Bättre än befarat

Det har varit en solig och vacker torsdagsförmiddag och temperaturen är trevlig den också +6º är inte så illa så här mitt januari. Nu vid halvett-tiden har det dock börjat mulna till.

Jag har gjort en kålpudding på förmiddagen och när jag har fått mig en portion till lunch ska jag ta en promenad ner till apoteket. Jag behöver fylla på pillerförrådet och det glömde jag igår när jag var ute och körde.

Visst är den här amaryllisen fin? Med fyra stänglar och sex klockor i den först utslagna kan man inte annat än vara nöjd med den. Tulpanerna sköter sig också och ser ut att vilja slå ut. Förra året var jag ute för att knopparna bara torkade och det blev inga utslagna blommor alls.

Jag kollade upp vad jag skrev om förra året på Tjugondag Knut och då var det väldigt stor oro i pressen om den dåliga farten på vaccineringarna i Sverige och DN skrev: Vaccineringen nästa katastrof i Sveriges coronahantering och man befarade att det skulle ta upp till tre år innan hela befolkningen är vaccinerad och jag själv trodde inte att jag skulle få någon spruta före midsommar, men det visade sig att både pressen och jag hade fel. Jag fick nr 1 25/1, nr 2 22/2 och nr 3 13/10. Det har gått mycket bättre än man befarade och olyckskorparna (DN, GA och jag) kraxade totalt i onödan!

Dagsläget

Bekräftade fall hittills den här veckan (alltså tre dagar): 268

Kålpuddingen smakade alldeles utmärkt. Jag har ris i den eller snarare risgrynsgröt, så jag bryr mig aldrig om att koka potatis till. Det räcker bra med en liten skvätt grädde som sås och så lingonsylt förstås. Som efterrätt åt jag en apelsin.

Dagens ordspråk:
Den som bara letar efter fel finner inget annat.

Trevlig torsdag!

Många kroppisar blev det

Jag har aldrig gjort så många kroppkakor på en gång förut som igår, men Eva hade skalat, kokat och pressat nästan 5 kg potatis och jag hade en ordentlig skål med fyllning med mig, så det var bara att köra på. 75 stycken blev det och drygt hälften åt vi upp när alla kommit.

Eva skötte kokandet
Bosse blev som vanligt överfallen av hundarna när han och Carina kom.
Carina och dagens födelsedagsbarn Claudio redo att ta för sig
Vi orkade minsann äta tårta också

I dag äts det nog uppstekta kroppkakor både på Stenstugu, Sicklings och i Visby och givetvis här på Odvalds också.

Dagens ordspråk:
Det bästa med framtiden är att den kommer en dag i sänder.

Trevlig lördag!

Idag hissar jag….

….den italienska flaggan, för i dag fyller Claudio år, Claudio som bytte Sicilien mot Gotland. I dag ska vi koka kroppkakor på Stenstugu och jag står för fyllningen med bidrag från Bosse som hade en bit skinka i frysen. Eva kokar och pressar potatis och sedan hjälps i åt att göra kroppkakor och koka dem.

Under alla år Eva och hennes familj bodde på Sicilien kom de ibland hem till Stenstugu några dagar under julen, i alla fall Eva och barnen, och då hörde det till att det måste bli en omgång kroppkakor innan de åkte igen. Vi har till och med haft det på menyn Annandag jul. Kroppkakor passar både gotlänningar och sicilianare.

Det har varit en kall fredagsmorgon, vi hade -7,5º i morse, men kylan har mildrats betydligt och nu vid halvtvå är det noll-gradigt och snön vräker ner, men man varnar för att det kan gå över i regn och att det kan bli väldigt halt på vägarna. Det är tur att jag får hämtning och slipper ut och köra.

Dagens ordspråk:
Den som blundar om dagen sover dåligt om natten.

Grattis Claudio!

Klinterunda

Det är ännu en solig och fin dag, men det blåser rätt mycket och så pass mycket att dagens kryssningsfatyg inte kunde angöra i Visby, utan fick fortsätta till Slite och de passagerare som vill se Visby får bussas dit.

Jag fredagsstädade på förmiddagen och när jag klarat av det gick jag ut och sopade av min uteplats, där det blåst in en massa löv och sedan tog jag krattan och räfsade gräsmattan, så att jag förhoppningsvis slipper få in nya löv på stenläggningen.

När jag var ute kände jag ju hur behagligt det var i solskenet, så även om det närmade sig lunchtid, tog jag på mig och gick ut på en Klinterunda. Man måste passa på, för ingen vet hur länge vi får behålla det här fina vädret. Tänk att det bara är tio dagar sedan jag var ute och dokumenterade vintern och nu är den helt borta. Fast det ser ut som om den snart är tillbaka igen och det skulle inte förvåna mig om vi får en vit jul trots allt.

På Donnersgatan var det tyst och öde förutom en och annan bil och någon som kom ut från Apoteket. Den stora parkeringen utanför gamla ICA var helt öde. Så här en vecka före jul borde det egentligen vimla av folk längs Klintehamns forna storgata, men enda stället det vimlas på numera är nog på Konsum. I dag gick jag inte dit utan fortsatte hem.

Det blev en sen lunch i dag, men det gör ingenting, för jag var inte speciellt hungrig. Frukosten tar sin rundliga tid, så det passar egentligen ganska bra att äta lunch vid ett-tiden.

I eftermiddag ska jag ta och börja slå in några julklappar. Jag har nog inte papper som räcker till allt, men det kan bli en början i alla fall.

Nu plingade det till i mobilen! Julklapparna, som jag klickade hem härom kvällen, är klara för avhämtning hos Postnord, men det får vara tills i morgon, för då behöver jag nog ta bilen och ”när bilen ändå går” passar jag på att köpa lördags/söndags-lunchen på Kustgrillen. I morgon finns det Stekt ris med kyckling, grönsaker o ägg och det gillar jag.

Ha en fin fortsättning på fredagen!

Truten Snuten!

Jag tycker att årets julkalender på teve En hederlig jul med Knyckertz är riktigt trevlig och när jag googlat lite på familjen Knyckertz har jag förstått att det finns en hel serie böcker om den. Jag har ju inte haft någon anledning att läsa barnböcker på många herrans år, så det här var något alldeles nytt för mig. Familjen består av pappa Bove, mamma Fia, dottern Ellen Kriminellen och så lilla Ture som är den enda som urartat, för han kan inte ens ljuga och man anlitar en terapeut som ska försöka göra även honom kriminell. Det finns en hund i familjen också och den heter Snuten och så fort Snuten skäller ryter någon: ”Truten Snuten!”

Ja, mycket teve blir det och jag har just sett en miniserie på Netflix, som jag kan rekommendera Clickbait heter den och utan att avslöja alltför mycket, så visar den vad som kan hända när man inte riktigt vet vad man håller på med.

Jag ser dock annat än serier och filmer på Netflix och just nu går den danska serien Krönikan på Axess och den kan jag ju inte motstå även om jag sett den flera gånger. Krönikan är en av dansk tv:s största framgångar. I likhet med Matador är det en dramaserie som utspelas mot en historisk verklighet. Mellan 1949 och 1974 får vi följa fyra personer och deras liv.

I de avsnitt jag sett den senaste tiden håller en av huvudpersonerna på att utveckla tv-apparater och det är kul att följa resonemanget runt den nymodigheten. Med facit i hand är det svårt att förstå att man var så tveksam. 1953 televiserades drottning Elisabeths kröning och det var nog något som fick fart på utvecklingen.

Jag minns att det fanns några här i samhället som hade teve när jag var tonåring. I huset till höger på bilden ovanför till exempel hade man en och den var så smart placerad att man kunde stå ute på gatan och titta in genom de stora fönstren.

Om de inte hade sin apparat på kunde man gå till Vibergs Värdshus, för där fanns det också en och om man hade tur lyckades Valter ställa in antennen så att det gick att se annat än flimmer och snöande.

På Stenstugu fick vi vår första tv 1962, en stilig inredningsdetalj där tv:n var inbyggd i ett skåp med dörrar, som man kunde stänga till när den inte användes.

Det har varit en rätt solig och fin lördagsförmiddag med nästan tre plusgrader och egentligen skulle man ju tagit sig en promenad, men det är så blött, moddigt och isigt på trottoarerna så det var inte alls lockande. Jag tog en tur med bilen på förmiddagen i stället, för jag hade några ärenden att uträtta.

Dagens ordspråk:
Nu ska vi komma överens om att inte trampa varandra på tårna, sa tuppen i spiltan till hästen.

Trevlig lördag!