Starur nr 1 och Fredagsfrågor

Igår kväll, när jag gick runt och släckte och skulle gå och lägga mig, såg jag att det såg misstänkt vitt ut på asfalten utanför köksfönstret och öppnade dörren för att kolla läget och visst sjutton snöade det. Årets första starur var på gång.

I dag kl 07.15 , sol och -2,5º

Som tur var blev det inte så mycket av det och även om det fortfarande är kallt, så kommer det tunna snötäcket förhoppningsvis att töa bort och det passar mig bra, för jag ska ta mig en promenad ner till macken och hämta min bil. Bosse lyckades inte få igång den igår, utan han fick bogsera ner mig och Golfen till verkstaden. Jag bävade givetvis för vad det kunde vara för fel, men för en stund sedan ringde de och sa att den var färdig för avhämtning  och att det bara varit något krångel med en tändspole. Sånt kunde hända!

Så är det ju fredag i dag och dags för elisamatildas fredagsfrågor igen och i dag handlar det om val.

1. Vilka fem maträtter skulle du välja att för alltid äta?
Ugnsstekt kyckling, lasagne, fiskgryta, stekt fläskkotlett och omelett av något slag.

2. Vilka fyra saker i källaren/förrådet skulle du egentligen kunna slänga?
En gammal resväska, mammas badväska, en trasig elljusstake, ett gammalt modem.

3. Vilka är dina tre favoritklädesplagg i din garderob?
Vardagsjeansen, min svarta väst, en röd tröja.

4. Vilka två telefonnummer kan du utantill?
Mitt eget och min syster Kerstins

5. Vilken enda högtid skulle du fira om du måste välja?
Jag är ingen julgalning, men det skulle kännas väldigt konstigt att inte fira jul alls.

Dagens ordspråk:
Stor i orden, liten på jorden.

Trevlig fredag!

Rekord på rekord

Det är en märklig februarimånad på fler än ett sätt, för i förra veckan hade Gotland kallast i Göta- och Svealand med -13,5º och igår sken solen från en klarblå himmel och det sattes ett nytt värmerekord på hela +12,3º uppmätt på Visby Flygplats. Det är den högsta februaritemperaturen sedan mätningarna inleddes år 1857.

Givetvis gick jag ut på en promenad och så fort jag kom ut fick jag se att de små botaniska krokusarna, som alltid är tidiga, redan börjat blomma i min grannes gräsmatta, bara ett par dagar efter att snön försvann. Nog är det fantastiskt!

Jag gick Vallekvior fram mot Klintebys åkrar för att lyssna och titta efter de där tofsviporna och sånglärkorna man rapporterat om i P4 Gotland på morgonen, men jag varken såg eller hörde några. De håller uppenbarligen till någon annanstans på ön.

Däremot var det stora flockar av svanar på flera ställen

På kvällen var jag sedan i Hemse och fick den andra sprutan mot covid-19. Jag fick åka med Eva den här gången också och på ditvägen svängde hon in till ”Gamen”, så att jag fick köpa en bunt papper och lite annat smått och gott.

Det gick snabbt på vårdcentralen och det var välordnat. In genom den ena dörren till ett behandlngsrum och ut genom en annan. Sedan fick man som vanligt sitta och vänta en stund innan man fick åka därifrån. I dag är ”stickstället” lite ömt, annars har jag inte känt av någon biverkning ännu, men det kommer kanske om några dagar. Många har vittnat om att man fått lite influensasymtom just efter spruta nr 2.

I dag är det ganska slätmulet och +6º och när jag uppdaterat det här inlägget ska jag börja med att ta hand om en liten strykhög, så får vi se vad som händer sedan. Molnen skulle eventuellt kunna lätta fram på dagen.

Dagens ordspråk:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Trevlig tisdag!

Det grönskar

Nog är det skönt att se hur snön börjar försvinna mer och mer. Nu är det bara att hoppas att det inte kommer några bakslag. I dag är det visserligen rätt mulet, men vi har nästan fyra plusgrader och det ser inte ut att blåsa speciellt mycket. Det måste nog bli en lördagspromenad efter lunch.

Det grönskar

Igår höll jag mig inomhus, för det var ju fredag och dags för städning. Ryggen är lite ovillig för tillfället, så det tar längre tid en vanligt, men med många sittpauser blev jag färdig till slut i alla fall och kunde slå mig ner framför tv:n och koppla av med en kopp kaffe. Igår eftermiddag hade skidåkandet bytts ut mot fotboll – det är tur att man har alternativ.

På kvällen såg jag På Spåret och finalen gick som jag förutspått, men jag var nästan orolig ett tag. Claes Elfsberg och Magdalena Forsberg vann mot Louise Epstein och Thomas Nordegren, men med bara två poäng. Det var en jämn och spännande kamp och resultatet var öppet fram till sista musikfrågan och det hjälpte inte att Louise o Thomas fick tre poäng för sitt korrekta svar på årtalsfrågan, de fick ge sig i alla fall.

Dagens ordspråk:
Som man ropar i skogen får man svar.

Ha en fin lördag!

Glad måndag!

Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp måndagarna med en trevlig bild och när jag klädde mig och stod och tittade mig i spegeln när jag fått underkläderna på mig, kom jag att tänka på en gammal goding:

En spegel av den här modellen skulle det inte vara så dumt att ha, för jag blir lite deprimerad när jag tittar på bilden som möter mig i min.

Ute skiner solen och jag har just kommit in efter att ha varit ute och sopat ihop en massa gamla höstlov och annat bråte på terrassen. Jag fattar inte varifrån de har kommit, men det låg en liten driva i bortersta hörnet. Solen värmde gott och det kändes faktiskt som om man borde plocka ut en solstol från förrådet. Det borde gå att ta sig en solgädda?

Sagt och gjort! Det blev ingen solstol, men det gick bra att sitta på plastpallen som stått där ute hela vintern. Jag ser nästan lite lidande ut på selfien, men det var riktigt skönt en stund. Sen försvann solen bakom några moln och då gick jag in igen.

Nu har tvättmaskinen gjort sitt för i dag hör jag, så nu är det min tur att ta vid och hänga upp tvätten på tork.

Dagens ordspråk:
En fattig saknar mycket, den girige allt.

Ha en glad måndag!

Vintrar förr i tiden….

…skriver man om på helagotland.se i dag och givetvis om de hårda krigsvintrarna. Jag har av naturliga skäl inga egna foton från den tiden, men det finns tre stycken i mamma gamla svartvita album

Så här minns jag mina barndoms vintrar. Det var snö och kallt och vi åkte skidor på Klinteberget och skridskor på Klinteviken.

Sen skriver man också om vintern 1987 och den har jag i väldigt färskt minne. Det var verkligen en förfärlig januarimånad vi hade då. Jag hade gått färdigt kursen på Komvux och fått jobb på en redovisningsbyrå i Burgsvik (4 mil söderut) och där skulle jag börja måndagen den 12 januari. Hela veckan innan var det mellan 10 och 15 grader kallt och snöstorm från och till. Åke och jag skulle ner på banken på Klinte en av dagarna och vi tog oss dit, men de gjorde stora ögon när de fick se oss och undrade om vi åkt skidor.

Det var en inte helt obefogad fråga. Här ger sig Åke iväg ner i skogen på skidor med motorsågen i ryggsäcken.

Den 9 januari var skolorna stängde för skolbussarna var inställda och jag sa till Krister, som gick i 8:an då: ”kom nu ihåg det här, för det lär inte hända igen”, men så fel jag hade! Den 12 januari fick skolan stänga redan kl 10.30 för man ville köra hem barnen medan bussarna kunde ta sig fram och dagen efter var de helt stängda igen. Då var det -10º och snöstorm.

Och just den 12 januari skulle jag ju börja jobba och jag gav mig iväg trots snöstormen, men jag kom inte så långt. Efter någon mil tog jag mitt förnuft tillfånga och vände hem igen. Det var försmädligt att behöva ringa och säga att jag inte kom, men chefen hade full förståelse för det. Dagen efter kunde jag inte heller köra, men sen lugnade vädret ner sig och det blev lite mer normalt vinterväder.

Men det var inte slut ännu! I slutet på månaden återkom kylan och snön. Det var -15º och snöstorm ett par dagar och åter fick jag hålla mig hemma på grund av igensnöade vägar. Sedan helt plötsligt, den sista januari, hade vi +2º och sol och därmed övergick vintern till att vara som gotlandsvintrarna brukar vara, men den höll i sig långt in i mars.

Mamma och Krister. Det måste ha varit ännu en snörik vinter någon gång i mitten på 70-talet.

Dagens ordspråk:
Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem.

Ha en fin fredag!