Jag blev så ledsen i morse när jag läste att Björn Natthiko Lindeblad avslutat sitt liv. 26 juni 2020 var han värd i Sommar i P1 och hans sommarprat glömmer jag aldrig.
Och jag skrev: Så vackert och känslosamt han pratade om döden, för det var den programmet handlade om. Han berättade om när han och familjen följde med den kol-sjuke pappan till en klinik i Schweiz för att avsluta hans liv och om Björns egen förestående död efter att han fått diagnosen ALS bara sju veckor efter att pappan dött.
Världen blir nog lite gråare och tristare utan den levnadsglade Natthiko!
Livet efter 80 
Så ledsam läsning. Nu fick han i alla fall det slut som han ville och det var garanterat mycket viktigt för honom samt nära och kära. Ett tufft men också modigt beslut.
Kram och god tisdag!
Jag förstår mer än väl hans beslut, men det är väldigt sorgligt ändå. Kram
Så fint att han kunde få det som han ville. Sorgligt är det förstås, men med den sjukdomen förstår jag honom!
Kram, Monica
Visst kan man förstå beslutet, med tanke på den hemska sjukdomen. Kram
Kan ju inte trycka Gilla här… sorglig läsning, vackert skrivet i avskedsbrevet – eller i texten där han berättar hur det gick till.
Det är riktigt sorgligt. ALS är en hemsk sjukdom. Kram
Det är ju en gräslig sjukdom och med tanke på vad som väntade honom om sjukdomen skulle ta hans liv, så har jag full förståelse för hans beslut och jag tycker att läkaren gjorde helt rätt som skrev ut preparatet som behövdes.
En ovanlig man var han, jag både lyssnade på hans sommarprat och hans bok Jag kan ha fel,
Kram/Kicki
Jag har inte läst något av honom, men jag ska verkligen göra det. Kram
Hörde detta, men känner inte till honom.
Det var en fin man!