februari 2021 – Livet efter 80

Mariadagen

28 februari, 2021 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Klintehamn, Odvalds, Promenader

I Allnakku kan man läsa om Maria:

Av årets alla namnsdagar är det nog Mariadagen som är mest känd, kanske för att många har det namnet. Maje, liksom Majen och Marien är gamla gotländska smeknamn för Maria.

När jag var med i Fröjel Rödakorskrets var vi alltid på Åvallegården (ett pensionärshem här i Klintehamn) och bjöd på eftermiddagskaffe på Mariadagen. Enligt Wikipedia var Maria den 31 december 2006 Sveriges vanligaste kvinnonamn och bars av 444 908 och Marior känner jag många, så grattis till er!

Det är ett helt fantastiskt vackert väder den här sista dagen i februari. Solen strålar från en klarblå himmel, det är 8º varmt och det blåser bara lite svagt. Jag låg lite länge i morse, för det var väldigt skönt i sängen, men när jag väl kom upp och fick se hur vackert det var ute satte jag fart och när håret torkat ordentligt efter duschen…
…gick jag ut på en promenad och upptäckte att nu ska vi aktiveras på olika sätt. Region Gotland har satt upp skyltar på belysningsstolparna på Barkan om aktiviteter man kan göra under sin promenad och Klintetraktens framtid har en tipspromenad i samhället som pågår just nu.

Och inte nog med det här, nu är hittaut på gång igen, för Bosse rapporterade att en representant från dem varit och pratat med honom om att de ville placera ut några checkpoints.

När jag kom hem fick jag se de här fina vintergäcken i en täppa

Dagens ordspråk:
På sig själv känner man andra.

Ha en skön söndag!

Trädbeskärning, Läsning o TV

27 februari, 202127 februari, 2021 av Ingrid, publicerad i Böcker, Trädgård

Det är soligt och vackert i dag och jag gick här och funderade på om jag skulle ta mig en förmiddagspromenad, men jag beväpnade mig med en sekatör och gick ut beskar mitt lilla eukalyptusvide i stället. Nu hoppas jag att jag inte varit för hård mot det och att det kommer att bryta med många nya fina skott. Jag får väl se till att få hem lite gödning också, så sätter det nog fart. Jag fick se att jag fått några nya tillskott i gräsmattan också. Det är några av de är små krokusarna som letat sig in till mig.

Före

Efter

Nog är det helt fantastiskt att det kunde bli en sådan vår när man ser att det bara är tio dagar sedan vi hade -10º, men det kommer säkert bakslag, för mars är en lurig månad och vi ska ju ännu ha sju starurar innan våren är här på allvar.

Nu har jag börjat läser jag den här boken i stället för Vargasommar, som jag ska lämna tillbaka, och när jag var färdig med trädgårdspysslet satte jag mig ute på terrassen en stund och läste. Jag gillar att sitta ute och läsa och det var varmt och skönt i solen även om det bara är 4-5 grader i dag.

Jag kan inte påminna mig att jag läst något av Carl-Johan Vallgren förut, så det blir en helt ny bekantskap, men boken verkar riktigt lovande.

Nog är det fantastiskt att några rader i bloggen gör att bibliotekstjänsten här i huset omgående levererar något nytt att läsa. Vilken service!

Igår satt jag och tittade på en hel rad med avsnitt av Greenleaf och nu har jag sett 4 säsonger och har bara en kvar. Tala om såpopera! Och tala om att missbruka Guds namn – De ljuger, begår äktenskapsbrott, bedrar och lurar varandra på de mest utstuderade sätt och de gör allt för att behålla makt och förmögenheter. Och alla nedrigheter ackompanjeras av Halleluja, Pris ske Gud, Amen mm. Men det är spännande att se hur de ska kunna slingra sig ur alla prekära situationer de hamnar i.

Dagens ordspråk:
Med lögner kan du kanske ta dig fram i livet – men du kan aldrig vända åter.

Ha en skön lördag!

Fem en fredag v 8: Team building

26 februari, 202127 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Solen skiner från en ganska blå himmel den här fredagsmorgonen, det blåser en hel del, men det är nästan +6º, så det kan nog vara rätt behagligt ute. Ännu har jag inte varit ute och känt efter, men jag ska gå till soprummet med en bunt gamla tidningar, så då får jag väl kolla läget. Men först dagens svar på elisamatilda fredagsfrågor:

1. Vilket var ditt första jobb?
När jag gick i skolan jobbade jag på sommarloven och ibland även på helgerna. Jag gallrade betor, jag serverade på Kondis i Klintehamn på helger och sommarlov, jag sommarjobbade på Pensionat Sjövik i Västergarn, jag jobbade som barnflicka och hembiträde och jag hjälpte till i ”Snusans” kiosk och en sommar jobbade jag på Stora Karlsö. Men mitt första fasta arbete blev som kioskbiträde.

I Pressbyrån på Donnersgatan i Klintehamn fick jag mitt första ”riktiga” jobb

2. Vad läser du just nu?
Jag håller på med Hans Rosenfeldt´s Vargasommar, men gillar den inte speciellt mycket, så det går trögt.

3. Har du någon gång träffat någon känd person?
Jag har träffat en hel del kända personer genom de jobb jag haft. Jag har sålt godis till dragspelaren Kalle Jularbo, jag har träffat Nils Linnman flera gånger på Stora Karlsö (känd från tv-programmet Korsnäsgården) och jag har serverat middag till musikern Lars Gullin.

4. Vilken talang skulle du helst vilja ha?
Min stora dröm har alltid varit att kunna spela piano.

5. Vad var det första du köpte för egna pengar?
Jag är inte helt hundra på att den här kaffeservisen är det första jag köpte för egna pengar, för de första slantarna man tjänade gick nog till godis. Kaffeservisen köpte jag när jag var i 14-15 årsåldern på Brodéns Bok och Pappershandel i Klintehamn. De sålde inte bara böcker och papper, utan även husgeråd och leksaker. Jag har inga minnen av vad den kostade, men fick ta den på den tidens avbetalning; den lades undan och efterhand som jag fick pengar gick jag och betalade av på den och när den var fullbetald fick jag hämta ut den. Det tog några år, men till slut var den min!

Den finns en kaffekanna, sockerskål och gräddsnäcka också, men de är kvar på Stenstugu Sju koppar ”lever” ännu.

Dagens ordspråk:
Man ska mena allt man säger, men man behöver inte säga allt man menar.

Trevlig fredag!

Ett utbrott….

25 februari, 202125 februari, 2021 av Ingrid, publicerad i Corona, Odvalds, Trädgård, Vårtecken

…av vårkänslor har fått mig att starta den här torsdagen med att plantera de övervintrade pelargoniorna. Jag förberedde det redan igår genom att hämta in en halv säck jord från förrådet, så att jorden skulle få lite rumstemperatur.

Jag delade några av de största, så nu är det tio krukor med ”stabbar” i mitt köksfönster. Få se hur många det är som vill vara med i år. Några ser det i alla fall ut att vara liv i.

Sen tog jag fram det lilla trädgårdsbordet och en plaststol från förrådet och satte ut dem på terrassen och när jag ändå var i förrådet flyttade jag ut lökkrukorna också och vattnade dem. Det är en massa blandade lökar, så det ska bli spännande att se vad det blir av dem.

Jag såg en rubrik på helagotland.se som jag hajade till inför: Vi är asdåliga på det här! Det gällde att gotlänningarna är duktiga på att efterfölja alla råd och restriktioner när det gäller pandemin, men det finns ett undantag och det är påbudet att använda munskydd i kollektivtrafiken. I sin senaste lägesrapport uppskattar länsstyrelsen att endast var fjärde resenär bär munskydd och jag tror mig till en del förstå vad det beror på.

Det går inte att ha en regel med en massa undantag. Munskydd på! Annars får du inte åka, svårare behöver det inte vara. Att laborera med olika åldrar och olika tider när man ska använda munskydden fungerar inte. Då kan man alltid hitta på ursäkter.

Kan man nekas att bli insläppt i en butik för att antalet besökare där passerat maxgränsen, borde det inte vara några problem att fatta att man inte får tillträde till en buss om man kommer utan munskydd.

Det är behagligt ute i dag med nio sköna plusgrader, så när jag fått i mig lite mat ska jag gå ut en vända. Dagens lunch blir en bit lasagne med herrgårdsgrönsaker. Det är en god kombination.

Dagens ordspråk:
Det goda säger man och gör inte, det onda gör man och säger inte.

Trevlig torsdag!

Kossorna

24 februari, 202123 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Corona, Djur, Nostalgi, Stenstugu

Jag såg på Babben Larsson igår eftermiddag och programmet Min sanning med Anna Hedemno som värd och intervjuare. Det var väldigt bra tycker jag och Babben pratade så varmt om sina kossor. Det var hennes trygghet i barndomen att få vara hos dem och den dagen de såldes var en av hennes värsta dagar i livet.

Det fick mig att tänka på våra kossor, som jag tyckte väldigt mycket om, men jag sörjde dem väl ändå inte direkt den dagen de såldes. Jag hade börjat jobba heltid och Åke kunde få mjölkpension, så då gjorde vi oss av dem. Jag vet att bönderna är kända för att få bidrag, så då kan jag ju spä på de fördomarna med att berätta att han fick 5000:-/mån i 5 år mellan 60 och 65 års ålder bara för att inte producera någon mjölk. Det var lantbrukspolitiken på den tiden.

Jag har kollat i min 10-årskalender det året vi sålde korna, men där står inte en enda rad om det. Allt upptänkligt annat, men inte om de kor som gick till slakt eller såldes som livdjur. Kanske förträngde jag det på något sätt.

Mitt liv med kor pågick bara ca 25 år, men jag tyckte som sagt väldigt mycket om dem. Kor ar verkligen personligheter och på somrarna när de gick hemma kunde jag sitta och titta på dem hur länge som helst.

Kor är väldigt sociala och spelet dem emellan var intressant att följa. Det fanns två stycken som alltid höll varandra sällskap. De gick och betade mule vid mule och gick den ena och drack följde den andra med, även om hon inte var törstig. En gång kom en kossa på fel sida om ett stängsel när de skulle flyttas och blev tvungen att gå tillbaka för att kunna ansluta till flocken och då hjälpte en av de andra till att visa henne vägen så att hon kom rätt.

Kossan Anna var väldigt kärvänlig och kom och la upp sitt tunga huvud på axeln på mig och flåsade mig i örat. Andedräkten var inte helt angenäm. Vi hade elstängsel till dem när de gick hemma, men hon hade kommit på att om hon hakade upp eltråden på hornet kunde hon sedan gå och äta långt in på nästa åker utan att få någon stöt. Konstigt nog slet hon aldrig sönder tråden.

I dag är det halvmulet och ganska blåsigt, det upptäckte jag när jag var ute i soprummet. Jag är ännu lite öm i armen efter vaccinsprutan och igår tyckte jag att jag inte mådde helt bra. Jag var väldigt frusen och hade nästan lite frossa, så jag bäddade ner mig under en pläd i soffan och låg där och såg på tv på eftermiddagen. I natt sov jag gott och i dag mår jag bra igen.

Dagens ordspråk:
Den som vill sitta på två stolar faller lätt ner mitt emellan.

Ha en fin onsdag!

Rekord på rekord

23 februari, 202123 februari, 2021 av Ingrid, publicerad i Corona, Nyhetskommentarer, Väder, Vårtecken

Det är en märklig februarimånad på fler än ett sätt, för i förra veckan hade Gotland kallast i Göta- och Svealand med -13,5º och igår sken solen från en klarblå himmel och det sattes ett nytt värmerekord på hela +12,3º uppmätt på Visby Flygplats. Det är den högsta februaritemperaturen sedan mätningarna inleddes år 1857.

Givetvis gick jag ut på en promenad och så fort jag kom ut fick jag se att de små botaniska krokusarna, som alltid är tidiga, redan börjat blomma i min grannes gräsmatta, bara ett par dagar efter att snön försvann. Nog är det fantastiskt!

Jag gick Vallekvior fram mot Klintebys åkrar för att lyssna och titta efter de där tofsviporna och sånglärkorna man rapporterat om i P4 Gotland på morgonen, men jag varken såg eller hörde några. De håller uppenbarligen till någon annanstans på ön.

Däremot var det stora flockar av svanar på flera ställen

På kvällen var jag sedan i Hemse och fick den andra sprutan mot covid-19. Jag fick åka med Eva den här gången också och på ditvägen svängde hon in till ”Gamen”, så att jag fick köpa en bunt papper och lite annat smått och gott.

Det gick snabbt på vårdcentralen och det var välordnat. In genom den ena dörren till ett behandlngsrum och ut genom en annan. Sedan fick man som vanligt sitta och vänta en stund innan man fick åka därifrån. I dag är ”stickstället” lite ömt, annars har jag inte känt av någon biverkning ännu, men det kommer kanske om några dagar. Många har vittnat om att man fått lite influensasymtom just efter spruta nr 2.

I dag är det ganska slätmulet och +6º och när jag uppdaterat det här inlägget ska jag börja med att ta hand om en liten strykhög, så får vi se vad som händer sedan. Molnen skulle eventuellt kunna lätta fram på dagen.

Dagens ordspråk:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Trevlig tisdag!

Vaglars dag och Glad måndag

22 februari, 202122 februari, 2021 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Glad måndag

Vet du vad en vagel är för nånting?

Och då tänker jag inte på den sortens vagel som man kan få på ögonlocken. Något som jag för övrigt hade ett elände med när jag var i tonåren. Ibland hade jag vaglar både på övre och nedre ögonlocket, så mamma fick hjälpa mig att badda ögonen med ljummet vatten på morgnarna, för att jag skulle kunna öppna dem . Jag var faktiskt periodvis befriad från gymnastiken när jag gick på läroverket på grund av det här eländet.

I dag kan man läsa i Allnakku om en helt annan sorts vagel:

Vaglar är de sittpinnar som är ett måste i ett hönshus om man vill att hönorna, och tuppen, skall trivas. Förr hade hönorna inget eget hus att vara i utan satt på nätterna på sittpinnar i köket över den plats där veden förvarades.

Den sortens vagel är jag också mer än väl bekant med och 2011 skrev jag ett inlägg på temat Vaglars dag och i det inlägget kan du läsa om mina tidiga erfarenheter av vaglar/sittpinnar, om du inte redan har gjort det.

Det är måndag i dag, solen lyser och det ska blir hela 8 plusgrader. P4 Gotland rapporterar att läsare hört av sig och berättat om att man sett sånglärkor, tofsvipor och starar. Nog blir man lite vårglad! Det behövs nästan ingenting mer, men bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp måndagarna med någon trevlig bild, så var för inte en på temat höns: