Bilder i ett fotoalbum

Ordodlaren Märtha har ett trevligt inlägg med en utmaning: Uppgiften är att välja ut ett gammalt fotoalbum och plockar ur ca 10 bilder och berättar deras historia. Jag gör ett försök och i albumet jag valde finns det foton från 1983 till 1990. Det börjar med ett 70-årsfirande och slutar med ett 50-årsfirande.

1983 fyllde mamma 70 år och då träffades vi alla hos Kerstin i Stockholm. Här sitter vi uppradade: Kerstin, jag, mamma och Barbro.
Ett par år senare var det en annan samling – Farbror Knut hade gått bort och här är vi på minnesstunden på Klinte Hotel.
Krister tog studenten
Och Bosse gick högvakten och pappa Åke gav sig iväg till Stockholm för att se på begivenheten. Mamma Ingrid fick vara hemma hos korna.
1989 föddes Gaetono och jag åkte till Sicilien när han var några veckor gammal och då passade Eva på att ordnade med dop. (Då fick morfar Åke vara hemma hos korna)
Madeira 1989 – Efter en stormig natt hade ett träd fallit över vägen och Åke var givetvis med och hjälpte till så att bussen skulle kunna ta sig fram.
Januari 1990 var syster Barbro och hälsade på
I maj samma år kom Eva  hem och visade upp det första barnbarnet för morfar
Vi var på Strandpensionatet och firade Mors dag
Och i september åkte vi till Mallorca och firade min 50-årsdag

Det var riktigt roligt det här, om än lite pyssligt. Jag har ingen riktig ordning på mina foton, så jag måste dubbelkolla i 10-årskalendrarna för att kunna klura ut någorlunda rätt datum.

 

Fem en fredag v 48: Ett hem

Jag vaknade tidigt i morse, för Åke snarkade så hemskt, men när jag försökte väcka honom upptäckte jag givetvis att han inte fanns där bredvid mig. Undrar vem det kan ha varit som förde sånt oväsen? Jag somnade i alla fall om och snoozade när mobilen påstod att det var dags att stiga upp och fortsatte lugnt att sova en timme till.

Nu ska jag passa på och gå ut på en förmiddagspromenad, för det är SOL i dag och det blåser inte så farligt. Igår regnade det mest hela dagen, så då höll jag mig inomhus, förutom en sväng med bilen tur och retur Konsum, men först mina svar på elisamatildas fredagsfrågor.

1. Vad är nytt i ditt hem?

Det måste vara tv:n som bara är ett par år gammal

2. Vad är äldst i ditt hem?

Det kan vara det här skåpet som är äldst

När jag kom till Stenstugu stod det ute i en källare och såg ganska bedrövligt ut. Jag frågade om jag kunde få det och lämnade det sedan till en målare. Det är många år sedan, så jag har hunnit måla om det själv en gång och skåpet använder jag i dag som linneskåp.

3. Vad skulle behöva bytas ut?
Badrummet skulle behöva renoveras och golvet i kök, hall och sovrum behöver bytas.

4. Vad fattas som egentligen ”ska” finnas i ett hem?
Jag tycker väl inte att det fattas just någonting, utom möjligen en karl.🤓

5. Vad önskar du fanns i ditt hem?
Ett badkar – samtidigt vet jag att jag är i den åldern då det kan vara nog så knepigt att ta sig ur och i ett sådant – så det är nog bra som det är.

Dagens ordspråk:
En snigel som kryper hinner fortare fram än en hare som sitter.

Trevlig fredag!

24 november

I dag är det en månad kvar till julafton och den här dagen fyllde min svärfar Adolf år.  Samma dag som han fyllde femtio, 24 november 1944, gick passagerarfärjan Hansa under med man och allt och 86 personer fick sätta livet till. Det blev en mycket annorlunda femtioårsdag. Genom åren har mycket annat negativ hänt just den här dagen, så jag känner att det nog är bästa att ligga lite lågt i dag.

Gårdagens vackra solsken har bytts ut mot gråväder och regn, så det var tur att jag tog mig en Klintevända igår efter lunch, för i dag håller jag mig inomhus. Jag hade tänkt baka i eftermiddag, men vet inte om jag ska våga mig på att göra det en sån otursdag? Fast i och för sig har jag ju något att skylla på då, om kakorna inte blir goda.

Två amaryllisar och två julstjärnor köpte jag igår på Suderviljan.
Femtungorna hänger ännu med

När jag kom hem fortsatte jag mitt adventspyntande och hämtade in jullådan från förrådet och plockade fram adventsstjärnan och ljusstakarna. Nu är de på plats, men tänds inte förrän på lördag kväll, precis som utebelysningen.

Dagens ordspråk:
Man ska sluta leken, när den är som bäst.

Ha en trevlig tisdag!

Dumt gjort

Jag satt och bläddrade bland gamla foton igår kväll innan jag gick till sängs och hittade det här kortet av syskonen Levander: Natalie, Harry, Åke och Barbro. Det finns ett från samma tillfälle där barnen också är med, så därför tror jag mig veta att fotot är från sommaren 1975 och att det är svåger Bengt som var fotografen.

Det känns vemodigt att de nu är borta alla fyra.

Det var dumt gjort, att sätta sig så sent på kvällen och titta på gamla foton i stället för att gå och lägga sig och det var inte lätt att koppla av och somna sedan. Det är så många tankar som snurrar i huvudet ändå nu; pandemin, alla barn som fyller år, advent och så allt som hör julen till. Det räcker mer än väl.

Solen skiner efter en regnig och ruskig lördag, men det blåser ännu en hel del. Jag har varit ute och kollat hålet vid planket och där är uppenbarligen trafik ut och in. Jag la dit ett par stenar igår och de är flyttade på. Det får bli ett samtal till Anticimex i morgon. Trots blåsten var det rätt behagligt ute, så nu tror jag att jag ska ta och passa på och sätta upp utebelysningen.

Ha en skön söndag!

Det räckte med en Ingrid

Igår kväll tipsade Kraka mig om att det finns en serie på SvtPlay som heter I vår Herres hage och efter några avsnitt av Velvet Colleccion såg jag det första avsnittet och det var verkligen ren nostalgi.

Serien är en nyinspelning av en populär 1970-talsserie om en ung veterinärs liv i Yorkshire och när serien startar är året 1937.  Jag antar att jag såg den då på 70-talet, men jag har inget större minne av den.

I gårdagens avsnitt var veterinären bland annat ute på en gård och drog fram en kalv och när jag lagt mig tog det ett bra tag innan jag kunde somna, för jag låg och tänkte på alla kalvar jag har varit med om att hjälpa till livet.

Vi hade som mest 25 kor och vi hade höstkalvning, så då var det en jobbig period och full koncentration på ladugården och vad som hände där.  Men vi hade friska och sunda kor och jag kan inte påminna mig om att vi förlorade varken någon ko eller kalv just i samband med kalvning, men en gång var det lite kritiskt.

En ko lyckades inte klämma fram sin kalv och det hjälpte inte hur Åke än drog och slet. Ingenting hände! Om en kalv ligger rätt, kommer den ut med frambenen och huvudet först och benen var framme och han kände huvudet, men kalven satt fast.

-Jag måste hämta Tryggve, sa Åke och gav sig iväg.

Tryggve var räddningen så fort det skulle göras något tungt och besvärligt på Stenstugu. Tryggve hjälpte till när det skulle plockas sten, när kalvstior skulle göras rena, när hönsen skulle ha nytt strö och när trädgårdslandet skulle grävas. Han var stark som en oxe och han skulle säkert få fram kalven.

Åke gav sig av och jag var kvar hos kon. Då fick hon en kraftig värk, jag tog tag i kalvbenen och drog för allt jag var värd och där kom den.

Det behövdes varken en Åke eller en Tryggve, det räckte med en Ingrid

Nåja, jag somnade till slut och vaknade till en slätmulen söndagsmorgon, men det blåser lite så det kanske ljusnar fram på dagen. Igår blev det bara en kort promenad, få se om jag kan ta mig samman och gå ut på en längre vända i dag.

Dagens ordspråk:
Man må fara hur långt man vill, aldrig kommer man ändå ifrån sig själv.

Ha en skön söndag!