Turkisk dramatik

Solen tittar in på mig i dag och det ser riktigt skönt ut, men vi hade -3º i morse och taken var alldeles vita av frost.

Jag trodde att jag hade skapligt städat, men solen är avslöjande och det fick bli en snabb avtorkning av utsidan på vardagsrumsfönstret och en vända med dammsugaren på förmiddagen. Nu ska jag åka till gravarna med nya ljus, det är ju första advent i morgon, och sedan ska jag hämta Pad Thai på Kustgrillen. Det blir fest i dag!

Av en slump började jag se på en turkisk serie som heter Kara Para Ask. Enligt google betyder det ungefär Kärlek till svarta pengar.

Två personer hittas döda. De två närmast sörjande, en polisman, Ömer, och en smyckesdesigner, Elif, ställs inför de ödesdigra konsekvenserna av en stöld som gick fel.  Elif och  Ömer försöker dels att reda ut varför de två personerna blev mördade och dels vart Elif´s kidnappade syster, Nilüfer befinner sig. Under tiden utpressas Elif att via sitt bolag tvätta pengar för kidnapparna och så letar alla efter försvunna diamanter.

Efter 14 avsnitt började jag krokna och skulle bara kolla om serien inte var slut snart. Nej då! Jag har 150 avsnitt kvar av turkisk dramatik innan det hela löser sig. Jag tror jag lämnar Elif och Ömer åt sitt öde! 🙄

Dagens ordsprå:
Det som göms i snö kommer upp i tö.

Trevlig lördag!

Sophia med låren

Det blåser friskt i dag och det har varit en mulen och dyster morgon, men nu har det ljusnat och solen tittar in. GEAB rapporterar om strömavbrott under natten, men för tillfället har alla fått tillbaka elen igen. Vi får väl se vad som händer under dagen. Jag funderade på att baka, men det är kanske ingen bra idé?!

Jag känner att det var tur att jag var ute och rustade lite igår, för i dag håller jag mig nog inomhus. Jag avskyr när det blåser! Igår  plockade jag in de sista stolarna i förrådet, för att de inte skulle blåsa bort och flyttad ner begonian, som stod på hyllan i kökshörnan, på marken för att den inte skulle fara illa av vindbyarna. Och så klippte jag gräsplättarna. Jag har gått och tittat på dem i flera dagar och velat fram och tillbaka om jag skulle eller inte skulle klippa, men det var tur att jag gjorde det, för det behövdes verkligen. Jag fick stora högar med gräsklipp att ta hand om.

Igår kväll fick The Crown vila och i stället såg jag den nya filmen Med livet framför sig, en riktig snyftare med den då 84-åriga Sophia Loren. Tänk så tjusig hon var i sin krafts dagar och så många filmer man sett med henne i huvudrollen. Helt respektlöst kallade vi henne alltid för Sophia med låren.

La vita davanti a sé på svenska Med livet framför sig  – är Sophia Lorens första filmroll på tio år och i filmen spelar hon Madame Rosa, en Förintelseöverlevare som lär känna den tolvårige invandrarpojken Momo från Senegal. För regin står hennes och maken Carlo Ponti´s son Edoardo. Jag tycker att filmen var sevärd, men inte så mycket mer, för handlingen är ganska förutsägbar.

Dagens ordspråk:
Skjuter man ofta, så träffar man väl målet.

Ha en fin torsdag och håll i hatten!

Ett ljus i mörkret

Det är en mörk och dyster onsdagsmorgon och i dag får vi nog inte se någon sol och dessutom varnar SMHI för oväder med mycket hårda vindbyar, men det finns dock ett par ljus i mörkret. För det första kan man  i dag läsa på helagotland.se att det vid hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde igår, togs beslut om att etablera en Trygghetspunkt på Åvallegården i Klintehamn.

Trygghetspunkterna är sjukvårdsinrättningar för enklare åtgärder. Provtagning, såromläggning, blodtryckskontroll och vissa injektioner ska göras där. Burgsvik, Fårösund, Katthammarsvik och Roma har redan trygghetspunkter.

Det blir säkert jättebra, för det har ju varit för galet att alla klintebor och folk runt samhället varit tvungna att köra till Visby eller Hemse för ett enkelt blodprov och en bra avlastning för vårdcentralerna måste det ju också bli. (Vän av ordning kanske undrar hur många vi klintebor är?  Det rör sig om ca 1550 personer.) Till Trygghetspunkten kan man komma oberoende av var man annars är listad och man bokar tid via sin vanliga vårdcentral, privat eller regionens.

För det andra tycker jag att den fjärde säsongen av The Crown också är ett ljus i mörkret. Jag har sett fyra avsnitt och tycker att den är väldigt bra och jag förstår mer än väl att brittiska kungahuset inte är överförtjusta.

Mindre trevligt är det att portot för brev upp till 50 gram höjs med en krona, från dagens 11 kronor till 12. Höjningen kommer att gälla från årskiftet och är ett svar på det intäktsbortfall som följer av minskade brevvolymer, det kan man läsa i DN i dag. Jag tror att de biter sig själva i svansen!

Det här kanske blir sista året man får några julkort, för de har blivit färre och färre de senaste åren. Kanske beroende på att jag inte heller skickat så många som jag brukat göra.

Dagens ordspråk:
Mötas och skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång.

Ha en behaglig onsdag!

Att känna ansvar (eller inte)

Solen lyser riktigt vackert i dag och jag ska ta mig en promenad om en stund. Jag har just tvättat och fönat håret, så det ska få svalka av sig lite innan jag går ut. Och jag var minsann ute på en tur igår också, även om det var mulet. Hösten är så enormt vacker i år, så det är en ren fröjd.

Det var ansvarslöst av mig att lämna Roberto och Ana i serien Velvet åt sitt öde i söndagskväll, för när jag tittade till dem igår, efter att ha sett finalen av Decenniets Mästerkock, hade de verkligen bökat till det för sig; Roberto har gett sig iväg, Ana är med barn, Christina har utvecklats till rena monstret, Rita kan inte få barn och så har det dykt upp en ny varuhuschef, en tjusig italienare som heter Marco. Det är stor spansk dramatik! Jag höll på att aldrig komma i säng innan jag rett upp det värsta.

♥ Vår bibliotekarie är en ansvarsfull person och bara ett par timmar efter gårdagens blogginlägg om filmen 438 Dagar levererade hon boken. ♥

Dagens ordspråk:
Man har inte roligare än man gör sig.

Ha en fin tisdag!

Med lite god vilja…

…. kan man säga att det är sol i dag, för även om moln och dis skymmer den då och då är det riktigt ljust och fint ute. Det måste absolut bli en promenad i eftermiddag. Nu har jag en köttgryta som står och puttrar, så det är bäst att den får bli klar först.

Jag har börjat titta på en ny spansk såpa som heter Velvet. Den är i samma stil som Grand Hotel, men den här gången utspelar den sig i ett modehus.  Ana, som jobbar som sömmerska är förälskad i Don Alberto, som är son till Velvet´s ägare, och han i henne.

De har varit vänner sedan barndomen och älskat varandra i all tid, men för att förhindra mesalliansen skickade Albertos föräldrar honom till London, där han var i sju år. Nu har han kommit hem för att ta över firman och kärleken mellan honom och Ana har väckts till liv igen. Tyvärr står firman på ruinens brant. Albertos pappa, Don Rafaele, tar livet av sig och Alberto måste gifta sig rikt för att rädda firman och jobben för alla anställde, men han och Ana har en plan….

Dagens ordspråk:
Lyckan är som havet, stundom ebb och stundom flod.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!