Jag blir så trött….

…på den här blåsten! Varenda dag samma hemska vindbyar. Jag blir inte bara trött på det, jag blir nästan deprimerad också. Nu vill jag snart få en dag med stiltje och ett ljumt härligt vårregn.

Gårdagens kurs i Visby var rätt bra och den som höll i undervisningen visste vad hon talade om. Hon var en äldre dam från Frösön och använde sin SPF-hemsida som demonstrationsobjekt. Vi var 14 elever med olika kunskapsnivå, så hon hade fullt upp att hjälpa alla. På lunchen gick vi till Märtas café och åt. Jag tog en bakad potatis som smakade utmärkt!

På förmiddagen i dag har jag varit ute och städat av i mitt förråd. När alla trädgårdsmöblerna står där blir det så trångt, så då är det svårt att hålla ordning. Nu tog jag ut dem och ställde i ordning krukor och pottor och annat som väntar på sommarplantor och fick sopa av golvet. Nu slipper jag skämmas om någon skulle titta in när jag är därute och rustar.

Nu står verkligen scillan i sitt flor

Sen gick jag ut på en promenad, för jag ville se om den röda nunneörten kommit upp och det hade den. Den är så vacker tycker jag och här i Vallekvior växer den ute på vägkanten längs ett staket.

Här på Odvalds, hos grannarna på andra sidan vägen, har kejsarkronorna börjat blomma och hyacinter och påskliljor också. Om man nu bortser från det där med blåsten är det verkligen en härlig tid nu.

Ett par vitsippsknoppar hittade jag också

Och så blåsippor förstås, men det är väldigt glest med dem i år. Den där maffiga blå mattan av blåsippor syns inte till, utan det är något enstaka stånd hit och dit. Jag tror att de for illa under förra sommarens torka. Jag får väl ta mig ner i Masshagen och titta, för där brukar det vara alldeles blått den här tiden.

I eftermiddag ska jag åka på återvinningen med lite som jag rensade ut ur förrådet och så ska jag klippa mig och det ska bli skönt, för jag är alldeles för långhårig nu.

Trevlig torsdag!

Skogspromenad och Bloggutmaning 2 mars

Det blev ingen längre promenad i dag, för även om solen skiner så blåser det bistert, så jag nöjde mig med en vända i skogen. Där var det i alla fall lite lä, fast är jag kommit ner till Djurgårdslundsvägen stod jag  en stund och funderade på om jag skulle gå ner på samhället, men jag vände och gick hem igen. Mycket frisk luft fick jag i alla fall på den där stunden jag var ute.

 

Klicka på bilderna så blir de mycket större.

Till Orsakullans bloggutmaning 2 mars:

Madeleine hade tänkt att vi skulle skriva på ämnet Vem är jag med andras ord.

Ja, det kan man ju fråga sig? Vad tycker folk om mig och vad har jag för rykte och anseende?

Jag är envis, det vet jag, men jag tycker inte att det behöver vara något negativt, för jag ger mig inte i första taget när jag har dragit igång med någonting. Det SKA gå! Det SKA bli färdigt!

Jag tror att jag upplevs som glad och lätt att ha att göra med och jag tror att man uppskattar att jag försöker vara hjälpsam om det är något jag kan bidra med. Vare sig det gäller datorproblem, byta rulle i prismärkaren eller sätta ny rulle i folieskäraren. Jag tror att jag anses ganska praktisk och lite småfiffig.

Samtidigt kanske jag anses som lite osocial, för jag släpper ganska fort tag om kontakter, något som jag skyller på min uppväxt. Jag har säkert gjort en och annan besviken genom det.

Och man kanske tror att jag är stroppig, för det kan hända att jag möter människor som verkar känna mig, men jag känner inte igen dem och det är väldigt pinsamt. Jag är varken ordblind eller sifferblind, men jag är rätt ansiktsblind. För säkerhets skull hälsar jag på alla, även om jag inte vet vilka de är och försöker få ögonkontakt med dem jag möter när jag är ute och går.

Det får vara nog i grävandet för i dag!