Kossorna

2a4ff-tvJag såg på Babben Larsson igår eftermiddag och programmet Min sanning med Anna Hedemno som värd och intervjuare. Det var väldigt bra tycker jag och Babben pratade så varmt om sina kossor. Det var hennes trygghet i barndomen att få vara hos dem och den dagen de såldes var en av hennes värsta dagar i livet.

Det fick mig att tänka på våra kossor, som jag tyckte väldigt mycket om, men jag sörjde dem väl ändå inte direkt den dagen de såldes. Jag hade börjat jobba heltid och Åke kunde få mjölkpension, så då gjorde vi oss av dem. Jag vet att bönderna är kända för att få bidrag, så då kan jag ju spä på de fördomarna med att berätta att  han fick 5000:-/mån i 5 år bara för att inte producera någon mjölk. Det var lantbrukspolitiken på den tiden.

Jag har kollat i min 10-årskalender det året vi sålde korna, men där står inte en enda rad om det. Allt upptänkligt annat, men inte om de kor som gick till slakt eller såldes som livdjur. Kanske förträngde jag det på något sätt.

Mitt liv med kor pågick bara ca 25 år, men  jag tyckte som sagt väldigt mycket om dem. Kor ar verkligen personligheter och på somrarna när de  gick hemma kunde jag sitta och titta på dem hur länge som helst.

Kor är väldigt sociala och spelet dem emellan var intressant att följa. Det fanns två stycken som alltid höll varandra sällskap. De gick och betade mule vid mule och gick den ena och drack följde den andra med, även om hon inte var törstig. En gång kom en kossa på fel sida om ett stängsel när de skulle flyttas och blev tvungen att gå tillbaka för att kunna ansluta till flocken och då hjälpte en av de andra till att visa henne vägen så att hon kom rätt.

Kossan Anna var väldigt kärvänlig och kom och la upp sitt tunga huvud på axeln på mig och flåsade mig i örat. Andedräkten var inte helt angenäm. Vi hade elstängsel till dem när de gick hemma, men hon hade kommit på att om hon hakade upp eltråden på hornet kunde hon sedan gå och äta långt in på nästa åker utan att få någon stöt. Konstigt nog slet hon aldrig sönder tråden.

I dag är det halvmulet och ganska blåsigt, det upptäckte jag när jag var ute i soprummet. Jag är ännu lite öm i armen efter vaccinsprutan och igår tyckte jag att jag inte mådde helt bra. Jag var väldigt frusen och hade nästan lite frossa, så jag bäddade ner mig under en pläd i soffan och låg där och såg på tv på eftermiddagen. I natt sov jag gott och i dag mår jag bra igen.

Dagens ordspråk:
Den som vill sitta på två stolar faller lätt ner mitt emellan.

Ha en fin onsdag!

21 reaktioner till “Kossorna

  1. Vilket trevligt inlägg om kossor! Jag har så många fina minnen från barndomen. Min morfar var ”kogubbe”, eller lagårdskarl, som det väl heter och jag var ofta med honom när han mjölkade och skötte om kalvarna. När jag sen i 10-12-årsålsern bodde hos min mamma i Dalarna på somrarna, så hade jag en bästa kompis som bodde hos sin morfar och mormor – och de hade två kor – Saga och Gullros. Vi fick varje dag leda dem till och från betet någon km bort … och de var två riktiga personligheter 🙂 Oj så många minnen som dök upp nu!
    Klokt ordspråk!
    Kram

  2. Så roligt och intressant att läsa om kossorna! Jag har alltid tyckt att kor är så söta! Men STORA! Vi tältade en gång på en äng, där vi inte visste att det fanns kor, tills en av dem stack in sitt enorma huvud i tältet! De är ju så nyfikna. Vi flyttade raskt tältet till ett annat ställe!
    Skönt att höra att du mår bra igen efter sprutan! Här har vi ännu inte fått någon information om när vi får vaccin.
    Sol och nästan ingen vind här. Har just kommit in efter att ha räfsat en bit till av trädgården!
    Kram, Monica

  3. Vilka härliga minnen från tiden när ni var med kor! Jag skulle förmodligen fästa mig alldeles för mycket vid djuren men kanske ser man delvis på ett annat sätt när man har det som yrke. Man vet att djur kommer och går.

    Kram och god onsdagseftermiddag!

  4. Jag missade Babben, måste se det bakefter, jag gillar verkligen henne.
    Vadå ”bara” 25 år med kor? Det var väl tvärt om en lång tid.

    Jag har bara varit med kossor en enda sommar, det var 1957 när jag var 13 år. Lärde mig mjölka både med maskin och för hand, det var en marig kossa, hon hette Filia, som bara gick att handmjölka. Släppa ut och ta in från hagen var också mitt och min ett år äldre kusins jobb. Även att gå till tjuren en halvmil bort med en brunstig kviga.
    Kan idag inte fatta hur någon människa kunde lägga ett sånt ansvar på ett par barnungar, som vi ju faktiskt var.
    Men arbetet i ladugården tog jag på största allvar.
    Kram/Kicki

  5. Maken brukade hjälpa till med korna hos sin mormor på somrarna och han berättar om en gång när han gick bakom dom på hemvägen och hade sin cykel med och ringde på klockan. Till slut tröttnade kon längst bak, vände sig om och kastade cykeln i diket. Så kan det gå!

  6. Kor är trevlig djur. Har visserligen inte haft samma närkontakt med dem som du, men en av mina morbröder var bonddräng och efter pensionen hjälpte han till på gården mot att få bo kvar. Pensionen var inte många kronor. Jag fick gå med ut och hälsa på korna ibland.
    Jag skulle nog sörja ihjäl i om mina djur behövde slaktas. Jag skrev ju om kalkoner för någon dag sedan. Jag klarade inte att äta dem, jag hade skött om dem och de litade på mig. Man kan inte äta sina vänner. I alla fall kan inte jag det.

    Ha en fin kväll!
    Kram

    1. Kan man inte acceptera att djur slaktas får man givetvis välja att bli vegetarian och det är ju många i dag som tar steget att helt avstå från kött och t o m fisk.
      Kram o godnatt! Nu har jag sett så många avsnitt av Greenleaf att ögonen börjar bli fyrkantiga.

  7. Jag tittade också på Babben, har alltid gillat henne. Hon har inga skämt under midjan i sina stå-uppare.
    Nej, kor tyckte jag aldrig om på bondgården. De var aldrig där de skulle vara. När jag skulle hämta hem dem sprang de längst bort i hagen!
    Kram Inger

    1. Jag och kossorna var överens för det mesta. Jag ropade och kallade på dem ”Kooodera” och då gick de så snällt efter mig.
      Kram

  8. Rena nostalgin. Min farfar hade kor och varje sommar när min syster och jag kom dit på lovet så fanns det alltid en nyfödd kalv där. Så mycket roligt vi hade på gården. Idag är klart lantbruket annorlunda. Trots all hjälp av maskiner är det säkert ett tuffare klimat idag fän förr. Kram

Kommentarer är stängda.