Dymmelonsdag

Det blev faktiskt riktigt varmt och skönt igår med uppemot 12-13 grader och min förmiddagspromenad blev riktigt behaglig. I början var jag lite orolig, för jag var så avdomnad i båda fötterna, men det släppte efterhand och det kändes lätt och behagligt att gå. Jag använde inte stavarna, för jag är nästan lite orolig för att det är de övningarna som retat upp ryggen.

Jag gick en ordentlig Klinterunda och passerade också Torget, men där fanns inget påskris ännu, men jag träffade några bekanta längs vägen och fick ett par trevliga pratstunder. Efter lunch försökte jag sitta ut och läsa, men det blåste för mycket, så trots en tjock jacka frös jag och fick gå in igen.

Lite påskpynt fanns det i alla fall på ”min gata” här på Odvalds

I dag är det Dymmelonsdag och då går fastan in ett allvarligare skede och förr innebar det att det skulle råda tystnad. Man lät därför en träkläpp, eller dymmel, ersätta den vanliga metallkläppen i kyrkklockorna för att dämpa ljudet, därav namnet på dagen.

Jag frågade vår gamla klockare i Fröjel på 60-talet om hur man gjorde med kyrkklockorna på den tiden och hon berättade att de, i stället för att byta ut metallkläppen, svepte in den i säckväv för att dämpa klangen. Hur man gör nu för tiden vet jag faktiskt inte. Man kanske inte gör någonting?

I dag är det ganska grått och inte så varmt som igår, men jag hoppas att det blir uppehållsväder, för jag har just varit ute och putsat köksfönstret, som såg hemskt ut. Det upptäckte jag igår kväll när solen lyste in, men då var klockan halvsju, så då fick det vara. Det märks verkligen att det är sommartid nu. Jag blir lika förvånad varje kväll när jag tittar på klockan och upptäcker att det är dags för mat.

Jag satt och funderade lite igår och kom att tänka på hur lite det egentligen behövs, för att man ska må bättre så här i pandemitider, då tristessen dominerar tillvaron. Jag har ju Gotlands Allehanda i pappersformat och sitter vid köksbordet varje morgon och löser sudoku och korsord och just på onsdagarna är det extra trevligt, för då finns Lyckokvadraten, den gamla sortens korsord och redan på tisdagskvällen, när jag plockar bort den dagens tidning från köksbordet, kan jag tänka på hur trevligt det ska bli att få gnugga geniknölarna lite extra på onsdagsmorgonen. Det är som om kraven på stimulans har krympt till något av ett minimum.

Dagens ordspråk:
Kärlek är som att äta soppa med gaffel, man får aldrig nog.

Trevlig onsdag!

Vita tisdagen

I dag är det den Vita tisdagen i Stilla veckan och det är också ett gammalt uttryck som vi aldrig använt oss av. Det lär ska ha något att göra med att man förr i tiden skulle äta vitt fett den här dagen, vispgrädde till exempel.

Igår regnade det i stort sett hela dagen, men nu lyser solen, fast det blåser som attan och de där höga temperaturerna som man skrutit med har inte synts till ännu i alla fall. Jag ska hur som helst ta en promenad nu på förmiddagen, så att jag får kolla om det kommit upp några påskdekorationer på samhället ännu. Det brukar åtminstone finnas ett påskris på Torget.

Jag har sovit som en medvetslös i natt och har inte känt av benet, men i dag stramar det lite i det och jag misstänker att det är ischiasnerven som spökar. Jag har haft besvär med ischias för många år sedan och tycker mig känna igen det.

Två påskkort sitter på mitt kylskåp nu. Tack Krister o Thomas och tack Kerstin!

Dagens ordspråk:
En kändis är en person som först arbetar hårt på att bli känd och sedan använder solglasögon för att inte bli igenkänd.

Trevlig tisdag!

Glad Blåmåndag!

Det har regnat i natt och det har regnat på morgonen i dag, men nu klarnar det upp en aning i alla fall. Jag har sovit lite oroligt i natt, för jag har haft ont i det ena benet. Hur jag än har legat har det känts för kort. Jag förstår att det låter konstigt, men så är det. Jag har varit uppe och provgått ett par gånger för att kontrollera att det fungerade och då har det blivit lite bättre.

Nog med jämmer! I dag är det alltså måndag och givetvis ska jag försöka muntra upp mig med en måndagsbild och vad kan passa bättre den här Blåmåndagen än en bild med påskmotiv. Det är bloggvännen Carita som är upphovet till den här utmaningen och alla som har lust kan vara med.

Den här lilla påskmobilen har jag haft i många herrans år och även om jag inte påskpyntar speciellt mycket numera, måste den ju få komma fram i år den också.

Jag har kollat på UD:s hemsida och det finns inga reserestriktioner gällande Blåkulla, så det verkar vara fritt fram för de små påskkärringarna att ge sig iväg på torsdag. Nu får de hänga i köksfönstret och öva.

Blåmåndag förresten, det är ett ord som vi aldrig har använt och jag har kollat i Allnakku, men inte heller där finns det någon koppling till vad det uttrycket kan innebära. Nej i stället pratar man om Släitus dag, något som inte alls har med påsken att göra:

Slåitå är väta, snöslask och modd på samma gång. Den uppstår när en mängd våt snö håller på att smälta och det regnar samtidigt. Varmfodrade gummistövlar är bra.

Jag hoppas verkligen att jag inte ska behöva ta fram mina gummistövlar, utan att väderleksprognosen som talar om 13º och solsken i morgon stämmer. Fortsätter det regna håller jag mig inne i stället för att gå ut och plaska i regnpussarna. Jag tror förresten att jag ska ta och baka en sockerkaka, för det kan ju vara gott med något till kaffet.

Dagens ordspråk:
För att komma till källan måste man simma mot strömmen.

Glad måndag och ett varmt grattis till Carina på årsdagen!

Stilla veckan

I dag inleds Stilla veckan och inte påskveckan som en del felaktigt säger. Påskveckan inleds först nästa söndag, på påskdagen, den dag Jesus uppstod och ska det vara riktigt rätt borde man inte säga Glad Påsk förrän då.

stillaveckan

Det har varit en regnig morgon, men nu lättar molnen och solen tittar fram då och då. Jag sov länge i morse och när jag väl kom upp och hade ställt om; väckarklockan, väggklockan i köket och tiden på den fasta telefonen, var morgonen slut och det var helt plötsligt förmiddag. Nu är jag sent omsider duschad och nyfönad i håret, för i eftermiddag ska jag på födelsedagsuppvaktning, Det är Carina som fyller år i morgon, men hon firar i dag och hon ska bjuda på smörgåstårta, så lunchen kan jag nog hoppa över. Det räcker mer än väl med en banan. Grattis Carina!

Bara en liten bit från Odvalds finns det bikupor och nu är det fullt av bin på allt som blommar. Krokus är de väldigt förtjusta i, men just den här dagen, när jag var och fotade dem, var det inte så många igång. Själv är jag inte så förtjust i honung, men Kerstin o Hassine brukar alltid köpa med sig några burkar hem, när de är på Gotland.

Påskpynt blir det mindre och mindre av här för varje år som går. De här dagarna går så fort och nu när vi inte umgås som vi brukar varken med släkt eller vänner, känns det inte speciellt meningsfullt. Förra året firade vi ingenting och jag höll mig för mig själv hela helgen, men i år, när jag nu är vaccinerad, pågår lite planering inför påskdagarna, men det blir ingen stor samling på Stenstugu, som Eva annars brukar ordna med.

Påskigare än så här blir det inte. Eva hade funderingar på om man kan ha julgruppen kvar under påsken? Jag tycker att det går alldeles utmärkt.

Dagens ordspråk:
Ingen kan allt, men alla kan något.

Ha en skön söndag!