Nu ska vi spela bingo

Solen lyste så vackert i morse när jag vaknade, men nu är det mulet igen. Det verkar vara varannandagsväder. Mitt sovrumsfönster vetter åt öster, så nu är det snart dags att ta ner de tunna gardiner jag har där på vintern och sätta upp de täta mörka sommargardinerna. När jag fäller ner persiennerna kikar solen in genom alla hål och sprickor och det stör min sköna morgonslummer, men drar jag för gardinerna också, så blir jag inte så störd.

IMAG0089
Gårdagens bild på vintergäck

I eftermiddag väntar ett månadsmöte med SPF och i dag ska vi spela bingo. Det har vi aldrig gjort förut, så det ska bli spännande att se hur många som låter sig lockas till Skolgården i Fröjel i dag. De flesta har väl spelat bingo någon gång, men det kan ju vara ett trevligt alternativ till lotterierna som vi annars har varenda gång vi träffas.

Glad Pussldag!

Pussldagen kan handla om att lägga pussel men annars finns det en massa tidskrävande småsysslor som skulle ha varit gjorda för länge sedan. Tänk så skönt att det äntligen blev gjort!

I vått & torrt

Igår var jag på revy på Rondo på eftermiddagen och det var ett par trevliga timmar, även om årets upplaga av Gotlandsrevyn, I vått & torrt, inte riktigt går att jämföra med de tidigare. Fast man kanske ska strunta i att jämföra och ta den för vad den är! Den nya ensemblen kan ju knappast bli en kopia av de ”gamla rävar” som lämnat stafettpinnen vidare till dem. Ungdomarna presterade en hel del fina sång och dansnummer och även om en del sketcher blev lite för långa och uddlösa, så fanns det en hel del bra också.  Jag tror att om de vässar pennan lite till nästa år, så kommer det här att bli ett bra koncept.

När revyn var slut och vi skulle hämta ut våra ytterkläder blev det lite kaosartat. Det fanns bara två personer som tog emot nummerlapparna och delade ut kläderna. Bredvid mig stod ett äldre par, som blev enormt upprörda över att ingen tog emot deras nummerlapp. Mannen hängde sig in över disken och viftade med den och och kvinnan sa att: ”Den här disken kan dom riva. Här är det ju ingen idé att stå.”
”Men ni står ju på fel ställe” sa jag, ”ert nummer är ju  inte här, utan längre åt höger.”
”Det var här vi lämnade in kläderna och det är här vi ska ha ut dem” sa kvinnan, ”men det är ju ingen som bryr sig om oss. Den här disken kan dom riva.”
”Ni får vara snälla och lugna er”, sa en av de som lämnade ut kläder när han passerade oss. ”Vi är bara två stycken, vi hinner inte riktigt med.”

Jag hoppas verkligen att jag inte såg lika hysterisk ut som de andra två. De fick ju sina kläder till slut och jag också och när jag kom ut upptäckte jag att det hänt en hel del på väderfronten sedan jag gick iväg till Rondo. Det blåste och snöade och var väldigt otrevligt. Det är tur att jag bara har en liten bit hem.

Det fortsatte att snöa under kvällen och vid tiotiden funderade jag på att gå ut och skotta, men latmasken slog till och det blev ingenting av med det. I dag gick det inte att få upp ytterdörren, men grannen ovanpå ryckte ut och tog bort snödrivan som låg framför den och sen hjälptes vi åt att skotta vår uppfart och vaktmästaren har plogat vägarna.

Igår var det kallt, men nu är det blidväder och det fortsätter att komma nederbörd, som enligt SMHI ska gå över i regn senare i dag. Då lär det bli halt, så det är skönt att man inte behöver ut och köra.

Svansträck passerar över Odvalds varje dag

Trevlig måndag!

Totalt förvirring…..

…uppstod på nyårsdagen och inte klarnade det så mycket igår. Jag talar om Jonas Gardells senaste mästerverk De dagar som blommorna blommar, för som ett mästerverk beskrivs det av några recensenter i alla fall. Jag var ju tvungen att ta reda på vad kultureliten tycker om serien och jag fick inte speciellt mycket medhåll.

Jag fattar ingenting! Efter två avsnitt är i stort sett Torbjörn, som har en tydlig karaktär, den enda person jag fått något grepp om. De andra är som några konstiga skuggfigurer. Jag har fattat att det är tre olika familjer, men vem som hör till vilken familj lyckas jag inte reda ut.

Man rör sig i flera tidzoner. Det är 70-tal i den ena scenen och 90-tal i nästa, så  ena gången är de barn, i nästa scen är de vuxna och så är de barn igen. Man får inget grepp om någonting. Eftertexterna där de tre familjerna presenteras rullar så fort, så dem har man inte heller någon hjälp av. Jag kollade rollistan på Wikipedia, men där finns inte familjekonstellationen med, så det blev jag inte mycket hjälpt av.

Förmodligen är det jag som inte fattar det fina i kråksången, med en sorglig historia verkar det vara och det är onekligen synd om människorna. Sorgligheterna ska visst eskalera i sista avsnittet som går på måndag.Hoppas att det klarnar då, för lite synd är det om mig som sitter där och känner mig som en dumskalle, som inte kan uppskatta  sådant som andra klassar som mästerverk. Serien finns på SVTPlay, så jag får väl försöka se den i repris, så kanske jag fattar vad Jonas Gardell vill med sin tv-serie.

Nu glimtar solen till!

Finns det några snälla barn?

Jag sov lite länge i dag, för lördagens gäster blev till min glädje ganska sena, så klockan var nästa över midnatt innan jag plockat undan och kommit i säng. Och jag kunde lugnt ligga kvar i sängen, för i dag skulle jag ju bara roa mig och inte göra någon nytta alls.
 

Jag hade lyckats få tag i en biljett till dagens och årets sista  föreställning av Marie Nilsson Lind´s julshow Finns det några snälla barn? 

Fem i tolv tog jag därför bussen till Visby och från busstationen gick jag hem till Krister och Thomas där lunchen väntad. Thomas föräldrar är på besök nu, så då fick jag träffa dem också. Krister bjöd på en härlig soppa med vitlöksbröd till och så saffranspannkaka  till efterrätt.

När vi ätit och pratat en stund var det dags för mig att gå till Länsteatern, för föreställningen började klockan tre. Jo, då! Krister och Thomas erbjöd sig att köra mig dit, men jag kände för att gå. När jag åkte hemifrån plockade jag för säkerhets skull ner mössa, paraply och broddar i väskan, men inget av det behövde jag använda. Vägarna var torra och fina, det var uppehållsväder och ganska behaglig temperatur.

Det var fullsatt på teatern och jag fick en jättebra plats. Och föreställningen var precis så bra som jag hoppats. Marie´s texter, som hon läser så väldigt bra och som ömsom är så roliga att man skrattar så att tårarna rinner och ömsom så öppenhjärtligt, personliga och rörande så att tårarna rinner då också, blandat med underbar musik och sång av Erik Törner, Lee Gotvik och Joel Kant. Vacker dekor och vacker ljussättning. Det kan inte bli bättre!

Det var ödsligt på Adelsgatan

Föreställningen slutade vid halvsextiden och när jag fått min jacka var det bara att gå till busstationen och sitta i väntsalen  en stund tills bussen till Klintehamn gick. Hur smidigt som helst!

Nu är det hög tid att gå till sängs, för i morgon gäller det att vara i form inför nyårsafton, som vi ska fira här hos mig. Det blir knytisvarianten då också och jag har inte så mycket på min lott, så det blir säkert bra, men eftersom jag nog inte kommer att ha datorn på under nyårsafton, så passar jag på att önska ett trevlig slut på 2018 och ett riktigt Gott Nytt År!

Fjärde söndagen i advent – Svart sundagen

Det är mulet och nollgradigt i dag, men det har kommit ett litet tunt lager snö i natt, så lite hjälper det upp i vintermörkret. Det kunde gärna få komma lite till, så att vi får en vit jul.

I dag är det fritt fram att städa och göra vad man vill trots att det är söndag. Man ska ju helga vilodagen, men på Svart sundagen är det ok att inte följa det budet.  Det fick jag lära mig av mamma, men hon fått det ifrån vet jag inte. Mamma kom  från Stockholm, men kan ju ha lärt sig det här med Svartsöndag när hon kom till Gotland. Min svärmor var värmländska och hon ”köpte” min tolkning när jag kom till Stenstugu och fick på det sättet en extradag i julstöket. Annars var det helt otänkbart för henne att göra något utöver det nödvändiga på en söndag.

Allnakku säger: Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan. 

Den tolkningen stämmer alltså inte helt in med vad jag har fått lära mig och när jag googlar har jag bara hittat ett par artiklar på ämnet. Jämtlands tidning hade en och den överensstämmer med ett inlägg i  en facebooksida som heter Skrivbua:

”Fjärde advent” på svenska – ”Svårttsånn(u)da(gje)n” på jamska. Den sista söndagen före jul kallas på jamska för ”svårttsånndan”, ”Den svarta söndagen”, den sista advent:Svårttsånn(u)da(gje)n, Sorttsånn(u)da(gje)n

Jag har ju bloggvänner och läsare från stora delar av Sverige – Vad säger du som läser det här? Känner du till uttrycket Svartsöndag?  Tycker du att det är bökigt att kommentera i bloggen, så finns det en mejllänk i sidfoten eller använd kontaktformuläret till höger.

När det nu (enligt mig) är tillåtet, så ska jag ta fram strykjärnet och ta hand om en liten hög kläder, trots att det är söndag.

Trevlig Svartsöndag!