januari 2022 – Sida 2 – Livet efter 80

Måndag vecka 4 / Uppdatering

24 januari, 202224 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Corona, Glad måndag, Matprat, Nostalgi, Tacksamhet, Vårtecken

Januari går mot sitt slut och den här veckan inleds med samma gråväder som de senaste dagarna. I morse trodde jag inte att det skulle bli ljust över huvud taget, men hur det nu än var, så gick det att släcka lamporna vid halvtio-tiden i alla fall och vi har en 4-5 plusgrader och det får man väl vara nöjd med.

Jag tog ut ett paket köttfärs från frysen igår kväll, så nu står en gryta med köttfärssås och puttrar på spisen. En lasagne tänkte jag mig använda den till. Det är sån där bra mat att skära i lagom bitar och lägga i frysen för kommande behov. Den lär dock inte bli färdig till lunch, för köttfärssåsen ska koka länge, länge för att bli god, så till lunchen i dag nöjer mig lite ägg och bacon.

Igår gick jag ut på en Klinterunda på förmiddagen och det var faktiskt rätt behagligt ute och helt halkfritt. När jag kom ner till kiosken tänkte jag nästan ta en vända ut på hamnen, men ångrade mig och gick hemåt och när jag passerade Konsum gick jag in där. Åke skulle ha fyllt 94 år i dag, så jag ville kolla vad de hade för blommor och både rosorna och tulpanerna såg jättefina ut, så jag köpte en bukett av varje.

När jag kom hem var det hög tid för lunch, så när jag fått tulpanerna i vatten stekte jag mig en fläskkotlett.

Efter maten pusslade jag en stund, men sen bestämde jag mig för att åka upp på kyrkogården i Fröjel med rosorna. Det gäller ju att passa på när vädret är skapligt, för ingen vet från enda dagen till den andra vad som väntar.

Jag tog med shoppingkorgen också, för det var väldigt lite folk på Konsum, när jag var där på förmiddagen och köpte blommorna, så jag hoppades att det skulle vara likadant på eftermiddagen. På kyrkogården var det lugnt och stilla och jag lyckades få ner en gravvas i rabatten trots att det var lite fruset i jorden. Nu hoppas jag att rosorna håller sig, men de brukar vara förunderligt tåliga och kunna stå nästan hur länge som helst.

Att handla på en söndagseftermiddag visade sig inte vara helt fel, för det var väldigt lite folk i butiken och inga köer varken här eller där. Jag är egentligen inte så mycket för att gå och handla på söndagarna, för det där med att man ska helga vilodagen sitter i ryggmärgen, men ”när ändå bilen gick”……

När jag kom hem fick jag se att grannens snödroppar tittar upp bland snöresterna och vårtecken blir jag glad av, så den här bilden får bli mitt bidrag till Caritas utmaning Glad måndag.

Uppdatering 15:53: Nytt covidrekord satt igen – Vecka 3 har 1385 nya fall registrerats.

Dagens ordspråk:
Ju lägre lön, desto större betydelse har den.

Glad måndag!

Snåikastninggsdagen

23 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Odvalds

Det är söndagsmorgon och jag låg lite extra länge, så jag kom inte upp förrän vid halvnio-tiden, men nu har jag fick i mig morgonkaffet och tänker gå ut på en söndagspromenad. Det är lite mulet och en plusgrad, men det blåser inte i alla fall.

Jag kollade vad Allnakku har för temadag den här söndagen och där står det att det är snåikastninggsdagen:

Efter ett yrväder följer snöskottningen, snåikastninggi. Arbetet är tungt och slitsamt och mest lämpat för maskiner, om det går att komma fram med dem.

Åkes sista snåikastning 15 januari 2012. Om det berodde på snöskottningen eller inte är oklart, men dagen efter fick han den stroke som ändade hans liv.

Just nu är min uppfart helt snöfri, så något behov av en snöskottare finns inte för tillfället. Det blev halt efter det senaste tunna snötäcket, men det fixade jag till med hjälp av lite tösalt.

Dagens ordspråk:
Ekonomi är konsten att använda sina pengar på ett sådant sätt att man inte får minsta glädje av dem.

Trevlig söndag!

Julpussel

22 januari, 202222 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Tänkt

Förr i tiden, när barnen var små och var roade av det, hade vi alltid ett julpussel. Det la vi upp på bordet i salskammaren och där hjälptes alla åt med det. Åke var väl måttligt intresserad förstås, men han beundrade vår flit i alla fall och så tyckte han att det var praktiskt att veta var jag höll till om det var något han ville. Vi eldade i kakelugnen, så att det blev riktigt varmt och skönt där inne och så fort jag hade en stund ledig smög jag in där och lurade dit någon bit. Först när det började bli dags för julkalas fick vi snabba på och göra det färdigt. Många hade vackra motiv och de finaste klistrade vi sedan upp på kartong och så blev det tavlor av dem. Jag har för mig att de hamnade på väggarna i Bosses rum.

Jag hittade ett foto från salskammaren och runt bordet sitter barnens kusin Tariq, svåger Hassine och Åke. Det har tydligen varit middag, för mockakopparna är framme och likörglasen också och det ligger till och med ett cigarettpaket på bordet. Det var på den tiden man fick röka inomhus 😉

Sen den tiden har det inte blivit av att pussla, men jag har sett i en hel del bloggar att många pusslar och när jag jobbade på Kupan tänkte jag prova på det igen och köpte några askar, men det visade sig att det saknades bitar och då tappade jag lusten och kastade dem och sen har det inte blivit av.

Så fick jag ett pussel i julklapp av Eva i år och igår började jag med det, vilket fick till följd att jag höll på att bli utan mat. Först vid halvfyra-tiden kunde jag slita mig och laga till en försenad lunch och datorn fick vila helt förutom ett snabbt inlägg i bloggen. Jag drivs ju alltid av att saker och ting ska göras färdiga, men i det här fallet får jag nog inse att jag ska lugna ner mig lite.

I dag har jag sorterat bitarna, ramen är klar och vänstra hörnet växer så sakteliga till sig och mitt i motivet har jag börjat lägga Eiffeltornet och trots att jag varit så flitig fick jag fick jag lunch redan klockan ett. 😉

Julgruppens amaryllis gläder mig just nu med 2 stänglar och 10 utslagna blommor

Dagens ordspråk:
Det är aldrig för sent att få minnen för livet.

Trevlig lördag!

Fem en fredag v3: Målbild

21 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Fredag förmiddag och dags för Elisamatildas fredagfrågor:

1. Vad gick du i mål med senast? Städade bort julen.

2. Vad blir du inte klar med? Julpusslet har jag precis börjat på eftersom jag inte haft något bord ledigt, men nu har ena julgruppen fått flytta in i sovrummet och tulpanbuketten har gjort sitt, så då kunde jag fälla upp spelbordet och lägga pusslet där, Sen är ju frågan är om jag kommer att bli klar med det innan jag behöver ha bordet igen?

3. Hur skulle du vilja göra om hemma? Renovera badrummet kanske

4. Vad siktar du på i helgen? Att kunna ta en skön promenad.

5. Vad är något du vill göra i år? Börja leva normalt igen.

Dagens ordspråk:
Jag sätter mig ner ett slag – tills brådskan går över.

Trevlig fredag!

Det var ju tur….

20 januari, 202220 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Netflix, Odvalds, Väder

….att jag var ute och räfsade bort en massa torra löv på baksidan igår, för i dag går det inte att göra det. Själv har jag inga träd med stora blad, men med vinden får jag ändå in en hel massa i rabatterna och på gräsmattan. Nu, när det har blåst, har luften varit full av stora bruna löv som farit omkring i byarna och inte bara gräsmattan och rabatterna, utan också stenläggningen på uteplatsen har varit full av dem. Igår fick krattan och sopkvasten jobba och jag fick jag ihop två stora högar, som jag bar bort till containern för trädgårdsavfall.

Det blåst hemskt i natt och det blåser hårt fortfarande, så Destination Gotland har ställt in alla färjeturer mellan Gotland och fastlandet i dag och även Fåröfärjan är inställd, så vi är helt isolerade här på ön. Som vanligt rapporterar också helagotland.se om trafikproblem med nedfallna träd och i morse kom det sms från GEAB om att det var strömlöst i Klinte, Fröjel och Eksta, något som jag inte märkt något av. Vi har ett par grader kallt och snön virvlar runt i blåsten, så det går nästan inte att avgöra om den kommer uppifrån eller nerifrån.

Det var problem att se ut genom köksfönstret i morse.

I dag får man hålla sig inomhus. Jag har kokat en omgång jordgubbssylt, för jag tog det sista i syltburken häromdagen när jag åt pannkakor och tvättmaskinen snurrar för fullt och det är snart dags att hänga upp tvätten.

Sen kan man ju roa sig med att se på tv. Just nu har jag fastnat i en turkisk serie, Kördügüm heter den och den är som turkiska serier brukar vara; stor dramatik och mycket känslor, kärlek, svek, vänskap och sorg.

Dagens ordspråk: När alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket.

Trevlig torsdag!

Webbinarium / Gårdagens promenad och Dynamitkällaren

19 januari, 202219 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Promenader

Det är en ganska grå onsdag och jag har suttit och lyssnat på ett webbinarium på förmiddagen, där representanter från Allmänna Arvsfonden, berättat om vilka möjligheter vi (SPF) som förening har att söka medel från fonden, men jag tvivlar på att det är något för vår förening att fundera över. Vad jag förstår måste det finnas en målgrupp i föreningen som har ett specifikt önskemål om någon typ av projekt och som också är villiga att vara med och driva det.

Peter Sikström , generalsekreterare i SPF och ledamot i Arvfondsdelegationen

Igår var jag ute på en skogspromenad redan på förmiddagen. Det är så härligt att vi har Barkan så nära när det blåser eller är halt. Det här är ju välbekant skog för mig, för här lekte jag när jag var barn, även om motionsspåret inte fanns på den tiden. Och det är en skog där pappa, eller snarare Klinte Järn & Redskapshandel, hade en dynamitkällare där man förvarade just dynamit och ammunition. Jag minns att jag tyckte att det var väldigt spännande när man fick följa med pappa dit någon gång.

Jag har letat efter den där källaren flera gånger sedan jag flyttade hit till Odvalds, men markerna har förändrats sedan barndomstiden och jag har inte hittat den och jag tror inte att den finns kvar, men jag har hittat en artikel från Gotlands Allehanda från 1932 som handlar om ”En stor sprängmedelsstöld i Klintehamn” ►Läs mer. Det måste ju ha varit på farfars tid, men jag har hört talas om att det långt senare varit en explosion i källaren och under mitt letande har jag faktiskt hittat resterna av en plåtskodd dörr, som det talas om i den där artikeln. Den låg alldeles bredvid ett stenröse. Den kanske är från dynamitkällaren? Jag kanske skulle ta och se om jag kan hitta den igen och ta med den hem som souvenir.

Här föreligger det ett visst beho av renovering

Det blev en riktigt skön promenad igår och i skogen var det precis lagom fruset i backen och när jag kom ut i Vallekvior var vägen torr och fin. Är vintern så här kan man verkligen stå ut med den.

Dagens ordspråk:
Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av.

Trevlig onsdag!

Natthiko R.I.P.

18 januari, 202218 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Sorgligt

Jag blev så ledsen i morse när jag läste att Björn Natthiko Lindeblad avslutat sitt liv. 26 juni 2020 var han värd i Sommar i P1 och hans sommarprat glömmer jag aldrig.

Och jag skrev: Så vackert och känslosamt han pratade om döden, för det var den programmet handlade om. Han berättade om när han och familjen följde med den kol-sjuke pappan till en klinik i Schweiz för att avsluta hans liv och om Björns egen förestående död efter att han fått diagnosen ALS bara sju veckor efter att pappan dött.