Krister håller på med släktforskning och han har lyckats få tillgång till gamla tidningsarkiv i USA och när han sökte på Levander hittade han det här fantastiska dokumentet.
Havet ger och havet tar – Läser man om den fattiga skeppareänkan Levander verkar det som om det är det sistnämnda som gäller.
Dokumentet fanns i en svenska tidning i Amerika från 1870, där man återger en artikel i Gotlands Tidning där prosten i Klinte berättar om Åke och hans syskons farfars mors oblida öde. Jag vet ju inte riktigt vad en böneskrift är och det finns lite olika förslag när man googlar på ordet t ex ödmjuk anhållan. Kanske utfärdade prosten den här böneskriften för att få allmänheten att hjälpa den drabbade änkan med försörjningen.
Det är inte lätt att tyda den gamla texten, men jag har gjort ett försök. Klippet är klickbart om du vill titta närmare på det.
Visby – Svåra Missöden
I ”Gotl Tidn” har prosten C Ahlberg i Klinte utfärdat en böneskrift till allmänheten för en gammal fattig skepparänka, Greta Lena Olofsdotter Levander vid Mulde i Fröjel socken, som drabbats av följande olyckor:
1) Drunknade hennes 23-årige son Anders Elias år 1842, stadd på fiske.
2) Drunknade år 1844 hennes äldste son, Johan Petter, utanför Visby, 23 år gammal. Han skulle samma år taga skepparexamen.
3) Låg hennes man Petter Levander sjuk i tre års tid, kom efter tillfrisknandet åter i verksamhet, men drunknade 1853 utanför Ölands södra udde, 58 år gammal.
4) Drunknade hennes måg, skepparen Petter Pettersson 1860 utanför Sundsvall, 40 år gammal.
5) Förolyckades år 1869 hennes son, skepparen Carl Levander med fartyg och besättning på hemresa från Kiel till Visby 40 år gammal.
6) Har hennes ännu levande son August Levander 2 gånger haft del i fartyg och själv fört dem. Båda har förolyckats och båda gångerna har han förlorat alla sina tillhörigheter, sista olyckan skedde nysslidne vår, då fartyget, som var lastat med släckt kalk brann upp 6 mil från Öland. Besättningen räddades av tillkommet fartyg.
Han var moderns enda stöd, men äger nu ingenting själv.
På något sätt ordnade det sig tydligen för August efter de två förlisningarna, för här sitter han, ägaren till Stenstugu, som han och hustrun Emma köpte år 1876. Inne på trappan, till höger i bilden skymtar en annan person i vitt huckle, kan det vara Augusts mor, den fattiga skeppareänkan Greta Lena Olofsdotter Levander, som sitter där? Nog får man hoppas att August tog hand om henne! Han var ju hennes enda stöd enligt böneskriften. Hon levde då fotot togs någon gång runt år 1880, för enligt Krister dog hon först år 1884. Tankarna går……
Vi har alltid hört att August var sjörädd och det var väl kanske inte att undra på efter alla dessa olyckor och dödsfall som utraderade hela hans syskonskara.
/Postat söndag 16 oktober 2016 i Livet efter 70
Livet efter 80 