Varvet runt 17 oktober

Det är en strålande vacker höstsöndag och efter moget övervägande beslutade jag mig för att gå ut på en promenad före lunch. Fast jag kom inte iväg förrän klockan var nästan elva, för jag kom upp sent och den sista kaffekoppen var inte avklarad förrän vid tiotiden.

Jag satsade på att jag skulle gå ”Varvet runt”, för nu är det ett bra tag sedan jag tog den rundan. Det har över huvud taget varit lite dåligt med promenerandet och jag skyller på vädret, även om jag vet att det är en dålig ursäkt, men ibland tar det emot när det är mulet och blåser och det är så lätt att i stället sjunka ner i en fåtölj och sitta där och häcka framför tv:n

I början av dagens promenad hade jag, som så ofta, domningskänslor i fötterna, men det släppte efter ett tag och sen kändes det faktiskt riktigt bra och det var lätt att gå.

10º stod det på termometern när jag skulle ge mig iväg, men det blåste rätt kraftigt, så jag tog både mössa och handskar för första gången i höst och det kändes bra ett tag i alla fall, men först åkte handskarna av och på hemvägen, när jag hade medvind, även mössan.

Jag gick som vanligt genom skogen och Djurgårdslundsvägen ner till Norra Kustvägen och fram till vägen ut till Warfsholmen, där det var lugnt och stilla i dag. Pensionatet var stängt och de enda människor jag såg var två stycken som stod vid stranden med kikare och spanade på fåglar. På havet stävade Karlsökuttern ut mot Stora Karlsö, men när jag fick se den var den redan så långt borta att det inte var någon idé att försöka ta något foto av den.

Ett ögonblick tänkte jag ta en sväng ut till Hamnkaféet och se vad de hade för lunchmeny i dag, men jag hade ju rester från gårdagen som skulle ätas upp, så jag behärskade mig och tog närmaste väg hem.

Dagens ordspråk:
När nöden kommer in genom dörren, hoppar kärleken ut genom fönstret.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Glädjande

Ryktet har gått om att Pensionat Warfsholm ska öppna igen och i dag kom bekräftelse på det. I GA kan man läsa att Michael Fredriksen och Elin Åderman planerar att öppna igen i slutet av april. De har tidigare jobbat på pensionatet och vill göra ett försök att driva det. Det är verkligen en glädjande nyhet!

IMAG1563
Det finns hopp!!

IMAG2215Mindre glädjande är att det är fruktansvärt halt ute. Jag fick användning för min nya snöskyffel på förmiddag och fick bort den lösa snön på uppfarten, men det var mycket is också,  som jag har strött ut tösalt på, men ingen har varit och gjort något åt vägen, så jag vete rackarn om jag vågar mig ut.

Och ska man verkligen behöva ta ur tidningspappret ur skinnstövlarna, som inte varit använda på hela vintern? Alternativet är gummistövlar och broddar?

Äsch, jag tror att jag sätter mig och läser en stund!

Trevlig lördag!

 

Julbordet??

Det är en grå och blöt lördag och tråkiga nyheter gör ju sitt till för att det ska kännas dystert. Igår gick jag ut på en promenad trots tråkvädret. Inte var det speciellt skönt, men jag försöker lyda Anders Hansens råd att röra på mig även om det tar emot. Få se om jag övervinner latmasken i dag också?

Har du läst om Warfsholm? Den frågan fick jag via ett sms från vår SPF-ordförande igår kväll. Nej, det hade jag inte gjort och fattade först inte vad hon menade. Vi har haft planer på att ha vår påskfest där (SPF alltså), så jag trodde att det hade något med det att göra och det hade det i och för sig också, för när jag kollade på helagotland.se fick jag se att Warfsholms driftsbolag begärt sig i konkurs. Så ledsamt!

Hur blir det nu med vårt julbord? I en artikel i GA i dag säger Sanna Göthman att hon ska försöka hjälpa konkursförvaltaren att hitta en ny operatör och att hon inte gett upp hoppet om att de bokade julborden blir av liksom sommarens bröllop, men jag vet inte vad man ska tro om det egentligen.

Dagens ordspråk:
Optimisten tror att den värld vi nu lever i är den bästa möjliga, och pessimisten fruktar att det är sant.

Unga Astrid

astridVi hade frivisning av Viasatkanaler under förra veckan och jag lyckades faktiskt se ett par filmer, bland annat filmen om Astrid Lindgrens ungdomsår. Nu är det ungefär ett år sedan filmen kom ut och jag tror att den har gått på Rondo i Klintehamn, men då missade jag den.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om filmen. Det är klart att hennes ungdomsår och historien hon hade med den 30 år äldre tidningsredaktören präglade hennes liv och traumat att behöva föda barnet Lasse i Danmark och sedan lämna honom där i flera år innan hon kunde ta hem honom, måste ha varit hemskt, men att man i filmen helt bortser från hennes gärning som författare känns märkligt. Och Astrid Lindgren, som värnade så om sitt privatliv! Det kändes inte rätt att det lämnades ut på ett så spekulativt sätt. Det är inte så länge sedan jag såg dokumentären om Astrid Lindgrens liv på SVTPlay och den gav i alla fall mig mycket mer.

I dag då? Jag har varit och skaffat mig en regnjacka, för den jag har läcker som ett såll och när man ser på väderleksprognosen för Giardinin Naxos den kommande veckan, kan det nog vara bra att ha något rejälare doningar, även om Eva säger att jag inte får gå ut när det regnar. Sen har jag givetvis påbörjat planering och packning inför morgondagen, för vi bör vara vid flyget redan vid 7-tiden, så det gäller att tänka till. Men sen ringde Carina och bjöd på eftermiddagskaffe på Warfsholms Pensionat och det kunde jag ju inte tacka nej till, så nu har det varit paus i packandet.

Vi satt där i den vackra matsalen och åt varsin stor bit gräddtårta, pratade och njöt av omgivningarna.

Tack Carina!

Margaretakaffe och Vera Vitali

En god vän föreslog att vi skulle träffas och dricka Margaretakaffe på Warfsholm i dag och jag hade ju bestämt mig för en promenad, så givetvis nappade jag på det. Warfsholm tur och retur är en alldeles lagom vända.
När klockan blev ett satte jag därför på P1 i mobilen och stoppade i hörlurarna i öronen, för jag ville lyssna lite på dagens sommarvärd, Vera Vitali, medan jag gick ut till ”Varvet”. Hon är ju helt fantastiskt bra i serien om Bonusfamiljen. Nu var hennes program nog mera lämpat för den som är mer intresserad av film och filmskapande än jag är. Så länge det handlade om hennes pappa, Leon Vitali och hans samarbete med Stanley Kubrick var det ganska intressant, men när hon senare kom in på sin egen karriär tappade jag koncentrationen. Musiken var ganska skaplig, men det hjälpte inte mycket. På min Fem i topp-lista hamnar hon inte.

IMAG1118

När mina bekanta dök upp stängde jag av radion och vi gick in och beställde kaffe. Jag är så förargad på mig själv att jag inte tog en bild på deras månstenar – på ett fat låg en stor hög av stenar, som vi närmare undersökning visade sig vara konstfullt utförda stora maränger – allt till minne av 50-årsdagen av människans första steg på månen. Vi köpte en som vi delade på och ja, den smakade som maränger smakar, men det var ett kreativt och roligt sätt att uppmärksamma den här dagen på tycker jag.

Trevlig fortsättning på lördagen!