I dag kunde inte ens jag….

….hitta på någon orsak för att inte gå ut, för det har varit ett strålande vackert väder på förmiddagen. I morse var det kallt, -13,4º som kallast, men när jag gick ut vid 10-tiden var det bara -6º, det var nästan vindstilla och solen värmde gott.

Förutom behovet av att få komma ut och röra på mig lite hade jag ett ärende; en av våra medlemmar i SPF har flyttat och tagit bort sin fasta telefon och vi behövde få tag i hennes mobilnummer. Jag utrustade mig med munskydd och marscherade iväg.

Det var riktigt behagligt ute och efter en stund mötte jag en skolklass som var på väg till pulkabacken.

När jag hade fått uträtta mitt ärende och fått skriva upp mobilnumret på en lapp fortsatte jag min Klinterunda. Det var fortfarande skönt väder, men det blåste till lite då och då, så jag kortade av rundan lite och vände hemåt.

Jag tog vägen genom skogen upp till Vallekvior

När jag var nästan framme vid Vallekvior mötte jag en bekant på stigen och fick en trevlig pratstund. Vi pratade så länge att hennes hund började skaka av kylan, så då fick vi avsluta samtalet.

Vallekvior och nu är jag nästan hemma igen

Och hur det nu än är med vaccintillgången, så verkar det som om de har sparat en dos till mig, för i dag fick jag ett brev från vårdcentralen där de ändrat klockslaget för spruta nr 2. 🙂

Dagens ordspråk:
Man får ta folk som de är och inte som man vill att de ska vara.

Trevlig torsdag!