Sorgligt – Livet efter 80

Försök inte lura mig!

7 februari, 20237 februari, 2023 av Ingrid, publicerad i Sorgligt, SPF

Så heter ett SPF-webbinarium om bedrägerier mot äldre som jag har suttit och lyssnat på den här tisdagsförmiddagen och det var väldigt intressant, även om det mesta inte var något nytt för mig. 2015 hade vi ett besök av en polis, Björn Kraft, på ett månadsmöte och han berättade både om just bedrägerier mot äldre och även om egendomsbrott och om trafikbrott.

Men det är åtta år sedan och bedragarna har förfinat sina metoder och blivit allt skickligare på att lura oss, så det gäller verkligen att se upp och tänka sig för både en och två gånger. Det finns många olika sätt de försöker lura oss på.

Jag sov lite dåligt i natt, för jag har svårt att släppa tankarna på den fruktansvärda jordbävningen i Turkiet och Syrien. Jag vaknade av att jag frös och drog sängöverkastet över mig och tänkte på hur fruktansvärt kallt det måste vara för de stackare som inte har några hus att söka skydd i, eller inte vågar vara inne i sina hus på grund av rasrisken. De får tillbringa både dag och natt utomhus i vinterkylan. I mailboxen vädjar Röda Korset och Unicef om katastrofgåvor och Operation Smile, som annars skulle ha fått en slant, får nog känna sig lurade på konfekten den här månaden.

Solen lyser så vackert i dag också, så jag hoppas kunna gå ut en sväng i eftermiddag. Jag trodde att det lilla snötäcket vi fick i söndags skulle töa bort igår, men ännu finns det kvar trots två plusgrader.

Trevlig tisdag!

Besviken

12 november, 202212 november, 2022 av Ingrid, publicerad i Fars dag, Sorgligt, Tänkt

Det är en helt fantastisk novemberlördag med svaga vindar, en klarblå himmel och runt 13º. Jag har inte varit på någon promenad, utan det blev en biltur på förmiddagen i stället och jag började med att åka till Konsum.

Där hade de släppt loss tomtar av olika storlekar och den här var en riktig bjässe. Förutom den vanliga veckohandeln köpte jag nya gravljus och en bukett rosor, för det är ju Fars dag i morgon.

Det jag handlat var inte något speciellt ömtåligt, så jag fortsatte direkt upp till Fröjel kyrkogård. Batteriljusen, som jag köpte hos Clas Ohlsson i tisdags, satte jag bland växterna i gravlådorna på Åkes och hans föräldrars grav och det blev riktigt bra. Och så fick Åke fem rosor. På Emma o Gustav grav satte jag ett nytt ljus i gravlyktan.

Nästa stopp blev på Klinte kyrkogård och det blev verkligen en besvikelse. Så det såg ut! Förutom att det var ogräsigt och okrattat var de liggande gravstenarna och gravlyktan nedsmutsade av jord. Jag misstänker att kyrkogårdsarbetarna kört med lövblåsare i stället för att räfsa ihop löven och på det sättet sprutat upp jord och skräp. Det fanns en borste bland redskapen, men den var full av jord den också, så när jag försökte använda den blev det ännu värre och vattnet var avstängt, så det gick inte att spola av vare sig kvasten eller stenarna. Det var inget annat att göra än att åka hem och hämta vatten och en borste.

Lite bättre blev det i alla fall, och pappa fick några rosor han också.

Vi betalar en summa varje år för gravskötsel, men frågan är vad vi betalar för egentligen? Att det var en massa löv som jag fick kratta bort har jag förståelse för, för med de hårda vindar vi har haft kan de ha kommit långt bortifrån, men ser man att gräsklippare och lövblåsare sprutar upp gräsklipp och jord på växter, lyktor och gravstenar ska man se till att städa bort det. Det tycker jag faktiskt att man kan begära. Förra gången jag var där var ljungen och murgrönan dolda under en massa gräsklipp. Så har det aldrig sett ut på Klinte kyrkogård förut!!

Det blev en sen lunch i dag, för jag var inte hemma igen förrän klockan var halvtvå. Jag hade köpt ett par fläskkotletter på Konsum, så det var kvickt tillagat. Potatisen skär jag i bitar och kör en stund i mikron och sen eftersteker jag den bredvid köttet. Kotletten var lite seg, men god ändå!

Nu börjar amaryllisarna slå ut.

Trevlig lördag!

Ingrids Sida går i graven

13 oktober, 202213 oktober, 2022 av Ingrid, publicerad i Daterande, Sorgligt

Jag har länge funderat på att avsluta min gamla hemsida hos one.com, för jag tror att i det skick den är nu, är det nog ingen mer jag själv som är intresserad av den och likadant är det med min gamla blogg. För ett tag sedan kom förnyelseavgiften på nästan 1000:- för år 2023 och då bestämde jag mig. Fast jag har betalat en mindre summa för att få behålla domänen ett år till. Skulle jag få för mig att starta någon ny sida, så har jag stenstugu.com kvar. Jag förlorar mailadressen ingrid@stenstugu.com och det är lite synd, men jag har ju andra alternativ.

Tänk vilket härligt gäng vi var som höll på och kodade hemsidor någon gång då runt 2004 och framåt. Jag och många med mig hade nog stor hjälp av Annica Tiger och hennes HTML-nybörjarguide, men vi tipsade och hjälpte varandra och vi hade kurser, bland annat i bildhantering. Och det skickades gåvor fram och tillbaka mellan oss till helgerna. Här är några exempel på gåvor jag fick då:

Men var sak har sin tid och efterhand lades hemsidorna ner och sen var det bloggar som gällde. Jag gick dock ett steg längre och kodade min första blogg också Dagens rapport från Stenstugu. I fem år höll jag på med den, men sen blev den för tidskrävande, för jag ville ju att den skulle ha samma funktioner som en ”riktig” blogg, så jag började använda, i första hand blogspot.com och sedan andra olika bloggplattformar.

Nu har också många bloggar lagts ned och de gamla bloggvännerna hittar man ofta på Facebook i stället. Det blir väl nästa steg för mig också! Jag har ju facebook nu också förstås, men bara som ett komplement.

I dag är det mulet, men det blåser inte så mycket som de senaste dagarna, så det är rätt behagligt faktiskt. På förmiddagen tog jag bilen och körde en sväng till Konsum, för jag hade ett ganska tungt paket som skulle hämtas ut hos Postnord. Nu tror jag att jag ska ta och gå ut och sätta in några pellisar.

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Drottningen är död….

9 september, 202210 september, 2022 av Ingrid, publicerad i Sorgligt, Utflykter

….leve Konungen! 73 år gammal är det äntligen dags för prins Charles att ta över ämbetet som Storbritanniens överhuvud, för igår avled drottning Elisbeth. Tänk så länge han fått vänta!

Med anledning av rubriken: Den 29 oktober 1950, när jag var 10 år gammal, avled Gustav V och den morgonen var jag hemma hos kusin Göran och vi satt i deras soffa och lyssnade på radio när en allvarlig röst talade om vad som hänt och reportern avslutade sändningen med att säga: Konungen Gustav V är död, leve Konungen! Det var lite svårt för en 10-åring att förstå logiken i det uttalandet.

Jag började fredagen med att skrapa en trisslott (redan innan morgonkaffet), men det blev ingen vinst på den, men igår fick jag ett gäng skraplotter av Bosse o Carina också (plus godis, de vet var jag gillar😃 ), så det finns många chanser till storkovan. Nu gäller det bara att vara disciplinerad och hålla sig till ett skrap om dagen.

Solen skiner, men det blåser som attan i dag. Jag ska fixa till mig nu och sedan ska jag ut på äventyr. Eller äventyr kan man väl kanske inte kalla det för – jag ska ta bussen till Visby nu på förmiddagen för en träff med Ann-Marie. Vi har inte setts på ett tag, så det ska bli trevligt.

Trevlig fredag!

Det är en strålande vacker….

6 september, 20226 september, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Nyhetskommentarer, Sorgligt

…tisdagsmorgon och nästan helt vindstilla, men bara 11º varmt. Jag har suttit ute i solskenet en bra stund och njutit av friden och den värmande solen och tänkt på min pappa, som har sin årsdag i dag. Han finns ju inte i livet längre, men i mitt minne lever han kvar.

Jag tror att det är jag i barnvagnen och att fotot är taget i Stockholm där vi bodde när jag ar liten

Pappa gick bort alldeles för tidigt, bara 49 år gammal och jag har saknat honom väldigt mycket, speciellt när jag fick egna barn. Tänk vilken morfar han hade blivit!

Fast jag måste säga att det trots allt inte verkar vara någon större glädje med att bli så gammal att man inte kan klara sig själv, i alla fall inte på Gotland. I dag kan man läsa på helagotland.se om en man som haft sin vård med hjälp av Gotlands Hemtjänster och hittats undernärd (40 kg) med mögligt juiceglas på sängbordet, nedsölade sängkläder och bajs till och med i håret.

Jag har ju mina barn, som förhoppningsvis kommer att se till att jag inte lider någon nöd, men nog känns det annars som om ättestupan är ett bra alternativ den dag man inte kan klara sig själv.

Nu ska jag ta mig en Klinterunda, för vem vet hur länge det här finvädret varar och det gäller att försöka hålla sig i form!

Trevlig tisdag!