Tjejsnack

I dag är det riktigt novemberdystert och lamporna har fått lysa hela dagen. Jag har varit en vända ut i soprummet, annars har jag hållit mig inomhus. Äntligen tog jag tag i problemet med att ugnslampan slocknat och med hjälp av manualen lyckades jag först ta bort båda sidogallren, men sen höll det på att gå galet när jag skulle ta bort glaset till lamphuset, för då fick jag loss alltihop. Jag lyckades trycka in det igen och efter lite pillande lossnade glaset så jag kunde skruva ur lampan. Nu ska det bara hem en ny!

avdelare42

Förr fanns det en bloggutmaning som hette Tjejsnack och den var jag med i under några år och jag hade faktiskt en särskild blogg bara för den. Det var alltid Fem frågor per vecka som skulle besvaras. Här är ett exempel och de här frågorna ställde Sandy (vars blogg inte finns kvar på internet längre)v47 2006:

1. Hur såg du ut när du var liten?
Jag var väldigt liten och spinkig med rakt svart hår med en stor rosett i.

 

2. Vad var din favorit lek/leksak?
En nalle som hette Margareta.

 

 

3. Vem var din/dina bästa kompis/kompisar?
Mina systrar och min kusin Göran

4. Berätta om nåt speciellt barndomsbus eller barndomsminne du gjorde som liten! Hm.. Jag vet att jag har berättat den här historien tidigare, men här kommer den en gång till:
Vi hade en provinsialläkare, som var känd för att vara mycket elak mot barn. Alla fruktade honom, men inte jag. När jag var i 5-årsåldern gick jag till läkarmottagningen med min älskade nalle Margareta med mig. Jag satt och inväntade min tur och när jag till slut fick komma in till läkaren, som tittade strängt på mig och undrade vad jag gjorde där ensam, så sa jag bara karskt att Margareta var sjuk och behövde en spruta. Och den där fruktade läkaren tog lugnt fram en spruta och gav Margareta ett ”putt”. Glad och nöjd gick jag därifrån.

5. Hur mycket vägde du och hur lång var du när du föddes?
Har ingen aning.

Dagens ordspråk :
Att komma i rätt tid är bra, att gå i rätt tid är bättre.

Fem en fredag v44 – Halloween

I dag ställer elisamatilda fem frågor angående vårt förhållande till den här helgen.

1. Är Halloween något du uppmärksammar?
Inte på något speciellt sätt. En och annan pumpa har väl förekommit, men inte så mycket mera.

2. Vad är det läskigaste du vet?
Jag är lite mörkrädd; förr när jag ibland måste gå ut i ladugården nattetid sprang jag snabbt över gården med klappande hjärta. Väl inne hos korna kände jag mig trygg igen.

3. Vem tänder du ett ljus för under allhelgona?
På Klinte kyrkogård tänder jag ljus på Svanborgs familjegrav, där mamma o pappa och farbror Knut samt en massa andra äldre släktingar ligger begravda. På Fröjel kyrkogård har jag Åke och hans föräldrar och Åkes farbror Gustav och farmor Emma.

4. När kände du dig sist som ett spöke?
Det gör jag allt som oftast och med åren blir man mer och mer spöklik.

5. Får du besök av barn för bus eller godis?

Så här tomt är det i godisskålen i dag efter gårdagens besök av sex otäckingar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagens ordspråk:
Den som inte spelar vinner mest.

Det är ett ordspråk som Åke höll med om till 100%.
Han hävdade i stället att: Man ska tjäna sitt bröd i sitt anletes svett. Inte så roligt kanske, men ganska klokt!

Trevlig Allhelgonadag!

Glad måndag 28 oktober – Bekymmer

Det har varit en solig och fin måndagsmorgon och det får man ju vara glad över. En reporter på P4 Gotland kallade dagens väder för regnlucka, för nu regnar det titt och tätt och det ser ut som om luckan kommer att stängas till i eftermiddag igen.

Den som håller i den här bloggutmaningen är bloggvännen Carita och vem som vill kan vara med och förgylla måndagen med en bild!

Regnlucka

Annars är det en del som bekymrar mig och i natt har jag inte sovit mycket, för jag har legat och grubblat på hur jag ska göra med Golfen. Nu är det ett framdäck som läcker och igår när Claudio kollade det låg det bara på 1,5 bar. Han fyllde på och nu har jag varit en vända till återvinningen för att kolla läget och det verkar hålla. Jag kunde i alla fall inte upptäcka något konstig och jag hoppas verkligen att det ska fungera, för i eftermiddag ska jag till Hemse vårdcentral och gräma mig över min usla hörsel.

Jag gillar min bil och uppskattar friheten i att kunna sätta mig och köra vart jag vill, när jag vill, men den är samtidigt en ständig källa till oro. När jag kommer ut i garaget går jag runt den och tittar på däcken för att se att inget är platt och när jag sedan kör iväg sitter jag på helspänn och kollar att inga varningslampor lyser och lyssnar efter missljud.

Jag saknar Åke, som alltid skötte allting med bilen och ångrar att jag drev med honom ibland när jag tyckte att kontrollen av däck,  olja och kylarvätska gick till överdrift. Innan jag började jobba i Visby var jag inte i stan så ofta, men om jag talade om att jag skulle åka dit av någon anledning sa han ofta: ”Då får du vänta till jag varit och bytt olja på motorn först.”

Dagens ordspråk:
I det lugnaste vattnet går de största fiskarna.

Ha en riktigt Glad måndag!

Söndagarna förr och nu

Nu är det klart! Alla klockor går rätt och det kändes väldigt angenämt att gå upp halvnio och få backa samtliga till halvåtta. Ute är det samma ruggiga höstväder som igår och det har kommit en 8-9 mm regn i natt också, dessutom är det bara 8º varmt.

I dag bjuder Eva på lunch och när jag är hemma igen kommer Bosse hit, för vi ska fakturera för Mulde Strandkviors Vägsamfällighet där han är kassör, så söndagen kommer nog att flyta på ganska bra. Söndagarna är numera annars rätt trista dagar, speciellt om vädret är tråkigt.

Förr var söndagarna verkligen en dag för vila och återhämtning, om det inte var mitt i sådd- eller skördetid förstås. Vi åt alltid lunch lite tidigare än vanligt på söndagarna och sedan vilade vi middag länge, länge. När barnen var små sov ju de också, men sen blev det nog ganska trist för dem att se oss ligga där som medvetslösa. Till slut måste vi ju hitta på någonting att göra och om det inte var strand- och badsäsong åkte vi ut på bilturer. Oftast var syftet att åka och se på andras åkrar och kanske göra en påhälsning hos någon av Åkes kusiner som också var bönder. De är alla borta nu och jag saknar dem verkligen. Det är vemodigt när man ser gårdarna nu och inte ens vet vem det är som bor där.

0909243
Mina tre gossar vilar middag

Vila och återhämtningMan skulle helga vilodagen, åtminstone var det vad som gällde på Stenstugu. Naturligtvis fanns det sysslor som måste göras oavsett veckodag, men man fick inte göra något onödigt. När vi var nygifta fick jag till exempel bannor om jag satt och broderade eller stickade på en söndag och hade man hängt ut tvätt på lördagen fick man plocka in den på kvällen, även om den inte var torr. Man fick inte ha tvätt hängande ute på en söndag. Och alla grusgångar skulle hackas och krattas på lördagseftermiddagen, så att det var fint till söndagen.

Nu för tiden används söndagarna till att göra allt det man inte hunnit under veckan. Man snickrar och jobbar i trädgården, man bakar och städar och man åker och handlar. På 1970-talet släpptes öppettiderna fria i Sverige och matbutiker började vara öppna på söndagar, och efterhand fler butiker. Jag tror att det nog var då som gränsen mellan vardag och helg suddades ut.

Dagens ordspråk:

Man ska inte kasta bort det smutsiga vattnet förrän man får det rena.

Ha en skön söndag!

Skåpmat/För- och nackdelar

Det är en solig och fin torsdag och om en stund ska jag iväg till Hejde bygdegård där SPF ska ha sin höstauktion.

Här kommer lite gammal skåpmat:

Månadens fråga – Oktoberutmaningen

Postat Fredagen den 24 oktober 2008 | 11:00 | 10º och blåsigt

Metrobloggen existerar inte längre men den 24 oktober 2008 var dagens tema att visa sitt först blogginlägg. Den 19 oktober 2004 skrev jag följande inlägg, om det är det absolut första, är jag osäker på, men det är det äldsta som finns sparat i alla fall.

Tankar kring pensionsåldern

Vad ska jag säga om att jag snart är folkpensionär? Det känns konstigt när man ser sina jämnåriga och inser att man ser lika gammal ut som de gör. Det händer, när jag går på stan och ser min spegelbild i ett skyltfönster, att jag hajar till och undrar vad det var för en tant jag såg. Man har en helt annan inre bild av hur man ser ut.

Sedan har jag märkt att man på något sett har blivit osynlig. Ingen lägger märke till en längre! Man är inte längre attraktiv eller intressant, varken som kvinna eller på arbetsmarknaden. Fast det kanske beror på att jag rör mig i fel kretsar. Förmodligen borde man gå med i någon pensionärsförening eller gå med i någon studiecirkel där äldre människor ofta deltar.

Jag, som gifte mig med en man som är 12 år äldre än jag och som nästan i alla sammanhang varit yngst, fick på min förra arbetsplats plötsligt uppleva att jag var äldst! En konstig känsla att nästan bara omges av ungdomar i 20-25 års åldern. Ingen uteslöt mig ur gemenskapen, men det hjälptes inte att man kände sig lite utanför ibland i alla fall.

Så kände jag då, för 15 år sedan och det stämmer väl ganska bra fortfarande, men nu har jag upptäckt en del fördelar också med att vara en snart 80-årig liten tant:

1. Man blir erbjuden plats att sitta.

2. Jag sätter mig utan att ha dåligt samvete för platser markerade med en gubbe med käpp.

3. Vid incheckningen på Catania flygplats reste sig mannen som satt i incheckningen, viftade avvärjande när jag skulle lägga upp min väska på bagagebandet  och tog den och la upp den själv och samma sak har faktiskt hänt även på  Visby flygplats.

4. Förra gången jag bodde på Villa Giardini fick jag väskan uppburen till lägenheten när jag fick en på tredje våningen.

Det är för- och nackdelar med allting!

Dagens ordspråk:
Om du inte förmår med makt, så bruka list!

Glad måndag 21 oktober

Dimman ligger tät över Odvalds den här måndagsmorgonen, ungefär som på bilden i headern. Jag vaknade tidigt, var uppe på toa en vända, gick ut i köket och drack ett glas vatten och kröp ner under täcket igen. Då dök det upp en fundering – nu drack jag ju kranvatten – tänk om jag får ont i magen?! Härom natten tänkte jag på att jag måste kolla om de satt in någon flaska dricksvatten i kylskåpet och var skulle jag få tag i någon frukost, för det hade jag ju inte betalat för? Förvirringen är total! Det verkar som om jag borde hålla mig hemma i fortsättningen.

Så var det Glad måndag och den som håller i det temat är bloggvännen Carita och vem som vill kan vara med och förgylla måndagen med en bild!

Här kommer ett foto på en som gladde oss många gånger; keeshonden Ludde och i dag är det hans födelsedag. Han var född 2001 och han blev 14 år.

 

Dagens ordspråk:
Den late går så långsamt att fattigdomen snart kommer ikapp honom.