Gotlands bryggerier

Det blev inte så mycket av med regnet igår och det var ju tur för min nytvättade Golf. Det hade varit lite retligt att få den nedsmutsad igen.

Gotlands bryggerier, berättade Calle Brobäck om igår och det var mycket intressant och han delade med sig av sina samlingar av etiketter från läskedrycksflaskor och annat spännande, som vi fick ta oss en närmare titt på efter föredraget.

Det fanns många bryggerier här på ön och även här i Klintehamn. Jag minns när jag var barn att ”drickabilen” kom och mamma köpte backar med läsk och 5-literskaggar med svagdricka och det var likadant på Stenstugu när vi var nygifta.

Efter föredraget fick vi kaffe och smörgås och en kaka också, som dagens kaffekommitté hade ordnat. Under tiden vi fikade gick det runt en anmälningslista till nästa möte, som blir den 23 maj på Norrbys Museigård i Väte. Det ska bli spännande tycker jag, för trots att det inte är så långt dit, har jag aldrig gjort något besök där och jag har inte helt klart för mig var det ligger.

De sista lotterna såldes och sedan blev det dragning.

Det fanns många fina vinster, men jag hade inte turen med mig den här gången heller

Strax efter tre var jag hemma igen och då slog jag mig ner vid datorn ett tag, tittade igenom dagens bilder och skrev ett referat och gjorde ett förslag till en annons, innan jag lagade middag. Det hade ju bara blivit kaffe och macka förut under dagen, så nu smakade det bra med en tallrik Buffalo wings och herrgårdsgrönsaker.

Kvällen framför tv:n ägnade jag åt två avsnitt av McLeod´s döttrar och några avsnitt av The Bay på SvtPlay, där de släppt en tredje säsong och sedan avslutade jag med Hudson och Rex.

I dag är det fredag igen och ännu en vecka går mot sitt slut. Det är en gråmulen morgon med bara 3 plusgrader, men det lär finnas hopp om sol längre fram på dagen.

Trevlig fredag!

Solen är på besök!

Igår var det allmänt grått och trist och när jag tagit vara på lite tvätt och strukit det som behövde strykas och ätit lunch, satte jag mig framför tv:n, men så blev jag så trött på att sitta där, så jag tog på mig full vinterutrustning och gick ut på en promenad. Det var inte speciellt behagligt, men det gjorde gott och det kändes väldigt skönt att få komma in igen och ta sig en kopp kaffe.

I dag skiner solen och även om det inte är någon större värme, så muntrar det upp mig, så när jag varit och fyllt på pillerförrådet på apoteket och tisdagshandlat på Konsum tog jag en sväng upp till Fröjel kyrkogård, där man är på gång med renovering, så kyrkan är stängd hela 2024. Fröjelborna får åka till Eksta i stället.

Senast den renoverades var 1973, och även då stängdes kyrkan, så när Krister skulle döpas, fick vi ha dopet i Skolgården i stället. Man putsade fasaden och kyrkan gick under namnet ”marängen” ett bra tag, men den vita färgen bytte snart kulör och murgrönan, som man tagit ner även då, växte upp igen.

Inget ont som inte har något gott med sig – Påskliljorna blommar ännu jättefint

Trevlig tisdag!

Ett positivt minne

Jag hade tänkt börja det här inlägget med sedvanligt vädergnäll, men det får vara, i stället ska jag vara lat och utnyttja wp:s skrivförslag i dag.

Dagligt skrivförslag
Beskriv ett slumpmässigt möte med en främling som sticker ut som positivt för dig.

Jag var på Sicilien ensam, vilket innebär att Åke inte var med, men ensam var jag definitivt inte, för vi var ett helt gäng från ”Italiens förening Gotland”, som åkt dit på en charterresa. Men hur det nu var så var jag ute själv en kväll och gick till en bar som heter Sikelia. Det var inte så mycket folk där, så jag fick ett bra bord och fick beställa snabbt.

Jag ville bara ha en caprese och ett glas vin och tänkte att det skulle de väl fixa till kvickt. Men icke!

Vinglaset kom in, men ingen sallad?

Jag väntade och väntade och under tiden började jag sitta och lyssna lite på ett par, som satt vid bordet intill. De lät som de var norrlänningar och efter en stund vände jag mig till dem och frågade om det hade tagit lång tid för dem också att få sin mat.

-Nja, inte speciellt, sa mannen, men jag tror att det är kocken som kommer där på moped, han har nog varit och handlat. Och det stämde nog, för han kom småspringande in i restaurangen och försvann ut i köket med en kasse i handen. Sen kom salladen kvickt.

Vi fortsatte att sitta och småprata, för de hörde givetvis att jag är gotländska och undrade var jag kom ifrån och det visade sig att mannen i sällskapet varit kompanjon med vår grannes svärson, så de hade minsann varit på Gotland de också. Det blev verkligen en trevlig kväll och nog är världen bra liten ibland.

Trevlig torsdag!

Sommardäcken på och körkort nr 7

Det blev en riktigt solig och fin måndag och vid 15-tiden körde jag till Stenstugu där Edoardo hade förberett däckbytet, så det var kvickt avklarat. Sen ville jag ha bilen tvättad också, så han och Claudio hjälptes åt med högtryckssprutan. Nu är all vintersump och damm ett minne blott.

Medan bilen blev vårfin satt jag i solskenet på terrassen och pratade med Sally

Tack Edoardo och Claudio!

Det var postdag igår och då kom en avi som talade om att jag hade ett rek att hämta ut hos PostNord. Det nya körkortet! Så på hemvägen körde jag till Konsum och löste ut det.

Mitt första körkort fick jag 1964-04-29, så det här nya jag hämtade ut igår är mitt sjunde. Det första finansierade Bosse, för moderskapspenning, som jag fick när han föddes i december 1963, använde jag till det.

Jag började i körskolan någon gång på vårkanten 1964. Jag tog båda barnen med mig till Visby och så bodde vi hos Åkes syster Natalie några dagar i ett par omgångar och hon tog hand om barnen medan jag var ute och övningskörde. På körskolan ordnade de så att jag fick köra några dagar i rad med lektioner både på för- och eftermiddag och på kvällarna var det teorilektioner.

Jag kommer inte ihåg varken vad det där första körkortet kostade, eller hur många lektioner jag körde, men jag tror att det var tio. Moderskapspengen räckte i alla fall och jag var mäkta stolt när jag rattade svärfars mörkblå PV för första gången på egen hand. Och svärmor var glad, nu behövde hon inte be ”karlar” om skjuts när hon skulle ner i frysfacket på Klinte eller åka och handla.

I dag har vi +4º, det blåser och det är ganska mulet, men solen finns där någonstans i alla fall. Det är tisdag, så jag ska försöka samla ihop mig och ta en vända till Konsum för en veckohandel när jag har morgonpysslat färdigt.

Trevlig tisdag!

Selfie om kosläpp o ”Anna och Idioten”

Gårdagskvällens solsken, som fick mig att jubla av glädje, är ett minne blott och i dag är det mulet och blåsigt igen. Jag har varit en tur till Hemse vårdcentral och fått ett ”putt” i armen igen. Vi över 80 ska tydligen fortsätta vaccinera oss mot covid varje halvår och nu var det dags.

På vägen dit småregnade det, men det blev som tur var inte så långvarigt och när jag kom fram var det uppehållsväder igen. Det var svårt att få parkering, men jag avvaktade lite, för folk kom och gick, så rätt vad det var backade en bil ut och jag kunde överta den platsen.

Måndag är det ju och dags för en selfie:

Vilket trevlig tema Klimakteriehäxan valt den här veckan. Kosläpp hör verkligen våren till och många kosläpp har jag varit med om.

1. Den fetthalten ska ”min” mjölk ha:  Jag köper alltid mellanmjölk, 1,5 %.

2. Den osten vill jag ha: Prästost, 31%, mellanlagrad och skivad.

3. Den ”mjölkmaten” är en favorit: Kan pannkakor räknas som mjölkmat, i så fall väljer jag det.

4. Den yoghurten serveras hos oss: Jag äter aldrig yoghurt.

5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Jag har gett smeknamn till en och annan favoritko, men de flesta av dem fick bara ett nummer.

6. Har du något ko-minne? Jag har otroligt många kominnen efter att ha jobbat i lagården med dem morgon och kväll, varje dag i veckan i över 20 år. De som följt mig länge kommer nog ihåg en hel del historier jag berättat om ”Anna och Idioten”.

Nu blir det riktig konostalgi, men du kan ju hoppa över stycket om du vill:

Anna och Idioten var två riktigt motsatser, både till sätt och utseende, men väldigt goda vänner. Gick Idioten och drack, följde Anna med, även om hon inte drack själv. Idioten fick sitt föga smickrande namn, för att hon var väldigt korkad. På sommaren tog vi in dem i ladugården för mjölkning och alla de andra korna gick direkt var och en till sitt bås, men Idioten kunde gå in genom den ena dörren, spatsera lugnt idisslande tvärs genom hela ladugården förbi alla bås, och ut genom den bortre dörren. Hon var stor och vacker, men mjölkade inte speciellt bra, medan hennes kompis Anna var en liten kossa som gav mycket mjölk.

En gång när korna skulle flyttas till en ny beteshage lyckades Idioten komma på fel sida om ett stängsel, hon var ensam på den sidan och på den andra gick hela flocken inklusive Anna. Men Anna upptäckte att något var fel och vände och gick tillbaka och då följde ju Idioten med henne tills de kunde mötas på rätt sida om stängslet och med svansarna i vädret satte de av efter de andra som hunnit en bra bit.

Anna var min älsklingskossa och hon fick ett väldigt sorgligt öde. Vi hittade henne liggande död ute på betet. Hon hade förmodligt ätit för mycket av det späda gräset och fått trumsjuka eller något annat.

Trevlig måndag!

I strålande solsken hoppar jag på tåget

Igår var det mulet och regnade i stort sett hela dagen. Det var faktiskt riktigt ruskigt ett tag! Jag körde en maskin tvätt och fredagsstädade lite lätt, löste korsord och såg på teve, men fram mot sena eftermiddagen fick jag en känsla av att det ljusnat lite och tittade ut och minsann, men kunde ana att det fanns en blå himmel.

I dag är det ännu tjusigare, för det är äntligen en dag med lite ordentligt solsken och jag måste absolut ta en promenad senare i dag, för att kolla om någon blåsippa kanske vågat sig upp. Det är hög tid nu!

Hoppa på tåget…

…är en utmaning som går ut på att i ord och bild tolka ett angivet ord. Det är Nacka144/Åke som är lokförare på tåget. Denna lördag är ordet Spegling.

Det finns många sätt att hantera ordet spegling på och ett helt ovetenskapligt, men ganska roligt sätt, såg jag i en film. En kalv, som kommit bort från flocken, hade svårt att vänja sig vid både sin mamma och de andra kossorna och rymde bara igen och inte ville den dia heller.

Då tog man ut en stor spegel och lät kalven spegla sig i lugn och ro, tills den insåg att den faktiskt såg likadan ut som de andra kalvarna och tillhörde flocken. Fiffigt va! Man ska ju ange källa och den här gången var det McLeod´s döttrar som kom på den ljusa idén. 🙂

Trevlig lördag!