Nu får vi se…..

….om det blir något regn i dag, det är i alla fall mulet och det är väl en förutsättning om det ska kunna komma någon skvätt. Jag ska ta en vända med dammtrasan och snabeldraken i dag, för fredagsstädningen hoppade jag över igår och med facit i hand var det ju bra. Fast den planerade hittautpromenad blev inställd, för innan jag kom iväg hade det börjat blåsa och när jag kämpat på i motvinden ner till samhället, vände jag hemåt igen. De checkpoints som jag tänkt sikta in mig på ligger precis nere vid stranden och det kändes inte lockande alls att gå dit.

Det börjar blomma så vackert nu överallt, här på Odvalds knoppas paradisäppelträden och ner på samhället finns det körsbärsträd och annat som också prunkar i vitt och rosa och så de vackra forsythiorna förstås. Det verkar som om naturen gillar den här kalla våren.

När jag kommit tillbaka till Odvalds igen, fortsatte jag en liten bit till, fram till ett ställe där jag brukar plocka kajp (skogslök på svenska). Jag hade för säkerhets skull stoppat en plastpåse i fickan innan jag gick hemifrån och nu fick jag användning för den.

Jag sköljde av kajparna och satte på en gryta med buljong och potatis och till kvällen blev det kajpsoppa och kajpsoppa ska jag äta till lunch i dag också.

Medan jag åt den goda soppan tittade jag på de sista avsnitten av en finsk serie på SvtPlay, Transporten heter den och den handlar om vad som händer när man hittar ett mikrochip i maten på ett dagis i Helsingfors. Jag tycker att den var rätt spännande, men som många andra filmer och serier från Finland ganska mörk och deprimerande. Jag har sett en del finska serier på Netflix, bland annat Sorjonen och Karppi och de är också bra, men ganska dystra.

Dagens ordspråk:
När nöden är som störst är hjälpen som närmast.

Trevlig lördag!

Första maj….

….för 10 års sedan samlades vi på Fröjel kyrkogård och hade gravsättning av Åkes urna. Det är hemskt så fort tiden går! Jag var bjuden på lunch på Stenstugu i dag och innan jag åkte dit tog jag en sväng upp på kyrkogården med några tulpaner.

De kanske inte syns så väl på det här kortet, men bland påskliljor och svalört finns det penséer och här har de tagit sig riktigt bra trots kylan. Sämre var det på Klinte kyrkogård där någon, förmodligen ett rådjur, ätit upp det mesta av penséerna. En planta låg ute på gräsmattan och alla blommor och det mesta av bladen på de övriga var borta, kvar var bara en grön stubbe.

I dag var det premiärlunch för året i Orangeriet på Stenstugu och Eva bjöd på en härligt god porchetta, som är en italiensk kötträtt på fläskkarré eller fläsksida som man skär till en större och tunnare bit, fyller med vitlök, fänkål och rosmarin och sedan rullar ihop till en rulle som man ugnssteker. Mycket gott!

Igår eftermiddag satt jag och läste den första boken i Håkan Östlundhs trilogi om Profeten. Jag hade läst hälften innan dess och trodde att jag skulle läsa färdigt den, men vid fem-tiden gav jag mig och slog ihop boken. I dag tog jag de sista sidorna ute i solskenet och nu är det Evas tur att läsa den. Jag måste säga att det är en riktig bladvändare.

Jag hade funderingar på att köra upp på Klinteberget igår och vara med på Valborgsmässofirandet där, för det verkade som om de hade för avsikt att tända brasan, men jag fegade ur och satt hemma och såg på teve i stället. Efter Postkodmiljonären är det Lottodragning och jag hade lyckan med mig ännu en gång till och vann en liten slant. Sedan var det dags för Let´s Dance, som jag såg en del av. Jag börjar tröttna på dem måste jag säga. Jag har lite svårt för de båda programledarna som skruvat upp hysterin kring deltagarna och deras prestationer ett snäpp extra.

Nej, det blev Netflix och ett antal avsnitt av serien om den ”galna” (galen i en positiv betydelse) danska läraren Rita som fick stå för underhållningen tills det var dags för ett sent sänggående.

Tända brasan förresten! Jag vet inte vad de håller på med i Klintehamn, men igår brann det igen, bara en liten bit från huset som brann ner på nyårsafton, men den här gången var det ”bara” en vedbod som blev lågornas offer. Bostaden klarade sig.

Ha en skön Första majkväll!

Dymmelonsdag / Långfredagslaxen är i hamn

Onsdag i Stilla veckan kallas för Dymmelonsdag och det är ett välkänt begrepp, för det har vi alltid kallat den. Namnet kommer av att man nu går in i ett allvarligare skede i fastan och då dämpar man klangen på kyrkklockorna. I alla fall gjorde man det förr, men hur det är i dag vet jag faktiskt inte. Från början bytte man ut de vanliga stålkläpparna mot träkläppar, så kallade dymlingar, men det förekommer nog inte numera.

Det är en gråmulen onsdag, så det var tur att jag utnyttjade gårdagens vackra väder, för på förmiddagen satt jag ute och läste och efter lunch gick jag ut på en Klinterunda. När jag kom till Torget fick jag se att man satt ut ett påskris där. Jag satte mig på en bänk en stund och tittade på folklivet. Det var några som höll på med träden och jag trodde att de höll på med beskärning, men det visade sig att de höll på att ta ner julbelysningen.

Igår kväll fungerade tv:n precis som vanligt igen och jag tog en snabbrepris via playprogrammen och kollade både på Efter stängning och Bonde söker fru. Rätt man vann i Efter stängning tycker jag och gotlandsbonden kommer nog att få många brev från intresserade damer.

Jag ringde till Bosse igår kväll för att kolla läget och då var han vid stranden och hade just satt nät och i dag, när jag precis druckit morgonkaffet och skulle gå och klä mig, plingade det på dörren.

På långfredagen ska man äta fisk enligt vår tradition och i år blir det lax. Det var en jättefin och lagom stor lax och efter att jag delat upp den så blir det tre små kotletter som jag ska äta i dag och ett par filéer som jag först ska frysa in ett par dygn och sedan grava och den stora biten ska jag koka in och den ska vi äta på långfredagen. Tack Bosse!

Det minskar i påskägget!

Dagens ordspråk:
Man ska vänta det värsta och hoppas det bästa.

Trevlig dymmelonsdag!

Jag ger upp

Jag vaknade tidigt i dag, väldigt tidigt faktiskt och även om det var ganska skönt i sängen så gick jag upp och då var klockan bara halvsju, så jag fick en rejäl förmiddag som jag tycker att jag använt väl.

Jag har suttit vid datorn och skrivit referat från vårt årsmöte och så har jag uppdaterat SPF:s medlemsregister. Ännu kan jag inte se på hemsidan om jag gjort rätt, för uppdateringen mellan medlemsregister och hemsida tar väldigt lång tid. Mellan varven har jag försökt hitta inspiration till den där tolfte selfien, men till slut bestämde jag mig för att strunta i den och gick och åt lunch i stället. Jag tog mig en tallrik till av den ickegoda gulaschsoppan.

Man kan ju inte kasta mat som trots allt är ätbar. Jag spädde den med matlagningsgrädde som mildrade smaken lite och det gjorde faktiskt att den smakade bättre. Allting blir godare med lite grädde! Några knapriga och smörsmakande krutonger gjorde måltiden ännu godare. Till efterrätt tog jag mig en kiwi och ett par After Eight.

Dagens ordspråk: Ansvaret är inte mindre för att man ingenting sagt.

Trevlig onsdag!

Det här var väl onödigt! / Matminne

Jag trodde ju att gårdagens snö skulle töa bort, men icke! Vi hade minusgrader hela dagen igår och som kallast blev det nästan fem minus. I dag får vi påfyllning av snötäcket, men det är ett par plusgrader, så det är väl bara att hoppas att det inte blir liggande så länge. På Gotlandsradion spekulerar man över om det här snöfallet kan räknas som starur nr 1. Vi har ju i och för sig enligt SMHI meteorologisk vår, så varför inte. Förutsättningen för att ett snöfall så här i februari/mars ska räknas som en starur är att man har sett en stare och det säger reportrarna att man redan har gjort här på ön i år. Så nu är det bara att fortsätta räkna. Sju stycken ska det vara innan våren är här på allvar.

I måndags såg jagEfter Stängning och då skulle deltagarna bland annat laga till någonting från ett givet decennium och när man talade om 70-talet nämnde man kassler. Kassler med ananasringar, tomathalvor och broccoli under ett täcke av bearnaisesås är verkligen 70tals-käk. Nu var det ingen som lagade till just det, men jag kommer precis ihåg när jag åt kassler för första gången.

Någon gång i slutet av 70-talet var vi bjudna på lunch till en granne och då blev vi bjudna på just den där gratinerade kasslern. Så gott!!! Det blev en favorit som jag sedan lagade till om och om igen under många år. Nu är det länge sedan, så det kanske är dags för en repris, fast kasslern är inte lika fin nu som den var på den tiden, vad det nu kan bero på. Det kanske är mina smaklökar som ändrats?

Dagens ordspråk:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Ha en fin onsdag!