Den 20 april har Amalia och Amelie har namnsdag och då kom jag osökt att tänka på Åkes faster Amli, som egentligen hette Amalia. Åkes farmor Emma fick åtta barn på sjutton år, Amli var äldst och hon föddes 1877 och Åkes pappa Adolf var yngst, han föddes 1894. Jag träffade aldrig Amli, men hörde många historier om henne.
De andra flickorna i syskonskaran blev bortgifta och svärfar och två av hans bröder åkte till Amerika och kvar på gården blev Amli och Gustaf. Amli jobbade och slet både hemma på Stenstugu och borta hos andra bönder och tröttheten gjorde att hon hade svårt att hålla sig vaken ibland.
Åke berättade att när Amli tvättade kunde det ta flera dagar, för hon orkade inte hålla sig vaken så länge att vattnet blev varmt i brygghusgrytan. Hon la in några vedpinnar och gjorde eld, sen somnade hon medan hon väntade på att elden skulle ta sig. När hon vaknade var det utbrunnet och så fick hon börja om igen.
Svärmor berättade att en gång när de höll på med slakt och skulle göra korv var allt klart, det var bara fjälstren som skulle värmas lite så att de skulle glida på lätt på korvhornet. Amli la dem i en gryta med vatten och satte den på spisen, men medan hon väntade på att vattnet skulle bli varmt grep tröttheten henne och hon somnade och när hon vaknade var fjälstren inte ljumma utan i grytan låg välkokta hårda pinnar i stället för mjuka och medgörliga korvskinn.
Amli blev gift med en Bogström och fick två barn, en son och en dotter. Jag har aldrig fått riktigt klart för mig om familjen bodde vid Stenstugu eller om de bodde någon annanstans, men Bogström dog och sonen blev ingift på en gård i Övre Fröjel och när dottern Anna gifte sig flyttade Amli med till hennes nya hem i Gerum. Amli dog 1958 och jag minns att Åke var med och bar kistan på hennes begravning.
Vi var tillsammans redan då, men ännu inte förlovade, så det vara aldrig aktuellt att jag skulle gå med på begravningen , men jag minns det alldeles speciellt, för då jag jobbade jag som hembiträde hos vår provinsialläkare i Klintehamn och Åke fick ett ärende till läkaren just den dag Amli skulle begravas. Han hade blivit biten av en gris och måste få en stelkrampsspruta. Det var inte en gris från Stenstugu som varit elak, utan Åke hjälpte en bekant att köra slaktdjur och det var vid en sådan transport han råkade illa ut.
/Postat 20 måndag april 2015 i Livet efter 70
Livet efter 80 