Halloween – Alla Helgons dag

Det är ett strålande vackert höstväder den här lördagen och det är nästan vindstilla och 9º grader varmt. Begonian i kökshörnan, har fått stå inne i natt, men nu har jag satt ut den igen.

Få se hur länge jag klarar den från förfrysning?

Att det är Halloween bekymrar jag mig inte om och i år har jag inte ens köpt hem något godis till de barn som eventuellt kommer på besök. Jag får väl låtsas att jag inte är hemma.

Halloween firas den 31 oktober och har sitt ursprung i Irland och delvis i Skottland via USA, dit många fattiga irländare emigrerade under 1840-talets svält och nödår.

Inte förrän på 1950/60-talet började man tala om Halloween i Sverige. Och det var först i början av 1990-talet som några större ansträngningar gjordes för att lansera högtiden i Sverige

I dag ska jag åka till kyrkogården någon gång efter lunch. Jag misstänker att de flesta är där på förmiddagen, så det passar nog bra med ett lite senare besök. Lyktorna ska ju tändas och de jag satte på gravarna i Fröjel står nog både snett och vingligt. Jag flydde ju därifrån i alla hast i torsdags är jag upptäckte att det var en begravning på gång. Då vill man ju inte störa. Jag hade tänkt åka dit igår när vi kom från Suderbys, men då var det nästan mörkt, så det fick vara.

Om nu inte Krister och Thomas fixar till det på sin kyrkogårdsrunda. Nu ska jag gå och sätta på potatisen, för de kommer hit till lunch.

Ha en fin helg, hur du nu än firar den!

Ofålkis dag

Nu stundar Allhelgonahelgen och i Allnakku har man valt att kalla den här fredagen för Ofålkis dag:

Ofålki betyder vårt folk, alla i familjen eller släkten. Det här är en dag att tänka på dem, och det gäller även alla våra anhöriga som vi minns men som nu är borta.

Här i familjegraven har jag farmor och farfar, farbror Knut och mamma och pappa. Pappa och hans bröder var födda Andersson, men tog farmors flicknamn, så alla känner de fem bröderna som Svanborgarna.

Bertil, Erik, farmor Ebba, Helge, Karlgustav och Knut.

Jag har inga minnen av varken mina mor- eller farföräldrar, så hur det är att ha ”gammelföräldrar” har jag aldrig fått uppleva.

Dagens ordspråk:
Den som lyssnar i smyg får höra sanningen om sig själv.

Klinteberget 29 oktober

Efter lunch åkte jag upp till Fröjel kyrkogård med lyktor och ljus till gravarna, men jag hamnade mitt i en begravning, så jag bara lämnade av dem och for därifrån. Först tänkte jag åka hem, men så kom jag på att jag skulle köra upp till Klinteberget. Det är ju ett tag sedan jag var där nu. Det är fantastiska vackra höstfärger i år, trots att det bara varit kallt ett par nätter och på Klinteberget var det hur fint som helst.

Nästan 7 km och 11440 steg har jag gått på berget i dag. Det blev lite längre än jag tänkt, för jag jagade en checkpoint (som jag inte hittade), men jag är väldigt glad och tacksam att jag kunde gå så långt utan att känna av vänster ben som jag har fått ont i tidigare i höst när jag ansträngt mig lite extra. Det enda jag kan klaga på är att jag fick ont i fötterna. Det är ju berg man går på och bitvis ett väldigt knaggligt berg och jag hade fel skor på mig. En par med en tjockare sula hade varit behagligare.

Det har varit  jätteskönt  i dag trots att solen försvann fram på förmiddagen, för det har varit nästan vindstilla och 11-12 grader. Och jag var ingalunda ensam som kommit på den ljusa idén att ta en tur upp på Klinteberget. Det stod nog en 10-12 bilar på parkeringen och jag stötte på flera bekanta på stigarna. Bland annat ett äldre par som bor här på Odvalds.

Jag hade siktat in mig på tre av Hittaut´s checkpoints, men hittade bara två av dem. Den tredje missade jag när jag gick fel i en korsning och sedan blev det för långt att gå tillbaka och göra ett nytt försök. Den får vara till en annan gång.

Med lite god vilja…

…. kan man säga att det är sol i dag, för även om moln och dis skymmer den då och då är det riktigt ljust och fint ute. Det måste absolut bli en promenad i eftermiddag. Nu har jag en köttgryta som står och puttrar, så det är bäst att den får bli klar först.

Jag har börjat titta på en ny spansk såpa som heter Velvet. Den är i samma stil som Grand Hotel, men den här gången utspelar den sig i ett modehus.  Ana, som jobbar som sömmerska är förälskad i Don Alberto, som är son till Velvet´s ägare, och han i henne.

De har varit vänner sedan barndomen och älskat varandra i all tid, men för att förhindra mesalliansen skickade Albertos föräldrar honom till London, där han var i sju år. Nu har han kommit hem för att ta över firman och kärleken mellan honom och Ana har väckts till liv igen. Tyvärr står firman på ruinens brant. Albertos pappa, Don Rafaele, tar livet av sig och Alberto måste gifta sig rikt för att rädda firman och jobben för alla anställde, men han och Ana har en plan….

Dagens ordspråk:
Lyckan är som havet, stundom ebb och stundom flod.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!

Prov utan värde

Det gråa trista vädret fortsätter i dag också, men det är i alla fall milt fortfarande. Nu på förmiddagen har jag varit ute och ordnat lite med mina blomster, för igår när jag var på Fröjel kyrkogård tog jag med mig fuchsiorna hem. De har blommat så vackert hela sommaren och de frostnätter som varit har inte skadat dem. De verkar ha trivts väldigt bra i de där självvattnande lådorna. Nu tänker jag försöka övervintra dem. Jag har aldrig gjort det förut, så det blir spännande att se om jag lyckas. Går det så går det!

Först krafsade jag bort så mycket jord så att det skulle gå att få ner rotklumpen i en ordinär blomkruka och sedan beskar jag dem.

Jag fick en riktigt fin bukett att ta in

När plantorna hamnat i krukor satte jag dem i en plastlåda med lock i mitt uteförråd, för jag har läst mig till att de antingen ska stå svalt och mörkt eller lite varmare och ljust. Det sista alternativet funkar inte här, för jag har varken uterum eller glasveranda. Mörkt och ett par grader varmt passar nog bättre. Nu kan det ju bli lite kallare i förrådet, men eftersom de står i de där lådan kan jag linda in alltihop i ett täcke. Och skulle de ändå inte klara det, så gör det ingenting. De ska i alla fall få en chans!

Dagens ordspråk:
I det lugnaste vattnet går de största fiskarna.

Dagens Klinterunda

Det blev en rätt behaglig promenad på förmiddagen, för även om det är mulet, så är det faktiskt hela 12º i dag också.

På hemvägen gick jag först in på Konsum för att se om de hade något fint lammkött och sedan tog jag en sväng in till Suderviljan för att kolla deras gravprydnader. Jag betalade och la undan en som jag ska ha på familjegraven i Klinte, så den ska jag åka och hämta nu och då kör jag väl upp med den också ”när ändå bilen går”.

Ha en fin fortsättning på tisdagen!

Nu ska vi fira

Det är mulet i dag också, men det har i alla fall varit ordentligt ljust på morgonen, men nu lägrar sig molnen över Odvalds igen och mörkret sänker sig. Nu längtar man verkligen efter en solskensdag. I morse hade jag en fundering på att åka till Visby, men nu gick lusten av mig igen. Jag nöjer mig nog med att ta en promenad innan det börjar regna.

Många temadagar finns det och i dag ska vi fira Svärmödrars dag och Internationella Nalledagen.

Svärmor Rut med Krister i famnen. Jag tror att fotot är från Kristers dopdag

Min svärmor Rut var 66 år när jag kom till Stenstugu och jag har skrivit om henne förut och vill du läsa lite om henne och svärfar Adolf kan du klick HÄR.

Nalledagen firas den 27 oktober varje år vilket är president Theodore Roosevelt´s födelsedag. I samband med en jakt vägrade han att skjuta en infångad björn, vilket väckte uppmärksamhet i media. Någon kom sedan på idén att tillverka en nallebjörn och kalla den Teddy´s Bear. Teddybjörnen  blev sedan hans maskot.

Alla barn har väl haft en nalle och min älsklingsnalle hette Margareta och här ligger hon i sin säng med näsan i vädret. Det var nog pappa som snickrat ihop sängen  och mamma som sytt lakan och täcke till Margareta.

Dagens ordspråk:
Man ska inte kasta bort det smutsiga vattnet förrän man får det rena.