Onsdagens regn / ”Och här ligger du?”

Så det regnade igår! Vi fick nästan 30 mm totalt. På förmiddagen satt jag vid datorn som vanligt, skrev ett blogginlägg och bloggvandrade en stund och sedan löste jag korsord och gick och vankade lite och kollade om inte regnet skulle upphöra snart och det klarnade upp fram på dagen.

Jag lagade mat och åt och efter lunchen började jag läsa den sjunde och sista boken i Denise Rydbergs serie Kontrahenterna, Vår sjunde Attaché. Jag läste ett par timmar, men sen la jag ifrån mig boken och eftersom klockan var tre tog jag mig en kopp eftermiddagskaffe. Regnet hade upphört medan jag suttit med min bok och solen var till och med framme och visade sig, så jag gick ut på en promenad i stället för att fortsätta läsningen. Jag satte kursen mot Coop och gick in och stödhandlade lite småsaker, som jag missade i tisdags och sen gick jag hem via Barkan.

Jag fick se så vackra dahlior i en trädgård på Djurgårdslundsvägen
Det är lite knaggligt att gå på skogsstigen med rollator, men det går rätt bra ändå.
Nu har jag inte så långt kvar innan jag är hemma på Odvalds igen.

I dag då?

Klockan är snart elva och jag har just kommit hem efter ett besök på vår Primärvårdspunkt. Det var dags för årskontroll av mina värden, så nu är jag mätt och vägd och blodtrycket är kollat och så långt fick jag godkänt i alla fall. Vad blod- och urinprov säger får jag veta senare.

Blodtrycket var ett sådant där man skulle vila innan det togs och då kom jag att tänka på när jag för många år sedan var hos läkaren på Vårdcentralen i Klintehamn och han ville ha ett sådant blodtryck.

Det var sent på eftermiddagen och det hade börjat mörkna lite och jag blev hänvisad till en brits i ett annat rum och där låg jag och hade det rätt gott. Jag hade ingen klocka på mig och visste inte hur länge jag legat där, men det började kännas länge. Då kom en sköterska in i rummet, tittade förvånat på mig och sa: ”Och här ligger du?” Läkaren hade glömt bort mig och satt med en annan patient! Jag vet inte hur många gånger han bad om ursäkt. Och jag får väl kanske be om ursäkt jag också, för jag har säkert berättat det här förut.😊

Trevlig torsdag!

Undrens tid är inte förbi – Veckans foto

Lördagen svek mig lite, för det blev inte riktigt så tjusigt väder som jag förväntat mig, men hyfsat i alla fall. När jag var klar med morgonsysslorna satte jag mig ute på terrassen för att läsa, men efter en halvtimme försvann solen och det blev för kallt, så jag flyttade in och satt och läste tills boken var utläst. Jag var sugen på att börja på nästa, som heter Vår sjätte Attachè, men det var dags för lunch, så jag gick ut i köket och stekte potatis och köttbullar och när jag ätit färdigt gick jag ut på en promenad.

Jag hade inget speciellt mål, utan ville bara ha lite motion. Jag gick Donnersgatan ner, men när jag kom ut på den var det något som inte riktigt stämde. Läste du mitt inlägg den 8 september där jag beklagade mig över hur tråkigt jag tycker det är att se det dåliga underhållet av vårt samhälle? Igår var all växtlighet borta från trottoaren. Så roligt att se!

Veckans foto

På söndagarna tycker Åke, Nacka 144 att vi ska lägga ut några foton från veckan som gått, men jag fuskar och tar fem av de bilder som jag tog på gårdagens promenad, som bland annat blev en vända ut på hamnen. Innan jag var hemma igen hade jag gått 3,75 km, eller enligt Fitbit cyklat utomhus i 1 timme och 17 minuter. 😊

Grisslan och den vackra blomsterekan vid rondellen
Klintevikens Strandbodsförening
Warfsholmsbron
Dammen bakom Gotlandsflis
Suderviljan har verkligen imponerande höga solrosor

I dag är det söndag och det är en morgon med bara 13º och det regnar lite lätt, men jag får väl vara glad ändå, för nu är flocken samlad igen. Carina och Bosse kom hem från Åland i veckan som gick och sent igår kväll kom Eva och Claudio hem efter tre veckor på Sicilien och Krister och Thomas har jag ju i Visby. Det känns tryggt att de är på plats allihop!

Trevlig valdagssöndag!

Regn? Hoppa på tåget:Tårta

Fredagen förflöt i sakta mak och regnet som kom på förmiddagen gav 5 mm, men senare på dagen blev det riktigt fint och jag rustade med lite av varje och efter lunchen la jag mig i solstolen och bara njöt och det verkar som jag ha haft behov av det, för Fitbit rapportera en ”Tupplur”, som bland annat gav mig 20 minuters djupsömn.

Sedan drack jag kaffe och såg på tv en stund innan jag gick ut och satte mig på framsidan och löste korsord. Det är så trevligt att sitta där, för alltid är det någon som stannar till en liten stund och pratar och så är det ju spännande nu med traktorer och andra maskiner som kör fram och tillbaka.

Nu är det lördag och dagen börjar väldigt molnigt och eftersom jag hade ett akut behov av ett besök på Coop kollade jag radar/blixt-sidan. Frågan var om fronten skulle träffa Gotland eller inte? Det fick bli en snabbis!

Hann jag?

Jag hann både dit och hem utan en enda droppe. Nu är regnet välkommet!

Hoppa på tåget

22 augustti har vi i dag och då tycker lokförare Åke att vi ska Hoppa på tåget och leta fram lite tårtor från bildarkivet och mitt finns det många exempel, både vanliga tårtor och smörgåstårtor. Här kommer några av dem.

Trevlig lördag!

Sommarprat med Kajsa Ollongren och en Klintevända

Torsdagen inleddes med mulet och blåsigt väder och vid lunchtid kom det till och med en liten regnskur, som gjorde att torsdagens Sommar i P1 fick avnjutas under en filt i soffan, men det gick bra det med.

Kajsa Ollongren

EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter om hur Europa ska förbli säkert – och fritt.

Foto: Javier Bernal Revert

Kajsa Ollongren är tidigare försvarsminister, vice premiärminister och inrikesminister i Nederländerna. Sedan juni 2025 är Kajsa Ollongren EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter. I sin roll arbetar Kajsa Ollongren med att främja efterlevnaden av humanitär rätt och internationell straffrätt samt med att stärka EU:s röst i dialogen om mänskliga rättigheter med omvärlden.

Jag hade aldrig hört namnet tidigare och min första fundering när jag såg det blev givetvis, varför hon heter som hon gör. Och efter en lång inledning om läget i Ukraina och Nederländernas insats där, kom en förklaring. Namnet Ollongren kommer ursprungligen från hennes farfar som bodde i Ukraina, men hade finska rötter. Hennes pappa gifte sig sedan med en svenska och från henne fick hon namnet Karin, som blev Kajsa. Det var också anledningen till att hon pratar perfekt svenska, eftersom det var språket man talade hemma. De kallade det för sitt ”hemliga språk” och somrarna tillbringades hos mormor och morfar i Sverige.I dag bor hon med sin fru och två söner i Amsterdam, en stad som hon lovordade och även de två sönerna talar det ”hemliga språket”.

Efter det mer personliga inslaget kom det sedan ett brandtal för Europa kontra USA. Europa kan och behöver inte USA, det var ett mantra och ett av hennes stoltaste ögonblick var när hon skrev under avtalet där Sverige gick med i Nato. Visst får även hon 👍, även om det blev lite väl mycket politik.

En Klintevända

Medan jag låg i soffan och lyssnade på sommarpratet hade molnen lättat lite och det var rätt soligt, så när programmet var slut gick jag ut på en promenad. Jag tänkte gå och hälsa på några bekanta, men när jag väl kom dit fick jag se att de satt ute i trädgården med några gäster, så jag fortsatte min vandring och det blev en rätt behaglig promenad.

En vacker rönn här på Odvalds
Kungsljusen blommar i en trädgård på Åbrogatan
På Garvaregatan var tomten redan på gång.

I dag är det en solig och vacker fredagsmorgon. Jag har just varit ute och kollat av läget i täppan och det skulle nog inte skada med en gräsklippning idag. Regnet som kommit har tydligen gjort nytta.

Trevlig fredag!

Fredagens plan höll

Det blev ordentligt varmt igår, nästan i varmaste laget till och med i skuggan. När jag vattnat ute och inne, satte jag mig på terrassen och läste tills det var dags för lunch och efter den la jag mig i skuggan i solstolen och lyssnade på Sommar i P1

Anders Rosengren

Läkaren om varför vi lever längre men känner oss mindre levande – och hur vi når existentiell hälsa.

Foto Lina Arvidsson

Anders Rosengren pratade mycket om kontemplation – att låta sinnet helt upptas av djupa tankar under en längre tid, vilket kan leda till insikt, förståelse och inre ro. Och visst är det så, man mår bra av att få sitta och tänka över sitt liv och sina val. Som läkare har han också upptäckt att de värden, som läkaren tycker är så viktiga för att vi som patienter ska må bra, alla gånger inte stämmer överens med hur vi känner oss. Resonemanget blev lite komplicerat ibland och jag hängde väl kanske inte med hela tiden, men han höll mig vaken i alla fall. Och när han berättade om vad som hänt hans mamma, cellprovet som han envisats med att hon skulle ta, som sedan troligt ledde till hennes död, blev jag klarvaken. Vilken fruktansvärd situation för hans del! Fast nya prover visade att det kanske inte var så i alla fall? Men tänk om? Han får trösta sig med 👍,

Sedan gick jag och kokade mig lite eftermiddagskaffe och satte mig på terrassen och lästa ut min bok. Klockan fyra var den färdigläst och när jag lagt den i från mig, bytte jag om från shorts till jeans och gick ut på en promenad. Målet var Coop, men jag gick genom Barkan, för jag ville kolla blåbären.

På Coop var det massor av folk och det stod bilar parkerade inte bara på parkeringsplatsen, utan på alla möjliga ställen, huller om buller. Vilken röra! Jag var glad att jag bara hade min rollator. Jag plockade till mig det jag skulle ha och sedan gick jag hem.

I dag är jag glad att jag utnyttjat torsdagens och fredagens härliga sommarväder, för den här lördagen är det mulet och det duggregnar. Det kunde gärna få regna på lite ordentligare. Men det blir som det blir….

Trevlig lördag!

Sommar i P1 och Årets första igelkott

Det blev en varm onsdag, men ändå inte så varm som jag trodde att det skulle bli. Jag pysslade med lite av varje på förmiddagen, men efter lunchen gick jag ut och la mig i solstolen i skuggan på terrassen för att lyssna på Sommar i P1 och då kändes det faktiskt ganska svalt.

Bettan Byvald

Socialarbetaren om 40 år i yrket och händelser som påverkat henne.

Foto Mehdi Kabirzadeh

Så bra hon var och så mycket klokt hon sa! Jag lyssnade verkligen uppmärksamt när hon berättade om människor hon mött under sina 40 år som socialarbetare, om arbetet mot IS´s (Islamiska Staten) rekrytering av ungdomar i Göteborgstrakten och om den svåra diskoteksbranden 1998. Hon berättade också att hon har blivit belönad till riddare av första klassen av Vasaorden för ”mångårigt betydande socialt arbete” och det lät verkligen som om hon gjort sig förtjänt av den utmärkelsen. En 👍 får hon av mig i alla fall.

Varmt var det dock när jag efter att ha lyssnat färdigt gick ut på en Klinterunda. Det har varit lite mycket stillasittande nu ett tag, så jag ville ut och röra på mig lite och så hade jag ett ärende på Coop och när jag var där kunde jag inte stå emot en kartong jordgubbar, men det blir nog den sista för i år, för de var inte speciellt goda upptäckte när jag kom hem och provsmakade en portion.

Innan jag slog mig ner framför tv:n med en kopp kaffe, bar jag ut några kannor vatten till rabatten. Mina höstanemoner ser verkligen lidande ut och det verkar nästan som om det inte hjälper med vatten, de slokar i alla fall.

Torsdag morgon och i dag ska det bli varmt. Nu vid halvtio är det redan över 22º, så det stämmer nog. Jag sov lite dåligt i natt, så vid tvåtiden var jag uppe och vankade. Jag stod i köksfönstret och tittade ut mot trädgården mitt emot och då fick jag se sommarens första igelkott. Det var en rätt stor igelkott jag såg och den sprang kvickt över grannens gräsmatta och in bland några buskar.

Förr hade vi gott om igelkottar här, men nu ser man dem inte så ofta. Jag tror inte att jag såg någon förra sommaren? Igelkotten är Gotlands landskapsdjur och den är hotad, så den ska vi vara rädda om. I den senaste rödlistan från 2026 anses den vara sårbar.

Jag har rapporterat in mitt fynd.

Trevlig torsdag!

Sommar med Olof Wretling och Veckans foto #71

Lördagen, som började med tunga moln och hård blåst ordnade faktiskt till sig och fram mot eftermiddagen blev det riktigt fint väder och jeansen, som jag tog på mig på morgonen när jag tyckte att det var kallt, ersattes av shorts när jag gick ut och la mig i solstolen för att lyssna på lördagens sommarvärd.

Olof Wretling

Komikern om sitt dåliga omdöme och att räkna ned dagarna i sitt liv.

Foto Mattias Ahlm

Olof Wretling var en helt ny bekantskap för mig och jag gillade hans sommarprat, där han utgick från de skador som hans pappa och kanske även han själv fått på grund av pappans arbete i skogen, där det bland annan ingick att spruta hormoslyr. (När jag hörde ”hormoslyr” ringde en klocka och jag mindes debatten på 70-talet mot giftet som till slut förbjöds.) Pappan dog i cancer bara 53 år gammal och själv har han fått diagnosen ADHD, vilket han själv tror beror på just skadorna av faderns arbete. Som bisittare hade han en fiktiv Lars Lerin som ritade en tavla av ett kalhygge. Han hade en behaglig röst både som Olof och Lars och den norrländska dialekten är ju alltid tilltalande. Dessutom höll han mig vaken, så även han får 👍.

Medan jag lyssnade på lördagens sommarprat låg jag och betraktade de vackra molnen som seglade förbi över Odvalds.

Veckans foto #71

Söndagen ser ut att vädermässigt bli en kopia av gårdagen, fast himlen är inte lika blå i dag. Vi får väl se hur den artar sig. På söndagarna tycker Åke, Nacka 144 att vi ska lägga ut några foton från veckan som gått och jag hittade några som nog inte varit med i något blogginlägg tidigare.

En av veckans goda luncher
Det är onsdag, klockan är 21:06 och några sekunder lyser en intensiv ”lampa” in i mitt vardagsrum.
Fredagskväll och på tv:n ett avsnitt av Line of Duty, där jag nu har sett 4 säsonger, men det finns 2 till.
Det har varit för mycket solstolsliggande den här veckan så i går vid 20-tiden tog jag en promenad till Coop och var inne och köpte en glass, som jag sedan satt på en bänk på Torget och åt,  innan jag gick hem igen. Det var en riktigt skön kväll.

Trevlig söndag!