Nu får jag…

…väcka liv i mitt vilande HBO-abonnemang snart, för den 10 februari släpps fortsättningen av Elena Ferrantes historia om Elena och Lila.

De nya avsnitten hämtar handlingen från den bok som i svensk översättningen har titeln ”Hennes nya namn” och den håller jag just på och läser (för andra gången). Jag var ju tvungen att friska upp minnet om vad som hände efter Lila och Stefanos bröllop, som slutade så olyckligt. Jag jag ser verkligen fram mot de nya avsnitten.

I dag är det en solig och fin dag och inte så hemskt blåsigt, så jag ska ta mig en promenad, åtminstone Konsum tur och retur. Det är lite som behöver fyllas på. Jag är inte så vacker precis med mitt plåster, men jag tror att de släpper in mig i alla fall.

Ännu ett vårtecken! Några sekunders morgonsol in genom köksföstret som vetter åt öster. Det är härligt med reflexer!

Jag sov gott i natt också, men vaknade vid två-tiden av att jag frös, men det var ju lätt avhjälpt. Jag låg en stund och funderade på om jag möjligen hade feber, men så somnade jag ifrån alltihop och vaknade pigg och nyter när mobilen pep.

Dagens ordspråk:
Lögnen kräver ett gott minne.

Trevlig torsdag!

Starar! Kan jag ha sett rätt?

Läget är under kontroll! (Jag syftar närmast på gårdagens operation.) Natten har varit lugn, jag har inte ont, men det är lite besvärligt när jag ska äta, för det stramar i såret och i morse blev det ett litet läckage, men det stillade sig. Jag har ringt till Vårdcentralen i Hemse och fått en tid på tisdag för att ta bort stygnen, så nu är det bara att hoppas att det läker som det ska.

Jag satt vid köksbordet  och åt fläskpannkaka när jag lyfte blicken från tallriken och tittade ut. Då fick jag se en flock starar. Jag är nästan till 100% säkert på att det var starar. Det var många fåglar, storleken stämmer och de svirrade omkring som starar gör när de flyttar. Kan jag verkligen ha sett rätt?

Härom året hade jag en stare vid fågelbordet mitt i vintern, men det var bara en enstaka och det är inte helt ovanligt att någon kan bli kvar och övervintra här i stället för att flytta till varmare nejder. Det fick jag reda på av Måns Hjernqvist och han är ordförande för Gotlands Ornitologiska förening, så han vet säkert vad han talar om.

10 december 2012 hade jag besök av en stare

Det är soligt i dag, men med isande kalla vindar. SMHI pratar om storm och 20 sekundmeter.  Jag håller mig inne.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att ha levt rik, än att dö rik.

Nu är den borta

Fy vad det blåste kallt när jag gick till bussen i förmiddags! Jag var nästan på väg att vända tillbaka hem för att ta bilen i stället. Det är ju en bit att gå från busstationen i Visby och till lasarettet också, men jag höll mig till planen och det var bra, för när vi anlände till Visby sken solen så vackert och det blåste inte alls så mycket. Jag fick en riktigt behaglig promenad över Klinten ner till sjukhuset.

Domkyrkan sedd från Klinten

Strax före halvett var jag framme och jag skulle infinna mig för operation klockan ett,  så jag hann äta lunch också innan jag skulle få det där basaliomet ovanför överläppen borttaget. Nu var lunchen inte någon höjdare och jag ångrade att jag inte bara tog lite kaffe och en smörgås, för fisken, de kallade för stekt, låg under en otroligt otäck sörja av blött ströbröd. Jag skrapade ihop det i en hög på tallriken och åt bara fisken, potatis och dillmajonäsen som serverades till.

Vände jag mig åt andra hållet kunde jag se att en gotlandsbåt låg inne

Operationen gick bra, tror jag i alla fall. Det var fullt ös med gröna dukar, skjorta, tossar och huva både på mig och personalen i operationssalen; en läkare, två sköterskor och en elev av något slag, alla väldigt trevliga att ha och göra med. Läkaren tyckte att knutan var väldigt liten, men den skulle ju bort i alla fall.

En väldigt vacker och för årstiden fräsch ros

Det är ju lite trixigt med operationer för min del,  genom att jag äter blodförtunnande medicin, men jag hoppas att det ska fungera och att det inte börjar blöda, för då måste jag åka till akuten. Nu börjar bedövningen släppa och det känns bra. På måndag ska jag till Vårdcentralen i Hemse och ta bort stygnen.

Några tappra ringblommor

Halvtre gick det en buss tillbaka till Klintehamn och jag hann precis fram i tid till busstationen och nu är jag hemma igen.  Nu är knutan borta, jag har fått kaffe och jag har sett ett nytt avsnitt av McLeods döttrar. Allt är under kontroll!

Trevlig tisdagskväll!

 

I dag ska jag….

…ta en buss till Visby för ett besök på lasarettet. Jag har fått en liten knuta ovanför överläppen och nu ska den tas bort. Jag har gjort en biopsi tidigare och den visade att det är ett basaliom (vanligaste typen av hudcancer, som växer långsamt lokalt och ej sprider sig  till kroppen i övrigt),  men efter biopsin försvann nästan hela knutan. Lite är dock kvar, så jag får väl se vad de säger om det!

 

Dagens ordspråk:
Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka.

Besserwisser Ingrid…

…kan ju inte hålla tyst, utan måste få påpeka ett faktafel i dagens avsnitt av McLeods döttrar. Tess har skaffat en kossa som heter Madonna och Madonna blir sjuk, hon har fått trumsjuka. Meg ger henne någon typ av medicin, osäkert vilken och Tess går sedan runt med Madonna en hel natt för att försöka få henne att fisa, men det är ju rapa hon ska.

Madonna ska rapa – inte fisa

Kor som fick trumsjuka var vi ute för många gånger på sommaren när de kom ut på för saftigt bete. Då kan det bildas metangas i våmmen och om det blir för mycket skum kan gasen inte rapas upp och ju mer gas det bildas, ju mer sväller våmmen. Den gasen har bara en väg ut och det är genom strupen. Åke fyllde en flaska med olja, som han tvingade kon att dricka, för att få skummet att lägga sig och så ställde henne högt med frambenen för att försöka få fri väg ut för gasen.

trokarIbland räckte det, men gick det inte på annat sätt fick han ta till  en sån där trokar, som Claire använde för att rädda Madonna. Den låg i ständig beredskap i verktygslådan i köket. En gång hittade vi en ko död ute på åkern och hon hade dött av trumsjuka. Kossan Anna, som jag tyckte så mycket om.

Vilka minnen man får….. Nu kommer jag nog att drömma om kor i natt. I nättres, som man säger på gotländska, drömde jag om väldigt konstiga fakturor på SPF:s årsavgift. Det var inte en siffra rätt!

Glad måndag! 20 januari

När jag kom upp i morse fullkomligt brann himlen i öster, men några minuter senare hade molnen dragit in och den vackra vyn var borta. Det är halt på de gotländska vägarna i dag säger de på Radio Gotland och SMHI har utfärdat en klass1-varning för hårda vindar. Det låter som om man borde hålla sig inomhus i dag.

Vår duktiga vaktmästare har varit ute och sandat och det kan man väl vara glad över.
Glad är jag också för de små ljusgröna bladen på videt.

Dagens ordspråk:
Vissa växer under ansvar, andra bara sväller.

Glad måndag!

Ett helt underbart söndagsväder

+4º och en alldeles klarblå himmel med en strålande sol och nästan ingen blåst – det kan knappast bli bättre! Jag låg och tryckte lite längre än vanligt i morse, för jag var uppe sent igår kväll. Jag satt och såg filmen Muriels bröllop på Svt1 och den slutade inte förrän halvtolv. Jag har sett den förut, men det är några år sedan förra gången och den tillhör de där filmerna som man kan se om och om igen.

Vädret har en tendens att växla kvickt, så jag gav mig iväg ut på en promenad runt Warfsholmen redan vid elva-tiden. Det gäller ju att passa på! Och det var många som tänkt precis som jag för jag mötte flera bekanta. Det är lite av charmen med att bo på en sån här liten ort som Klintehamn, att man känner så många. Fast man hälsar på varandra när man möts, oavsett om man är bekanta sedan tidigare eller inte.

Här rinner Sandaån ut i Klinteviken, men man ser inte så mycket för all vass.

Jag klättrade upp på bunkern och stod där och såg mig omkring. Det var väl kanske lite dumdristigt att göra så när man är ensam, men jag var väldigt försiktig och kom lyckligt ner igen. Sen fortsatte jag vägen fram längs stranden.

Den här svanen var väldigt orädd. Jag kom riktigt nära utan att den reagerade.
På väg hemåt

Jag kom inte hem förrän klockan var nästan ett och när jag gick förbi Rondo strömmade det folk från bussar och bilar på parkeringsplatsen över gatan, för söndagsförställningen av årets revy Avfall och Bifall börjar klockan ett och nästa söndag är det vår tur.

Dagens ordspråk:
Ta inte lärdom av dina misstag – då törs du aldrig pröva igen!