Ett helt underbart söndagsväder

+4º och en alldeles klarblå himmel med en strålande sol och nästan ingen blåst – det kan knappast bli bättre! Jag låg och tryckte lite längre än vanligt i morse, för jag var uppe sent igår kväll. Jag satt och såg filmen Muriels bröllop på Svt1 och den slutade inte förrän halvtolv. Jag har sett den förut, men det är några år sedan förra gången och den tillhör de där filmerna som man kan se om och om igen.

Vädret har en tendens att växla kvickt, så jag gav mig iväg ut på en promenad runt Warfsholmen redan vid elva-tiden. Det gäller ju att passa på! Och det var många som tänkt precis som jag för jag mötte flera bekanta. Det är lite av charmen med att bo på en sån här liten ort som Klintehamn, att man känner så många. Fast man hälsar på varandra när man möts, oavsett om man är bekanta sedan tidigare eller inte.

Här rinner Sandaån ut i Klinteviken, men man ser inte så mycket för all vass.

Jag klättrade upp på bunkern och stod där och såg mig omkring. Det var väl kanske lite dumdristigt att göra så när man är ensam, men jag var väldigt försiktig och kom lyckligt ner igen. Sen fortsatte jag vägen fram längs stranden.

Den här svanen var väldigt orädd. Jag kom riktigt nära utan att den reagerade.
På väg hemåt

Jag kom inte hem förrän klockan var nästan ett och när jag gick förbi Rondo strömmade det folk från bussar och bilar på parkeringsplatsen över gatan, för söndagsförställningen av årets revy Avfall och Bifall börjar klockan ett och nästa söndag är det vår tur.

Dagens ordspråk:
Ta inte lärdom av dina misstag – då törs du aldrig pröva igen!

Frisk luft har ingen dött av

Solen skiner fortfarande, men det blåser som attan, det upptäckte jag när jag gav mig iväg på min förmiddagspromenad  och när jag kom ut på Donnersgatan och tog kursen upp mot Klinte kyrka ångrade jag mig nästan, men som sagt, lite frisk luft har ingen dött av, så jag fortsatte.

Jag hade tänkt gå runt Bönders, men kortade ner min promenad och genade över Wallins åkrar, så att jag kom ut i Vallekvior strax ovanför Vallegårdarna. Jag gick ju inte på åkrarna förstås, om nu någon trodde det, utan på en åkerväg.  Och det var inte bara vinden som fick mig att lämna landsvägen, för det var en hemsk trafik och otroligt slabbigt och otäckt när man hela tiden måste hålla sig precis vid vägrenen.

De vackra Vallegårdarna
När jag kom hem fick jag se de här snödropparna i en rabatt hos närmaste grannen.

Jag kom hem precis lagom till lunch (Ugnsgratinerad blomkål med ostsås och falukorv) och sedan har jag uppdaterat hemsidan för Italiens vänner Gotland och lämnat in ett referat på helagotland.se från SPF:s månadsmöte i måndags.

När jag har uppdaterat det här inlägget ska jag se de två sista avsnitten på säsong två av You.
Det börjar se kärvt ut för Joe Goldberg, men jag tror inte att jag behöver bekymra mig så mycket för honom, för nu ska säsong tre spelas in, så han måste ju överleva de här sista avsnitten av säsong två i alla fall.

Trevlig fortsättning på dagen!

 

Olycko vakar – Årets första vårpromenad

I morse gick jag runt och plockade bort alla juldukar och dammade och när det var klart tog jag fram strykbrädan och strykjärnet för att stryka alla de ordinarie dukarna. Jag var på gång och tänkte göra det häromdagen, men det är ju lika bra att få lägga på dem med en gång, så jag sköt upp det.

Jag satte upp strykbrädan och satte i sladden till strykjärnet, men brädan  stod lite illa på köksmattan, så jag ville rätta till den lite. Då den gled iväg och ramlade omkull och med den ramlade också strykjärnet och jag och så låg vi där på golvet alla tre. Men vi tog oss upp igen och ingen av oss fick några större skador, så nu är dukarna på plats. Nu är det gardinerna kvar…..

Efter lunch gick jag ut på en promenad och jag gick ner till dammen för första gången på länge. Det kändes faktiskt som en riktig vårpromenad. Det var nästan vindstilla, solen lyste lite svagt och det var 4-5 plusgrader. Så skönt!

De här stigen är en gammal järnvägsbank och det var ju tur att det bara var jag som skulle fram och inte ett tåg.
En gammal vacker vagn helt i trä med järnskodda trähjul står dold bland buskarna.
Inte en fågel i sikte

Jag vet naturligtvis att det ännu är långt till våren, men för varje dag närmar den sig ju i alla fall och man börjar märka att det ljusnar lite för var dag. Det är bara att hoppas på flera fina dagar när man kan gå ut och slippa vara rädd för halka.

Dagens ordspråk:
Framgång är inte att synas och höras utan att få någonting gjort.

Gott slut och Gott nytt år!

Det är en vacker nyårsafton, så här på förmiddagen i alla fall. Vi har +6º och solsken, men tråkigt nog blåser det rätt mycket. Jag tror inte att jag går ut på någon promenad i dag, men igår kom jag iväg i alla fall och det var riktigt skönt. Jag gick den vanliga Klinterundan och hem genom skogen.

Solen började gå ner bakom talltopparna
Och ganska precis en timme senare såg himlen över Odvalds ut så här

Krister och Thomas har jag inte träffat i jul, för de har varit i Skåne, men i dag kommer de ut till mig på eftermiddagen och i kväll vakar jag in det nya året på Stenstugu.

Nu önskar jag alla bloggvänner och alla andra som tittar in här ett riktigt Gott Slut på 2019 och ett Gott Nytt År och samtidigt vill jag tacka för alla vänliga mail och alla kommentarer här i bloggen som jag fått ta emot under 2019.  Det är en källa till stor glädje och tillfredsställelse när jag märker att det finnas någon som bryr sig om och uppskattar det jag skriver. Visst gör jag till stor del för mitt eget höga nöjes skull, men den här responsen jag får är verkligen sporrande och får mig att vilja fortsätta blogga, trots att jag har hållit på nästan dagligen i 16 år nu. Jag hoppas att vi ska fortsätta att ha lika god kontakt under 2020, för jag har i alla fall inte tröttnat ännu!

Gott Nytt År!

Lördagspromenad

Jag har just kommit hem efter en ganska skön Klinterunda. Det är behagliga 8-9 plusgrader och alldeles vindstilla, men ett och annat regnstänk kom det, fast mest när jag gick genom skogen, för där droppade det från träden. Man får faktiskt gå lite försiktigt nu med tanke på lövhalka, men trottoarerna är rätt skapligt rena i alla fall.

 

De senaste kvällarna har jag suttit och sett en finsk kriminalserie på Netflix; Karppi, eller Deadwind, som den heter på engelska. Än så länge finns det bara en säsong av den, men nr 2 lär ska komma snart. Nu måste jag försöka hitta något nytt att fördriva kvällarna med, men det ska nog ordna sig. Lördagskvällen är i alla fall klar, för då håller jag mig till Svt1, som bjuder på Robins och Andra åket och skulle jag inte vara sömnig nog när det är slut, blir jag det definitivt om ser Killing Eve också.

Ha en fin fortsättning på lördagen!

Alla själars dag

Ännu har jag inte anpassat mig helt till normaltiden, för jag vaknar onödigt tidigt, men det rättar väl till sig. I dag trodde jag egentligen att jag kommit upp väldigt tidigt för det var så mörkt, men klockan var bara halvåtta, fast molnen ligger som ett tjockt lock över ön och det småregnar då och då, så det var väl inte så konstigt.

På förmiddagen var jag uppe på Stenstugu och hämtade mina vinterhjul som ska få nya däck på tisdag och efter lunchen, en repris från gårdagen, gick jag ut på en promenad och tog den vanliga Klinterundan. Den är cirka 3 km och det är ganska lagom tycker jag. Sista biten regnade det en aning, så när jag kom hem fick jag föna till håret lite.

Den här tobaksplantan utanför biblioteksdörren tycks ha blivit perenn, för den har stått där i flera år nu med rötterna nere mellan trottoaren och väggen. Eller det är väl kanske så att den fröar av sig, så det blir nya plantor till våren. Ännu har den några blommor kvar och ser rätt fräsch ut trots att vi haft några frostnätter.

Den här trevägskorsningen Donnersgatan/Södra Kustvägen/Norra Kustvägen, kallades förr för Kröken, jag undrar om det är någon som säger det i dag?

Dagens ordspråk:
Det är bättre att lära något gott av den sämste, än att lära något dåligt av den bäste.

En Klinterunda

Det blev inte så mycket städning uträttat i dag, för lagom jag sänt iväg det förra inlägget tittade solen fram. Jag hade lite jag skulle göra vid datorn på förmiddagen (ett referat från gårdagen bland annat) och helt plötsligt var det lunch och eftersom solen envisades med att skina, gick jag ut på  en skön promenad. Det blåste lite, men det är varmt i dag! Vi har 14º just nu, så handskarna och halsduken  som jag tog på mig när jag gick ut, fick jag ta av mig och bära i handen. Det är inte lätt att veta hur man ska klä sig nu så att det blir lagom.

Jag gick först till Suderviljan för att ta reda på vad de hade för gravprydnader och där fick jag se att laxfällan var på plats i ån. Det är sportfiskarna som vill hålla räkning på hur många fiskar som går uppför ån till lekplatserna. Några fiskar syntes inte till i dag, men häromdagen när jag gick förbi branddammen på Donnersgatan, såg jag en stor öring och ett helt stim med mindre.

Ha en skön fortsättning på fredagen!

 

Höstvackert och Årdflaug

I morse var solen framme och visade sig ett tag, men sen blev det riktigt molnigt, men jag gick ut på en förmiddagspromenad i alla fall. Turen gick via Vallekvior – Gamla Järnvägen – Banvallsvägen – Konsum – Torget och så Åbrovägen hem.

Nu är jag hemma igen, molnen börjar lätta och det kanske blir lite sol i eftermiddag i alla fall.

I dag är det enligt Allnakku Årdflauges dag.
Förut använde man det nygutniska ordet när man menade fax, men nu har det fått en ny betydelse;  nu använder man årdflaug när man menar sms. Ungdomar av idag har väl knappast sett en fax, men hur orden flyger iväg från den ena mobilen till den andra känner de mer än väl till.

Dagens ordspråk:
Den som köper allt han ser, han får gråta, när andra ler.