Glad måndag 19/7

I dag är det behagliga 21º och det seglar in moln då och då och enligt Klart.se ska vi kunna få hela 0,3 mm regn. Visst är det skickligt av dem att kunna vara så exakta, men med tanke på vad som hänt i Tyskland och Belgien får vi väl vara glada över måttliga nederbördsmängder.

Åke sa alltid: Torka lämnar någonting, för mycket regn tar allt.

Nog visar den senaste tidens väderfenomen med den förfärliga värmeböljan i Kanada och översvämningarna här i Europa att det finns stor anledning att ta klimatforskarnas larmrapporter på allvar. Man känner sig onekligen lite vanmäktig och det känns svårt att se framtiden an med tillförsikt. Vad är det som väntar mina barn och barnbarn.

Nog om detta och till dagens uppgift, för på måndagarna tycker bloggvännen Carita att vi ska muntra upp oss lite och det känns lite extra viktigt just nu.

Den ena plantan av min grannes humle har nu nått allra längst upp på humlestören och de två andra är på god väg. Lite drygt fem meter är störarna, så det är en ansenlig höjd för plantorna. Sen får vi se om det blir några humlekottar på dem också.

Dagens ordspråk:
Bättre förekomma än att förekommas.

Glad måndag!

Något vi inte får glömma

Den 27 januari är det årligen sedan 2015 Den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. År 2021 är det 76 år sedan. Det är en viktig dag att uppmärksamma, för ju längre tiden går, desto större är risken att man glömmer vad som hände de där åren under andra världskriget. Snart finns inga vittnen kvar som kan berätta om det vansinne som fick nazisterna att begå sådana fruktansvärda övergrepp. Det har redan sedan många år tillbaka funnits krafter som påstår att hela historien om förintelsen är påhittad och aldrig har inträffat.

I september 2005 var Åke och jag med på en bussresa till Tyskland som hette Tyska småstäder med Rehn och Moseldalen och Lena, med bloggen Lena i Wales och Spanien, var reseledare. Det var en fantastiskt trevlig resa och där ingick också ett besök vid koncentrationslägret Bergen-Belsen, där man uppskattat att över 70 000 människor fick sätta livet till på grund av nazisternas vansinniga idé att utrota judar och oliktänkande. Att förinta dem!

Det finns inte mycket kvar av lägret. Alla baracker brändes ner efter krigsslutet p g a risken för smitta av olika sjukdomar, men i museet kunde man se hur det varit uppbyggt.

Det var en märklig känsla att gå runt där och se minnesmärkena. Jag hade gråten i halsen nästan hela tiden och jag glömmer aldrig det beviset för människans ondska.


Det är mulet och grått den här onsdagen och vi har någon enstaka minusgrad. Den 27 januari är det också lillasyster Kerstins födelsedag och den får man inte heller glömma och  jag har just ringt och grattat henne.  Nu har vi inte setts på länge på grund av den här pandemin, men hon är annars en trogen återvändare till hemön och jag har brukat ta mig en tur för att hälsa på henne någon gång under året. Nu är det länge sedan vi sågs,  men vi får hoppas att det inte dröjer så länge innan vi kan träffas igen.

Dagens ordspråk:
Att anställa någon är ett mycket fastare engagemang än att ingå äktenskap.

Ha en fin onsdag!

R.I.P. Allan Nilsson

Igår möttes vi av budet att Allan Nilsson, Gotlands store revykung under drygt femton år, lämnat oss i sviterna av covid-19. Närrevyn var vi och såg redan på den tid den gick i bygdegården i När och sedan de år den gick på Rondo i Klintehamn. Närrevyn kunde man inte missa och sista året, 1980, lockades nästan 25 000 personer till Rondo. Allan Nilsson har skrivit massor av fantastiska texter och Summarn kummar har blivit en riktig klassiker här på ön.

Närrevyn spelades på utpräglat gutamål och det var nog inte så lätt för alla att förstå. Jag minns en gång på Rondo då jag hörde några som satt på raden bakom oss. ”Förstår du någonting?”, sa den ena och fick till svar: ”Inte mycket”.

Tack Allan för alla glada skratt!

Vi har fått lite snö i natt och nu på torsdagsförmiddagen är det väldigt mulet, någon enstaka plusgrad och nederbörd av obestämd art. Jag kollade läget när mobilen pep till kl 7.30 och när jag såg eländet tänkte jag nästan tillbringa dagen i sängen, men bröt mig upp till slut i alla fall och nu är det morgonstädat och tvättmaskinen jobbar medan jag sitter här och smådeppar.

Det var annat igår, för då bröt nästan vårkänslorna ut i det vackra solskenet och jag tog bort de sista påminnelserna om julen och bytte gardiner i köket och sovrummet.  Sedan tog jag en promenad till Konsum med min sverigelott och fick två nya och tro det eller ej, men på den ena vann jag 50:-, så ännu hänger turen med.

Dagens ordspråk:
Hemligheten med goda affärer är att veta något som ingen annan vet.

Ha en behaglig torsdag!

Det gäller att göra rätt

I dag begravs Åkes syster Barbro och Eva och jag ska köra till Endre kyrka på förmiddagen för att ta ett sista farväl av henne innan begravningen.

Sen följer vi akten digitalt när vi kommer hem igen. Man får bara vara 20 personer på en begravning och de  närmaste är många. Som svägerska var jag inbjuden att delta, men avböjde med anledning av pandemin.

På dagens utflykt får jag åka med Eva, så jag slipper köra. Eva har dessutom fått på vinterdäcken på sin bil och det har inte jag, men medan vi är på vift ska Bosse skifta däcken på min Golf också, för nu är det lag på att vinterdäcken ska vara på om det är vinterväglag och vad det innebär bestämmer polisen.

– Vinterväglag behöver inte förutsätta snö på vägarna. Vi brukar dra gränsen vid fem plusgrader. Är det lägre temperatur finns risk för exempelvis underkylt regn som kan ge hala vägbanor, säger Marcus Nyman, yttre befäl vid Gotlandspolisen.

Och så vill jag givetvis ha på dem så att jag kan våga ta ut bilen även om det skulle bli halt. Visserligen ser det ut att bli milt ett tag framöver, men jag kör så lite så jag sliter ändå inte så mycket på dubbarna.

Fler säkerhetsaspekter: För att minska risken att smitta varandra och andra tar vi munskydd på både i bilen och sedan i kyrkan och för att ta reda på hur de verkligen ska sitta så har jag läst på:Bloggvännen Carita tycker att vi ska förgylla måndagarna med någon trevlig bild och den här är ännu ett guldkorn från mailboxen. Den är lite rolig tycker jag och nog så aktuell.

Det blir faktiskt allt vanligare med munskydd även i Klintehamn. Det kanske inte är så många som går omkring med dem ute, men i affärerna förekommer det rätt ofta. Jag såg en kvinna som kom ut från Apoteket med munskydd på sig, men hon tog av det så fort hon kom ut genom dörren.

Dagens ordspråk:
Det kan inte komma mer ur säcken än det som är i den.

Ha en glad måndag!ingrid

Den sista i syskonskaran har lämnat oss

Solen tittar fram lite då och då i dag, men det känns lite vemodigt ändå, för i morse fick jag veta att Åkes yngsta syster, min svägerska Barbro, har somnat in. Hon blev lika gammal som Åke. Han dog bara ett par veckor efter att han fyllt 84 år och Barbro skulle fylla 84 år om tre veckor. De andra syskonen, Natalie och Harry var 83 respektive 82 år när de avled, så Åke var faktiskt den som levde längst av syskonskaran.

Barbro träffade vi senast för ett år sedan när Eva och Claudio och jag var i Endre och hälsade på. Sen blev det inga fler träffar, för i mars bröt pandemin ut och alla sattes i karantän i sina hem, men vi pratades vid i telefon då och då. Stenstugu var ju Barbros föräldrahem och hon hade många funderingar kring vad som hänt på gården de senaste åren.

Vila i frid Barbro!