Nu är den slut….

…serien baserad på Elena Ferrantes bok nr två i Neapelkvartetten, Hennes ny namn. Jag såg de två sista avsnitten igår eftermiddag. Nu hoppas jag givetvis att man kommer att fortsätta filmatiseringen med bok nr 3 och i väntan på det, ska jag läsa den en gång till:

Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.

I dag då? Det regnar och regnar, så jag lär hålla mig inomhus. Tvättmaskinen har varit duktig och klarat av en omgång tvätt, som jag ska gå och hänga upp nu och sedan har jag funderingar på att baka lite. Jag hade tänkt göra schackrutor och blev stärkt i mina funderingar när jag kom in på Znogges blogg, för vad hade hon bakat och lagt ut en bild på? Jo schackrutor!

Dagens ordspråk:
Den som tala illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro.

Direkt till återvinningen

Igår var det dags för två nya avsnitt av Hennes nya namn, filmatiseringen av Elena Ferrantes bok med samma namn. Del fem handlade om vistelsen på Ischia där vänskapen mellan Lila och Elena knakar i fogarna när Lila inleder ett förhållande med Elenas stora kärlek Nino Sarratore. När de sedan kommer tillbaka till Neapel börjar Elena plugga igen och tappar kontakten med Lila. Nu är planen att hon ska söka till ett universitet i Pisa.

En dag när hon går och flanerar i Neapel kommer hon av en slump till gatan där skoaffären ligger och går dit för att prata med Lila och upptäcker att även Nino är där och Lila talar om att hon är gravid med honom och att hon ska lämna Stefano.Innan jag gick till sängs gjorde jag färdig ramen på pusslet och upptäckte att det saknas tre bitar. Jag letade och letade och klockan blev över tolv innan jag kom i säng. I dag har jag plockat ner alla bitar, inte en och en, men väldigt noggrant i alla fall, i asken och de där kantbitarna finns inte. Jag blev verkligen besviken, så nu hamnar pusslet i återvinningen och det är kanske lika bra, för jag fick rätt ont i ryggen av pusslandet.

I dag är det mulet, men än så länge uppehållsväder och då och då kan man ana att det finns en sol däruppe någonstans. Carina ringde igår och frågade om jag ville gå med på Hamnkaféet och äta kroppkakor i dag och det ville jag först inte, men så ångrade jag mig.  Varför skulle jag inte det? Jag blir lite deppig när det är så här grått och trist och då känns det mesta tungt och motigt, men det blir ju inte roligare för att jag sitter inne och trycker, så nu är det utflykt till hamnen på gång. Det ska bli spännande att få smaka på Hamnkaféets kroppkakor, för de är rätt berömda.

Dagens ordspråk:
Man ska mena allt man säger, men man behöver inte säga allt man menar.

 

Skvättiväg – HBO

Det verkar vara varannandagsväder, för efter den soliga och fina tisdagen är det en regnig onsdag och det är mörkt och kulet.

Kameuforbia – Skvättiväg

Den här blomman  kallas alltså för Skvättiväg och det gör den för att den skvätter iväg sina frön för att föröka sig. Jag fick den av en av grannarna när de var här på julkalas och den har redan producerat flera frön. Man kan nästan se på jorden i krukan att det ligger små frön där. Jag har läst mig till att den sedan tappar de nedre bladen och får en stam med bladkronan högst upp. Det ska bli spännande att se om jag lyckas hålla den vid liv.

avdelare42

Igår vad det dags för två nya avsnitt av Hennes nya namn. HBO släpper nya avsnitt på tisdagarna och de beskriver handlingen i  Hennes nya namn så här:

Under en semester i Ischia återförenas de två tonårstjejerna med sin gamla barndomsvän Nino Sarratore, som nu studerar på universitet. Det oväntade mötet förändrar deras relation för alltid och gör att deras liv tar riktning in i två olika världar. Lila blir en skicklig försäljningsassistent i en elegant skoaffär i centrala Neapel som ägs av den mäktiga familjen Solara. Elena fortsätter med sina studier och förbereder sig på att lämna staden för studera vidare på universitetet i Pisa.

Jag är som vanligt mest imponerad av skildringarna från Neapel, det är otroligt skickligt gjort och ett riktigt tidsdokument.

Tisdagskvällen avslutade jag med en film, regisserad av Lasse Hallström – Dear John – hette den. En liten söt bagatell att fördriva ett par timmar med innan det var dags att gå till sängs.

Dagens ordspråk:
Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja.

Hennes nya namn

Solen lyser i dag också, men det är blåsigt som vanligt. Jag ska strax ge mig iväg ut på bygden och se om jag kan få justeringsmännen att godkänna protokollen jag skrivit.

Jag gjorde ju en lasagne igår och jag gjorde en stor form, så då passade jag på att bjuda Carina och Bosse på kvällsmat och då hade de med sig den här vackra tulpanbuketten.

Igår var det premiär på HBO av den andra delen av filmatiseringen av Elena Ferrantes Neapelkvartett och den hämtar sitt innehåll från boken Hennes nya namn. Jag har just läst boken (för andra gången), för jag hade glömt hur det gick efter det dramatiska slutet på Lila och Stefanos bröllop.

Jag såg två avsnitt på raken och det är en fantastisk serie. Speciellt en scen i slutet av andra avsnittet där Elena strosar runt i kvarteret i Neapel och betraktar folklivet är imponerande vackert fotograferad. Alltså, jag är ingen filmrecensent så jag vet inte riktigt hur man ska uttrycka sig, men jag såg den här scenen om och om igen och när jag stängt av tv:n och skulle gå och lägga mig, loggade jag in på HBO på datorn och såg den en gång till och då tog jag skärmdumpar av några av de vackra ansiktena också. De är som skulpturer! Vilken känsla man förmedlar; alla gråtande och skrikande barn, mamman  som halvt vansinnig av ilska rusar efter sitt barn och hotar att krossa alla ben han har i kroppen, kvinnor som skvallrar, grälar eller skrattar, män som gestikulerar och handlare som ropar ut sina varor…..

Detta bildspel kräver JavaScript.


När hon betraktar folklivet inser Elena, att det är det här livet Lila vill undvika. Hon kan inte finna sig i att bli slagen och våldtagen av sin man och hon vill inte ha barn, för i och med en graviditet är kvinnan fast i slitet, armodet och eländet. Lila är en fri själ och låter sig inte underkastas. Stefano kan slå henne så mycket han vill, hon lär inte ge sig…

Det blir nog ett par avsnitt i dag också!

Dagens ordspråk:
Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem.

Nu får jag…

…väcka liv i mitt vilande HBO-abonnemang snart, för den 10 februari släpps fortsättningen av Elena Ferrantes historia om Elena och Lila.

De nya avsnitten hämtar handlingen från den bok som i svensk översättningen har titeln ”Hennes nya namn” och den håller jag just på och läser (för andra gången). Jag var ju tvungen att friska upp minnet om vad som hände efter Lila och Stefanos bröllop, som slutade så olyckligt. Jag jag ser verkligen fram mot de nya avsnitten.

I dag är det en solig och fin dag och inte så hemskt blåsigt, så jag ska ta mig en promenad, åtminstone Konsum tur och retur. Det är lite som behöver fyllas på. Jag är inte så vacker precis med mitt plåster, men jag tror att de släpper in mig i alla fall.

Ännu ett vårtecken! Några sekunders morgonsol in genom köksföstret som vetter åt öster. Det är härligt med reflexer!

Jag sov gott i natt också, men vaknade vid två-tiden av att jag frös, men det var ju lätt avhjälpt. Jag låg en stund och funderade på om jag möjligen hade feber, men så somnade jag ifrån alltihop och vaknade pigg och nyter när mobilen pep.

Dagens ordspråk:
Lögnen kräver ett gott minne.

Trevlig torsdag!

Det blåser friska vindar….

…men jag har trots det varit ute en vända till fots. Jag tog vägen genom skogen och till Konsum tur och retur i rask takt, men när jag kom runt hörnet vid Konsum höll jag på att flyga iväg. Det var attans vad vinden tog i.

Igår eftermiddag satte jag mig och läste fortsättningen om Elena och Lila.

Efter det dramatiska slutet på bröllopet åker Stefano och Lila på bröllopsresa till Amalfi och redan i bilen på väg dit är ett präktigt gräl igång, som slutar med att Stefano ger henne en örfil och på bröllopsnatten får hon genomlida en regelrätt våldtäkt.

När de återvänder hem från Amalfi kommer Lila insvept i en sjal som döljer ett blått öga, en sprucken läpp och armar fulla av blåmärken. Stefano har försökt kuva henne, men han har lyckats dåligt, för hon var fortfarande lika stursk.

De ordnar en fest för vännerna när de varit hemma ett tag, men  Elena är inte medbjuden. ”Varför?” frågar hon sig gång på gång, men hon får förklaringen när hon träffar Lila. ”Jag ville inte att du skulle se mig så här”, säger hon och sakta växer sig deras vänskap allt starkare igen. Så stark att Elena får ett rum i den fina lägenheten där Stefano och Lila bor och där får hon sitta och plugga i lugn och ro. Och nu får hon läslusten tillbaka efter att ha skolkat från skolan under en lång tid.

Jag måste nog läsa några kapitel i dag också!

Dagens ordspråk:
Med en bra början är halva jobbet gjort.

Helgmillum

Här levs det i sus och dus så här i helgmillum, för igår var Eva o Claudio och jag vid Lera i Endre och hälsade på Åkes syster Barbro och hennes familj och i dag ska jag på julkalas hos en granne.

Tomtarna på Lera hade intagit sekretären precis som de alltid gör till jul.

När jag kom hem hamnade jag framför tv:n och såg bland annat första avsnittet av Stjärnorna på slottet, som startade med den före detta grovt kriminelle skådespelaren Dragomir Mrsic. Den mannen hade en hel del att berätta om och de övriga deltagarna förfärades över allt han varit med om.

Just nu går filmatiseringen av Elena Ferrantes första bok i Neapelkvartetten, Min fantastiska väninna på SVT. Jag har sett den förut på HBO, men ser den igen och om du missat de första avsnitten finns de på SVTPlay. I kväll går det tredje avsnittet på SVT2. Det är en fantastiska historia som berättas, så missa den inte!

Lila och Elena växer upp under efterkrigstiden i ett Neapel där fattigdom och våld starkt präglar både invånarna och staden. När de två unga flickorna möts är Lila den naturliga ledaren, våghalsig och hård, medan Elena är tillbakadragen, försiktig och tänkande. Livet kommer att skilja de två åt, men de ska aldrig glömma varandra.

Elena Greco och Lila Cerullo

Det är ljust i dag och även om SMHI har spått regn som är det än så länge uppehållsväder och lite blåsigt och det mesta av snön som kom i fredags är borta.

Dagens ordspråk:
En garanti är ett löfte om reparation av de delar som inte kan gå sönder.

Ha en skön söndag!

 

Nu är det vardag igen

Igår kväll såg jag det åttonde och sista avsnittet av My brilliant friend, filmatiseringen av Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna. Det är HBO som gjort tv-serien och den är helt fantastiskt bra. En andra säsong är planerad och den bygger på boken Hennes andra namn, som är nummer två i Neapelkvartetten. När den kommer får man återuppliva kontot hos NBO, för nu har jag stängt ner abonnemanget igen.

Serien har fått många lovord:

Böckerna av Ferrante är fantastisk tv
Ferranteserien bränner hål i tv-rutan med sin intevsitet
Tidlös italiensk känsla i HBO:s mäktiga ”My brilliant friend”

Vilka ansikten! Lila och Lénu trollbinder igen

Se så fin min Hakuro Nishiki är nu

Nu är det snart dags för mig att gå till Sicklingsparken och se om det blir någon kubb i dag eller inte. Det har regnat då och då under förmiddagen, så det är ganska blött ute.

På förmiddagen har jag planterat om några krukväxter. Jag hade en påskgrupp med en murgröna och en kalanchoe, så där fick jag två krukor och så delade jag en flamingo. Vi fick den av Bosse och Carina när vi flyttat hit och den har jag lyckats hålla liv i. Den växer bara så hemskt, så de sista somrarna har jag delat den för att få mindre plantor. Vi har inte så djupa fönsternischer så att man kan ha hur stora växter som helst på fönsterbrädorna.

Ha en fin fortsättning på dagen!