Det är en märklig februarimånad på fler än ett sätt, för i förra veckan hade Gotland kallast i Göta- och Svealand med -13,5º och igår sken solen från en klarblå himmel och det sattes ett nytt värmerekord på hela +12,3º uppmätt på Visby Flygplats. Det är den högsta februaritemperaturen sedan mätningarna inleddes år 1857.
Givetvis gick jag ut på en promenad och så fort jag kom ut fick jag se att de små botaniska krokusarna, som alltid är tidiga, redan börjat blomma i min grannes gräsmatta, bara ett par dagar efter att snön försvann. Nog är det fantastiskt!
Jag gick Vallekvior fram mot Klintebys åkrar för att lyssna och titta efter de där tofsviporna och sånglärkorna man rapporterat om i P4 Gotland på morgonen, men jag varken såg eller hörde några. De håller uppenbarligen till någon annanstans på ön.
På kvällen var jag sedan i Hemse och fick den andra sprutan mot covid-19. Jag fick åka med Eva den här gången också och på ditvägen svängde hon in till ”Gamen”, så att jag fick köpa en bunt papper och lite annat smått och gott.
Det gick snabbt på vårdcentralen och det var välordnat. In genom den ena dörren till ett behandlngsrum och ut genom en annan. Sedan fick man som vanligt sitta och vänta en stund innan man fick åka därifrån. I dag är ”stickstället” lite ömt, annars har jag inte känt av någon biverkning ännu, men det kommer kanske om några dagar. Många har vittnat om att man fått lite influensasymtom just efter spruta nr 2.
I dag är det ganska slätmulet och +6º och när jag uppdaterat det här inlägget ska jag börja med att ta hand om en liten strykhög, så får vi se vad som händer sedan. Molnen skulle eventuellt kunna lätta fram på dagen.
Dagens ordspråk:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.
Trevlig tisdag!
Livet efter 80 