Besserwisser Ingrid…

…kan ju inte hålla tyst, utan måste få påpeka ett faktafel i dagens avsnitt av McLeods döttrar. Tess har skaffat en kossa som heter Madonna och Madonna blir sjuk, hon har fått trumsjuka. Meg ger henne någon typ av medicin, osäkert vilken och Tess går sedan runt med Madonna en hel natt för att försöka få henne att fisa, men det är ju rapa hon ska.

Madonna ska rapa – inte fisa

Kor som fick trumsjuka var vi ute för många gånger på sommaren när de kom ut på för saftigt bete. Då kan det bildas metangas i våmmen och om det blir för mycket skum kan gasen inte rapas upp och ju mer gas det bildas, ju mer sväller våmmen. Den gasen har bara en väg ut och det är genom strupen. Åke fyllde en flaska med olja, som han tvingade kon att dricka, för att få skummet att lägga sig och så ställde henne högt med frambenen för att försöka få fri väg ut för gasen.

trokarIbland räckte det, men gick det inte på annat sätt fick han ta till  en sån där trokar, som Claire använde för att rädda Madonna. Den låg i ständig beredskap i verktygslådan i köket. En gång hittade vi en ko död ute på åkern och hon hade dött av trumsjuka. Kossan Anna, som jag tyckte så mycket om.

Vilka minnen man får….. Nu kommer jag nog att drömma om kor i natt. I nättres, som man säger på gotländska, drömde jag om väldigt konstiga fakturor på SPF:s årsavgift. Det var inte en siffra rätt!

Fusk, fusk!

Det har varit en rätt solig lördag och jag har gått runt en vända med dammtrasan och snabeldraken har gjort sitt, men det var fuskstädning, för jag tog inte ut mattorna, så det blev ingen avtorkning av golven. Det får bli skärpning till nästa vecka.
Eva tittade in en stund på förmiddagen och vi satt vid köksbordet och pratade ett tag och när hon gått dammsög jag färdigt och sedan var det dags för lunch.

avdelare42

I dag har Hildur namnsdag och jag känner inte någon i dag levande person med det namnet, men jag minns kusin Görans mormor, som hette Hildur Jansson. Nu är det nog ett rätt ovanligt namn och år 2014 fanns det enligt Wikipedia 611 kvinnor som bar namnet som tilltalsnamn.

Januari 2013 skrev jag om en tant på T: Vi lekte mycket på julen när jag var barn och inte bara på julen utan på andra kalas också när släkten samlades. Det var inte bara barnen som lekte, utan de vuxna var också med och de verkade ha minst lika roligt som vi barn hade. Vi Snottrade, lekte Packa pappas kappsäck, Ett skepp kommer lastat, Charader och spelade Filipin och en massa andra lekar.

En gång skulle min lillasyster välja ut namnet på en person och så skulle vi fråga henne och försöka komma på vem personen var. Ledordet var: En tant på T. Vi frågade och frågade, men kunde inte komma på vem hon tänkt på. Frågorna gick laget runt både en och två gånger och till slut fick vi ge upp.

– Vem är det? Vad är det för tant på T?
– Tant Hildur, blev svaret.

Säg det kvickt, då blir det tant Tildur!

 

Den där tanten på T, som ju egentligen var en tant på H gick bort 1979 efter ett långt och strävsamt liv. Fotot har jag lånat från kusin Görans släktforskning. Göran har många gamla fina bilder från Klintehamn.

Nu ska jag gå ut på en promenad medan det ännu är lite sol kvar och jag tror att jag väljer skogen så att jag får skydd från vinden.

Dagens ordspråk:
Att anställa någon är ett mycket fastare engagemang än att ingå äktenskap.

Grannlages dag

Det är en riktigt solig och fin lördag, i alla fall så länge man sitter inne och tittar ut, för det blåser hemskt och är bara ett par grader varmt, men jag gick trots allt ut en vända på förmiddagen, för jag kände att jag var i akut behov av frisk luft. Jag kan ju alltid gå i skogen, för då stör inte blåsten så mycket och där var det var faktiskt riktigt skönt!

I Allnakku står det att det är Grannlages dag i dag:
En bra dag att bjuda in alla dem som bor närmast, hela grannlage, på kaffe och kakor eller vad de nu föredrar.

Jag gick händelserna i förväg och hade grannlage, eller i alla fall delar av dem, här igår kväll. Det blev några trevliga timmar tycker i alla fall jag och jag tror att mina gäster tyckte likadant, för klockan närmade sig midnatt innan de bröt upp.

Och så har Rut namnsdag och Rutor har jag flera stycken i bekantskapskretsen och min svärmor hette också det. 2010 skrev jag ett inlägg om henne och om du vill läsa det hittar du det HÄR.

Dagens ordspråk:
Den som bara letar efter fel finner inget annat.

Din klara sol…

När jag var barn började varje skoldag med en morgonbön, där fröken förutom bönen spelade orgel och vi sjöng en psalm och Din klara sol.. var en av mina favoriter och texten kan jag fortfarande utantill. Jag sjunger den ofta för mig själv när det är en så vacker morgon som i dag.

Din klara sol går åter upp,
Jag tackar dig min Gud,
för kraft och mod och nyfött hopp,
jag höjer glädjens ljud.

Det där med att lära sig psalmverser utantill var ett slit och ständigt fick vi nya att lära oss och dagen efter fick man ställa sig upp bredvid bänken och läsa upp dem. En pina för många och också för mig, men i dag är jag ändå glad över att de ännu sitter kvar i hjärnbarken någonstans och så här i efterhand inser jag att det säkert var nyttigt, men tänk så mycket det finns i huvudet ändå. Jag kan långa ramsor med tyska substantiv i maskulinum som jag i dag inte har en aning om varför jag lärde mig. Det borde gå att deleta en del hjärndata, så att man kunde få plats för lite nytt, för när- och arbetsminnet sviker ibland.

Dagens sol är så klar att jag ser att jag behöver putsa av vardagsrumsfönstret igen. All blåst och det evinnerliga regnandet har gjort att de är allt annat än rena, så det ska jag börjar med så fort solen slutat lysa rakt på dem. Sedan ska jag putsa kopparbunkarna som hänger på köksväggen, för äntligen har Konsum fått hem både silver- och kopparputsmedel och så tänker jag skriva julkorten, så att jag kan få skicka iväg dem. Jag köpte både kort och frimärken igår när jag var på Konsum och nu ligger de på köksbordet och blänger på mig så att jag inte ska glömma bort dem.

Dagens ordspråk:
Den som trampar på räfsan får slag av skaftet.

Ett nödvändigt julgodis

För oss är Fudge någonting som verkligen hör julen till och utan det blir det ingen jul.

Första gången jag åt det var när jag låg på BB och hade fått Eva. Svärmor hade kokat fudge och när Åke kom och hälsade på mig hade han en ask med sig. Hon hade inte kokat den tillräckligt länge, så den var lite kladdig, men det följde med en liten silvergaffel att äta med. Åh, så gott det var! Jag hade nästan aldrig ätit något godare och innehållet i asken försvann snabbt.

Ett par dagar efter kom barnsköterskan in och spände ögonen i mig och undrade vad jag ätit för nånting? Eva hade blivit alldeles rödprickig! Jag erkände och grät en skvätt och sen passade jag mig för fudge så länge jag ammade.

Här kommer receptet

Ingredienser: 3 dl socker, 3 msk smör, 2 dl grädde, 1 msk vanilj, 3 msk kakao

Ingredienserna blandas i en vid* tjockbottnad gryta eller stekpanna och får koka tills smeten hårdnar när man lägger en liten kula av den i kallt vatten.

50 gr sötmandel hackas och tillsättes innan smeten hälles upp på en smord plåt.
Sedan skärs den i bitar innan den stelnat helt.

*Enligt Krister är det viktigt att pannan är vid och att smeten får koka livligt annars blir det bara som en vanlig chokladkola, den ska sockra sig och bli lite spröd.

När jag hade hällt upp den färdiga smeten skulle den ju svalna så att den gick att skära i bitar och då brukade jag ställa ut plåten i källaren och dit kunde det bli förunderligt många besök och besökarna brukade medföra kniv. 😉 Det gick ju inte att smyga med vad man gjort heller, för den härliga doften av kakao och vanilj spred sig i hela huset.

Ett år, medan jag ännu jobbade, kokade jag en plåt fudge en kväll och ställde som vanligt ut den i källaren och blev mäkta förvånad när jag kom hem dagen efter och fick se att plåten ännu var orörd, trots att den hade stått där ett helt dygn och ännu mera förvånad blev jag när den var orörd nästa kväll också! Till slut frågade jag barnen om de tröttnat på fudge och inte ville ha det längre och då kröp sanningen fram. De gjorden en ny plåt varje dag!

Dagens ordspråk:
Man får inte säga vad man vill, men man får tänka det.

Decemberbarn nr 2

Möten hit och möten dit gjorde att jag inte lyckades samla ihop mig så mycket igår att det blev något blogginlägg. Jag ska inte skylla på tiden, utan det var koncentrationen som brast. Nu återstår lite skrivarbete här vid datorn med protokoll, julbrev och annat.

I dag har decemberbarn nr 2 årsdag, för två år och två dagar efter Eva kom en liten gosse som döptes till Bo, men alltid kallats för Bosse.

Grattis på årsdagen Bosse!

Det trista gråvädret är tillbaka, så idag tror jag att jag ska dra igång med julbaket.

Dagens ordspråk:
Människan lever inte av ord allen, trots att det ibland händer att hon får äta upp vad som sagts.

Glad måndag 2 december – Decemberbarn nr 1

Bloggvännen Carita tycker att vi ska förgylla måndagarna med en bild och då väljer jag en som i alla fall gör mig glad. I december fyller alla våra tre barn år och ”fylleriet” startar i dag med Eva. Här på bilden är hon inte många månader gammal och jag kan inte fatta hur åren kan ha gått så fort.

Grattis på årsdagen Eva!

se01avdelare42Glad är jag också över vädret som är lika fint i dag som de senaste dagarna med en blå molnfri himmel och ett strålande solsken. När jag har morgonpysslat färdigt ska jag gå ut på en promenad, för det gäller att passa på minsann.

Dagens ordspråk:
Bättre ett dåligt minne än dåliga minnen.