Solskenshistoria

Nog kan man bli ledsen och deprimerad över den tid vi lever i just nu och över alla svarta rubriker som handlar om allt från krig, naturkatastrofer och ekonomiska kriser, till att Gotland är den del av landet där flest super ihjäl sig. Då är det skönt att det mitt i allt elände finns en och annan artikel som handlar om något positivt.

På helagotland.se kunde man igår kväll läsa en riktigt solskenshistoria. Den handlade om 13-åriga Novah Hansson som tillsammans med sin morfar Gunnar hittade en plånbok under en promenad i skogen.

Den låg uppslagen och var i otroligt dåligt skick. Helt grå och skrynklig, säger Novah.

I plånboken fanns en nyckel, några medlemskort och också ett körkort, som gjorde att Novah senare kunde få kontakt med ägaren, en 91-årig man, som tappade plånboken år 2010 när han var i skogen och plockade blommor. Trots idogt letande hade han inte lyckats hitta den, så han blev verkligen glatt överraskad att få tillbaka den 12 år senare.

Den artikeln bevisar verkligen att talesättet ”det som inte är stulet kommer igen” stämmer och det fick mig också att tänka på när Åkes plånbok försvann.

Igår satt jag och såg de sista avsnitten av Fångade, där den isländska röglegan (polisen) löste en rad mordfall. Den serien är riktigt spännande och det var tur att jag fick koppla av med lite matlagning och bakning innan det var dags för sängen, för annars hade jag nog inte kunnat somna.

Trevlig torsdag!

Till salu igen!

Höstrusket håller i sig, även om det inte har kommit så många regnskurar i dag, men det var rätt blött när jag gick ut i morse för att kolla läget. I regnmätare var det knappt mätbart.

I dag har jag varit ute och motionerat Golfen på förmiddagen. Jag började med att åka till Konsum och veckohandla och då köpte jag en bukett rosor till mamma och pappa också. Mamma har årsdag i dag och pappa fyllde för tolv dagar sedan.

Sedan körde jag hem och plockade in handeln och ringde och kollade med Kustgrillen om de hade några vårrullar kvar och det hade de. Förra gången de hade vårrullar var jag för sent ute och blev snuvad på konfekten. ”Ti minuta” senare var jag där och hämtade min lunch.

Jag kan ju inte äta en så här stor portion på en gång, så i dag åt jag enbart vårrullarna med sås och sallad. Vårrullarna är ju som bäst när det är nyfriterade och frasiga. Riset sparar jag tills i morgon och till det tänker jag göra en kycklinglevergryta.

När jag skulle köra hem ifrån Kustgrillen fick jag se att farmor och farfars hus på Norra Kustvägen är till salu igen. Jag har så fina minnen därifrån! När jag var barn bodde kusin Görans familj där. Vi ”töisar” var nog nästan mera vid ”Görans” än vi var hemma. Vi var rätt tighta i släkten och alla helger firades tillsammans med fastrar, farbröder och kusin Göran, för vi hade bara en kusin, ja egentligen hade vi två, men kusin Lena bodde i Sollefteå, så henne kände vi inte så väl.

Huset har bytt ägare många gånger sedan Göran och hans familj sålde det och måndagen den 22 augusti 2005 var jag på ett besök hos de dåvarande ägarna och fick gå på en husesyn och då skrev jag: 

I dag har jag gjort en riktig nostalgitripp. Jag blev erbjuden att få ta mig en titt i min farfar och farmors gamla hus. Under min barndom var det min faster och farbror och min kusin Göran. När min farbror dog och faster inte längre orkade ha huset kvar blev det sålt. Göran hade flyttat till Arboga och kunde inte ha det kvar.

Den nye ägaren hade det ett par år, men sedan blev det sålt igen. Den här gången till en ung familj med 2 barn. De har renoverat huset och gjort det till ett modernt hem. För några år sedan var det ett reportage i tidningen ”Allt om Hem” (om jag nu minns rätt namn på tidningen) från det här huset. Rubriken på artikeln var ”Blå huset i Klintehamn”.

Det var med blandade känslor jag gick in i huset idag. Jag hade ju på näthinnan precis klart för mig hur det hade sett ut sista gången jag var där. Egentligen var huset  precis likadant, som förut. Det var bara  i köket och badrummet, som någon ombyggnad gjorts. Däremot hade man ”skalat av” det invändigt. Jag vet inget annat uttryck, som kan passa bättre. Alla golvbeläggningar var borta och man hade tagit fram de gamla trägolven. Möbleringen var modern, sparsmakad och mycket konstnärlig. Ingenting hade gjorts åt de gamla fönsterna, det var fortfarande lösa innanfönster. I köket där man tagit bort skafferiet var fortfarande det lilla skafferifönstret kvar. I gamla hus finns det ju ofta små skrubbar och garderober och det hade man tagit vara på och accentuerat genom att måla dörrarna i avvikande färg. Annars gick det mesta i vitt, både möbler och textilier. Det var en märklig känsla att gå runt och minnas. 

Ja det var då det och jag vet inte hur många gånger huset bytt ägare sedan 2005, men när jag var inne på Hemnet i dag och tittade på bilderna blev jag allt annat än glad. Vad har de gjort med huset som farfar och farmor köpte 1915!

Trevlig söndag!

Fårönatta

I år firar Fårönatta 20 år och i dag, lördagen den 17 september, händer det mycket på den lilla ön i norr! Som vanligt är det fullspäckade programmet fyllt av musik, konst, matupplevelser, loppisar, film och annat kul.

Lördagen den 15 september 2012 var jag där, alltså för 10 år sedan och det var en fantastisk upplevelse. Det var ett par grannar här på Odvalds som skulle dit och erbjöd mig att få följa med och det tackade jag minsann inte nej till. Här kommer några bilder från den fantastiska helgen:

Om det var någon särskild artist på Kutens 2012 minns jag inte, men i år får de fint främmande enligt helagotland.se, för då kommer: Den kaftanbärande skönsångaren Ebbot Lundberg till Kutens bensin för en exklusiv spelning i nostalgiparadiset.

Och det blev natt och mörkt och vägen från färjeläget fylldes av massor med bilar och av folk som strövade fram och tillbaka mellan de olika begivenheterna. En gratisbuss fanns det också som man kunde åka med.

Kvällen avslutades med en midnattsmässa i Fårö Kyrka och det var mitt första besök i den kyrkan, så dagen efter var vi och tittade lite närmare på den och kyrkogården som ligger så vackert med havsutsikt.

När vi var på Fårönatta för 10 år sedan var det ett jättefint sensommarväder och det gjorde ju sitt till att det blev några riktigt trivsamma dagar och jag skulle önska att vädergudarna ville vara lite nådiga i år också. De senaste dagarna har det inte varit speciellt roligt. Som det regnat så har det kommit en skur!

Nu på lördagsförmiddagen ser det inte direkt lovande ut, det är bara 11º, det blåser som attan och det är mulet. Jag var ute och kollade regnmätaren i morse och senaste dygnet har det kommit 6 mm. och det ser ut att kunna bli mera när som helst.

Trevlig lördag!

Det är en strålande vacker….

…tisdagsmorgon och nästan helt vindstilla, men bara 11º varmt. Jag har suttit ute i solskenet en bra stund och njutit av friden och den värmande solen och tänkt på min pappa, som har sin årsdag i dag. Han finns ju inte i livet längre, men i mitt minne lever han kvar.

Pappa gick bort alldeles för tidigt, bara 49 år gammal och jag har saknat honom väldigt mycket, speciellt när jag fick egna barn. Tänk vilken morfar han hade blivit!

Fast jag måste säga att det trots allt inte verkar vara någon större glädje med att bli så gammal att man inte kan klara sig själv, i alla fall inte på Gotland. I dag kan man läsa på helagotland.se om en man som haft sin vård med hjälp av Gotlands Hemtjänster och hittats undernärd (40 kg) med mögligt juiceglas på sängbordet, nedsölade sängkläder och bajs till och med i håret.

Jag har ju mina barn, som förhoppningsvis kommer att se till att jag inte lider någon nöd, men nog känns det annars som om ättestupan är ett bra alternativ den dag man inte kan klara sig själv.

Nu ska jag ta mig en Klinterunda, för vem vet hur länge det här finvädret varar och det gäller att försöka hålla sig i form!

Trevlig tisdag!

Kroksnodns dag

Det är mulet i dag och det har kommit lite regn på morgonsidan. 5 mm tömde jag ur regnmätaren i morse och mer ser det ut att kunna bli.

Jag sov länge i morse, eller sov och sov, jag låg länge stämmer väl bättre, men jag var vaken ett pass i natt, så jag behövde lite extra vila i dag och det är ju söndag, så då kan man väl unna sig det. Först vid niotiden ”bröt jag mig upp”. Det där uttrycket, ”att bryta sig upp” brukade Åkes gamla farbror Gustaf, som bodde på Stenstugu när jag kom dit, använda när han känt sig lite extra åiden någon dag.

I dag tycker jag att Allnakku har ett tänkvärt tema – Kroksnodns dag:

Tänk vad livet skulle bli tråkigt om man alltid tog den närmaste och rakaste vägen till sitt mål. Vem vet vad som döljer sig vid den lilla omvägen, kroksnodn? Det kan vara vackra vyer, fina människor eller årets fynd.

Nog har livet tagit en och annan kroksnod.

Nu blev det så mörkt så jag fick tända skrivbordslampan och regnet vräker ner. det är bara att hoppas att det håller på ett tag. Det är dags att gå ut och ändra riktning på plastslangen, så att resten av gräsmattan också kan få lite hjälp att grönska igen. 👍

Trevlig söndag!