Hitta.ut

Det  har varit lika ljuvligt väder i dag också och jag tycker att jag har tagit vara på den och njutit i fulla drag. På förmiddagen hände det inte så mycket. Jag tog det lugnt, satt ute och löste korsord och pratade med en granne ett bra tag. Sen gick jag in och gjorde rårakor med bacon och lingonsylt till lunch.

Igår kväll kom Rut in med en ask plättbakelser som hon ville att jag skulle ge Bosse som tack för flundrorna de fått i sommar, så när jag ätit färdigt tog jag bilen och åkte iväg till Sicklings med kakorna.

Där blev jag kvar en stund för Carina satte på kaffet och Bosse tog en paus i målandet och så blev det kaffe och plättbakelser.

Nu är bygget snart klart!

Sen hade jag egentligen tänkt åka till Flisen och ställa bilen där medan jag tog en promenad i Masshagen, men jag ändrade mig och körde upp på Klinteberget i stället. Parkerade bilen och gick ut på en av motionsslingorna.

Som jag gick där fick jag se en av Hitta.ut`s checkpoints. I våras när kartan släpptes, tyckte jag att det var så konstigt att man inte utnyttjat Klinteberget, men tydligen har man uppdaterat Klintehamnsområdet vid något senare tillfälle och det har jag tydligen missat.

Jag hade kvar kartan över Klintehamn i mobilen och minsann, den var uppdaterad. Så när jag markerat den jag hittat, gick jag färdigt den blå slingan och sen började jag leta checkpoints.

Jag hittade tre stycken (de som är avbockade på kartan), men sen fick jag ge mig, för jag började känna av mitt vänstra ben igen. Det är nog bäst att inte överanstränga sig. Nu har jag sju stycken kvar att leta reda på.

När jag kom hem kollade jag på hittaut`s hemsida och där finns också kartan över Klinteberget i pdf-format om man skulle vilja skriva ut den.

Dagens ordspråk:
Den illa gör, han illa far, och så har det varit i alla dar

Eller pappas version: Den illa gör, han blir far. 😆

Trevlig fortsättning på dagen!

Jag valde fisken….

…. och tog mig en promenad ut till Hamnkaféet i lagom tid till lunch. Köttbullarna kan jag ha till en annan dag. Jag hade ju kunnat köra dit, men man ska ju röra på sig också och jag blir så glad när jag får medaljer och uppmuntrande tillrop från Fitbitgänget. Det har också varit riktigt behagligt väder i dag, för molnslöjorna har varit kvar hela dagen, så det blev ett typiskt svenskt lagomväder.
Maten var i alla fall god och det fanns mycket att titta på, för det var någon sorts aktivitet på Karlsöbåten. Besättningen var där och en massa ungdomar sprang omkring på båten. Jag fick aldrig klart för mig vad det rörde sig om.
Det enda tråkiga med min utflykt var att jag fick ont i vänster ben på hemvägen, både i höften och i knät. Jag har känt av det tidigare, men trodde att det var borta nu, men tydligen inte.

När jag kom till Rondo satte jag mig där i solskenet och vilade och då kom det två kvinnor och satte sig på bänken bredvid. Det visade sig att den ena jobbat på Åvallegården tillsammans med min mamma och att hon även varit där under den tid mamma bodde på hemmet. Det blev många glada skratt när vi påminde varandra om henne och hennes många roliga hyss och uttryck.

När jag kom hem var klockan nästan halvtvå och då tog jag bilen och åkte till Konsum och handlade på allvar för första gången på flera månader. Jag provade självscanningen också och det fungerade bra tycker jag. Det stod att det eventuellt skulle kunna bli en kontroll när man gjorde det första gången, men jag slank iväg med mina kassar utan att någon stoppade mig.

Nu är det dags för lite läsning och en kopp kaffe!

Trevlig fortsättning på dagen!

I dag kan man läsa om Livet efter 80 i GA

Jag skrev ju i onsdags att jag haft en spännande besök och besökaren var en journalist från Gotlands Allehanda, som ville intervjua mig om mitt bloggande och om hur jag som 80-åring hanterar den nya tekniken och alla digitala möjligheter som finns i dag.

Här tog vi en selfie så att jag skulle få en bild till dagens inlägg. Henrik Radhe heter han.

Artikeln skulle var med i lördagstidningen, så tidigt i morse tassade ut för att se om den kommit, men det hade den inte, så jag gick till sängs igen, men nästa gång jag vaknade låg den där på dörrmattan.

Och minsann, det fanns en liten bild av mig redan på första sidan och sedan fick jag tre helsidor i söndagsbilagan. Det var väl inte dåligt för en liten 80-årig tantbloggare!

Vi är ju många äldre som bloggar, så det är väl egentligen inte så mycket att orda om, men många tror att det bara är något som ungdomar håller på med och det trodde nog Henrik också, men jag tror jag fick honom på andra tankar.

Skulle man göra en undersökning bland de bloggare som finna med på min lista över bloggvänner, skulle man nog finna att medelåldern är ganska hög. Hur som helst går det givetvis inte att sticka under stol med, att det är roligt att bli uppmärksammad. Vi behöver nog alla bli bekräftade för att må riktigt bra.

Igår tog jag en promenad bort till Carina och Bosse och jag gick genom skogen dit och via samhället hem. Det var en riktigt skön promenad trots blåsten.

På hemvägen fick jag några trevliga pratstunder med bekanta som jag mötte. Jag börjar faktiskt bli bättre och bättre på att ”slå mig i slang” med folk. Förr var det Åke  som var den som pratade med människor, både kända och okända, som vi mötte och jag stod bara bredvid och kom med något litet inpass då och då, men nu kan jag också.

Någon är rädd om sin katt

Dagens ordspråk:
Ingen vet var haren har sin gång.

Trevlig lördag!

Balan då och nu

Det blåser som attan i dag och molnen kommer och går, men det är skapligt varmt i alla fall, så efter lunch tog jag en promenad ut till Barlastkajen. Någon frågade på facebook om det finns något utegym i Klintehamn och fick till svar att det finns ett där, så jag tänkte att jag skulle ta mig en titt på det.

Klockan på Donnersgatan står som vanligt på 08.20
Det här huset på Södra Kustvägen är nästan övervuxet av björnbär
Här är det som kallas för ett utegym och det ligger precis innan själva Barlastkajen

Barlastkajen, eller Balan, som vi säger i dagligt tal, är en liten udde söder om Klinte hamn, som var en populär badplats när jag var barn och där gick vi och lärde oss simma. Så fort skolan slutade började simskolan och alla vet väl hur svalt det kan vara i början av juni och dessutom kallt i vattnet, men det fick gå. Simma lärde vi oss i alla fall. Man höll på med simskola där länge och både Eva och Bosse har gått i simskolan på Balan, men när det blev dags för Krister var det Hemsebadet som gällde.

Så här såg det ut på Balan på de tiden

Förklaringen till namnet Barlastkajen kanske är självklar för alla, men jag ger den i alla fall. Det kommer sig av, att förr när skutorna gick tomma hit  för att hämta gods i Klintehamn, var de lastade med sand som barlast för att de skulle gå stadigt om det blåste upp. Den sanden lastades sedan av vid Barlastkajen och skulle  någon båt gå tom till fastlandet och behövde barlast fick de hämta den där. Jag vet inte om det är en naturlig udde eller om den helt består av ditkörd sand.

Så här ser det ut där i dag:

IMAG3076
Av de gamla bryggorna finns det bara rester kvar.

Dagens ordspråk:
Det är inte guld allt som glimmar

Trevlig fortsättning på dagen!

Salmbärsdagen

Det blåser i dag och det är växlande väder, med solsken ena stunden och tjocka moln nästa. Att det är rätt varmt upptäckte jag när jag gav mig iväg ut på en söndagspromenad. Jag gick ner till dammen, för jag ville gå i skogen och slippa de värsta vindbyarna och där var det väldigt behagligt, men sista biten hem blir då i Värsendekvior och på landsvägen och där blåste det så att håret stod som en kvast rakt upp och det var hemskt varmt, för just då gassade solen på riktigt ordentligt. Jag har just varit ute i köket och torkat av svetten från ansiktet.

Jag ville se om näckrosorna blommade och det gjorde de minsann.
Någon vill visa sin kärlek

Jag kan inte låta bli att fundera över vem eller vilka det är som lägger ut de här gröna stenarna i skogen. Jag har sett dem både här på gamla järnvägsbanken och på Barkan. Jag googlade lite för att se om de har någon symbolik som jag inte känner till, men jag har inte hittat något.

Enligt Allnakku är det salmbärsdagen i dag

Nu är det snart kaffedags och jag tror att jag ska ta och micra en bit saffranspannkaka som jag har i frysen. Lite salmbärssylt har jag i en burk, men någon vispgrädde blir det inte, fast en lite skvätt mellangrädde går säkert lika bra.

Dagens ordspråk:
Det man äter ur grytan får man aldrig på fatet.

Ha en fin fortsättning på söndagen!

Hamnen tur och retur

När jag ätit lunch satte jag mig ute i skuggan för att läsa, men boken jag börjat på, Livet vi drömde om av Anna Gavalda, var så hemskt tramsig, så det blev inte så många sidor innan jag slog ihop den och förpassade den till högen av pockets som jag inte tänker läsa.

Det är varmt i dag, men det blåser svalkande vindar, så jag klädde om från ”sitta på uteplatsen” till ”ut och gå” och gav mig iväg på en promenad. ”Ut och gå” förutsätter att det ska finnas bra fickor för mobilen och nycklarna, för någon väska vill jag inte släpa på. Jag siktade in mig på hamnen och det var en riktigt behaglig promenad i lätt motvind.

När jag kom dit beställde jag kaffe och en salmbärsgrotta och satte mig ute i halvskugga och njöt av de friska vindarna från havet och glada barns plaskande och lek i vattnet. Jag satt där rätt länge, innan jag gick hemåt igen.  Promenaden hem var inte lika behaglig, men hem kom jag i alla fall.

Ha en skön fortsättning på tisdagen!

 

Jag vet inte…

…riktigt vad jag ska säga om de där receptfria sömntabletterna (Lunixen), som jag köpte förra veckan. Nu har jag tagit dem varje kväll utan någon nämnvärd förbättring. Som vanligt somnar jag ganska omgående när jag lagt mig, men jag sover fortfarande bara ett par, tre timmar i stöten. Möjligen somnar jag om lite kvickare, men det känns ändå som om det var bortkastade 199 kronor. Fast det står att optimal effekt uppnås efter 2-4 veckor, så jag fortsätter väl tills förpackningen är slut, så får jag se sen.

I dag låg jag i alla fall rätt länge och gick inte upp förrän vid åtta-tiden. Det är en varm söndag och när jag ätit frukost gick jag ut på en förmiddagspromenad, för jag ville röra på mig lite innan det blir för varmt. Det var redan för hett att gå i solen, så jag valde Barkan och det var väldigt behagligt att gå där i skuggan.

Nu ska jag sätta mig ute i skuggan på framsidan och fortsätta med min bok tills det blir dags för lunch och sen ska jag lyssna på årets sista sommarpratar. Det är Laleh som avlutar 2020 års Sommar i P1, ett hedervärt uppdrag, som Torsten Ehrenmark brukade ha förr i tiden. Jag har just lyssnat på ett avsnitt från 1963 och njutit i fulla drag av hans rappa kåserande om Paristrafiken.

Dagens ordspråk:
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket

Trevlig söndag!

Virus både här och där!

Det är ännu en varm och solig sommardag och på förmiddagen klippte jag gräset utanför uteplatsen och ansade en buske lite.

Sen fick jag lite oangenämt pyssel, för jag klickade på en video som en av mina fb-vänner skickat till mig på messinger och det skulle jag inte ha gjort. Det innehöll virus, så trots att videon inte gick att öppna har den sedan spridit sig till alla mina kontakter. Fy så trist sånt här är!

När det blev dags för Sommar i P1 gick jag ut på en skogspromenad med programmet i öronen. Det var väldigt behagligt i skogen och jag mötte flera stycken som haft samma tanke som jag. En av dem mötte jag till och med två gånger.


emmaeliasson Dagens sommarvärd, Emma Elisson f d ishocheyspelare presenterar sitt program så här:

Mitt Sommarprat kommer att handla om glädjen, fighterna och skiten som kommer med att vara elithockeyspelare och kvinna. Från starten i Matojärvis iskalla islada till början på slutet i ett hotellrum i Norrtälje och förlusten av både vänskapsrelationer och en plats i landslaget.

Om man är intresserad av sporten, kanske det här sommarpratet kan vara intressant, men är man inte det, kan man nog lugnt avstå. Underhållningsvärdet var inte speciellt stort. 👎

Trevlig fortsättning på tisdagen!