Glad måndag! / Den 1 augusti 2022….

….är det exakt 20 år sedan jag arbetade min sista dag på Faktab Finans, numera PayEx och när jag gick hem den där varma soliga torsdagen den 1 augusti 2002, hade jag jobbat på företaget i 10 år. En kort sejour på 9 månader 1988 och sedan från januari 1993 till och med juli 2002. ( Om någon händelsevis undrar över vad jag pysslade med mellan 1988 och 1993 så kan jag berätta att jag ingalunda var arbetslös. Då jobbade jag som kontorist på Gotlandsflis i Klintehamn. )

Den här nytagna bilden på ”Faktabhuset” får bli mitt bidrag till Caritas måndagsutmaning. Jag känner alltid glädje när jag passerar där och stannar ofta till och minns..

De där tio åren betydde verkligen mycket för mig, för jag trivdes väldigt bra och jag fick vara med om hela den fantastiska it-utvecklingen, för där låg (och ligger) Faktab/PayEx i framkant. Det var fantastiskt för en bondmora från Fröjel att få uppleva det!

När jag nu rotat i minnenas arkiv (mina 10-årskalendrar) kan jag tillägga att augusti 2002 var en otroligt varm månad här på ön. Dag efter dag har jag, från den första fram till den sista dagen i månaden, noterat mellan 23 och 27 grader och sol, sol, sol! Undrar hur augusti 2022 kommer att bli?

Dagens väder verkar i alla fall bli en upprepning av hur det varit den senaste tiden: runt 20º och växlande molnighet. Jag vill ha regn! Jag är så trött på att släpa vattenkannor från köket för att försöka hålla liv i dahlior och annat i rabatten.

Glad måndag!

Glad måndag!

Det är en varm början på veckan med 23º nu på förmiddagen, solen tittar fram då och då, men det är ganska mulet och trots att det är blåsigt känns det lite kvavt. Jag har bäddat rent och kör ett par maskiner tvätt. Det blir avsevärt mycket mera tvätt den här tiden på året när man svettas både dag och natt, än på vintern. Då är det mest tillgången på rena trosor och strumpor som styr när det ska tvättas.

Torkställningen jag har i badrummet ramlade ner för ett par veckor sedan. En av hållarna som är i plast brast när jag hängt nästan fullt och alltihop hamnade på golvet. Småtvätt är det inga problem med, för jag har en liten hängare till sådant, men lakan och handdukar kräver lite rejälare grejer. Då är man glad att det finns en torkvinda på gården.

Bilden av den får bli mitt bidrag till bloggvännen Caritas måndagsutmaning.

Glad måndag!

Det var kallt i natt

Jag vaknade någon gång på morgonsidan och frös, så jag gick upp och stängde vädringsluckan i sovrumsfönstret och hämtade en pläd att dra över mig. I morse fick jag se att det bara varit 5,6º som lägst utanför mitt köksfönster, så det var inte att undra på att jag behövde lägga över mig mer än det påslakan plus ett tunt sängöverkast, som jag normalt använder nu under sommaren.

I dag är det växlande väder och just nu vid halvtolvtiden ganska mulet och runt 17º. Efter den där varma perioden i slutet av juni/början av juli har vi verkligen gått in i ett mera normalt sommarväder.

Jag har varit på kyrkogården i Fröjel på förmiddagen för att kolla läget och jag är inte helt nöjd med tillståndet där. Jag har självvattnande lådor och när man lyfter på dem för att kolla vattenståndet, så är det fullt av äckliga sniglar på sidorna av dem. Jag behöver nog ta ett snack med klockaren och se vad vi kan göra åt det.

Annars är det så fint på kyrkogården och vill man se på rosor behöver man inte alls åka till Visby, de finns i Fröjel också.

Nu är det snart dags för lunch och i eftermiddag ska jag till Sicklingsparken och se om det finns några ”kubbare” där (om det inte blir regn förstås) Vi startar inte förrän klockan två, så jag hinner lyssna en stund på dagens sommarpratare, Josef Fahres, innan det är dags att gå.

Glad måndag!

8 maj, en söndag med många vårtecken

Jag var ju bjuden till Stenstugu på lunch igår och eftersom jag förstod att vitsipporna i Masshagen måste vara som vackrast just nu, körde jag ner till Flisen och ställde bilden där och tog en promenad därifrån genom skogen fram dit och sedan via Strandkvior till Stenstugu. Det var lite mulet när jag gav mig iväg, men det klarnade upp.

Det visade sig att skogsägaren hade gjort ett stort hygge och vägen fram till biotopskyddet var rätt sönderkörd, men det fanns en stig vid sidan av den, så det var bara att knalla på

Vitsipporna var verkligen helt fantastiska, men det börjar se lite risigt ut i den gamla hassellunden, med massor av nedfallna träd och grenar kors och tvärs, men det är väl så det ska vara i ett biotopskyddat område. Där ska naturen få råda utan att människan lägger sig i.

Jag gick stigen genom Masshagen, så att jag kom ut i nedre delen av en åker, som vi kallar för Bobergsåkern och följde vägen längs den och sedan backen upp till Strandkvior.

Jag kom fram till Stenstugu i god tid för dagens lunch efter en härlig promenad på ungefär 5 km. Eva och Edoardo hade varit ute och ridit på förmiddagen och då hade de hört göken och dessutom kunde hon rapportera att hon sett att de första svalorna hade anlänt till Stenstugu.

Mors dag var det också, för den firas den andra söndagen i maj i Italien och inte bara där, utan i de flesta länder förresten. Där avviker Sverige av någon anledning?

Så det blev många vårtecken den 8 maj 🙂 vitsipporna, lärksången, göken och svalorna och så Mors dag!

Lunchen serverades i Orangeriet, där tomatplantorna nu kommit på plats. Pannbiff med en grönsaksröra och sojanudlar till smakade jättegott. Och när vi plockat undan och pratat färdigt skjutsade Claudio mig ner till bilen, så jag slapp gå tillbaka.

I dag är det är det måndag och det har varit en kall morgon. Utanför mitt köksfönster har det varit -1,7º. Jag hoppas att Evas tomatplantor har klarat sig!

Jag har börjat veckan med att lägga in en annons för SPF:s räkning och så har jag ändrat min passansökan, som jag gjorde för flera månader sedan. Då fanns det inga tider förrän i oktober, men i dag lyckades jag hitta en tid redan i juni och knep den omgående. Man måste ju ha ett pass om andan skulle falla på!

Dagens ordspråk:
På rullande sten växer ingen mossa.

Glad måndag!

I dag stod den där….

….årets första blåsippa! Jag har ju sett att det har rapporteras om blåsippor här på Gotland tidigare både i pressen och på facebook, men för mig är det den första jag ser, som är det ultimata vårtecknet. Den ser i stort sett likadan ut varje vår, men den måste fotograferas och visas upp i alla fall.

Jag har alltså varit ute på en förmiddagspromenad i dag och jag gick Vallekvian upp mot Bönders, men inte hela vägen utan jag genade över åkrarna, så att jag slapp gå så långt på landsvägen. Den tunga lastbilstrafiken från kalkbrottet är så jobbig, så jag undviker att gå den vägen nu. Det blir en lite kortare promenad, men trots allt 3,8 km.

Jag hade ju hoppats på att jag skulle kunna rapportera om både lärkor och tofsvipor i dag, men så blev det inte. Mycket fågelkvitter och många konstiga ljud hörde jag i skogen, men över åkrarna var det tyst och stilla.

Bloggvännen Carita tycker att vi ska uppmärksamma måndagarna med någon trevlig bild och bättre än en alldeles nyutslagen blåsippa kan det väl knappast bli.

Dagens ordspråk:
Bättre att spänna en båge än intet våga.

Glad måndag!