januari 2021 – Livet efter 80

Ät det med sked och….

31 januari, 202131 januari, 2021 av Ingrid, publicerad i Matprat, Nostalgi, TV

…kalla det för mål! Så brukade mamma säga när hon serverade något som kanske inte direkt fick en att tänka på ”mat”. Det är kanske konstigt att man, när man är så gammal som jag, sitter och tänker på mammas sätt att uttrycka sig, men det gör jag ofta och jag tror att mina systrar gör likadant.

Igår, när jag körde ner till Kustgrillen för att köpa Pad Thai, slank jag in på Konsum för att köpa årets första semlor. Det var inte helt lätt att hitta dem, men jag tänkte att de ju i alla fall måste förvaras i en kyl, så efter lite snurrande runt mellan hyllorna gick jag ner till mejeriavdelningen och där hittade jag dem.

Jag hittade dem till slut

En kartong fick följa med hem

Söndagsfrukost

Så nu är semmelpremiären avklarad och jag fick två goda mål, för igår kväll åt jag en som kvällsmål och i dag den andra som morgonmål. Jag äter dem med varm mjöl och kanel och man får vara snabb, så att bullen inte blir för uppblött.

Igår kväll satt jag och såg sista avsnittet av Stjärnorna på slottet då det var Charlotte Perellis dag och det var väl som förväntat. Hon gjorde bra ifrån sig och det var ett roligt drag att bjuda hem oss till hennes vackra lyxvilla i Djursholm. Dåligt planering tycker jag dock att SVT gjort, som satte in henne hos Carina Bergfeldt i fredagens intervjuprogram. Visst är Charlotte en duktig sångerska, men att två dagar i rad få höra hur hon och den nuvarande maken träffades kändes lite onödigt – så intressant är hon inte!

Januari avslutas med en solig och fin söndagsmorgon, men det blåser och är någon grad kallt. Google säger att det är -2 som känns som -7, så vi får väl se om det blir någon motionsrunda senare i dag. Innan det här är uppdaterat kanske solen redan har försvunnit?

Dagens ordspråk:
Det är bättre att ha levt rik, än att dö rik.

Ha en skön söndag!

Vinterlördag

30 januari, 2021 av Ingrid, publicerad i Promenader, Väder

Jag vaknade till en ganska fin lördagsmorgon och solen gick upp så vackert mellan hustaken och just nu vid tio-tiden har vi en minusgrad. Vaktmästaren håller på med halkbekämpning och den lilla maskinen han kör omkring med passerade just utanför mitt köksfönster.

Igår slingrade jag mig ifrån fredagsstädningen och tassade i stället iväg till Barkan och gick en sväng där. Det var rätt mycket snö att pulsa i, men det var i alla fall inte halt och jag fick lite extra konditionsträning och det behövs, för jag tycker att det börjar bli dåligt med orken. Solen sken när jag gav mig av, men innan jag kom hem hade det mulnat och jag hann precis innanför dörren för att klara mig undan en ordentlig snöby.

Planerna för den här lördagen är inte helt klara, men så fort det här är uppdaterat ska jag ta en runda med dammsugaren och när det börjar bli dags för lunch siktar jag in mig på att åka till Kustgrillen, för även den här lördagen har de thaikäk och i dag serverar de Pad Thai som jag tycker är så gott.

Dagens ordspråk:
Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka.

Ha en fin lördag!

Fem en fredag v 4: Isbrytare

29 januari, 2021 av Ingrid, publicerad i Böcker, Bloggteman

Solen tittar in på mig där jag sitter vid datorn och det finns rätt många luckor i molnen. Jag får nog ta och gå ut en sväng när jag uppdaterat det här. Eller också ska jag fortsätta med fredagsstädningen? Jag har bäddat rent och tvättmaskinen jobbar och den där solen är väldigt avslöjande, så det skulle inte skada. Igår blev det en innedag, för det snöade i stort sett hela dagen. I och för sig kunde man väl gått ut en stund, för det var inte så intensivt snöfall mellan byarna, men lusten saknades. och jag hamnade i soffan med en ny bok.

Jag började på den här boken och den är verkligen fascinerande och skildrar en mycket annorlunda värld.

Mariam är bara femton år gammal, oäkting, fattig och utan utbildning när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap i sin olycka av den unga Laila – hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd. Medan de båda kvinnorna uthärdar det ständigt upptrappande våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator, kommer de varandra allt närmare.

Nu är det fredag och dags för elisamatildas fem frågor:

1. Skulle du hellre ha 10 hobbys eller 1 passion?
Jag föredrar nog 1 passion. Det låter väldigt jobbigt att ha 10 hobbys.

2. Vad är det konstigaste i ditt kylskåp?
Två burkar kattmat (jag har ingen katt).

3. Vilken är den vackraste plats du har sett?

4. Vilken låt har du spelat mest den senaste veckan?
Jag spelar sällan några låtar. Underhållningen här får P4 Gotland stå för.

5. Är du en sparare eller spenderare?
Jag är definitivt en sparare.

Dagens ordspråk:
Vissa växer under ansvar, andra bara sväller.

Trevlig fredag!

Äntligen kom den…

28 januari, 202128 januari, 2021 av Ingrid, publicerad i Glädjande, Netflix

…almanackan som jag vann hos Lena i Wales och Spanien. Det är länge sedan hon sände iväg den och hon har undrat om den kommit fram, men jag har lugnat henne med att säga att ”den kummar när den kummar” och det gjorde den ju. Igår, när jag kommit hem efter att ha varit iväg en sväng och handlat, låg den där på dörrmattan.

Väldigt vackra bilder från Wales är det för varje månad och de fina bilderna tänker jag inleda varje ny månad med i år, så här kommer, lite försenat med dock, Januari månadsbild från Wales

Januari månads bild är från Pen-y-Fan, en bergstopp i Brecon Beacons National Park

Tack Lena!

Igår började jag se en ny serie på Netflix – I Krigets Tid. Serien är ny på Netflix och första säsongen består av 13 avsnitt. Under Rifkriget 1921 öppnar en grupp sjuksköterskor från Madrids överklass ett sjukhus i Melilla, och knyter både vänskaps- och kärleksband medan de räddar liv. Jag hade aldrig hört talas om Melilla tidigare, så jag fick googla lite och kom fram till att Melilla är en spansk exklav vid nordafrikanska Medelhavskusten.

Så fort jag fick se den första scenen där Colonel Vicente Màrcez dök upp kände jag igen honom, men jag kunde inte komma på var jag sett honom förut. Jag hör ju dåligt, så jag har alltid ljudet på tv:n på låg nivå, så att jag av misstag inte ska störa mina grannar, men efter ett tag förstod jag att de inte pratade spanska, utan engelska. När jag ställt om så att jag fick originalspråket och fick höra honom prata spanska kände jag igen rösten och visste direkt var jag sett honom förut. ”Men det är ju Don Emilio!”, sa jag högt. Han var nämligen med i en annan spansk serie jag sett som heter Velvet. Josè Sacristiàn heter han i verkligheten.

Längst till höger står Colonel Vicente Màrcez

Som don Emilio i Velvet

Jag såg ett par avsnitt igår och kommer att fortsätta titta på serien. Den är ett trevligt tidsfördriv och även om den knappast kan kallas dokumentär ger den dock en bild av en svunnen tid.

I dag snöar det på Gotland och på sina håll har det kommit 1 dm snö under natten och man rapporterar om ett besvärligt trafikläge, men vi på den här delen av ön har nog blivit förskonade från det värsta, för här ser det inte ut att vara så farligt.

Dagens ordspråk:
Ta inte lärdom av dina misstag – då törs du aldrig pröva igen!

Ha en fin torsdag!

Något vi inte får glömma

27 januari, 202128 januari, 2021 av Ingrid, publicerad i Sorgligt, Tänkt

Den 27 januari är det årligen sedan 2015 Den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. År 2021 är det 76 år sedan. Det är en viktig dag att uppmärksamma, för ju längre tiden går, desto större är risken att man glömmer vad som hände de där åren under andra världskriget. Snart finns inga vittnen kvar som kan berätta om det vansinne som fick nazisterna att begå sådana fruktansvärda övergrepp. Det har redan sedan många år tillbaka funnits krafter som påstår att hela historien om förintelsen är påhittad och aldrig har inträffat.

I september 2005 var Åke och jag med på en bussresa till Tyskland som hette Tyska småstäder med Rehn och Moseldalen och Lena, med bloggen Lena i Wales och Spanien, var reseledare. Det var en fantastiskt trevlig resa och där ingick också ett besök vid koncentrationslägret Bergen-Belsen, där man uppskattat att över 70 000 människor fick sätta livet till på grund av nazisternas vansinniga idé att utrota judar och oliktänkande. Att förinta dem!

Det finns inte mycket kvar av lägret. Alla baracker brändes ner efter krigsslutet p g a risken för smitta av olika sjukdomar, men i museet kunde man se hur det varit uppbyggt.

Det var en märklig känsla att gå runt där och se minnesmärkena. Jag hade gråten i halsen nästan hela tiden och jag glömmer aldrig det beviset för människans ondska.

Det är mulet och grått den här onsdagen och vi har någon enstaka minusgrad. Den 27 januari är det också lillasyster Kerstins födelsedag och den får man inte heller glömma och jag har just ringt och grattat henne. Nu har vi inte setts på länge på grund av den här pandemin, men hon är annars en trogen återvändare till hemön och jag har brukat ta mig en tur för att hälsa på henne någon gång under året. Nu är det länge sedan vi sågs, men vi får hoppas att det inte dröjer så länge innan vi kan träffas igen.