Jag såg på Babben Larsson igår eftermiddag och programmet Min sanning med Anna Hedemno som värd och intervjuare. Det var väldigt bra tycker jag och Babben pratade så varmt om sina kossor. Det var hennes trygghet i barndomen att få vara hos dem och den dagen de såldes var en av hennes värsta dagar i livet.
Det fick mig att tänka på våra kossor, som jag tyckte väldigt mycket om, men jag sörjde dem väl ändå inte direkt den dagen de såldes. Jag hade börjat jobba heltid och Åke kunde få mjölkpension, så då gjorde vi oss av dem. Jag vet att bönderna är kända för att få bidrag, så då kan jag ju spä på de fördomarna med att berätta att han fick 5000:-/mån i 5 år mellan 60 och 65 års ålder bara för att inte producera någon mjölk. Det var lantbrukspolitiken på den tiden.
Jag har kollat i min 10-årskalender det året vi sålde korna, men där står inte en enda rad om det. Allt upptänkligt annat, men inte om de kor som gick till slakt eller såldes som livdjur. Kanske förträngde jag det på något sätt.
Mitt liv med kor pågick bara ca 25 år, men jag tyckte som sagt väldigt mycket om dem. Kor ar verkligen personligheter och på somrarna när de gick hemma kunde jag sitta och titta på dem hur länge som helst.
Kor är väldigt sociala och spelet dem emellan var intressant att följa. Det fanns två stycken som alltid höll varandra sällskap. De gick och betade mule vid mule och gick den ena och drack följde den andra med, även om hon inte var törstig. En gång kom en kossa på fel sida om ett stängsel när de skulle flyttas och blev tvungen att gå tillbaka för att kunna ansluta till flocken och då hjälpte en av de andra till att visa henne vägen så att hon kom rätt.
Kossan Anna var väldigt kärvänlig och kom och la upp sitt tunga huvud på axeln på mig och flåsade mig i örat. Andedräkten var inte helt angenäm. Vi hade elstängsel till dem när de gick hemma, men hon hade kommit på att om hon hakade upp eltråden på hornet kunde hon sedan gå och äta långt in på nästa åker utan att få någon stöt. Konstigt nog slet hon aldrig sönder tråden.
I dag är det halvmulet och ganska blåsigt, det upptäckte jag när jag var ute i soprummet. Jag är ännu lite öm i armen efter vaccinsprutan och igår tyckte jag att jag inte mådde helt bra. Jag var väldigt frusen och hade nästan lite frossa, så jag bäddade ner mig under en pläd i soffan och låg där och såg på tv på eftermiddagen. I natt sov jag gott och i dag mår jag bra igen.
Dagens ordspråk:
Den som vill sitta på två stolar faller lätt ner mitt emellan.
Ha en fin onsdag!
Livet efter 80 