Sista februari…

……är det i dag och Maria har namnsdag och det är en dag som nog firas i många hem, för det är ett väldigt vanligt tilltals- eller tillnamn och 2006 var det Sveriges vanligast kvinnonamn enligt Wikipedia. I min släkt är det dock inte så vanligt, men mamma hade det som tillnamn.

Solen skiner i dag också, men det var vitt av frost i morse och det har varit -3ºi natt. I eftermiddag ska SPF Klinteorten ha ett styrelsemöte här i Lokalen inför det kommande årsmötet, så jag har suttit vid datorn en stund nu på förmiddagen och skrivit ut lite papper inför det. Då upptäckte jag att jag har dåligt med både bläck och papper. Bläck har jag beställt nu från Inkclub, så det kommer väl med Early Bird endera dan och papper köper jag vid Gahm´s i morgon, för då ska jag till Hemse och få den fjärde vaccinsprutan.

Till eftermiddagskaffet i dag ska vi göra semlor och i morgon är det Fettisdagen, så det blir nog årets sista. Ordföranden kommer hit om en stund och hjälper mig att göra i ordning dem. Nu ska jag gå till Lokalen och hämta några termosar.

Det är tur att februari äntligen är slut, för i år har den här skitmånaden slagit något av ett rekord med ett krigsutbrott i Europa. Det kan ju knappast bli värre och jag bävar när jag tänker på vad det här kan komma att innebära och inte bara för folket i Ukraina, utan för oss alla, för vem vet när den där maktgalningen har fått nog. Många av oss drar nog paralleller till Hitler och andra världskriget. Har vi ett tredje på gång?

Dagens ordspråk:
På sig själv känner man andra.

Trevlig måndag!

Ukraina, Duvbo och Frågor

I morse var gräsmattorna vita, men det blåser, det är tre plusgrader och solen skiner, så nu börjar de så sakteliga grönska igen.

Det har inte blivit mycket nytta gjort på förmiddagen, för jag har för en gångs skull sett på teve på förmiddagen, något jag normalt aldrig gör, men i dag ville jag följa nyhetssändningarna.

Jag ska inte orda mer om det som händer i Ukraina, för det får vi nog av i andra medier, men det är många här på Gotland som tänker på sina släktingar i Gammalsvenskby just nu.

Förra våren byggde några duvor det här boet i björken utanför mitt sovrumsfönster, men av någon anledning försvann de efter ett tag och det blev inga duvungar. De byggde dock ett stadigt bo, för trots all blåst under året är det fortfarande kvar och ser oskadat ut. Det ska bli spännande att se om duvorna kommer tillbaka i år.

Och här kommer mina svar på elisamatildas fredagsfrågor:

1. Vad är en bra present att ge bort? Det man själv skulle vilja ha.

2. Vad är en dålig present att få? Det kan vara knepigt om man får inredningsdetaljer som inte alls stämmer överens med det man själv tycker om.

3. Vad står just nu på din önskelista? Ingenting speciellt.

4. Har du någon gång bytt en present du fått? Bara om en storlek inte passat.

5. Vad tycker du särskilt mycket om att få? Sådant som jag inte alls förväntat mig.

Dagens ordspråk:
Det goda säger man och gör inte, det onda gör man och säger inte.

Trevlig fredag!

Varför är februari en olycksmånad…..

…undrar en del? Och man frågar om det är något speciellt för Gotland, men det är det inte alls, det är vår helt privata synpunkt på den här månaden.

I dag den 2 februari är det 55 år sedan svärfar krockade med en lastbil på väg hem från ett besök på lasarettet där svärmor låg inlagd. Med i bilenv ar också hans gode vän Elof och vår Eva. Både svärfar och Elof avled omgående, men Eva klarade sig. Det var några oroliga dygn på lasarettet innan man visste hur det skulle gå med henne.

Igår den 1 februari var det 12 år sedan elden kom lös på Stenstugu medan vi i lugn och ro satt och tittade på Mästarnas mästare. Hade vi inte haft fungerande brandvarnare eller varit borta på kvällen hade det kanske inte gått att rädda huset. Vi hade haft sotare på dagen och man tror att hon, för det var en hon, rubbat någon sten i skorstenen så att det tagit eld i trossbotten.

23 februari 2008 var det ett stormigt dygn och då blåste vår flaggstång ner och samma dag blev det en väldigt tidig sjösättning för Karlsöbåten.

I mina 10års-kalendrar står det flera gånger under februari månad Influensa – låg hela dagen. Det är oklart vem av oss som var sjuk, om det var jag eller Åke, men 1991 hade någon av oss, eller båda, influensa i åtta dagar och 1992 i tolv dagar.

Sist men inte minst är givetvis Åkes bortgång den 8 februari 2012 och minnet av andra släktningar och bekanta som gått bort under just februari en anledning till att jag inte tycker om den här månaden.

I dag är det en ganska grå dag, men det kom lite snö igår, så det har varit ganska ljust i alla fall. Jag borde väl ha gått ut en vända, men lusten saknades och jag har pysslat lite med blommorna, bäddat rent i sängen, tvättat en maskin och så pusslat förstås. Det går långsamt nu när det är stora fält med blå himmel.

Dagens ordspråk:
Upptäckten av Amerika är ett resultat av fantasin, inte av tekniken.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Natthiko R.I.P.

Jag blev så ledsen i morse när jag läste att Björn Natthiko Lindeblad avslutat sitt liv. 26 juni 2020 var han värd i Sommar i P1 och hans sommarprat glömmer jag aldrig.

Och jag skrev: Så vackert och känslosamt han pratade om döden, för det var den programmet handlade om. Han berättade om när han och familjen följde med den kol-sjuke pappan till en klinik i Schweiz för att avsluta hans liv och om Björns egen förestående död efter att han fått diagnosen ALS bara sju veckor efter att pappan dött.

Världen blir nog lite gråare och tristare utan den levnadsglade Natthiko!

Minnen väcks till liv

”Jag skakar, man blir så ledsen”, det säger en av de personer som är drabbade efter nattens dåd på Irisdalsgatan i Visby, där 18 bilar i en carport blivit sönderslagna; vindrutor och strålkastare har krossats och plåt slagits sönder med hammare. Ett meningslöst våld som drabbar helt oskyldiga människor. Måtte polisen få fast de ligister som utför gärningen.

Uppdatering 15:30 Polisen meddelar enligt helagotland.se att en kvinna intagits till förhör, misstänkt för vandaliseringen.

När jag läste det här kunde jag inte låta bli att känna mig tacksam över att min Golf står i ett låst garage och det är inte många dagar eller nätter, som den inte har fått stå inne och absolut inte sedan händelsen i maj 2012, då jag hade inbrott i den av några som trodde att de skulle kunna tjuvkoppla den. De lyckades ta sig in i bilen och förstöra en hel del, bland annat rattlåset. Bilen måste hämtas med bärgare och det tog en hel månad innan jag fick tillbaka den. Samma natt var tjuvar, troligen samma, inne i en annan bil i Klintehamn, en Jetta och inte heller den lyckades de få igång. Jag polisanmälde givetvis händelsen, det måste man ju om inte annat så för att få ut försäkringen, men den anmälan ledde som väntat inte till någonting.

De här inbrotten eller försöken till bilstöld, hade dock ett syfte, att tillskanska sig en bil, vilket på intet sätt ursäktar dem, men vettvillingarna som gick loss på Irisdalsgatan, var bara ute efter att förstöra.

Det har varit en orolig tid i Visby nu ett tag med flera bränder, troligen anlagda och så nu det här. Man pratar om att sätta upp övervakningskameror på fler ställen och fortsätter det så här, blir det väl nödvändigt. Jag skulle absolut inte ha något emot det om det kunde få ner brottsligheten, så att folk kan få känna sig tryggare.

Det blev ingen visbytur i dag, för jag fick ett samtal just när jag skulle iväg och sen tyckte jag att det blev för sent, så jag tog en sväng med bilen till Konsum i stället. Visby ligger förhoppningsvis kvar ett tag till. 😉