Lyckad jakt

Znogge visade en bild av krokus i lördags och jag kände mig genast utmanad! Visst måste vi ha blommande krokus här på Gotlands också? Så efter lunchen i dag gav jag mig iväg ut på krokusjakt.


Det räckte med att gå tvärs över gatan till Rut´s rabatt. Där var det fullt av de här små botaniska krokusarna.


Och när jag kom ut i Vallekvior fick jag se, att det hade börjat komma upp massor av dem längs ”Jeppes” staket också.

Det blev en ganska skön promenad, men det blåste, så jag höll mig i skogen och det var flera som valt Barkan i dag, för det blev två pratstunder innan jag var hemma igen.

Trevlig eftermiddag!

Nu var det dags

Det skulle vara mulet i dag, men det är en ganska behaglig måndag med 5-6 plusgrader och en sol, som visserligen är lite svag, men ändå värmer.

Jag började förmiddagen med lite bilvård, för i morgon ska jag till Visby och få bilen besiktigad. Inte är den perfekt rengjord, men den ser i alla fall lite bättre ut än innan jag tog i håll med den. Man kan ju hoppas att det är lite blött och regnigt i morgon, så att mina valhänta försök att få bort sumpen inte märks.

Jag har gått och tittat på mina övervintrade pelargonior i flera dagar nu och jag har sett att de haft några små vita groddar, så i dag bestämde jag mig för att nu var det dags att försöka väcka upp dem igen. Det gick ju bra att vara ute, så jag hämtade in ett bord och krukor från förrådet och satte igång.


Nu är det inte mycket att skryta med i år, för när jag rensat bort alla gamla torra blad blev det bara tre plantor kvar och egentligen bara en som ser riktigt lovande ut. Jag misstänkte att det skulle gå så, för de såg inte speciellt pigga ut när jag tog in dem i höstas.

Sen stod jag länge med sekatören i handen och funderade på om jag skulle ge mig på min hakuro nishiki, men jag lyckades behärska mig och gick in igen. Förra året beskar jag det i mars, men den här vintern är ju så annorlunda. Då hade vi full vinter den här tiden, men någon vecka till kan jag nog vänta. Jag har svårt att tro att det inte kommer att bli kallt och snö igen innan våren är här på allvar.

Trevlig måndag!

Pennor – Vårtecken

Jag är faktiskt så gammal, att jag var med på den tiden när man fick lära sig skriva med bläckpenna, som doppades i en liten glasflaska med bläck. Man började givetvis med blyertspenna, men sen var det dags för den där bläckpennan. Det var en konst att få lagom mycket bläck på stiftet, så att det inte blev en plump på pappret.

pennaMen så en dag fick jag en reservoarpenna av pappa och jag har för mig att det var en Parker. Det var inte så många som hade en så fin penna och jag var väldigt stolt över den.

Jag hade faktiskt inte en aning om att den här typen av pennor fortfarande finns kvar. I min enfald trodde jag att kulspetspennor helt tagit över, men när jag tänker efter så borde jag begripa, att alla viktiga dokument världen över givetvis måste signeras med en ”riktig” penna.

IMAG0045Min älsklingspenna från den tiden jag jobbade på Payex har jag fortfarande kvar. Det är en helt vanlig kulspetspenna, en Ballograf och nåde den som försökte låna den utan tillstånd. För säkerhets skull satte jag en lapp runt den med min signatur ILE och lappen sitter ännu kvar. Stiftet är givetvis bytt ett antal gånger, för det är ju cirka 25 år sedan jag fick den, men på den tiden hände det att det gick ut ett ”all-anrop” i företaget. ”Vem har ILE-pennan?”

Jag måste rapportera ett vårtecken också. Igår eftermiddag, när vi hade stängt och räknat kassan på Kupan, var det för första gången i år ännu ljust. Innan jag hunnit hem hade det väl börjat skymma en aning, men det var i alla fall inte mörkt. Det var soligt och fint hela dagen och det gjorde väl sitt till, men ändå….

Och solen lyser i dag också!

Odvalds levererar

Det är en grå och mulen söndag och det blåser som attan. Det upptäckte jag när jag tog en kort promenad på förmiddagen. Det kändes som om jag behövde lite frisk luft efter gårdagens intensiva daterande och så glömde jag att köpa grädde igår när Eva och jag var och handlade. Det blev bara en vända Konsum tur och retur, för blåsten fick mina tårar att rinna så hemskt, som alltid när jag är ute i blåst, för att inte tala om näsan.

För att tala om näsan ja! Jag har fått en väldigt irriterande kärringsnuva och den snuvan bryter ut när jag äter och när jag är ute i kyla och blåst. Jag konsulterade en läkare och fick ett recept på Atrovent, som skulle vara ofarligt och inte vanebildande. På apoteket är de inte helt överens med läkaren och de uppmanade mig att bara använda sprayen när det är absolut nödvändigt. Jag sprayar inte speciellt ofta, för jag har märkt att jag lätt snyter blod dagen efter jag gjort det, så apotekaren har kanske rätt i sina varningar.

Odvalds levererar var rubriken och när jag gick iväg i dag fick jag se de här nyuppkomna vinternarrarna, eller vintergäck som man säger på svenska. Det är otroligt så fort det går, men vi har haft milt i flera dagar nu. Fast nu ska det visst bli kallt igen, så det är väl bäst att inte ropa hej.

Årets första vinternarrar

I eftermiddag har jag lite pyssel i köket, för fram mot kvällen kommer Krister och Thomas på besök. Efterrätten är klar, men det ska till en varmrätt också…..

Trevlig söndag!

Kalldassar och flyghistoria

Det är mulet i dag och det har regnat en hel del i natt. Det syntes om inte annat så på den dagens GA, som ser ut att ha varit ordentligt blöt. Dessutom så har i stort sett alla snö försvunnit. Det är bara lite rester kvar av de största högarna.

Eva tittade in på förmiddagen och när vi suttit och pratat en stund, åkte vi på Konsum och handlade. När vi gick ut till bilen fick jag se, att bland nedfallna skal och frön från fågelmataren hos grannen, tittar snödropparna upp.

Snödroppar heter Kalldassar på gutamål, det fick jag lära mig hos Bosse Lidén. Själv hade jag aldrig hört det ordet, men det är säkert rätt. Möjligen kan det vara så att uttrycket kommer från Fårö.

Till något helt annat:

Lena i Wales har ett intressant inlägg i dag, som handlar om Malagas Flygmuseum och det fick mig helt osökt att tänka på hur spännande jag tyckte det var att få flyga när jag var barn.

Första året jag gick på läroverket i Visby var jag inackorderad och det hände att jag och en kompis cyklade ut till Visby flygplats och satte oss där i caféet och tittade på flygen som kom och gick och försökte se ut som om vi också skulle ut och resa.

Mamma var från Stockholm, så vi var där ibland och hälsade på släkten och oftast åkte vi båt, men ibland lyxade vi till det och flög till Bromma. Det var stort! I avgångshallen fanns en automat, där man kunde köpa en extra livförsäkring, som gällde bara för den speciella resan. Jag kommer ihåg en gång när  mamma köpte en sån där försäkring och det gjorde mig lite orolig. Var vi verkligen så illa ute? Spännande var det i alla fall.

Trevlig lördag!

Man sorterar och sorterar

Det har varit lite grått i dag, men milt och snöhögarna blir  mindre och mindre.  På förmiddagen fredagsstädade jag, trots att det bara är torsdag, men jag hade fått hem dammsugarpåsar, så jag kände att det absolut var dags att jag dammråttor. Nu när jag fått i den nya påsen förstår jag att jag nog borde ha bytt för länge sedan. Dammsugaren blev otroligt pigg, så pass att jag var tvungen att dra ner lite på effekten och dessutom fick jag ont i ryggen av att slåss med den.

I mitt förråd inne i lägenheten har jag kassar för förpackningar, burkar och plast och dessutom har jag en kartong där. I den kartongen samlar jag allt sådant som man inte kan lämna i vårt soprum; glödlampor, batterier, färgpatroner, trasigt porslin, elektronik mm mm och när kartongen är full, tar jag fram den och sorterar upp allt, så det är lätt att köra runt på återvinningen och göra sig av med grejorna på rätt stationer.

Nu har kartongen varit full ett bra tag, så i dag efter lunch tog jag en vända till återvinningen och gjorde mig av med bråten och när jag ändå var ute och for tog jag en vända in på Konsum och där fick jag se att de hade semlor och dem kunde jag ju inte motstå. Nu blir det hetvägg till kvällsmat!

Det är faktiskt första gången i år som jag köper semlor.
En liten bellis trotsar vintervädret.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan tänker jag sätta mig och se ett par avsnitt av Sorjonen på Netflix. När jag har sett färdigt den här säsongens avsnitt ska jag ta en Netflixpaus och ägna mig åt utbudet på SVTPlay ett tag. Där finns väldigt mycket som jag   inte har sett, eller vi se igen.

Trevlig torsdag!

Hur gick det…..

…igår då?  Eva var här en stund på förmiddagen i dag och satt och pratade ett tag. Bland annat talade hon om att hon hade två karlar därhemma som fått storsnäuu och det vet ju alla hur det är när en karl blir förkyld. Och när det gällde gårdagen rapporterade hon, att om hon varit snabb hade hon säkert hunnit sadla Mr Faraway den lilla stund på förmiddagen som solen visade sig, så det finns hopp för år 2019 och det känns ju skönt att veta.

När hon gått städade jag av i köket och skurade köksgolvet och sen var det dags för lunch. Jag stekte pannbiff till gårdagens middag och hade rester kvar tills i dag, så matlagningen var fort avklarad.

I dag är det en riktigt härlig vinterdag och efter lunch gick jag ut på en promenad. Jag gillar ju inte halkan, men man får dra ner på takten och tänka sig för hur man sätter fötterna.

Sol,  -2º, ett tunt täcke nysnö och nästan vindstilla; det kan knappast bli bättre. När jag gick stigen genom Valleskogen ner mot Djurgårdslundsvägen, fick jag underhållning i form av trumsolon. Det var flera hackspettar som ville göra sig hörda. Om det nu inte var samma fågel som flyttade sig mellan träden förstås?

I ett av träden längs ån satt det en duva och ho-ho-ade. Nog är det härliga vårtecken när fåglarna börjar göra sig påminda, även om det givetvis ännu är mycket vinter kvar.

Warfsholms bageri hade öppet.
Uteserveringen är inget vårtecken precis, för stolar och bord  har stått ute hela vintern.
Hemma igen

Den här promenaden tar ungefär en timme om det inte blir för många prat- eller fotopauser, men i dag tog det lite längre tid eftersom det var så halt.

Trevlig lördag!

Glöm mig – Skynda att älska

Det var kallt i morse, nästan -6º och det har varit mulet i stort sett hela dagen. Nu far det någon slags nederbörd i luften och temperaturen ligger runt nollan.

Igår läste jag färdigt Alex Schulmans bok om sin alkoholiserade mamma Lisette. Det är en bok som berörde mig mycket. De tidigaste minnesbilderna i  boken är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.

Men sedan förändras mamman. Hon stänger in sig i sovrummet, ligger till sängs och dricker i dagar, blir krävande och elak. Pappa Allan ser till att barnen är tysta, så att mamma får sova. ”Mamma är så sjuk, ni måste vara tysta.” Får hon inte lugn och ro kommer hon utrusande och gapar och skriker. Säger Alex något som hon inte gillar, straffar hon honom med att göra honom osynligt. Hon ser honom inte och hon svarar inte på tilltal. Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Alex panikångest och han inser att 30 års tystnad måste brytas.

Genom 250 sidor kämpar Alex sig igeom det han har gemensamt med många barn till alkoholister, att försöka förstå hur en förälder kan välja alkoholen framför en själv och kanske också framför sig själva. Lisette Schulman gick till  slut med på att läggas in på ett behandlingshem och blev nykter, men förgäves väntade Alex på en ursäkt, ett tecken på att hans mamma var medveten om vad hon utsatt honom och hans bröder för. Ett förlåt, som han aldrig fick höra.

I dag laddade jag hem Skynda att älska, där Alex Schulman skriver om sin pappa och det är en helt annan bok. Så kärleksfull och så ömsint och med många anekdoter från den store tv-producentens liv.

Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste beskrivningen av hur det gick när familjen fick den första ordbehandlaren och Allan skulle försöka använda den i stället för sin gamla Facit skrivmaskin. Han hamrade på tangentbordet till den stackars ordbehandlaren, så att tangenterna lossnade och det flög bokstäver över hela rummet och han svor och förbannade. Det slutade med att han återgick till sin Facit.

Jag har hunnit med halva boken; det har gått fem år sedan Allan Schulman dog och för första gången sedan han dog har Alex besökt sommartorpet, där de tillbringade alla sommarlov, men  han har inte kunnat förmå sig att gå in i faderns rum. Han har stått på tröskeln, men inte kunnat gå över den. Efter ett par dagar åker han därifrån och kontaktar då en terapeut. Det ska bli spännande att se vad terapeuten Leo drar för slutsatser.

Uppdatering kl 17.00: Nu har jag läst ut Skynda att älska också och Leo gjorde nog ett bra jobb med tanke på slutraderna i  den. ♥

 

I dag för 11 år sedan

                                                                                 

Måndagen den 21 januari 2008,  mycket växlande väder med risk för en skur då och då, ca 5º varmt.

Det är väl att vara optimist i överkant om man kallar den här tappra lilla vintergäcken, som jag hittade i trädgården idag, för ett vårtecken. 

Men även om det nog kommer både kyla och snö innan det går att prata om vår, så ger den hopp om livet.

Trevlig måndag!