkakorna, som jag bara gör till jul, gillar jag verkligen.

Dagens ordspråk:
När man tvättar en trappa, ska man börja uppifrån.

Mazarinerna är klara

I dag skulle det bli ihållande regn, så jag gav mig iväg med bilen till Konsum i morse medan det ännu var uppehållsväder, för jag behövde få hem frukt och lite annat. Då duggregnade lite lätt och blåste och det regnar nu också.

Det blev en dyr handel, för både osten, kaffet och tandkrämen var slut och så köpte jag en liten skinka också. När jag kom hem från Konsum satte jag igång med att förbereda för bakning av mazariner. Det är ju inte speciellt svårt, men det tar en stund och det är rätt många moment innan det är klart. Jag smorde formarna, skållade, skalade och malde mandeln och satte degen och fyllningen. Sen tog jag lunchpaus.

Skinka och sillsallad är en härlig lunch Till efterrätt blev det en apelsin. Konsum har fått hem spanska navelapelsiner och de är väldigt goda.

Sedan satte jag fart och tummade ut degen i formarna och fyllde dem. Jag gör dubbel sats så här till jul, så det blir två plåtar att grädda och i dag blev det 45 kakor.

Nu är mazarinerna färdiga och jag tror att de blev precis som de ska.

Egentligen hade jag tänkt fortsätta och baka en sort till, men trots att jag skriver upp väldigt noga vad jag ska ha hem, missade jag hasselnötterna. Det hade jag glömt att skriva upp och florsocker också, så det får väl bli en vända till Konsum i morgon också.

Nu blir det kaffe och avsmakning av dagens bakmöda.

Dagens ordspråk:
Nu ska vi komma överens om att inte trampa varandra på tårna, sa tuppen i spiltan till hästen.
(Jag skrattar lika gott varje gång jag ser det här ordspråket.)

Din klara sol…

När jag var barn började varje skoldag med en morgonbön, där fröken förutom bönen spelade orgel och vi sjöng en psalm och Din klara sol.. var en av mina favoriter och texten kan jag fortfarande utantill. Jag sjunger den ofta för mig själv när det är en så vacker morgon som i dag.

Din klara sol går åter upp,
Jag tackar dig min Gud,
för kraft och mod och nyfött hopp,
jag höjer glädjens ljud.

Det där med att lära sig psalmverser utantill var ett slit och ständigt fick vi nya att lära oss och dagen efter fick man ställa sig upp bredvid bänken och läsa upp dem. En pina för många och också för mig, men i dag är jag ändå glad över att de ännu sitter kvar i hjärnbarken någonstans och så här i efterhand inser jag att det säkert var nyttigt, men tänk så mycket det finns i huvudet ändå. Jag kan långa ramsor med tyska substantiv i maskulinum som jag i dag inte har en aning om varför jag lärde mig. Det borde gå att deleta en del hjärndata, så att man kunde få plats för lite nytt, för när- och arbetsminnet sviker ibland.

Dagens sol är så klar att jag ser att jag behöver putsa av vardagsrumsfönstret igen. All blåst och det evinnerliga regnandet har gjort att de är allt annat än rena, så det ska jag börjar med så fort solen slutat lysa rakt på dem. Sedan ska jag putsa kopparbunkarna som hänger på köksväggen, för äntligen har Konsum fått hem både silver- och kopparputsmedel och så tänker jag skriva julkorten, så att jag kan få skicka iväg dem. Jag köpte både kort och frimärken igår när jag var på Konsum och nu ligger de på köksbordet och blänger på mig så att jag inte ska glömma bort dem.

Dagens ordspråk:
Den som trampar på räfsan får slag av skaftet.

Glad måndag 9 december

Jag tog en promenad till Konsum i förmiddags, för jag hade ingen jäst hemma och bestämde mig i morse för att baka lussekatter i dag. Det är bäst att passa på när lusten infinner sig, för ingen vet när den gör det nästa gång. Det kanske inte blir förrän till nästa jul, men nu står i alla fall en liten deg på jäsning och det är bara att hålla tummarna för att bullarna blir ätbara.

Glada färger på Klinteskolans parkeringsplats.
Jag blir glad varje gång jag får se de här söta mopparna.

Det är Carita som tycker att vi ska förgylla måndagen med en glad bild.

Ett nödvändigt julgodis

För oss är Fudge någonting som verkligen hör julen till och utan det blir det ingen jul.

Första gången jag åt det var när jag låg på BB och hade fått Eva. Svärmor hade kokat fudge och när Åke kom och hälsade på mig hade han en ask med sig. Hon hade inte kokat den tillräckligt länge, så den var lite kladdig, men det följde med en liten silvergaffel att äta med. Åh, så gott det var! Jag hade nästan aldrig ätit något godare och innehållet i asken försvann snabbt.

Ett par dagar efter kom barnsköterskan in och spände ögonen i mig och undrade vad jag ätit för nånting? Eva hade blivit alldeles rödprickig! Jag erkände och grät en skvätt och sen passade jag mig för fudge så länge jag ammade.

Här kommer receptet

Ingredienser: 3 dl socker, 3 msk smör, 2 dl grädde, 1 msk vanilj, 3 msk kakao

Ingredienserna blandas i en vid* tjockbottnad gryta eller stekpanna och får koka tills smeten hårdnar när man lägger en liten kula av den i kallt vatten.

50 gr sötmandel hackas och tillsättes innan smeten hälles upp på en smord plåt.
Sedan skärs den i bitar innan den stelnat helt.

*Enligt Krister är det viktigt att pannan är vid och att smeten får koka livligt annars blir det bara som en vanlig chokladkola, den ska sockra sig och bli lite spröd.

När jag hade hällt upp den färdiga smeten skulle den ju svalna så att den gick att skära i bitar och då brukade jag ställa ut plåten i källaren och dit kunde det bli förunderligt många besök och besökarna brukade medföra kniv. 😉 Det gick ju inte att smyga med vad man gjort heller, för den härliga doften av kakao och vanilj spred sig i hela huset.

Ett år, medan jag ännu jobbade, kokade jag en plåt fudge en kväll och ställde som vanligt ut den i källaren och blev mäkta förvånad när jag kom hem dagen efter och fick se att plåten ännu var orörd, trots att den hade stått där ett helt dygn och ännu mera förvånad blev jag när den var orörd nästa kväll också! Till slut frågade jag barnen om de tröttnat på fudge och inte ville ha det längre och då kröp sanningen fram. De gjorden en ny plåt varje dag!

Dagens ordspråk:
Man får inte säga vad man vill, men man får tänka det.